Skivtips

På CarlssonPlanet försöker vi löpande uppdatera och fylla på med all tänkbar information som ni Carlssonfantaster efterfrågar. En ofta upprepad önskan om skivtips har vi dock dröjt med eftersom den krävt en del extra arbete med katalogisering osv. Nu är dock webbens sökmotorer så effektiva att vi struntar i att lista skivbolag och serienummer och går rakt på sak och listar bara artist och titel.
Så därmed premiär för en ny sida på CarlssonPlanet: Skivtips!

På den här sidan tipsar vi – och våra läsare! – om skivor vi tycker låter extra bra i Carlssonhögtalare:

Först tre plattor med Esbjörn Svensson Trio:

 

1. e.s.t. – Live in Hamburg (Act, dubbel-CD, 2007) 
– ett elektrifierade e.s.t. sträcker ut i högform från en konsert som de också själva tyckte blev ovanligt lyckad musikaliskt. Och bättre inspelad än så här blir inte en jazztrio med publik! Det är nästan otäckt bra, t.o.m. applåderna slår nog det mesta jag någonsin hört i närvarokänsla, den där badande, omslutande karaktären som riktiga applåder har men som är så fruktansvärt svår både att spela in och återskapa i en ljudanläggning   2. e.s.t. – Tuesday Wonderland (Act 9016-2, 2006)  – den bästa studioinspelningen med e.s.t. i min bok. Men det kan förstås bero på att det också är den senast utgivna – så hög genomgående kvalitet höll nämligen trion. Här rör de sig hela den sköna och intensiva vägen från spröd poesi till de våldsammaste geofysiska urladdningar värda de värsta (bästa!) postrockbanden som t ex Godspeed You Black Emperor.  Vilken musik…

3. e.s.t. – Seven Days of Falling (Superstudio Gul C-6, 2003)
– även här är e.s.t. i sin mest högtflygande form när de viktlöst, fallskärmsfritt faller och faller genom atmosfärerna, liftar mjukt på molnen, landar darrande på de snöklädda topparna, porlar kvillrande nerför fjällsidorna, kastar sig viktlöst genom de stora vattenfallen, dyker svepande genom den förtrollade luften och klyver skogstjärnens stora blanka vatten där de sjunker snurrande ner mot botten, simmar in i den stora grottan, drar i de sprakande spakarna till jordkärnans väldiga maskineri och fyrar av de majestätiska urladdningar som återskapar våra själar, andarna, livet. Sedan simmar de tre lyckliga ut ur grottan igen upp, upp, upp och bryter vattenytan underifrån i ett frustande, forsande, fräsande flöde av sprutande vatten och skratt.

Sedan tio nyare favoritplattor:

1. Heiner Goebbels – Landschaft mit entfernten Verwandten
– ännu ett fascinerande, gränsöverskridande verk teatermusik från den ibland svårlyssnade men förstklassige tyske kompositören som rör sig mellan avancerad konstmusik, experimentell storbandsjazz och ovanlig världsmusik med en absolut lätthet. Inspelningen tycks ha obegränsad dynamik och vill i undertecknads lyssningsrum liksom lätta från den verkliga världen.

2. Mavis Staples – We´ll Never Turn Back
– en häpnandsväckande tung, farlig och läcker gospelbluesplatta om medborgarrättsrörelsens antiapartheidkamp på 60-talet varvad med skönt bushbashande om idag. Staple Singers frontfigur har ofattbart nog kvar hela sin majestätiska röst och sagolika frasering. Producerad av Ry Cooder blir inte äkta gospelblues mer välljudande och tunggungande än så här. Hur gammal är hon egentligen?

3. Rolf Lindblom – Warum? – musik för stilla stunder
– pianoplatta inspelad på bara två dagar i Ersta Kyrka i somras. Innehåller en rad stilla stycken både nya och äldre där man tycker sig känna igen det mesta – Brahms, Scriabin, Ravel, Bach, folkmusik – men ändå ofta måste ta fram skivomslaget för att kolla. Inspelningsmaestron Bertil Alving lyckas få en förhållandevis enkel Förster-flygel att nästan låta som stod den i himmelriket.

4. Robert Plant & Allison Krauss – Raising Sand
– vad händer när man låter hårdrockguden från 70-talets Led Zeppelin möta USA:s främsta bluegrass-sångerska? Undrade producenten T-Bone Burnett och här är svaret: med all rätt popårets mest oväntade och omskrivna totalsuccé. På tretton spår med rötter i blues, blue grass och gammal pop möts två ljuvliga sångare och skapar något som tillsammans blir mer än två. Fantastisk skiva, fantastisk inspelning. Via ett par delrenoverade OA-6 Typ 1 stod Plant & Krauss formligen i vardagsrumet och sjöng – även när jag var i köket!

5. Lost In Hildurness – Mount A
– rullar i bakgrunden med sin varma, dröjande mäktighet när detta skrivs. Klassiskt utbildade cellisten och multiinstrumentalisten Hildur Ingveldardottir Guanadottir har spelat med hela den isländska postrockgräddan – Müm, Sigus Ros, Johann Johannsson osv. Här på första soloskivan är hennes musik som varm flödande lava och stilla ångande gejsrar och så närvarande i rummet att jag bara vill gå ner och bada i den. Vad kostar en flygbiljett till Island?

6. Murcof – Remembranza
– mexikansk laptopartist som fått sin dator att låta som om han samplat själva jordklotets aura och atmosfär i den. Långsamt bygger vecklar han ut kompositionerna som vore de blomställningar på havsbotten, klangerna liknar suset från elektroniska korallrev eller världsomspännande signalsystem. Detta är laptopmusik av det mest förnämliga slag med ett välljud som gör den farligt lätt att förlora sig i. Murcof har just släppt en ny skiva – Cosmos – men än så länge är den här bättre.

7. Nine Horses – Money For All
– engelsmannen och f.d. Japansångaren David Sylvians senaste stora skivprojekt var den komplexa och fantastiska ”Snow Bourne Sorrow” från förra året. Den här nya remixen innehåller mer avskalade versioner av många av låtarna plus några nya. Här får undertecknads svenska musikgudinna Stina Nordenstam mer plats, en artist som i sin stillhet kan försätta berg. Luftig, njutbar skiva – elektroniskt klingande men – läcker och beroendeframkallande.

8. John Lenehan – Philip Glass, The Piano Music
– en rutinerad pianist med ett femtiotal plattor bakom sig lyfter plötsligt Philip Glass ofta lite för mekaniska minimalism till en ny nivå. Metoden är enkel: genom att dra ner tempona och transkribera musiken (från filmen The Hours/Timmarna och operan Einstein On The Beach) till ensamt piano så får han plötsligt allt på plats och resultatet är drabbande bra i mina öron. Förstklassig Sonyproduktion, inspelad i England.

9. Erkki-Sven Tüür – Magma
– den estländske tonsättaren har länge haft en god förmåga att liera sig med goda inspelningstekniker när hans grandiosa kör- och orkestermusik ska spelas in. Det här är kanske det mest lyckade exemplet hittills. För att vara nutida är detta huvudsakligen lättlyssnad kör-, orkester- och stråkmusik där en transparent anläggning verkligen kan få glänsa och imponera.

10. Colleen – Les Ondes Silencieuses
– Colleen är ingen grupp men en parisiska vid namn Cecila Schott som sitter ensam hemma och skapar skimrande sorgsen sagomusik framför sin laptop. Här på hennes tredje platta spelar hon huvudsakligen viola da gamba men också klockspel och glasharmonika på ett par kompositioner. Minst lika bra som de första två mer klockbaserade skivorna, men nu också mörkare med ett djupare mer gripande uttryck. Det låter fantastiskt, så hon måste ha en väldigt bra mik och ett bra rum…

Plus fem lite äldre plattor:

11. Björk – Vespertine
– skivan där Björk tar ett jättekliv som artist och efter en radda ganska enahanda popskivor plötsligt visar sig vara en stor melodiker, egensinning konstnär och en arrangör av första klass. Över komplexa vävar av klockspel, glasljud, slagverk och elektronik sjunger Björk som befriad utan sina vanliga manér – en del spår hör i mina öron till det bästa popvärlden fått uppleva. Gnistrande välinspelade klanger, högupplöst mellanregister och djup ren bas ger även de bästa anläggningar en omgång.

12. Bo Nilsson – Brief an Gösta Oswald
– CarlssonPlanets främsta textplatta alla kategorier, ingen annan har nog snurrat gått så ofta i våra rum. Och då inte bara för att den avancerade konstmusiken är så bra, i grunden djupt melodisk, skriven som den är för att lura alla att tro att Nilsson var en äkta serialist. Till sist tröttnar han på att ingen upptäcker bluffen och serialismens självbedrägeri. Så han slänger ihop alla sina verk till ett enda stort dån som i en bra anläggningen är en fröjd att försöka dechiffrera. Egentligen är den här 70-talsinspelningen klangmässigt inte perfekt. Men på en god Carlssonanläggning ska slagverken stå typ 20 meter bak på scenen, t ex i satsen Séance.

13. Efterklang – Tripper
– oväntat stark dansk elektronica med ett kollektiv på åtta unga musiker som verkar vilja framkalla det osedda. Man kan likna musiken vid symfonirock eller 80-talets europeiska konstrockgrupper som Art Zoyd eller Univers Zero, men det här är mycket spelgladare och är mer kommunicerande. Deras senaste skiva Parades är lite för grötigt inspelad, men Tripper är en favorit i stereon med sin – om än elektronisk – så mäktiga luftiga ljudbild och allvarliga utforskande av taktarter och stämningar.

14. Ali Farka Touré w. Ry Cooder – Talking Timbuktu
– den kanske finaste musiketnologiska insats Ry Cooder gjort vid sidan om kubanska Buena Vista Social Club var när han lyckades få med Malis egen John Lee Hooker in i en riktigt välljudande skivstudio och tillsammans med en följsam och suverän kompgrupp (Jim Keltner – mumma!) föreviga Ali Farka Touré när han var som allra bäst. Naturlig ton och rumslighet, en testskiva för all framtid.

15. Blue Nile – High
– en särskild favoritplats på CarlssonPlanet har denna märkliga skotska grupp som bara släppt en skiva vart sjunde (!) år sedan debuten 1983 (Linnproduktionen A Walk Across The Rooftops). Men vilka skivor sedan: minutiöst frammejslade och skotskt sorgsna poplåtar där spänningen bygger på att framåtrörelsen är så återhållen i den rikt uppbyggda ljudbilden att minsta förändring förpassar mig som lyssnare till nirvana. Förstklassigt ljud på alla fyra plattor, det här är den senaste.

Numreringen här ovan är inte att se som någon kvalitetsordning. Skivnummer och -bolag saknas här men går snabbt att hitta på webben (möjligen med undantag för Warum?-plattan som släpps av Ictus Musikproduktion och har numret IMP 0702).


Carlssonägarnas egna skivtips:

”Daniel Lanois är en producent som arbetar på ett sällsynt sätt med ljudbilder. Dessa presenteras på ett strålande sätt med OA- konceptet. Tips på skivor Lanois producerat med andra artister är t.ex:

Emmylou Harris – Wrecking Ball,
Bob Dylan – Oh Mercy,

Willy Nelson – Teatro.

Av egna skivor är t.ex:

Daniel Lanois – Arcadie och
Daniel Lanois – Shine

– lysande 3D stjärnor. Försök hitta dessa på vinyl, i synnerhet Shine där vinylen spöar CD versionen med hästlängder.”
(Peter Skoglund)

Undertecknad chefredaktör kan bara hålla med!
Och lägger till att hans allra bästa skiva i vår stereo är den otäcka

Daniel Lanois – The Beauty of Wyoming

Han har också gjort ett antal suveräna ambientproduktioner tillsammans med Brian Eno, alla värda att kolla upp. För att inte tala om hans båda epokgörande produktioner:

U2 – Achtung Baby!
Bob Dylan – Time Out Of Mind

Vidare:
”Vill rekommendera en Ambient skiva som mina OA14.3Y ofta får avnjuta tillsammans med mig, skivan heter 

 

Hallucinogen in dub (mixed by OTT) (Twisted Records)

Tycker att fler Carlssonägare bör lyssna på denna mästerliga skiva (Mr Yngsjö)

 


Julskivor
Så kan vi ju inte låta bli att tipsa om lite god julmusik, det är ju ändå en långhelg då lyssnandet – både till levande och inspelad musik – står i centrum. Här är en första lista på 10 stycken julplattor som klingar särskilt väl i Carlssonhögtalare:

1. Folk och Rackare – Stjärnhästen
Alla svenska folkmusikers julskiva nummer ett, fylld som den är av staffanssånger och annat traditionellt, folkligt och juligt i sköna och för sin tid osedvanligt lekfulla, inspirerade och fräcka arrangemang. Carin Kjellmans röst är en fjällbäck och Ulf Gruvbergs stämsång som alltid både överraskande och snygg. Inspelningen från 1981 håller normal Sonetstandard, inget märkligt alltså och lite hoptryckt i både ljudbild och klang. Men musiken är så bra att vi listar skivan ändå!

2. Triakel – Vintersånger
Alla svenska folkmusikers julskiva nummer två! Jämtlands superstjärnor Triakel leds av Emma Härdelin, känd från bl.a Garmarna för sin bärande och fantastiska röst som här tidvis smälter samman med HovenDrovens Kjell-Erik Erikssons fiolspel och Janne Strömstedts tramporgel till något högre och nästan gåtfullt bra. Vintersånger innehåller traditionella julsånger men också en nyskriven nyårspsalm, en trettondagsvisa och en ödesmättad adventspsalm, samt sånger av Evert Taube och Dan Andersson – och Benny Anderssons specialskrivna ”Innan Grynningen” som blev en berättigad hit för sju år sedan. I år släpps Vintersagor igen i en ny liten upplaga, så passa på!

3. Sofia Karlsson och Emma Härdelin – Folkjul: A Swedish Folk Christmas
Den tredje svenska julskivan baserad på traditionell folkmusik i vår lista har just släppts. Folkjul är en inspelning med stor dynamik och närmast katedralskt lyssningsdjup. Organisten Gunnar Idenstam har arrangerat ett program som kombinerar folkton och julens sånger och psalmer med klangmöjligheterna ur en mäktig kyrkogel. Idenstam får sällskap av spelmannen och violinisten Lisa Rydberg, folksångerskorna Sofia Karlsson och Emma Härdelin samt S:t Jakobs Kammarkör under ledning av Gary Graden.

4. Oscars Motettkör m.fl – Cantate Domino
Detta är alltså Alla Julskivors Moder – men så hade också den mest välljudande julskivan på jorden världens kanske främste inspelningtekniker, mästaren Bertil Alving, bakom rattarna vid inspelningen 1976. Här fångar han den östermalmska Oscarskyrkans totala akustik och dramatiska dynamik i en inspelning som rätteligen blivit referens för audiofiler och hifitidningar världen över. Oscars Motettkör sjunger under Torsten Nilsson tillsammans med solisten Marianne Mellnäs en bunt veka, vackra och starka julsånger till Alf Linders fina kyrkorgelspel. Ingen seriös skivsamling bör vara utan detta mästerverk som till skillnad från de flesta julskivor är så bra musikaliskt att man gärna lyssnar till den även på sommaren! Cantate Domino är också den främsta av SSC:s lyssningsskivor och har som sådan använts vid otaliga tester av Carlssonhögtalare genom åren.

5. Kammarkören Svenska Röster – Bach, de sex motetterna
Bara för att musiken sjungits i flera hundra år och tolkats av tusentals körer kan Bach fortfarande bli levande igen, musiken behöver inte vara nednött och uttjatad bara för att den är gammal. Bo Aurehls fina kammarkör från Bromma gör Bachs sex motetter så vackert och drabbande att allt liksom smälter inom mig, de hittar en smärtsam skönhet i musiken och dessuotm är inspelningen ovanligt lyckad och gör kören all rättvisa. Tekniker i Västerledskyrkan i Bromma var Enar Skog och som Carlssonkuriosa kan nämnas att dirigenten Bo Aurehls åtminstone häromåret hade villan full av OA-116! (Skivan är privat utgiven på nummer OT 109-2)

6. Arvo Pärt – Te Deum
Den kanske mäktigaste av ECM-producenten Manfred Eichers alla fina Pärtproduktioner består av fyra verk: Te Deum, Silhouans Sång, Magnificat och storslagna Berliner Messe. Estländska Filharmonins Kammarkör sjunger sagolikt och Tallinns kammarorkester spelar strålande under ledning av Tônu Kaljuste i en lokal där väggarna liksom hela tiden rör sig bortåt. Verken kanske inte bygger på jultexter men de – och inspelningarna – har en kyrklig imposans och dynamik som lätt kan välta granen och ofta skapar en svindlande högstämdhet här hemma på ett sätt som åtminstone jag förknippar med julhelgen.

7. Domnérus/Sjökvist/Gustafsson – Innerlig/Heartfelt
Den andra nästan lika välinspelade Propriusskivan i vår lista har legendaren Gert Palmkrantz som avsändare – här använde han Didrik de Geer-mikrofoner i Stockholmskatedralen -94. Musiken är inte någon favorit hos mig, det blir lätt lite för segt när gamjazzgubbarna saxofonisten Arne Domnérus och gitarristen Rune Gustafsson går loss till Gustaf Sjökvist kyrkorgel. Men nog är det ljudbild, dynamik och julstämning allt. Skivan blandar traditionella julsånger med försiktig jazz – Ellington, Peterson, Strayhorn – och klassiska stycken – Satie, Fauré m.fl.

8. St Jacob´s Kammarkör – Welcome Christmas
Proprius och Palmkrantz igen som ovan och här får jag nästan utslag av musiken när den blir för traditionellt kyrklig och hurtigt julig. Men det är välinspelat när Gary Graden leder kören i varvade engelska christmas carols och svenska julsånger tillsammans med barytonsångaren Peter Mattei och till komp av Vega Brassensemble (trumpet, trombon, tuba, horn och slagverk) och Anders Bondeman vid orgeln. Den som orkar höra t ex We Wish You a Merry Christmas och Jul, Jul, Strålande Jul i Palmkrantz totalstereo med denna instrumentsättning – köp.

9. Jul med Adolf Fredrik
Den här skivan gavs ovanligt nog av elektronikjätten Pioneer och skäms inte för sin ljudkvalitet. Tvärtom, det låter väldeliga och himmelsöppnande om Johanneskyrkan i Stockholm när Adolf Fredriks Musikklasser ställer upp sig och sjunger loss. Inte heller detta är min musik, men inspelningen av Enar Skog via ett fåtal mikrofoner är fascinerande välgjord – man tycks kunna dra på hur mycket som helst utan att den går överstyr. Varför man nu ska göra det med snälla barnkörer och julvisor… Solister är bl.a Håkan Hagegård och både en stråkensemble och brasskvartett medverkar. Dirigenter är JohnErik Eleby och Bo Johansson.

10. Choralschola der Wiener Hofburgkapelle – Gregorian Chant
Sista julskivan i vår lista är ingen julskiva utan en som passar bra att spela även under jul. Gregorisansk sång fick kanske västvärlden nog av under 80-talets starka våg, för nu läser man sällan skivrecensioner av sådan musik. Men det här är en bortglömd och välinspelad skiva från 1983 som blivit lite av en favorit i släkten. Information om hur inspelningen är gjord saknas, men det låter fint – om än inte så storslaget som ovanstående svenska produktioner. Och kören sjunger underbart bra. Enjoy!

Carlssonägarnas egna julskivetips:
1. Vinterfantasi
”Vinterfantasi ges ut av Ictus Musikproduktion i samarbete med Ersta diakoni. En del av överskottet från skivförsäljningen tillfaller Ersta diakonis verksamhet för våldsutsatta kvinnor. Medverkande är Janne Schaffer, Backa Hans Eriksson, Malou Meilink, Alexandra Rapaport, Rolf Lindblom, Markus Wargh, Patrik Sandin, Il flauto dolce och Balkangruppen Davaij. Numret är ”IMP 0703”, inspelad på Ersta. www.naxos.se ”

Enligt tipsaren J-O Ohlsson var Bertil Alving med i produktionsteamet och J-O skriver: ”Min sambo kom hem med den och jag är imponerad av den realism jag känner vid lyssnande.”

Mycket lyssningsnöje!
Per Gulbrandsen
Red.

Inga kommentarer än.

Lämna ett svar