Carlssonhögtalarnas historia

Det har byggts Carlssonhögtalare under inte mindre än sju decennier:

50-talet
60-talet
70-talet
80-talet
90-talet
00-talet
10-talet



50-TAL

Redan 1953 konstruerade Stig Carlsson den säregna KOLBOXEN – en kanonliknande basreflex-skapelse i skönt böjt trä med inbyggda rörslutsteg, 4 st Peerless kondiskanter monterade åt alla väderstreck nedanför ”kanonmynningen” där ett 8 tums höohmigt mellanregisterelement satt, den sedermera klassiska bredbandaren Philips 9710. Och längst ner i botten en Peerless 10-tumsbas och slutstegen. Ett speciellt framtaget försteg fanns också att köpa till.

2s

Den märkliga och idag ytterst åtråvärda högtalaren såldes i en mindre serie 1959-62 under namnet Elektronlund Ortho Acoustical System 1001, förkortat Lund LOAS 1001. Högtalaren slog ner som en bomb i den tiden svenska hifivärld och kallades allmänt för Kolboxen.

60-TAL
Stig Carlsson utvecklade snart Kolboxen till den mäktiga rördrivna transformatorlösa mottaktskopplade modell som först kallades Lund OA-25 eller ”McProud” och som 1966 sattes i serieproduktion av nybildade Sonab AB. Åren 1966-70 marknadsfördes modellen under namnet SONAB OA-6 typ I.

3s

Detta var den första modellen som gavs den klassiska Carlssonhögtalarformen: En tändsticksask på högkant, enkelt, vackert och lättmöblerat. OA stod nu för Orto Akustik och 6 för antalet element: 4 diskanter, 1 mellanregister och 1 bas. Samma element som i Kolboxen utom basen, en nyframtagen 10-tummare från Svenska Högtalarfabriken (sedermera Sinus). Tack vare de inbyggda rörslutstegen behövdes det bara ett försteg för att driva modellen, och ett särskilt anpassat försteg fanns också att köpa.
Konstruktionen är mer än 35 år gammal idag. Men en mer musikalisk och naturligt klingande högtalare än SONAB OA-6 Typ 1 är fortfarande svår att uppbringa.

En Carlssonkonstruktion som inte serieproducerades av Sonab var den omåttligt populära självbyggarvarianten av Kolboxen/OA-6, en mycket välljudande högtalare som blev allmänt känd som POPBOXEN. Upprinnelsen var att tidningen Radio & Television 1962 hade presenterat en billig och enkel transformatorlös rörförstärkare med ”synnerligen förnämliga data” för hembygge. Stärkaren hade konstruerats av Jon Idestam-Almqvist och behövde en bra högtalare.

4s

J I-A valde en konstruktion byggd på Stig Carlssons patent och Kolboxen och den då namnlösa högtalaren presenterades i R&T nr 4-64, vilket lär vara den mest stulna tidningen i svensk bibliotekshistoria. Popboxen var bestyckad som en Sonab OA-5 (se nedan) och var formgiven som en bredare OA-5 på höga ben. Men den hade riktigt basreflexrör och diskanterna monterade runt mellanbasen som runt en brunn.
Popboxen kunde byggas i två versioner: En med högohmiga element drivna av den billiga rörförstärkaren, den andra med samma elementimpedanser som i SONAB OA-5. Driven av rörstärkaren menade R&T att högtalaren lät ”Bättre än allt som f.n. finns att tillgå på den svenska marknaden – oavsett prisklass”.

Nybildade Sonab presenterade 1966 också den modell som skulle bli Stig Carlssons verkliga folkhögtalare: SONAB OA-5 Typ I där 5 betydde 4 st. Peerless kondiskanter och 1 st. uppåtriktat 8 tums bas/mellanregisterelement.

5s

OA-5 var en nedbantad version av den fantastiska OA-6 där den separata bashögtalaren och den inbyggda förstärkaren tagits bort.
Den första versionen, OA-5 Typ 1 utmärks av att ovansidan/baffeln med dom fyra inåtriktade diskanterna sitter nedsänkt ca 6 cm i lådan (vilket skapar problem med diskantåtergivningen som kan låta instängt).
OA-5 typ 1 och sedermera SONAB OA-5 Typ II (som hade upphöjd baffel under bockat galler och fritt monterade diskanter) blev en succe’ utan like.

6s

Ingen vet exakt hur många exemplar som såldes under ÅREN 1966-73, men det finns uppgifter på uppemot en halv miljon. En säkrare siffra är ca 100.000 ex vilket är svenskt rekord bara det.

Sonab-broschyr från ca -66 60-TALETS SONAB OA-5 och OA-6 kompletterades med ytterligare två modeller:

7s

SONAB OA-4 typ 1, som i stort motsvarade OA-5 typ1 med nedsänkta diskanter men hade mindre lådvolym, bara tre diskanter och därmed en mer begränsat frekvensområde.

8s

Även OA-4 kom som senare som OA-4 typ 2 med fritt monterade diskanter.
Och så SONAB V-1, den första Carlssonkuben, där 1 står för det enda elementet, Philips bredbandare 9710.

9s

V1 hade därmed ytterligare begränsat frekvensområde och tålde inte alls effekt som dom större modellerna. Men Kuben var lättmöblerad och poppig i sina glada färger – V-1 fanns bl a i gult och rött.

70-TAL
1970 presenterade uppföljaren till mästerverket OA-6, som fick namnet OA-6 Typ II.

10s

Modellen var en klart mindre och ekonomiskt bantat variant där dom fina rörslutstegen, transformatorfiltren och 10-tumsbasarna rensats bort och med kabinettet byggt i sämre material. För att ytterligare förbilliga konstruktionen användes OA-5:ans bredbandselement Philips 9710 både som uppåtriktat mellanregister och nedåtriktad bas. Men för att fungera som baselement försågs modellen med en märklig bass-energizer, en sorts impedanskorrigerande slutsteg som ändå behövde slutstegssignal för att fungera. OA-6 Typ II kräver alltså en komplett förstärkare för att fungera.
OA-6 Typ 2 såldes 1970-75.

I slutet av 60-talet hade Sonab AB hamnat i akut ekonomisk kris och tagits över av Statsföretag 1969. Statsföretag gav Stig Carlsson rejäla forskningsresurser och efter ett par år kunde den fantastiska 70-TALSSERIEN presenteras:

11s

Först ut 1973 var OA-5:ans båda efterträdare, folkhögtalarna SONAB OA-12 (12=1 bas + 2 diskanter)

12s

och SONAB OA-14 (14=1 bas + 4 diskanter), Medan tidigare Carlsson- modeller alla egentligen varit konstruerade för rundstrålande monoåtergivning var OA-12 och OA-14 Stig Carlssons första riktiga stereohögtalare. Varje par bestod av ett vänster- och ett högerexemplar (L/R) och högtalarna hade en mycket högre grad av direktljud. Mellanbasen, det nyframtagna 6,5-tumselementet Peerless SC 165, lutade mot lyssningsplatsen och flera av diskanterna – fortfarande Peerless MT 20 HFC – var riktade åt samma håll.
SONAB OA-12 och SONAB OA-14 såldes under åren 1973-78.

13s

1974 presenterades den minsta Carlssonhögtalaren någonsin, ”Kuben”, SONAB OD-11 (siffran 11 står för 1 diskant + 1 mellanbas) Filtret och elementen var dom samma som i golvhögtalaren OA-12 och elementen lutade även här kraftigt monterade i gjuten plastbaffel. Men OD-11 lät lika bra hängande på vägg eller liggande i bokhyllan som stående på golv. Recensenterna var hänförda och OD-11 sålde i tiotusental.
SONAB OD-11 såldes under åren 1974-78.

14s

1975 kom så den första stora stereohögtalaren SONAB OA-116 (116 står för 1 bas, 1 mellan och 6 diskanter). OA-116 hade samma element som den övriga 70-talsserien men i lite annorlunda impedanser. Recensenter menade att OA-116 var den mest sensuella högtalare som hörts och att ”rumsligheten i ljudet firar triumfer som ingen annan högtalare” (R&T -76). Även här lutade mellanregistret mot lyssningsplatsen liksom tre av dom sex diskanterna. Basen var riktad mot golvet och tog på klassiskt Carlssonmanér därmed hjälp av rummet för att uppnå bästa resultat.
SONAB OA-116 såldes 1975-78.

15s

1976 följde 70-talets mästerverk, den majestätiska SONAB OA-2212 med 2 basar, 2 mellanregister och inte mindre än 12 diskanter, totalt 16 element per högtalare. En proffsmodell tänkt för studior och scenåtergivning och bestyckad med samma element som OA-116, men nu med en ännu större del av diskanterna, 8 av dom 12, riktade mot lyssningsplatsen, denna gång placerade i en cirkelbåge. Dessutom var diskanterna av en ännu bättre modell, den något större Peerless MT 24 HFC
SONAB OA-2212 såldes åren 1976-78.

Så kommer chocken. 1978 lägger Statsföretag ner Sonab och hela högtalartillverkningen, detta sedan direktörerna sjabblat bort flera hundra miljoner kronor på att försöka tillverka och sälja dåligt utvecklade mobiltelefoner utan att marknad fanns. Namnet Sonab övertogs av Ericsson.
Men Stig Carlsson ger inte upp så lätt. Med långt mindre budget lyckas han utveckla en helt ny ytterligare förbättrad serie.

80-TAL
1983 presenterar Stig Carlsson den första högtalaren i 80-talets OA-50-serie, tre modeller av tvåvägshögtalare tillverkade i Skillingaryd under märkesnamnet Carlsson. Först ut var CARLSSON OA-51.

16s

OA-51 är en märklig liggande rektangulär skapelse i höger/vänsterversion, fortfarande unik i sin form i högtalarvärlden. OA-51 var konstruerad för att hänga på vägg minst 70 cm från golvet, alternativt stå på stativ på samma höjd mot vägg. De båda övre hörn som skulle varit närmast lyssningsplatsen – inre vänster respektive höger hörn – var liksom bortsågade i hela lådans längd och den sluttande baffeln sträckte sig därmed längs hela främre bredsidan och inre kortsidan.
Och kanske ännu märkligare: Högtalarna hade vingar!

För att dämpa de tidiga reflexerna från elementen satt en särskild dämpbaffel fastskruvad på den inre kortsidan av vardera högtalaren.
OA-51 var bestyckad med en Scan Speak 7-tumsbas med kraftig magnet, bred talspole och mycket liten konarea samt en rundstrålande och mycket välljudande domediskant från Peerless.
Stig Carlsson menade att han hans tidigare konstruktioner nu var omoderna och att han till sist byggt världens bästa högtalare anpassad för vardagsrum.

17s

1984 kom OA-50 och

18s

OA-52, de två golvstående konstruktioner som i uppdaterade versioner 1996 skulle bli Stig C:s sista i livet i kommersiell produktion.

Båda modellerna utgick från liggande rektangulära lådor varifrån det i det bortre bakre hörnet sett från lyssningsplatsen stack upp en pyramidliknande mindre låda med baffeln och elementen snett riktade mot lyssnare. Båda modellerna hade samma fina Peerless tygdomediskant som OA-51. Den mindre billigare modellen OA-50 hade den nu klassiska 6,5-tums Peerlessbasen från 70-talsserien i uppdaterad form, medan den större dyrare OA-52 hade samma 7-tumsbas som OA-51.

Ytorna närmast elementen var på både OA-50 och OA-52 försedda med kraftigt ljuddämpande material, i den billigare OA-50 dolt under det stora rektangulära gallret, på OA-52 tygklädda dels liggande på lådan framför baselementet, dels sittande i den väggkopplande bakre ramen. Designen var gjord av (sedermera konstprofessor) Lars Lallerstedt och var helt ny och olik alla andra högtalare som någonsin konstruerats, men designen var ändå enkel och funktionell på klassiskt vis.

Den som en gång sett (och hört!) den barnfåtöljliknande OA-52 lär aldrig glömma den. Många av Sveriges ledande ljudtekniker, musiker och producenter fick i OA-52 äntligen det referensinstrument de så länge saknat och recensenterna var fascinerade.

Ändå lär det bara ha sålts knappa 1000 par av referensmodellen OA-52.
Det berodde på tre sorgliga omständigheter:

1. Delvis felaktigt utförda lyssningstester i ledande hifitidningar
2. Högtalarna var så bra att de obönhörligt avslöjade distorsionen i den tidens förstärkare
3. Sannolikt kan Peerlessdiskantens ojämna tillverkningskvalité också spelat in, den lät ofta fantastiskt, men aldrig hela batcher – det förekom ofta diskanter som kunde låta direkt illa och kvalitetskontrollen på Carlssonfabriken var inte lika vetenskapligt noggrann som på gamla Sonab.

Dessutom var den nya serien mycket svårdemonstrerad i butik. Tillsammans ledde allt det här till vissa dåliga recensioner vilket drabbade försäljningen och på sikt skulle detta visa sig förödande för Stig Carlssons privatekonomi.

Efter att exploateringsbolaget i Skillingaryd tvingats i konkurs såldes de sista exemplaren av 80-talsserien i butikerna ca 1989. Stig Carlsson tvingades på 90-talet utfattig flytta upp på vinden i sitt vackra stenhus på Söder Mälarstrand och hyra ut resten av huset för att ens ha råd att köpa mat. Den lilla inkomst han fick – ca 40.000 per år – gick nästan oavkortat till att hålla liv i hans unika högtalarpatent.
Ändå fortsatt han konstruktionsarbetet, nu med mätutrustningen i en skrubb och högtalarna på var sin sida sängen i det större vindsrummet.

90-TAL
I början på 90-talet drabbades Stig Carlsson också av den kanske värsta chocken i sitt liv. En oseriös högtalartillverkare med ledningen placerad i Norrköping köpte rättigheten till varumärket Sonab av Mirsch Audio (som övertagit rätten från Ericsson) för 100.000:- och började fräckt under det ärorika svenska hifinamnet Sonab kränga lågprishögtalare från Taiwan till stormarknader som On-Off och City Stormarknad.

Försäljningen gick lysande och efter något år lanserade ”Sonab” varumärket: ”Carlsson”!
I reklamen använde företaget t.o.m. uttrycket ”en äkta Carlsson-högtalare” vilket var en ren förolämpning mot Stig Carlsson och hela hans livsverk. Stig Carlsson var den sista människa i världen som ville förknippas med skräpet!

”Sonabs” ledning hävdade att företaget genom köpet av Sonab-namnet också hade rätt till varumärket Carlsson, trots att Stig Carlsson tillverkat egna högtalare under det namnet sedan 1983. ”Sonab” hade dock inte lyckats fastslå sitt påstående juridiskt. Så för säkerhets skull hänvisade ”Sonab” i sina inlagor till myndigheter att företaget anställt en högtalarkonstruktör med rätt namn – en David Carlsson!

Stig var förtvivlad och tog kanske mer illa vid sig av detta än något annat under livet. I över ett år såg det dessutom ut som om Patent- och Registreringsverket skulle ge ”Sonab” rätt.
Men sommaren 1996 – efter rådigt ingripande från bl a Ljudtekniska Sällskapet och en rad prominenta hifi-personligheter – kom myndigheten på bättre tankar. Stig Carlsson fick behålla sitt efternamn som högtalartillverkare och kunde andas ut. Men det var på ett hår.

Samma år, 1996, presenterades 90-talsserien.
Den bestod av förbättrade versioner av modellerna OA-50 och OA-52 som båda fick namntillägget ”.2”.

Både OA-50.2 och OA-52.2 var försedda med en ny metalldomediskant från Vifa, en diskant som också satt i mångdubbelt dyrarare amerikanska high-endhögtalare. Och medan OA-50.2 hade en ytterligare förfinad variant av 6,5 tumsbasen från Peerless, nu med bl a kantvåg i riktigt gummi och en kortslutningsring i talspolen, så hade OA-52.2 fått den nya kolfiberarmerade 7-tumsbasen från Scan Speak och ytterst påkostade filter.

HiFi&Musik kallade OA-50.2 för ”den fulländade tvåvägaren” och OA-52.2 fick om möjligt ännu bättre omdömen.
Stig Carlsson själv längtade mest efter att äntligen få sin drömkonstruktion klar, den i hifi-kretsar beryktade TREVÄGAREN – en dröm som dock aldrig skulle gå i uppfyllelse under hans livstid.

Stig Carlsson fick trots varumärkesstriden en lycklig sista tid yrkesmässigt. Men han förlorade i mitten av 90-talet både sin mor och sin enda bror, och levde därmed plötsligt utan närmare släktingar. Samtidigt ärvde Stig Carlsson, som vant sig vid att leva på ingenting i 15 år, plötsligt en hel miljon efter sin bror, och kunde därmed se fram mot en mer bekymmerslös ålderdom.
Allt blev kanske för mycket och omvälvande på en gång.

Den 8 mars 1997 avled Stig Carlsson 71 år gammal i stor hjärtattack på Södersjukhuset efter att hastigt ha insjuknad under en kvällspromenad på sitt älskade Söder. Han sörjdes av avlägsna släktingar och av oräkneliga vänner och kollegor. Begravningen ägde rum i Gustav Adolfskyrkan på Östermalm och blev en ljus och vacker tillställning med närmast sfärisk nutida körmusik som Stig säkert hade älskat. (Musiken var vald och dirigerades av Stigs vän, kördirigenten professor Eric Ericsson)

00-TAL
Efter Stig Carlssons bortgång har tillverkningen av de båda modellerna Carlsson OA-50.2 och OA-52.2 fortsatt in på 2000-talet. I februari-02 las dock tillverkningen av OA-50.2 ner för gott i samband med att nya instegsmodellen OA-58 närmade sig färdigställande.
I september -02 presenterades prestigemodellen OA-52 i sin tredje version, Carlsson OA-52.3

19s

VIDAREUTVECKLAS
I december -04 startade försäljningen av den av SSC helt nykonstruerade instegsmodellen Carlsson OA-58 som sedan såldes i stort antal i ett femtontal butiker i landet. Till -06 uppdaterade SSC konstruktionen ytterligare till OA-60. Men tillverkaren Larsen HiFi i Skillingaryd valde då att bara genomföra vissa av uppdateringarna och att istället sälja modellen som ”OA-58.2”, i strid med rättighetshavaren SSC:s uttryckliga önskan.
I november -06 sa Larsen HiFi upp avtalet med SSC men tillverkade och sålde under vintern -07 en mindre extra serie Carlsson OA-58.2.

I september -07 chockar Larsen Hifi Carlssonvärlden genom att lansera en egen högtalarserie, ”Larsen”, med två modeller som till stora delar ser ut att vara hämtade från Stig Carlssons och SSC:s ritbord. Larsen tar dock förtjänsten själv och renommésnyltade till en början på Stig Carlsson (och SSC) genom att använda Stigs namn och unika reklamslogan ”Mina högtalare är de enda som är gjorda för vanliga vardagsrum” i marknadsföringen av Larsenserien.
Efter att CarlssonPlanet uppmärksammat och kraftigt kritiserat tilltaget backar Larsen HiFi och har sedan dess marknadsfört Larsenhögtalarna på ett godtagbart och korrekt sätt. Idag innebär högtalarserien Larsen att Stigs ljudidéer fått spridning till ytterligare ett varumärke.

Tvisten har dock inneburit att SSC – Stiftelsen Stig Carlsson – ställts utan tillverkare. Diskussioner pågår hösten -10 med en möjlig ny tillverkare. Generalagent för Carlsson-märket är HiFiKit som framöver även lagerför alla tillgängliga Carlssonelement för uppgradering av nyare och äldre OA-modeller, samt saluför nya byggsatskonstruktioner som -10-talets första godbit Carlsson OA-5-MMX.


UPPGRADERINGAR

Under 00-talet har utvecklingsarbete genomförts inom SSC kring en ny instegsmodell Carlsson OA-60 (tänkt att ersätta nedlagda OA-58), en större ännu icke namngiven modell i OA-60-serien, en stor basmodul till OA-51 och dess efterföljare, en sedan länge utlovad hemmabio-modell Carlsson OA-40CS, som både ska fungera som center- och surroundhögtalare i alla typer av Carlssonbaserade biosystem samt en ny version av klassikern Carlsson OA-51.3. Pga nuvarande avsaknad av försäljningsorganisation har inget av dessa projekt ännu kunnat kommersialiserats.

Istället har också ett mycket framgångsrikt utvecklingsarbete kring en rad nya och bättre Carlssonelement och uppgraderingssatser genomförts. Resultaten av detta är kondiskantelementet Obi T22-oa, bredbandselementet Obi F87 ”9710” samt 6,5-tumsbasen Carlsson B65-oa II.
De nya elementens existens innebär att det när detta skrivs november -10 går att uppgradera en lång rad klassiska Carlssonmodeller som 60-talets V-1, OA-4, OA-5, OA-6 typ 2 och 70-talets OD-11, OA-12, OA-14, OA-116, OA-2212.

Särskilt trevligt är resultatet i den uppgraderade Carlsson OA-5.3 som i sina gamla vackra 60-talskabinett kan fås att prestera häpnadsväckande välljud med de nya elementen och anpassade filter.

Arbete är även förberett för att även ta fram en ytterligare förbättrad uppföljare till den slutsålda domediskanten Carlsson T11-oa som ska göra det möjligt att uppgradera även 80-talets och 90-talets OA-50-serie (baselement för dessa finns redan i handeln).

Men så händer detta:

OA5MMX-1

10-TAL
Sommaren 2010 presenterades den första helt nya Carlssonhögtalaren för vårt nya årtionde, Carlsson OA-5-MMX. Konstruerad av SSC:s anlitade högtalargeni Ingvar Öhman är OA-5 MMX en modern nytolkning av den ur-orto-akustiska storsäljaren Sonab OA-5, Sveriges mest sålda högtalare någonsin. Den nya MMX-modellen presenterades på ett rekordbesökt introduktionsmöte den 11 december 2010 i klassiska studio 4 på Sveriges Radio i Stockholm. Den kraftfulla, dynamiska och rena återgivningen från MMX-versionen föranledde många tappade hakor på mötet och t o m överträffar den från Carlsson OA-5.3

SSC

Stiftelsen Stig Carlsson – SSC – lyder under Arvsfonden och har idag ansvaret för Stig Carlssons kvarlåtenskap, patent och ortoakustiska principer och kan också utveckla och lägga ut produktion av nya högtalarmodeller under Carlsson-namnet. Senare års utveckling har gjort det möjligt för Stiftelsen Stig Carlsson att vidareutveckla Stig Carlssons egna konstruktioner, bl a med hjälp av nya, ofta specialkonstruerade komponenter, och föra ortoakustisk högtalarteknik framåt.

Runt hela landet renoveras i dessa dagar tusentals äldre par av ivriga ägare med stöd och information från CarlssonPlanet och med detaljhjälp av vårt forums alla entusiaster och experter.
Carlssonhögtalarna lever!

Per Gulbrandsen
Redaktör

Dela detta:
Facebooktwittermail

5 svar på Carlssonhögtalarnas historia

  1. Profilbild
    peter 10 december, 2015 at 11:57 #

    Fråga: Jag har en story om Stig där han lät ett rum i sin lägenhet bli utrymme för basen och därifrån väggen till nästa bildade Stig en tratt och så blev rummet en Carlsson högtalare inomhus. Det lär varit så att husägaren i Stockholm gnällde för rappningen på huset hade lossnat just därifrån rummet med tratten…
    Är det en skröna?

  2. Profilbild
    Magnus B 31 januari, 2016 at 18:23 #

    Min mor hade en inredningsbutik där Stig Carlsson någon gång runt 1968 blev kund. Min mor kände till att Stig var en en storhet inom hifi och passade en gång på att erbjuda honom varorna utan kostnad i utbyte mot att han gav hennes son d.v.s. mig en privatlektion om ljud och ljudåtergivning. Gissar att jag var 13-14 år. Så en förmiddag tog jag tunnelbanan till någon station mellan Stora Mossen och Blackeberg där han bodde i en lägenhet. Måste säga att han var en strålande pedagog och jag var helt begeistrad av hans kunskaper och idéer. Just då höll han på med ett högtalarsystem med två lådor med vardera ett diskantelement och ett element för mellanregistret samt en baslåda. Han förklarade för mig att man inte uppfattar basen i stereo och därför kunde bägge kanalerna samsas i en baslåda. Vidare hade han låtit bygga en förstärkare med bara en volymkontroll och en tonkontroll. Tonkontrollen var finurlig. Han använde en 2-polig 18-vägs vridomkopplare. Åt ena hållet låg bas och hög diskant. När han vred ratten ändrades vinkeln på frekvenskurvan så att i rattens andra ändläge var basen hög och diskanten låg. Men han lät också stegen 1-2 och 3-4 o.s.v. höra ihop så tillvida att frekvenskurvan från bas till diskant gjordes en aning konkav resp. konvex. Alltså de udda stegen konkava och de jämna konvexa.
    Efter detta besök kund jag ha långa och intressanta diskussioner med min morbror som var en hifi-entusiast.
    Långt senare, kanske 1994, stötte jag på honom på ELFA och började prata med honom. Han kom dock inte ihåg mig. Han var inte bilburen så jag erbjöd honom skjuts till hans bostad på Söder efter uträttat värv på ELFA. Några år senare lästa jag att han gott bort.
    För mig var det uppriktigt ett privilegium att få träffa honom och lyssna på honom. En sann uppfinnare och nytänkare. Så nu till saken: Jag såg ingen stor tratt i hans lägenhet i Bromma 🙂 Kanske den idén kom senare.

  3. Per Gulbrandsen
    Per Gulbrandsen 24 juli, 2016 at 00:07 #

    Tack för din fantastiska historia! Den är så fin att vi funderar på om vi kan ta med den i ett kommande nyhetsbrev…

  4. Profilbild
    Magnus B 12 september, 2016 at 20:39 #

    Gärna

  5. Per Gulbrandsen
    Per Gulbrandsen 8 oktober, 2016 at 16:43 #

    Hej igen!
    Nu är din fina berättelse publicerad som en nyhet på startsidan, och kommer också vara med i nästa nyhetsbrev nr 89 med planerad utgivning under nästa vecka. Om du inte vill annat förstås! ? Så här blev det:
    https://www.carlssonplanet.com/2016/10/08/magnus-b-berattar-om-stig-carlsson-i-blackeberg/
    Hoppas du gillar!

Lämna ett svar