Lyssningsintryck OA5-mmx

[Nattlorden]

Om man inte vill lösa det på det viset så kan man ju kolla på hur Stig skulle ha löst det - skapa än mer oförutsägbart interferensmönster. Ju taggigare kurvorna (och ojämt taggigare) blir destu mindre hörs dessa effekter.

jag skulle ju helst vilja prova att luta elementet lite mot lyssnaren, och sedan justera filtret igen för rätt balans mellan direkt och efterklangsnivå. Men ... då åker man ju på att såga i lådan ....

Och då känns det för mig, utan att känna till Stigs egna anledningar, som att vi då inte längre pratar OA5-MMX, utan snarare OA14-MMX... Så då kan man ju ställa frågan till de mer Stig-kunniga... vad var anledningen bakom att han vinklade upp basen i de senare? ( Hade han upptäckt detsamma som vi? )

[nagref]

...vad var anledningen bakom att han vinklade upp basen i de senare? ( Hade han upptäckt detsamma som vi? )

Anpassning för stereo.

[Nattlorden]

Och varför behövde de stereoanpassas?

[nagref]

OA-5 var ju en monohögtalare och såldes så. När stereo blev populärt i början på 70-talet så var den kanske lite yvig i sin ljudbildspresentation (man vill vanligen ha lite mer av det när det gäller monofonisk uppspelning) så för 70-talarna ordnade man aningens mer riktverkan.

[Martin Dellstig]

Hej!

Här har det hänt grejor medans jag har varit borta!

Jag skall försöka summera de sista 6 sidorna och försöka komma ikapp.

Återkommer.

Med vänlig hälsning

Martin

[PappaBas]

@Naqref
Ahh jätteintressanta synpunkter! Tack för länkarna skall plöja dem.
Stämmer min liknelse då om att man kan tänka sig väggen som ett element som spelar lätt fasfördröjt och
Man får kamfilter effekter av det? Så teoretiskt skulle man antingen behöva öka gångtiden eller ha fler källor som så att säga jämnar ut det? Liknande det som händer när man har flera subbasar?

Beror den mörjighet och oljud som hörs vid händelserik musik på det du beskriver?

@ Martin Dellstig
Bra att det har uppmärksammats. Har man kompromissat med prestandan bara för att kunna ansluta formmässigt till OA5?
Stig kompromissade väl aldrig på det sättet?

[PappaBas]

Jag har testat med brantare dämpning och låta t22 spela längre ned.
Det blir ju bättre men jag får det inte att försvinna förrän jag i princip dämpar spikrakt över 2 kHz (-48 dB/oktav),
Dels är det problem att få diskanterna att spela lägre men framförallt försvinner luftigheten från F87 och den låter lite som en vanlig högtalare.
Om man ökar gångvägen dvs flyttar fram F87 på baffeln skulle det fungera eller är det så att man måste ha till en special diffusor bakom? Om man flyttat fram F87 på baffeln flyttar väl problemet ner i frekvens?

[nagref]

En kraftfull liknelse är att betrakta väggen som en akustisk spegel. Och det kan man göra genom att sätta dit en vanlig spegel. Det blir i princip samma sak. Så ja spegelbilden i väggen blir gör att man får ett direkt ljud och ett fördröjt som som ömsom har konstruktv interferens och ömsom destruktiv - d v s det som bildar kamfilter.

Om man flyttar fram f87 så flyttar sig problemet ner i frekvens. Alldeles riktigt.

[PappaBas]

Hmm och även om man tänker att elementet satt nära framkanten skulle man ändå inte bli av med det?
Man kanske kommer kunna skifta ner det till 3-400 Hz om man extrapolerar avstånd och våglängd?
I den regionen blir det svårt att påverka pga den stora våglängden.

Hmm...någon slags grunka som sprider ljudet icke symmetriskt då? Om man behåller avståndet till vägg relativt kort kommet grunkan att bli mer hanterlig i storlek pga våglängden ? Undras hur stor den behöver vara?

[nagref]

Man kan flytta elementet längre och längre ifrån tills det inte blir något problem. Spegelbilden är då tidsmässigt för långt borta och nivån på det är för låg för att skada. Problemet är att då är inte högtalaren OA längre. Då är det bättre med någon mojäng som reflekterar tidigare. Men kanske inte så som det borde skötas.