Carlsson - jämförelse med andra typer/fabrikat

[svenne]

Det efterlyses nya trådar.
Varför inte våga ta upp jämförelser med andra "erkända" högtalarfabrikanter/märken?
Själv skulle jag vilja höra lite synpunkter om jämförelser Carlsson - NHT och
t.ex. Carlsson - JBL!
Det måste förståss bli mycket subjektiva tankar som ventileras, men ändå intressanta tror jag.

[marten]

Intressant frågeställning!

Själv är jag ingen utpräglad carlsson-fantast. Jag tycker dock att Carlssons principer och högtalare är ett intressant komplement till vanliga högtalare (direktstrålare). De skiljer ju sig på en del avgörande punkter från vanliga högtalare. Därför blir en jämförelse också lite svår att göra.

områden som går att jämföra är bla; renhet och klangbalans.

Ljudbild går ej att jämföra. Själv tycker jag att det finns för och nackdelar, men jag tror att de som fastnar för carlsson-ljudbilden har svårt att tänka sig andra högtalare, det finns ju nästan inga andra som har valt att följa dessa principer vad jag vet, kanske Allison på 60-talet?)

Min personliga erfarenhet är att de modeller jag har hört, oa12, 14, 52,3 och 58, skiljer sig en hel del när det gäller upplösning, renhet och klangbalans, liksom de flesta högtalare.

Mvh Mårten

[Stefan Björklund]

Ja eftersom man är lite av en Carlssonfanatiker så får väl följande betraktelser antas vara en aning färgade ...

Jag tillbringar ganska mycket tid i stadens Hifi-affär, hjälper till med lite installationer, känner dem och sitter och fikar o tjötar o s v...

Hur som helst resulterar detta i att jag lyssnar mycket och ofta på olika högtalare och elektronik i olika prisklasser... Sedan har jag själv en hel del prylar i 2 olika lyssningsrum...

Lyssning sker alltså på högtalare i affären i olika prisklasser och som referens på senare tid går jag alltid tillbaka och kopplar in OA52.3 och jämför lite...

Det jag kan säga om Carlsson, och det gäller såväl hemma som i affären, är att det låter inte på något vis högtalare (möjligtvis låter det Carlsson )...

Spelar man på ett par Dynaudio för 40000 kr och står i precis rätt position så låter det ju mycket bra (markant bättre diskant t ex), möjligtvis lite kliniskt... börjar man sedan gå omkring lite i rummet så faller allt samman och det framkommer med icke önskad tydlighet att det är 2 st lådor som faktiskt står där och spelar...
-hoppar man tillbaka till OA52.3 och gör samma sak så smyger sig mysleendet på läpparna då musiken "bara finns där" på ett alldeles speciellt Carlssonvis...

Om man sedan provspelar ett par 2000 kr högtalare slås man av hur "burkigt" det låter och hur dåliga de (i jämförelse utan att ta priset i beaktande) är på att skapa den där underbara närvaron och illusionen...

Carlsson till folket! man borde få göra avdrag i deklarationen om man köper ett par 8)

detta... "att det låter inte på något vis högtalare..." är väl kanske de ortho akustiska principerna... Väggreflektioner eller frånvaron av dylika, rumsstöd i basen (välartikulerad basreflex, något som inte är helt vanligt) o s v, som "överröstar" det som alla andra högtalare lider av... - att det faktiskt är en trälåda med ett/flera rörliga membran som försöker återskapa ljudet av något så komplext som musik...

Detta "överröstande" är det jag tror är "Carlssonljudet" och något man antingen gillar eller ogillar, -det finns ju där oavsett vad man spelar...

Mvh

/Stefan

[Ghost]

JaCarlsson till folket! man borde få göra avdrag i deklarationen om man köper ett par 8)

Varför inte? Undrar vad skattmasen tycker om "Ortho-akustisk lyssningstestutrustning" som formulering i avdragsskälen.

[Stefan Björklund]

Jag släpade hem ett gäng högtalare till "magnus2" ikväll för att testa hans nya "Carlssonrum", -för att utröna vilka Carlssonburkar han skall satsa på...

OA12.2, OA51.3, OA52.2, OA50.2...

En reflektion jag gjorde då vi bytte fram och tillbaka mellan olika Carlssonhögtalare, något jag märkt förut men inte tänkt på...

Ljudbilden/panoramat satt direkt som en smäck, ungefär likadant på alla olika Carlssonmodeller... förmodligen beroende på att rummet fungerade "orthoakustiskt" m a p reflektioner från väggar och tak etc.

Frekvensgången varierade däremot mellan de olika högtalarna så att uppmärksamheten direkt riktades åt detta håll... Rummet är ett normalt rum i en modern villa, reglade väggar med gips eller spån...

Jag blev lite överraskad av detta då detta fenomen inte förekommer hamma hos mig själv... Mitt rum har trägolv på reglar på betongbjälklag, stående massiva 3" plankväggar med tretex...

OA52.2 lät fylliga och så frekvenslinjära som jag hört dem hemma och på andra ställen...

OA50.2 lät lite tunna i mellanbasen, de fick dock stå 4 cm ut från väggen p g a ett telejack. De verkar lite extra känsliga på rum dessa, tyvärr gick det inte att ställa dem närmare hörnen för att få mer basstöd, det var möbler i vägen...

OA51.3 lät en aning tunnare än vad jag är van vid... Förmodligen p g a att väggen bakom verkade osedvanligt vek och svajig, -äter nog en del av basstödet...

OA12.2 Lät som de skulle...

Sammanfattningsvis verkade det alltså som om de golvstående burkarna har det enklast... Ett golv är ett golv och kan inte göras på så många sätt... -väggar däremot...


En annan reflektion jag gjorde var då vi spelade på Magnus mer "normala" 2-vägs högtalare var att...

Högtalarna står en bit ut i rummet, låt säga med bafflarna 60 cm från bakvägg...
Högtalarna låter väldigt bra och målar, då man sitter i rätt position, upp en stor ljudbild bakom högtarparet, t o m en bit bortom bakväggen... Ljudet "släpper" bra etc.
Men... inte hela tiden... vissa små ljud, låt säga cymbalen, släpper inte och gör en påmind om att det är högtalare som spelar...
Typ. Stor orkester spelar i en stor sal framför dig... utom cymbalen som envisas med att låta ur de där två trälådorna som står framför dig i rummet...
Det blir ganska distraherande och ljudillusionen faller ihop lite...

När det gäller Carlssonhögtalare tror jag som jag skrev tidigare i denna tråd att de "orthoakustiska" principerna med väggstöd/reflektioner etc. maskerar ev. sådana problem och bibehåller illusionen av att vara där...

Mvh

/Stefan

Ps.
Denna upplevelse känns ganska skön (-Carlsson rules alltså), då ett par högtalare som magnus fick mig att vilja gråta då de körde 8:or runt mina Avance Alpha 330i 1997...
Ds.

[Stefan Björklund]

Jag släpade hem ett gäng högtalare till "magnus2" ikväll för att testa hans nya "Carlssonrum", -för att utröna vilka Carlssonburkar han skall satsa på...

OA12.2, OA51.3, OA52.2, OA50.2...

En reflektion jag gjorde då vi bytte fram och tillbaka mellan olika Carlssonhögtalare, något jag märkt förut men inte tänkt på...

Ljudbilden/panoramat satt direkt som en smäck, ungefär likadant på alla olika Carlssonmodeller... förmodligen beroende på att rummet fungerade "orthoakustiskt" m a p reflektioner från väggar och tak etc.

Frekvensgången varierade däremot mellan de olika högtalarna så att uppmärksamheten direkt riktades åt detta håll... Rummet är ett normalt rum i en modern villa, reglade väggar med gips eller spån...

Jag blev lite överraskad av detta då detta fenomen inte förekommer hamma hos mig själv... Mitt rum har trägolv på reglar på betongbjälklag, stående massiva 3" plankväggar med tretex...

OA52.2 lät fylliga och så frekvenslinjära som jag hört dem hemma och på andra ställen...

OA50.2 lät lite tunna i mellanbasen, de fick dock stå 4 cm ut från väggen p g a ett telejack. De verkar lite extra känsliga på rum dessa, tyvärr gick det inte att ställa dem närmare hörnen för att få mer basstöd, det var möbler i vägen...

OA51.3 lät en aning tunnare än vad jag är van vid... Förmodligen p g a att väggen bakom verkade osedvanligt vek och svajig, -äter nog en del av basstödet...

OA12.2 Lät som de skulle...

Sammanfattningsvis verkade det alltså som om de golvstående burkarna har det enklast... Ett golv är ett golv och kan inte göras på så många sätt... -väggar däremot...


En annan reflektion jag gjorde var då vi spelade på Magnus mer "normala" 2-vägs högtalare var att...

Högtalarna står en bit ut i rummet, låt säga med bafflarna 60 cm från bakvägg...
Högtalarna låter väldigt bra och målar, då man sitter i rätt position, upp en stor ljudbild bakom högtarparet, t o m en bit bortom bakväggen... Ljudet "släpper" bra etc.
Men... inte hela tiden... vissa små ljud, låt säga cymbalen, släpper inte och gör en påmind om att det är högtalare som spelar...
Typ. Stor orkester spelar i en stor sal framför dig... utom cymbalen som envisas med att låta ur de där två trälådorna som står framför dig i rummet...
Det blir ganska distraherande och ljudillusionen faller ihop lite...

När det gäller Carlssonhögtalare tror jag som jag skrev tidigare i denna tråd att de "orthoakustiska" principerna med väggstöd/reflektioner etc. maskerar ev. sådana problem och bibehåller illusionen av att vara där...

Mvh

/Stefan

Ps.
Denna upplevelse känns ganska skön (-Carlsson rules alltså), då ett par högtalare som magnus fick mig att vilja gråta då de körde 8:or runt mina Avance Alpha 330i 1997...
Ds.

[Stefan Björklund]

Jag släpade hem ett gäng högtalare till "magnus2" ikväll för att testa hans nya "Carlssonrum", -för att utröna vilka Carlssonburkar han skall satsa på...

OA12.2, OA51.3, OA52.2, OA50.2...

En reflektion jag gjorde då vi bytte fram och tillbaka mellan olika Carlssonhögtalare, något jag märkt förut men inte tänkt på...

Ljudbilden/panoramat satt direkt som en smäck, ungefär likadant på alla olika Carlssonmodeller... förmodligen beroende på att rummet fungerade "orthoakustiskt" m a p reflektioner från väggar och tak etc.

Frekvensgången varierade däremot mellan de olika högtalarna så att uppmärksamheten direkt riktades åt detta håll... Rummet är ett normalt rum i en modern villa, reglade väggar med gips eller spån...

Jag blev lite överraskad av detta då detta fenomen inte förekommer hamma hos mig själv... Mitt rum har trägolv på reglar på betongbjälklag, stående massiva 3" plankväggar med tretex...

OA52.2 lät fylliga och så frekvenslinjära som jag hört dem hemma och på andra ställen...

OA50.2 lät lite tunna i mellanbasen, de fick dock stå 4 cm ut från väggen p g a ett telejack. De verkar lite extra känsliga på rum dessa, tyvärr gick det inte att ställa dem närmare hörnen för att få mer basstöd, det var möbler i vägen...

OA51.3 lät en aning tunnare än vad jag är van vid... Förmodligen p g a att väggen bakom verkade osedvanligt vek och svajig, -äter nog en del av basstödet...

OA12.2 Lät som de skulle...

Sammanfattningsvis verkade det alltså som om de golvstående burkarna har det enklast... Ett golv är ett golv och kan inte göras på så många sätt... -väggar däremot...


En annan reflektion jag gjorde var då vi spelade på Magnus mer "normala" 2-vägs högtalare var att...

Högtalarna står en bit ut i rummet, låt säga med bafflarna 60 cm från bakvägg...
Högtalarna låter väldigt bra och målar, då man sitter i rätt position, upp en stor ljudbild bakom högtarparet, t o m en bit bortom bakväggen... Ljudet "släpper" bra etc.
Men... inte hela tiden... vissa små ljud, låt säga cymbalen, släpper inte och gör en påmind om att det är högtalare som spelar...
Typ. Stor orkester spelar i en stor sal framför dig... utom cymbalen som envisas med att låta ur de där två trälådorna som står framför dig i rummet...
Det blir ganska distraherande och ljudillusionen faller ihop lite...

När det gäller Carlssonhögtalare tror jag som jag skrev tidigare i denna tråd att de "orthoakustiska" principerna med väggstöd/reflektioner etc. maskerar ev. sådana problem och bibehåller illusionen av att vara där...

Mvh

/Stefan

Ps.
Denna upplevelse känns ganska skön (-Carlsson rules alltså), då ett par högtalare som magnus fick mig att vilja gråta då de körde 8:or runt mina Avance Alpha 330i 1997...
Ds.

[svenne]

Är det någon som har gjort ljudjämförelser mellan OD11 och stativhögtalarna Linn Kan resp. Dynaudio A42 (eller A52)? Skulle vilja göra det själv men det är nog tveksamt om man kan få låna hem högtalarna från en butik för sådana "studier".

Själv tror jag att OD11:orna är svårslagna vad gäller detaljrikedom och "rapphet".