Nyhetsbrev #31 – oktober 2003

NYHETSBREV 31 FRÅN CARLSSONPLANET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
INNEHÅLL
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. HISTORISK OSLOKONSERT MED OA52
3. CARLSSONTRÄFF I STOCKHOLM
4. INGA OA-HÖGTALARE PÅ MALMÖMÄSSAN
5. HÅRDDISKKRASCH PÅ PLANETEN
6. HUR GÅR DET MED SAJTSTRULET?
7. CARLSSON SÄLJS TILL LYXPRISER I USA

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
= = = = = = = = = = = = =
Välkomna till det 31:a Nyhetsbrevet från
CarlssonPlanet.com.
Detta brev går ut till 629 prenumeranter och
sajten har haft över 66.500 användare. Vårt
forum har när detta skrivs 366 registrerade
användare som skrivit 2.700 artiklar i 544 ämnen.

Jag vill redan nu be om ursäkt till alla som
mejlat sajten i höst och ännu inte fått svar.
Orsaken är att vi fick en total hårddiskkrasch
den 5 oktober (se artikel nr 5 nedan) och först
nu är på banan igen.

Hårddiskkraschen skedde i ett ovanligt intensivt
skede i Carlssonvärlden där en rad saker just nu
är och har varit på gång samtidigt: Nya
OA-modellerna nära presentation, Oslokonsert på
OA-52-högtalare, ny Carlssonträff i Skarpnäck
o.s.v.

Hoppas därför att detta Nyhetsbrev ändå kan vara
till någon tröst och nöje nu när vinterkylan
redan tränger sig på!
Red.

2. HISTORISK OSLOKONSERT MED OA-52
= = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Kan verkligen 8 stycken i sammanhanget minimala
Carlssonhögtalare ljudmässigt fylla en hel
teaterlokal med publik och allt?

Med den frågeställningen ännu obesvarad reste två
medlemmar av Stiftelsen Stig Carlsson – SSC –
för ett par veckor sedan till den stora
Ultimafestivalen i Oslo med bilen full av
Carlsson OA-52.3:or. Resenärerna var er
undertecknade redaktör samt CarlssonPlanets
tekniske rådgivare Ingvar Öhman. För inbjudan
stod Ultimafestivalen – norra Europas största
årliga festival för nutida musik, Norska radion
– NRK samt den märklige norske tonsättaren och
f.d. pianisten och administratören Knut Wiggen.

Som vi berättade i förra Nyhetsbrevet 30 krävde
Knut Wiggen nämligen att Carlssonhögtalare
skulle stå för Ultimafestivalens uruppförande av
fem av hans elektroakustiska verk från tidigt 70-
tal. Verken har av skickliga tekniker på
veriges Radio först räddats från gamla
4-kanaliga rullband och sedan remastrats och
mixats om till 4.1 DTS-version för att ges ut på
skiva tillsammans med en ny bok av tonsättaren.

KNUT WIGGEN – EN BAKGRUND
Knut Wiggen var en central person i det svenska
konstmusiklivet under 60-talet och första halvan
av 70-talet. Wiggen var ordförande i Fylkingen
åren 1959-1969 och byggde upp EMS –
Elektronmusikstudion i Stockholm – som snabbt
blev internationellt berömd och en central kraft
i den elektroakustiska musikens världsnav.
Studion blev t.ex. först i världen med 24
digitala tongeneratorer, vilket egentligen var
en teknisk omöjlighet på den tiden – vi talar
alltså 60-tal!

1964 tog Sveriges Radio över ledningen och
uppbyggnaden av EMS med Knut Wiggen som chef och
två geniala ingenjörer som hjälpredor: Per-Olov
Strömberg och Tage Westlund. EMS leddes av Knut
Wiggen fram till 1975 då han efter en tvist med
nya chefer på Musikradion drog sig tillbaka till
Norge och gick in i total tystnad under tre
decennier.
(På middagen efter konserten i Oslo berättade
Knut Wiggen med sorg i ögonen för mig att han
inte rört vid sitt piano på närmare trettio år).

Först idag då entusiastiska yngre producenter på
norska och svenska radion med ett brinnande
intresse för elektronmusik återupptäckt Wiggens
unika kompositioner orkar den nu 75-årige Knut
Wiggen återvända till strålkastarljuset. Han
hade alltså bara ett krav: Carlssonhögtalare!

WIGGEN OCH CARLSSON
Knut Wiggen har aldrig övergivit vännen Stig
Carlssons ortoakustiska principer som Wiggen
menar är överlägsna vanliga högtalares. På EMS
användes långt in på 80-talet fortfarande de
rördrivna mästerverken OA-6 Typ I och som flitiga
Nyhetsbrevsläsare vet har SSC nyligen övertagit
ett större lager av reservdelar till dessa
högtalare från just EMS.

Ett av de sällsynta tillfällen som Knut Wiggen
skrivit ned sina tankar återfinns i Molt – Musik
och Ljudteknkik – nr 2, 1960. Artikeln med
titeln ”Hand i (mot) Hand” illustrerades med de
högtalare som användes vid Fylkingens
elektronmusikkonsert i Moderna Muséet i december
1959, nämligen 16 st kolboxar! Det var Stig
Carlsson och Sven Eriksson som lyckades förmå
Knut Wiggen att skriva artikeln.

Det ska helt enkelt vara Carlssonhögtalare om
70-talets elektroniska musikverk från EMS ska
låta rätt!
Knut Wiggen själv bidrog med sina två par (gamla
och trasiga) OA-52:or och vi kompletterade alltså
med två par nya OA-52.3-högtalare.

Ingvar och jag mottogs vid ankomsten till
konsertlokalen av det vänliga folket från Ultima
och NRK och ägnade sedan eftermiddagen innan
konserten åt att laga Wiggens egna högtalare
(som bl.a utrustades med moderna element) och
utplacering.

KONSERTLOKALEN
Lokalen där Wiggenkonserten hölls heter
Parkteatern och är en till konsertsal ombyggd
medelstor biograf i norra delen av Oslo.
Men vad stor den var! De åtta högtalarna såg
nästan löjligt små ut mot de höga svarta
väggarna och den breda scenen efter att Ingvar
positionerat ut dem i lokalen. Två och två och
ganska brett stod de i fyra grupper mot
tillfälliga ”väggar” som vi byggde, en i vardera
hörnen, av stora bordsskivor.

Högtalarna kopplades till varsitt monstruöst
Lab4000-slutsteg (vi talar 2,5 KW per högtalare
– huh!) som via ett mixerbord drevs av en Denon
DVD-3800. Hur skulle detta gå?
En snabb soundcheck på låg volym i tom lokal gav
mersmak, men hur skulle det låta med full volym
med publik? Och hur skulle det gå med
högtalarna! Visserligen hade de stöd av en
centralt placerad PA-sub – men ändå…

KONSERTEN
Till vår oförställda förvåning och glädje blev
det nästan fullsatt. Intresset för elektronisk
musik är uppenbart stort i Oslo, trots allt
handlade ju detta om över trettio år gamla verk
från en generation som av dagens unga norska
electrojazzstjärnor borde betraktas med
farfarsvarning.

Men inte. När ljuset släcktes ned i lokalen och
istället gick upp över scenen inleddes där ett
närmast utsökt samtal mellan den unge
electronica-entusiasten NRK-producenten Tilman
Hartenstein och åldermannen Knut Wiggen, ett
samtal som publiken uppenbart njöt av. Tilmans
kunniga frågor var till bredden fyllda av
respekt och beundran för denne märklige pionjär
och inte minst av kärlek till de närmast
juvenila elektroniska musikverk vi så småningom
fick höra.

Inför det första verket – ”Sommar” – släcktes
ljuset ner helt i lokalen och publiken satt i
tystnad. Så lyfte de första ljusa tonerna och
gled ut över lokalen, små klockor började
plinga, urtidsdjur hoade försiktigt mot scenen
och små stjärnor och stjärnfall av ljud tändes,
svävade runt och dog bort runtom i lokalen och
ovanför våra huvuden. Känslan var verkligen
juvenil, här lyssnade vi på oskulden.
Men som ljudet släppte från högtalarna!
Det var nästan obegripligt.

”Sommar” är ett kort, ljust och mycket glest
verk och namngavs av ett barn som på
sjuttiotalet besökte EMS och tyckte musiken lät
just så. ”Sommar” var också Knut Wiggens allra
första verk för ”Music Box” – det elektroniska
musikverktyg han utvecklade på EMS.

Efter ett andra samtalsavsnitt släcktes lokalen
åter ner för nästa verk:
”Etyder” – ett mer intensivt och tidstypiskt
verk där EMS-ljudet framträdde med sin tydliga
kylighet även om jag aldrig hört EMS-musik
återges med denna värme och kropp tidigare.

Vispande trollsländor for runt i rummet jagade
av forntidsfåglar och små rymdskepp, samtidigt
som små egendomliga djur sprang omkring på våra
hjässor, intensivt debatterande, ibland bara
ropande ut i tystnaden.

Det tredje stycket – ”Resa” – inleds med att en
en lång ormliknande ljudvarelse kommer dansande
och ringlande ut ur en absolut tystnad, fram
över oss och bort i det ena hörnet. Så vidtar
ett musicerande som är som en spröd och svepande
mjuk science-fictionfilm från 60-talet (om någon
sådan har gjorts!).

I ”Resa” utnyttjas 4-kanalssystemet fullt ut,
verket och musiken är frisläppt i både höjd- och
sidled och vi sitter som i en gåtfull, andlös
sagogrotta på en annan planet.
”Otroligt vackert, det är svårt att finna ord”,
sa konferencieren från NRK när ljuset gick upp
igen efter ”Resa”.

Det fjärde verket, ”Massa”, är det som under
konserten griper mig starkast. Det är ett
fantastiskt verk.

Musiken börjar längst fram till höger nere i
högtalarna där utomvärldsliga andar först stiger
upp ur underjorden. De sprids snart ut genom
hela salen, svischar fram och åter över oss och
ner ibland oss och de kastar röstbaserade
clusterstormar mot oss från alla håll.
Här hörs den stora subwoofern för första gången
på allvar när andarna liksom tar avstamp från
underjorden för nya flygfärder genom rummet.
De far osaligt runt salen, jagade och ledsna men
också busiga, lustiga. Vi utsätts för underbart
kraftfulla ljudstormar och breda sjok av denna
fantastiska andemusik.
Det är helt drabbande bra, kanske den bästa
elektroakustiska musik jag någonsin hört.
Upplevelsen där i Oslo på trästolen i mörkret av
detta verk blir oerhörd.

Kvällens sista verk är betitlat ”EMS för sig
själv” vilket härstammar från den enda lilla
stund av magi Knut Wiggen säger sig ha upplevt i
sitt liv.

Den inträffade när han efter en dags
programmeringsperiod en kväll i studion som
vanligt slog på strömmen för att lyssna på hur
hans inmatade data skulle låta i musikalisk
form. Men denna gång kom det musik ur högtalarna
som var helt oväntad och okänd för honom, musik
som inte alls hade med hans data att göra.
Det var som om den stora EMS-studion till sist
spelade alldeles för sig själv; ”EMS för sig
själv”.
Och då, där i det ögonblicket, uppstår denna
enda sekund av magi han upplevt. Sedan fattar
han att han tryckt på fel knapp!

”EMS för sig själv” är uppdelat i två delar där
den första ger associationer till en
utomplanetarisk minihönsgård där en ond men lite
vilsen rymdräv planlöst försöker nafsa ihjäl
höns och kycklingar med halvhjärtade rävhugg.
Den andra delen är mer gles och klingar
annorlunda. Nu glider istället höns- och
rävgården långsamt från oss bort i den
interplanetära rymden ackompanjerad av
småmuttranden och en och annan krock bland de
omgivande asteroiderna.

Så är det fina samtalet från scenen och den
unika CD-konserten över. Knut Wiggen tackas och
hyllas av oss i publiken i en lång varm och
delvis stående applåd och själv vet han inte
riktigt vart han ska ta vägen. Jag släpper tyst
ut en skön suck: Högtalarna höll.
Och de lät enastående!

Uppenbarligen kan man driva Carlssonhögtalare
med vilka kärnkraftverk som helst. Att musiken i
en volymmässigt så stor lokal skulle släppa så
totalt från dessa små 20-liters högtalare hade
jag aldrig trott. Det var trots de tydliga
panoreringarna i mixningen omöjligt att peka ut
högtalarnas position i salen under konserten.

EFTERTEXT
Nöjda och glada efter en trevlig och god
sushimiddag tillsammans med bl.a. Wiggens nya
familj och NRK:s Tilman Hartenstein på
restaurang körde Ingvar och jag samma natt
tillbaka till Sverige med det vackra norska
språket och de förtrollande ljuden från
konserten fortfarande sjungande i öronen.

Det kändes som om vi fått uppleva något
historiskt. Väl hemma visade det sig nästa dag
att Wiggen-musiken från DTS-CD:n om möjligt lät
ännu bättre i hemmabion! Ännu mjukare och
lättare, samtidigt med ännu mer kropp och
skönhet. Stig Carlssons ande var extra levande
under de där två dygnen i Oslo.

Jag slutar rapporten med ett köptips från
CarlssonPlanet är: Håll utkik på nätet efter
Knut Wiggens nya bok där den fantastiska DTS-
CD:n följer med.
Skivan är ensam värd vartenda öre!

Nu lämnar jag ordet till min medredaktör Erik
Johansson för följande rapport:

3. CARLSSONTRÄFFEN I STOCKHOLM
= = = = = = = = = = = = = = = = = =
Lördagen den 18 oktober var det dags för den
andra Carlssonträffen som ordnats via
Carlssonplanets forum. Det lyssnades på ett
stort antal modeller och pratades, berättades
och diskuterades Carlsson under närmare 10
timmars tid.

Undertecknad räknade till 12-13 deltagare totalt
och anser verkligen att träffen blev en riktig
succé. Högklassig elektronik användes, bl.a.
Sentec SC-9-försteg NAD 208-slutsteg och en väl
inspelad CD-spelare, nya Cambridge D500 SE.
Och även om åsikterna givetvis gick isär om vad
som lät bäst så verkade alla deltagare mycket
nöjda.

De modeller som fanns att avnjuta på träffen var
följande:
OA-12, renoverade med nya diskanter,
skumkantsbytta basar samt nya filterkondensatorer.
OA-116, orenoverade med endast skumkanterna bytta.
OA-116 SSC, i senaste SSC version.
OA-2212 SC, modifierade enligt SCs ursprungliga
modifieringsbeskrivning, med nya kondensatorer,
nya diskanter samt nya SC164 serie 4 element i
både bas och mellanregister.
OA-50.3.
OA-51.3.
OA-52.3.
Samt sist men inte minst ett par OA58 prototyper.

Framförallt OA-58-prototyperna vållade stor
uppmärksamhet och vår redaktör överöstes med
frågor som han besvarade så gott han kunde (och
hade tillåtelse till!).
En intressant högtalare helt klart som
förhoppningsvis snart finns ute i handeln.

Det jämfördes fram och tillbaks mellan olika
modeller och med en otrolig mängd mycket
varierande musik. En mycket trevlig
tillställning blev det och förhoppningsvis lär
det inte dröja länge förrän det blir dags för
nästa Carlssonträff.
Vilken del av landet det blir den gången får vi
avvakta och se.

Helt klart är dock att Carlssonintresset bara
ökar vilket bådar gott både inför lanseringen av
de nya modellerna och genom att det ökar gemene
mans medvetenhet kring vad Carlssonhögatalare
egentligen är för något.
Därmed ökar förhoppningsvis även intresset för
att renovera alla gamla Carlssonhögtalare som
fortfarande står på vindar, i förråd och på
andra platser.

/Erik Johansson

4. INGA OA-HÖGTALARE PÅ MALMÖMÄSSA
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Det blir tyvärr heller ingen presentation av de
nya Carlssonmodellerna OA-58 och OA-60 på
hifimässan i Malmö nu i helgen.
Enligt lanseringsplanen skulle mässan bli den
första presentationen av dessa historiska
modeller, de första som tagits fram efter Stig
Carlssons död och hett efterlängtade i
Carlssonvärlden.

Men, men. Malmöarrangörerna, ett gäng
hifihandlare i Malmötrakten, har helt fräckt
bestämt att Carlssonmärket inte är välkommet på
mässan. Varför undrar vi förstås alla.

Var John Larsens fina Carlssonvisningar på förra
Malmömässan kanske lite FÖR lyckade? (Lyssnarna
blundade och njöt hela dagarna)
Orsaken till Malmö-handlarnas Carlsson-nej är i
skrivande stund inte klarlagd, men vi lär
återkomma. Tills vidare hoppas vi att varje
Carlssonfantast i Malmöregionen tar sig ett
allvarligt samtal med sina lokale handlare om
saken!

5. HÅRDDISKKRASCH PÅ PLANETEN
= = = = = = = = = = = = = = = = =
Har du, käre läsare, fått vänta ovanligt länge
på mejlsvar från CarlssonPlanet på sistone?
Då är du inte ensam, det kan är redaktör intyga.
Den femte oktober fick jag nämligen en
fullständig hårddiskkrasch på min
redaktörsdator, en gammal kontors-P2 utan
fungerande back-up. Illa!

Kraschen uppstod sedan hårddiskens
strömförsörjning under ett ingrepp i datorn av
misstag kortslöts. Viss back-up fanns
visserligen på min handdator, bl.a. adressbok
och vissa mejl. Men i värsta fall kan jag och
sajten ha förlorat merparten av alla tusentals
mejl, bilder och dokument som har skickats till
CarlssonPlanet sedan starten september 2002.

Vi vet inte ännu. Men vi kämpar för att på något
sätt rädda den informationen. Kostnaden för att
läsa av hårddisken i dammfritt labb är ca 6000:-
vilket idag är ouppnåeligt för oss. Vi
undersöker därför eventuella
räddningsalternativ.

Kraschen hotade dock aldrig själva sajten som
har legat uppe som vanligt hela tiden och där
allt sajtmaterial är i gott dubbelförvar hos
webbmaster Jonathan och i webbhotellets server.

Nu två veckor senare är vi tillbaka på banan
igen utrustade med bättre dator och framförallt
full backup-kapacitet i form av en DVD+/-RW
-brännare.

Till er som väntat på mejlsvar från oss den
senaste månaden gäller följande:
1. Mejl skickade FÖRE den 5 oktober kan vara
förlorade för alltid.
Alltså: skicka gärna om dessa mejl så svarar vi
så fort vi hinner!
2. Mejl skickade EFTER den 5 oktober har dråsat
in sajtens mejlbox.
Vi svarar självklart även på dessa så fort vi
hinner.

Men som var och en förstår är vi inte mer än
människor och eftersom detta är en hobbysajt så
kan det ta ytterligare någon vecka innan vi
hunnit igenom alla mejl.
Vi hoppas på ert överseende i denna fråga!

6. HUR GÅR DET MED SAJTSTRULET?
= = = = = = = = = = = = = = = = = =
Sedan sommaren har en större omstöpning skett av
sajten rent tekniskt vilket bl.a. inneburit att
vissa bilder tidvis inte visats, dokument inte
öppnats osv.

Detta ska i huvudsak vara över sedan webbmästare
Jonathan nu slutfört huvuddelen av
konfigurationerna.

Men det är fortfarande så att man måste
registrera sig som medlem på Forumet för att få
annonsera på sajtens Köp- och Säljfunktion.
Detta har kritiserats av en del användare och om
fler hör av sig i ärendet så kommer vi att
återgå till den gamla lösningen där man kommer
direkt in på funktionen via menyn.

7. CARLSSON SÄLJS TILL LYXPRISER I USA
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Carlssonhögtalare börjar nu långsamt uppnå sitt
rätta värde i åtminstone ett land på jorden,
nämligen USA. Eller vad sägs om närmare 20.000
kronor för ett par orenoverade Sonab OA-2212?
Eller hälften för ett par dito Sonab OA-116?

Efter en fullständig renovering gjord enligt
SSC/CarlssonPlanets rekommendationer innebär
detta prisläge på begagnat ett slutpris för
dessa högtalare på kanske det dubbla.

Carlsson OA-50-serien är billigare i USA än
70-talets Sonab, trots att konstruktionerna är
nyare och mer utvecklade orto-akustiskt. Men det
lär väl bara vara en tidsfråga innan även
50-serien börjar stiga i pris.

En USA-sajt där det ges ganska underbara omdömen
om vissa Sonab/Carlssonmodeller och där
prisläget framgår är:

http://www.componentaudio.com/speakers.htm

Det var allt för denna gång!

Per Gulbrandsen
Redaktör

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar