Nyhetsbrev #44 – november 2014

REDAKTÖREN HAR ORDET
STORA NYHETER PÅ MODELLSIDORNA
FÖRSTA BILDERNA PÅ OA-40 CS CENTER- SURROUND
BUDGET-DVD HAR BURR-BROWN-DAC
INGVAR ÖHMAN OM VÅRA DVD-SPELARE
JUBEL ÖVER BASBYTT SONAB OA-116
BILLIG CD-RECEIVER REKOMMENDERAS
FAQ – OA-2212-FÖTTER
OA-2212-DOKUMENT OMARBETAS
SPONSRING VÄLKOMNAS

REDAKTÖREN HAR ORDET

Välkomna till ett fullmatat nyhetsbrev 44 från CarlssonPlanet, som dock börjar med en stor ursäkt. Förra nyhetsbrevet skickade vi ut på fel sätt vilket innebar att en massa andra mejladresser syntes i kopiefältet. Det berodde på ett litet misstag i koden. Detta har aldrig hänt förut och ska inte upprepas, vi lovar.

Vi kan avslöja att vi efter nyår kommer att förändra CarlssonPlanets utseende och funktioner i grunden. Arbetet med den nya sajten pågår för fullt. Dagens ”ädelträram” kommer att på något sätt få leva vidare för identitetens skull.
Men i övrigt får sajten en ny design med mer lättmanövrerade och överskådliga menyer. Sajten blir snabbare, nya användarvänliga funktioner tillkommer o.s.v.
Mer information kommer när vi närmar oss släppet.

Det händer mycket på Carlssonfronten nu så räkna med att nästa nyhetsbrev kommer inom någon vecka. Håll till godo!
Per Gulbrandsen
Red.

Upp

STORA NYHETER PÅ MODELLSIDORNA

Många av er kanske redan på sajten har sett detta som är bland det roligaste jag kunnat berätta i ett nyhetsbrev: Modellsidorna har fullständigt transformerats!

Tack vare vår nye bildredaktör Roland Storm och hans nära samarbete med webbmaster Jonathan Gulbrandsen genomgår modellsidorna nu en utseendemässig uppstramning som gör redaktören mycket stolt.

Roland har gjort ett jättearbete: Han har tagit mängder av nya bilder på nästan alla modeller (Roland samlar privat på Carlssons alla modeller) och har dessutom skannat in drösvis av äldre bilder ur Sonabs broschyrer och manualer.

SIDMALL
Sedan har Jonathan metodiskt lagt in allt detta efter en ny professionell ”mall” som Roland tagit fram för hur en modellsida bör vara upplagd. Principen är:
– Överst helst en bild ur Sonab/Carlssons originalbroschyr för modellen.
– Sedan vår textpresentation med renoveringstips o.s.v.
– Därefter – om sådan finns – en genomskärningsbild av modellen följd av:

TEKNISKA DATA
Under tekniska data ligger
– först en kopia på en dåtida modellsida ur HiFi Handboken,
– därefter vår egen sammanfattning av alla tillgängliga data för modellen.
– och sist av allt som pricken över i en färgbild på samma modell men nu renoverad enligt SSC:s och Carlssonplanets rekommendationer.
Ofta är denna färgbild tagen ur samma vinkel som den inledande bilden från dåtidens originalbroschyr. Snyggt så man som gammal Carlssonfantast ryser!

FÖRSTORBARA BILDER
Alla de nyinlagda bilderna är klickbara, d.v.s. de blir förstorade när man klickar på dem. Och under varje startbild ligger en länk – ”Fler bilder på modellen” som går till ett bildgalleri på forumet för modellen, med foton tagna t ex ovanifrån, underifrån osv. Även där kan man förstora bilderna (fast då måste man klicka i två steg för att få bilden förstorad – ha lite tålamod bara!).

UNDERBARA KOLBOXBILDER
Kolla in t ex de underbara nytagna färgbilderna på Kolboxen – sannolikt de finaste som har tagits på den modellen! – på:
https://www.carlssonplanet.com/forum/gallery/album.php?album_id=10

Ett par andra nya modellsidor är t ex OD-11 och OA-12:
OD-11
OA-12

Var inte det snyggt så säg?
Resten får ni upptäcka på egen hand via menyn på:
Högtalare

Upp

FÖRSTA BILDERNA PÅ OA-40 CS CENTER- SURROUND

I tidigare nyhetsbrev har vi kunnat berätta närmare om den kommande ortoakustiska hemmabiohögtalaren som ska fungera både som surround och center i hemmabioanläggningar baserade på Carlssonmodeller.

Häromdagen döptes modellen till….(lång trumvirvel)….OA-40CS!
40 blir alltså nummerserie för Carlssons hemmabiohögtalare och bokstävernas CS står förstås inte för Carlsson Stig utan för Center Surround.

Vi har också fått bilder från Arkenmässan på en första rå prototyp av OA-40CS i Göteborg för någon månad sedan. Bilderna är vänligen tillställda oss av de två forummedlemmar – tack till er båda! Se OA-40CS här:

https://www.carlssonplanet.com/uploads/centersurround.jpg
https://www.carlssonplanet.com/uploads/surroundavkladdIMG_0089.jpg

Upp

BUDGET-DVD HAR BURR-BROWN-DAC

Nu står det klart att vår budget-DVD Pioneers DV-2750 inte alls har någon okänd bulk-DA som tidigare påståtts utan en DA av det förnämliga märket Burr-Brown! Pioneer har alltså tidigare lämnat felaktig (muntlig) information till CarlssonPlanet.

Första misstanken mot bulkpratet uppstod när vi erhöll höstens skriftliga säljmaterial för Pioneers nya modeller. Där anges nämligen tydligt Burr-Brown som DA i modellen.
Detta stämmer bättre med vad Pioneerfolk sa vid ett LTS-möte på Pioneer för något halvår sedan om att Pioneer ”alltid, ner till billigaste DVD-spelare använder märkes-DA”.

ÖPPNAD OCH FOTAD
Nu har vår vän och tidigare redaktionsmedlem, Erik Johansson, öppnat ett ex av DV-2750 och fotat av kretskortet – och där står det svart på vitt, ”BB” – d.v.s. Burr-Brown – på DA:n.
Erik blev nämligen förundrad över att han inte i blindtest efter blindtest kunde särskilja DV-2750 från vår långt dyrare referens Pioneer DV-668AV och skriver till (i en chatt):

”Hej!
Jag har en Pioneer DV-2750 och har kikat lite inuti den… tog lite bilder och kikade vad det sitter för d/a omvandlare i den. Bulk D/A står det i nyhetsbrevet… Vad det innebär vet jag inte men mina bilder visar tydligt att det sitter 1 st Burr- Brown PCM-1742KE D/A omvandlare i maskinen. D.v.s. en inte helt okänd krets. :-). Se bild på:
http://user.faktiskt.se/Erik_J/DSCN0199.JPG

Hiskeligt stor bild som visar att mitt påstående är underbyggt med fakta. 😉
Kretsen sitter förövrigt upptill höger på bilden.
Kan nämnas att vi testade DV-2750 mot DV-668AV ikväll… trots öppen lyssning (nivåmatchad inom 0,1dB) hela kvällen så lyckades vi aldrig få in en gissningsserie blint som visade på hörbara skillnader. Givetvis finns de med rätt programmaterial, men om de är värda 6ggr så mycket pengar vete sjutton. :-”

CP SVARAR:
”Vi har uppenbarligen spridit felaktiga påståenden om 2750.
Jag har själv haft liknande blindtestproblem som du vid mina lyssningar. Samtidigt menar vår tekniske expert ingenjör Ingvar Öhman att skillnaderna mellan spelarna är relativt stora. Det kan eventuellt förklaras med att hans egna referenshögtalare (Inoaudio Pi60) är ännu mer avslöjande än de bästa Carlssonmodellerna vi har tillgång till och att han därmed hör skillnader som jag inte hör. Att Ingvar dessutom är en enastående lyssnare är ju också betydelsefullt i sammanhanget.”

ERIK:
”Vi lyssnade via Ingvars högtalare (pi60) som nog (med 99% säkerhet) är de mest avslöjande som finns. Det man ska komma ihåg med Ingvar, som man lär sig efter ett tag, är att den mannen är en extrem perfektionist, han kan ofta såga saker som för de flesta dödliga (som inte är födda med ett sjätte fysiksinne) är ganska bra, för att inte säga riktigt bra. Små brister för de flesta kan vara rätt stora när referensen är det perfekta. Därmed inget illa ment om Ingvar, han är den roligaste och vettigaste människa jag träffas, då han så gärna delar med sig av sin enorma kunskap.”

CP:
”Intressant att ni lyssnade med pi60, då kan jag kanske verkligen lita på min Carlssonanläggning. Det betyder sannolikt att radions guldöron också hade rätt i sin bedömning av spelaren. Att det var en bulk D/A tror jag aldrig SR kollade själva, de litade på min uppgift där som alltså var fel. DV-2750 har alltså är Burr-Brown- för en tusenlapp! Är Pioneer DV-2750 århundradets hifi-fynd?”

Och just när detta brev ska gå ”i tryck” så bekräftar Pioneers marknadschef Dick Bender att det är Burr-Brown i DV-2750. Han skriver så här till oss om Eriks interna bild av DV-2750:

”Hej Per
Jag har tittat på bilden i detta mail och kollat i servicemanualen och absolut, det är BB1742. Ingen är nu gladare än jag:-).
Jag kollade i min produktfil och det är lite luddigt skrivet för på modellen över DV-2750 och DV-370 (DV-470) är DAC:en specad (BB1742) och på DV-2750 och DV-370 är bara upplösningen specad vilket gjorde att jag antog att det var ett uppsäljsargument. Men som sagt var, ingen är gladare än jag.
Mvh/Dick Bender“

Men historien slutar inte här! Läs vidare…

Upp

INGVAR ÖHMAN OM VÅRA DVD-SPELARE

Just när detta nyhetsbrev ska skickas ut mejlar vår tekniske expert ingenjör Ingvar Öhman oss en smått fantastisk text om vad som egentligen skiljer våra båda DVD-spelarreferenser åt.
Läs, lär – och njut!:

”Först och främst, tack för de vänliga kommentarerna. Sen vill jag försöka sätta saker i proportion.
Till att börja med vill jag nämna att de flesta människor, trots vad som går att läsa i hifi-pressen, på normalt programmaterial faktiskt har mycket svårt att skilja de allra flesta CD-spelare från varandra.
Och utan noggrann A-B-dubbelblindtest är det nära nog omöjligt att skilja mellan verkliga ljudskillnader från inbillning. Jag har arrangerat hundratals sådana blindlyssningar, och blivit förvånad över hur svårt det är för de flesta att under normala musiklyssningsformer skilja några spelare från varandra. Några få ”High End”-apparater då undantagna (vars färgningar av olinjäriteter och tonkurvefel inte går någon förbi). Detta trots att många anser sig höra stora skillnader mellan apparaterna innan man kör testet blint.

Därnäst vill jag klargöra min uppfattning i det här specifika fallet (2750 vs 668). För att kunna göra det är det viktigt att separera problemet i sina beståndsdelar. Den första separationen man bör göra är att hålla isär felen från å ena sidan själva CD-systemet, och de specifika objektens apparategenskaper å den andra. Det är extra viktigt när man jämför 2750 med 668, eftersom de i de flesta fall har egenskaper bättre än lagringmediet, i synnerhet 688. För att förenkla denna redogörelse tänker jag mig att det är lämpligt att ange alla upplösningar i bitar istället för i antal ggr eller dB.

Då är det på följande vis: DA-omvandlare + analogelektronik i 2750 har en verklig statisk upplösning om ungefär 16 bitar, medan upplösningen från samma system i 668 ligger på fantastiska 21 bitar vid alla nivåer utan de allra starkaste. Skillnaden är verkligen stor, det rör sig om ungefär 30 ggr högre upplösning hos 668! Tittar man på den dynamiska upplösningen är skillnaden ännu större eftersom 668 erbjuder samma dynamiska som statiska upplösning, medan 2750 med sin enbitsteknik är klart sämre dynamiskt än statiskt. Man skulle alltså på tekniska grunder kunna påstå att 668 är en fullständigt överlägsen apparat ljudkvalitetsmässigt. Med man skall förstås aldrig definiera ljudkvalitet utifrån mätbarheter.

Dessutom får man inte glömma att även den mer än 30 ggr sämre (3000% sämre) 2750-apparaten inte är dålig på en absolut skala är det, när man spelar en CD, primärt CD-systemet i sig som begränsar upplösningen, och i ännu högre grad specifika CD-utgåvors ännu lägre upplösning, och då blir skillnaden mellan 2750 och 668 plötsligt avsevärt mycket lägre.

Två seriekopplade system (jag använder ”&” för att illustrera den matematiska kombinationen av två saker med begränsad upplösning seriekopplade) ger alltid sämre upplösning än det sämsta av de två systemet. Ju större skillnaden är mellan halvorna, desto mindre märks det bättre av de två systemen. Är skillnaden tre bitar kan man i princip försumma det bättre systemet helt. Är två system av samma dignitet upplösningsmässigt blir summan av dem ungefär en halv bit (3 dB) sämre än ett av halvorna (obs – extrema förenklingar, för resonemangets skull).
Med en ”perfekt CD” så blir det ungefär 15,5 bitars (16 & 16) upplösning för 2750 och 16 bitar (16 & 21) för 668, vilket ju inte är så stor skillnad.

Hörs det då?
Spelar man de bästa av de bästa CD-skivorna är dock skillnaden mellan 668 och 2750 statistiskt signifikant i blindtest. Och spelar man de bästa DAD-inspelningarna (24/96) är skillnaden till och med påtaglig (för den som inte vet vad DAD är kan nämnas att det är det högkvalitativa tvåkanaliga ljudformat som ingår i DVD-video-standarden, och kan spelas av alla DVD-spelare).

Men i de flesta fall spelar man kanske inte DAD och inte de bästa av de bästa CD-skivor heller, i synnerhet inte idag när de flesta CD-skivor har en verklig upplösning på bara en bråkdel av 16 bitar. De flesta köpbara mastrade (läs: av kompressorer illa skadade) skivor har en S/D+N om sämre än 40 dB, vilket betyder mindre än 7 bitars upplösning!

Eftersom både 7 & 16 och 7 & 21 blir ganska precis 7 bitar, är stora skillnader inte att vänta mellan apparaterna annat än när de avspelar de absolut bästa CD-skivorna (på absolut bästa tänkbara utrustning).

Min huvudinvändning mot upphöjandet av 2750 till en ”nästan perfekt” DVD-spelare har dock inte främst att göra med att den skulle vara för dålig för att vara lämplig att spela CD på, utan att det finns massor av apparater på marknaden som erbjuder ungefär den ljudkvalitet som 2750 når, i varje fall i närheten av den. Har man avsevärt lägre krav än 668-nivå finns det alltså ganska många olika apparater man kan köpa, som är hyggliga men inte perfekta. Vilken apparat man väljer av färgande apparater kan få bero på tycke och smak.

Skall man vara 2750-positiv kan man tillägga att det är en klangligt mycket god apparat och att huvudinvändningen är att ljudet från den, i synnerhet i diskantregistret, är lite ”suddigt” jämför med 668. När man väl hört det första gången är det tydligare. Det är ett fel som är lätt att leva med, i synnerhet om investeringen passar plånboken bättre än en 668.
Naturligtvis skall man heller inte glömma att DVD-A och SACD är format som inte 2750 hanterar. Det kan kanske vara trist med tanke på att man med en nyköpt kan tänkas vilja kunna spela alla de förekommande tillgängliga ljudinspelningsformaten.

Vh, Ing. Öhman”

CARLSSONPLANETS KOMMENTAR:
Jag kan som nyhetsbrevsredaktör inte annat än tacka och buga inför denna text, som nu närmast blir nyhetsbrevets tyngdpunkten!

För mig som lekman är det obegripligt hur Ingvar Öhman kan hålla alla parametrar i huvudet och dessutom redogöra så begripligt och övertygande för dess betydelse. Hans beskrivning av DV-2750:s karaktäristik är mitt i prick och jag får den påtagliga känslan att den som efter läsningen av Ingvars text köper en DV-2750 (990:- på Power just nu) vet exakt vad han köper i förhållande till DV-668. En skillnad jag som vanlig lyssnare varken hört eller kunnat redovisa i tidigare texter. Tack Ingvar!

Upp

JUBEL ÖVER BASBYTT SONAB OA-116

Under rubriken ”Jubel och fröjd och himmelska körer!” skriver vår prenumerant Lars Tovoté ett par lyckliga mejl-texter, detta efter att han bytt basar och mellanregister i sina OA-116 till de nya Carlsson B65-elementen. Läs hans jublande recensioner på:

”Hej, Per!
Nu har mina högtalare återvänt till sitt original! Jag ägnade några timmar i natt åt att skruva in dem (elementen) och provlyssnade fram till klockan 02:15 på låg volym, redan där hörde jag att det som jag saknat i basen nu hade återkommit. Mellanregistret spelar nu helt harmoniskt med övriga element, inget som sticker ut eller blir vasst!

Jag spelade Camille Saint Saëns ”Oratorio de Noël”, som jag haft som referens sedan tidigare. Du vet Bertil Alvings fina inspelning med Mikaeli Kammarkör och Ann-Sofie von Otter, Erland Hagegård m.fl. Denna skiva har en synnerligen väl inspelad orgelbas som är mycket svag i vissa stycken och ren och kraftig i andra. De djupaste tonerna har inte varit hörbara sedan min högtalare gick sönder. 8 ohmsbasen från Larsen HiFi hjälpte en del men inte hela vägen.
Experimenterande med olika keramiska motstånd för att få upp impedansen har åstadkommit förbättringar men inte heller här nått fram till målet. Rösterna har blivit lite för framträdande och har känts kyliga i klangen.

Nu spelar högtalarna upp en helt annan skiva, ja, samma ”Oratorio de Noël”, men med en orgelbas som ligger som en ryamatta över hela vardagsrummet, detta trots den låga volymen ”miss i nassen”. Rösterna är kristallklara, varma i klangen och hänger ihop med övriga musiken på ett helt annat sätt.
Hade jag några millioner att skänka bort så skulle de gå till SSC!
STORT TACK FÖR ETT ENORMT SKICKLIGT ARBETE!

Det är t.o.m. så att det i natt var nära till tårar av lycka för att jag äntligen har fått tillbaka mina högtalare! Jublet blir bara starkare och starkare för varje gång jag sätter på en skiva!”

Några dagar senare skriver Lars igen:

“Spelade även en annan av mina referensskivor, Radka Toneff´s ”Some time ago-a collection of her finest moments” (Universal Music AS, Norway, 066 650-2). Denna skiva har jag använt när jag gått runt och lyssnat på andra högtalare under våren tills jag förstod att inget kan ersätta mina älskade Sonab OA-116. Jag har använt en låt som heter ”Just Like A Woman”, en Bob Dylan-klassiker som Radka sjunger med en otrolig inlevelse. Närvarokänslan är nästan starkare än hos de oerhört dyra Totem högtalarna jag har nämnt om förut. Nu hörs Arild Andersens kontrabas i hela sitt register, fullständigt rent och utan egenresonanser eller andra rumsliga inverkningar.

Förut uppmärksammade jag att vissa toner hördes starkare och att det uppstod stående vågor. Nu spelar de hela registret lika starkt, hela vägen ner! Sedan undrar jag om det inte kommer att förbättras ytterligare när elementen har spelats in lite mer, jag inbillar mig möjligen ett något mjukare ljud idag än första natten efter monteringen…..

…den musikaliska glädjen har återvänt. Nu kan jag åter till fullo njuta av att lyssna på musik genom mina älskade Carlssonhögtalare OA-116!!!

Nästa steg blir en Yamaha-receiver RX750-RDS och några surroundhögtalare och en center. Ingen subbas lär behövas när man har ett par välspelande OA-116. Jag spelar nu film via mina OA-116 och det blir så luftigt och har sådant djup och rymd att det nästan räcker som hemmabioanläggning!

Jag har dock hört vad det innebär hemma hos min kompis Terje. Sonab OA-14 med en bra subbas från HiFi-kit och ett par enkla bakre högtalare gjorde att detta lät avsevärt mycket bättre än de anläggningar vi har lyssnat på, där prisnivån har legat på 40- 50 000:-! Carlssonhögtalare i en hemmabioanläggning slår det mesta!
Hälsar
Lasse Tovoté”

Upp

BILLIG CD-RECEIVER REKOMMENDERAS

Det har landat en riktigt billig CD-receiver på vår hemsida med rekommenderad elektronik. Vi har länge letat efter en billigare anläggning än den fantastiska Denon UD-M31 som är väl värd sitt pris men lite väl dyr för att t.ex. våga ställa på ett arbetsrum. Nu har vi hittat en sådan CD-receiver. Det är den ”nygamla” välljudande lilla anläggningen Panasonic SA-PM03 som släpptes i april-01 men som vi upptäckt först nu.

SNYGGING
SA-PM03 är en toppmatad 1-bits CD-receiver i silver med glaslucka och stor blå släckbar display. Den ger 2x14W (RMS) uteffekt och FM-delen har rimlig känslighet (1,8uV IHF) och signalbrusförhållande (26dB 1,5 uV) samt 12 FM-förval. Övriga ingredienser är timer, klocka, hörlursutgång och bas- och diskantkontroller. Där bak finns både ett par line-in/-ut plus en optisk digitalutgång. Ca-priset är 1995:- inklusive ”högtalare” (med högtalare heter den egentligen SC-PM03), men går att hitta billigare (pröva t.ex. Siba) då modellen är på utgående och plockats bort på Panasonics hemsida.

BRÅDMOGET LJUD
Ljudet från SA-PM03 kopplade till ett par fullrenoverade OD-11 är fullvuxet och dynamiskt. Distorsionen verkar låg, den klangliga naturtrogenheten relativt hög och inget frekvensregister sticker ut eller irriterar. Det finns en inbyggd maximivolym – ungefär som på motorstarka bilar som stryps vid 250 km/tim! – det går därmed inte att spela så värst högt med
SA-PM03.

Det som avslöjar att det är en billligare anläggning än t.ex. Denon UD-M31 är att baskontrollen inte är lika bra, det blir något lösare i hullet. Men inte alls störande så, t.ex. är intrycket av basdjup i orkestertom-toms i mitt lilla rum på jobbet smått överväldigande.

Diskanten är inte heller lika utsträckt som i dyrare anläggningar och ibland vid koncentrerad lyssninghörs ett litet vagt eko över återgivningen. I krävande FM-utsändningar av t.ex. piano och cymbaler kan instrumenten låta vagt beslöjade jämfört med original. Men det här en mindre anmärkningar.

DYNAMISK ORKESTERMUSIK
Den fina nya skivan ”Within Trees” med musik komponerad av f.d. Ragnarök-gitarristen Henrik Strindberg innehåller ett bl.a ett par ytterst dynamiska orkesterverk med vardera Radiosymfonikerna och Norrköpingssymfonikerna.
Inspelningarna låter helt fantastiskt via SA-PM03 och OD-11 i mitt lilla rum (4 x 2,5 meter). Inspelningarna är mycket krävande och jag har svårt att förstå hur en så liten anläggning kan låta så stort.
Arbetskamrater kommer in och bara baxnar: ”Vilket ljud!”.

Rock- och världsmusik låter drivet, luftigt, rent och medryckande och jag kan lita på ljudet, slappna av och förlora mig i musiken. Fina inspelningar har djup, bredd, dynamik och plasticitet och låter ibland närmast som levande musik. SA-PM03 är rätt tung vilket tyder på att den har hjälp av en hyfsad nätdel.

NÖJD
Jag kommer för priset att sitta nöjd med den lilla Panasonic-anläggningen.
Mina tveksamheter gäller bara den svaga ekokaraktären, den något nerbländade diskanten och om CD-receivern klarar att läsa de nya konstiga skivformat som nu kommer. CD-R går dock utmärkt. Se mer om anläggningen på:
http://www.thakral.com/products/panasonic/panscpm03.html

FOTNOT:
De medföljande körsbärsfärgade ”högtalarna” (som medföljer modellen SC-PM03) kan man knappt ens använda som surroundhögtalare i en mindre anläggning. De ska tåla 30W men verkar bräckliga, låter tunt och är inte magnetiskt avskärmade. Och de saknade varje form av inre dämpmaterial – inte särskilt seriöst, Panasonic!

För övrig rekommenderad elektronik, se:
Rek. Elek

Upp

FAQ – OA-2212-FÖTTER

FRÅGA:
”Hej!
Jag har modell Sonab OA-22212 och har bytt mellan och baselement. Men hjulen är kassa och jag måste fixa något nytt. Hur höga ben behövs? Jag har SD-fötter. Tacksam för alla tankar om detta. Mvh/Finn”

SVAR:
Hej Finn! Tack för mejlfråga.
Sonab OA-2212 (och OA-116) kan egentligen stå kvar på sina hjul även om gummit ramlat av. De är så pass tunga och får så liten kontaktyta med golvet att det fungerar bra ändå. Det blir lättast att städa under dem då också.

Men naturligtvis är det allra bäst att göra som du tänkt, att ställa dem på SD-fötter, alternativt billigare Vibra-feet el dyl. Då lägger du bara fötterna direkt under hjulen, det brukar fungera utan att OA-2212:orna rullar av.

Eller så fixar du fyra träklossar i lagom höjd och lägger skumfötterna på, bara så högt att hjulen lättar några millimeter från golvet. Detta är det ljud- och distorsionsmässigt bästa alternativet och gäller egentligen för samtliga Carlssonmodeller som någonsin tillverkats.

Sedan kan man förstås skaffa nya mjuka gummihjul och montera själv. Då blir det lättast med städning och injustering av högtalarna. Men sådana hjul är varken billiga eller lätta att hitta dock!

Lycka till!
Mvh

Upp

OA-2212-DOKUMENT OMARBETAS

Ett antal ägare av Sonab OA-2212 som planerar eller redan enligt våra rekommendationer genomfört ett byte av originaldiskanter till nya CT-62 har ställt upprepade frågor kring när det kommer en uppgraderad modifieringsbeskrivning som gäller vid CT-62-modifiering.
Nu går SSC ägarna till mötes. Läs mer här:

Det dokument som hittills sålts av SSC med en modifieringsbeskrivning av filtren i Sonab OA-2212 består av en 3-sidig översättning av Stig Carlssons på tyska skrivna instruktion om hur modifieringen ska göras. Texten skrevs 1980 och är riktad till av Stig auktoriserade ingenjörer i Sverige och till tyska återförsäljare. Dokumentet gäller alltså vid användning av diskantelementen Peerless MT24CT.

Som alla trogna läsare av våra nyhetsbrev vet så finns det sedan en tid SSC:s uppgraderinginstruktion av filtren i övriga Sonabs 70-talsmodeller vid montering av CT62. SSC går nu även OA-2212-ägarna till mötes och har inlett arbetet med att ta fram en filterinstruktion även för CT62-montering på denna modell. Mer information kommer när dokumentet blir klart för försäljning.

Upp

SPONSRING VÄLKOMNAS

Denna högtalarsajt görs helt och hållet fortfarande på hobbybasis, inga som helst arvoden utgår. De pengar som kommer in till sajtens dryga omkostnader är:
1. Från frivilliga privatpersoner som sponsrar (se hela listan på: https://www.carlssonplanet.com/ShowPage.asp?p=Sponsorer
2. Mindre summor till webbmaster Jonathan när någon klickar på en reklambanner
3. Till redaktören när han slutförd någon högtalarrenovering.
4. Ett engångsbidrag nyligen från HiFiKit.

Inte heller inom SSC har någonsin ett styrelsearvode utgått. De enda pengar SSC får in är en mindre royalty från försäljningen av nya Carlssonmodeller.
Så om ni gillar vad ni ser och vill stödja verksamheten som ändå kostar en hel del privata pengar, läs gärna om hur man kan sponsra oss – och SSC – på:
Beställ

———————————————————————————————–
Nyhetsbrev 44 från CarlssonPlanet går ut till 850 prenumeranter och sajten har när detta skrivs haft över 150000 användare. Vårt forum har över 560 registrerade medlemmar som skrivit över 5700 inlägg i över 900 ämnen.
Det var allt för denna gång!

Per Gulbrandsen, chefredaktör
Redaktion:
Jonathan Gulbrandsen, webbmaster
Roland Storm, bildredaktör
Martin Dellstig, huvudredaktör internationell sajt
Bo Sehlberg, medredaktör internationell sajt
Björn Håkansson, medredaktör internationell sajt
www.carlssonplanet.com

Upp

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar