Nyhetsbrev #39 – mars 2004

NYHETSBREV 39 FRÅN CARLSSONPLANET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
INNEHÅLL:
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. JUBILEUMSERBJUDANDE
3. PETER STEINDL/BREMEN OM STIG CARLSSON
4. FÖRTYDLIGANDE OM NY B65-BAS

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Välkomna till Nyhetsbrev 39 från CarlssonPlanet,
som är ett jubileumsutskick. Orsaken är att vår
sajt idag, den 18 mars 2004, passerar den magiska
gränsen 100.000 unika besökare!

Är detta verkligen sant då? Ja, eftersom räknaren
bara räknar unika besökare räknar den
dels aldrig alla de gånger Jonathan och jag går
in på sajten, dels så sparar den en cookie (kaka)
på datorn som besöker sidan, som är inställd på
att försvinna efter 1 dygn. Alltså kan man bara
öka räknaren en gång per dag (om man har cookies
aktiverat vill säga).

På grund av detta jubileum lämnar vi denna helg
(20-21 mars-04) ett litet särskilt erbjudande
till alla prenumeranter som tack för hjälpen
(se punkt 2!).
Och vi publicerar idag en personligt hållen text
om Stig Carlsson och hans vänkrets, skriven för
CarlssonPlanet av den svenske hifi-profilen och
konstruktören Peter Steindl (f.d. Bremen).

Peter ingick i den stora krets audiofiler,
tonsättare och ljudtekniker som ständigt
träffades hemma hos Stig för att lyssna och
debattera konst, musik och ljudåtergivningens
hemligheter nätterna igenom.

Texten innehåller många namn på dåtida vänner och
hifi-prylar och kan kanske vara svår att följa
fullt ut för den utomstående.
(Även för undertecknad när det gäller vissa
personnamn faktiskt!)
Men Peters berättelse ger samtidigt en personligt
färgad inblick i Stigs värld och vad som där
kunde föregå. CarlssonPlanet tackar Peter Steindl
för bidraget.

Utförsäljningen av prylar i det förra
nyhetsbrevet 38 blev en smärre succé och vi får
nu antagligen råd att skaffa den efterlängtade
servern som kan göra sajten ännu mer innehållrik,
bättre fungerande och mer lättskött. Men det
finns fortfarande prylar kvar, plus lite nya, så
gå gärna in och titta på annonsbrevet som ändras
efter hand:
https://www.carlssonplanet.com/ShowNewsletter.asp?id=38

Detta jubileumsbrev går ut till 730 prenumeranter
och sajten har när detta skrivs alltså haft över
100.000 användare.
Vårt forum har över 465 registrerade medlemmar
som skrivit över 4700 inlägg i över 890 ämnen.
Vår Köp och Säljfunktion har just nu nästan 200
annonser inlagda.
Mycket nöje!
Red.

2. JUBILEUMSERBJUDANDE
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Jubileum som detta är till för att firas!
CarlssonPlanet är visserligen bara en privat
hobbysajt så vi sitter inte på några stora
resurser eller lager av någonting. Men det vi har
gott om är bortmonterade 5 cm kondiskanter från
alla dessa Sonabhögtalare från 60- och 70-talen
som vi har renoverat genom åren (Peerless MT 20
HFC/8 resp. 16 ohm).

Därför firar vi vår hundratusende besökare idag
med att under hela helgen 21-22/3 erbjuda alla
Nyhetsbrevsprenumeranter att köpa valfritt antal
MT20HFC-diskanter för bara 5:-/st (normalt pris
50:-/st).

Diskanterna säljs i befintligt skick men är
framsorterade, impedansuppmätta och
kontrollyssnade. (De som inte är välljudande
eller har svajiga mätvärden sorterar jag bort och
slänger efter hand.)

Det är märkligt hur rent en MT20-diskant låter än
idag, även när man kör svår musiksignal alldeles
intill örat och lyssnar. Så det är inget dåligt
erbjudande ni får denna helg!

Användningsområdena är många: Släng ihop ett par
surroundhögtalare på kul (köp gamla lådor på
Myrornas t.ex.!), montera dem i gamla trötta
köks- eller sommarstugehögtalare eller sätt en
konding på plus och släng upp ett par element
även bakom datorplatsen – vips litet
fusksurround!
Det finns mycket kul man kan göra med dessa gamla
juveler. De låter fortfarande oerhört mycket
bättre än alla dåtida imitationer, men också
mycket bättre än t.ex. de hemska diskanterna i
alla fusk-Sonabhögtalare som såldes på 80- och
tidigt 90-tal och otaliga andra märkens åldrande
högtalarmodeller med sträv diskantåtergivning.

Mejla mig och boka antal (och impedans) senast kl
24.00 på söndag på:

Eller ring och be mig lägga undan diskanter på:
0704-71 88 99

3. PETER STEINDL/BREMEN OM STIG CARLSSON
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
Stig Carlsson: Mentor, lärare, trätobroder men
framför allt vän. Jaa, vi rök ihop ibland men vi
samsades därefter alltid.

BAKGRUND
1972 köpte jag mina första Carlssonhögtalare,
Sonab OA-6 Typ I.
Historien började dock tidigare.
Jag gick i Eklidens Skola (Nacka Läroverk) mellan
1969 och 1972.
En dag 1972 hördes det mystiska toner från aulan.
Jag visste sedan tidigare att det var brukligt
att göra inspelningar i Nacka Aula. Nu pågick det
en inspelning av extremt fängslande musik som jag
tidigare aldrig hört, men jag tordes inte gå in i
aulan utan jag väntade utanför tills det blev
tyst.

Försiktigt öppnade jag dörren och tittade in. Det
var tomt, bara instrumenten var på podiet.
Stämningen var mystisk fast mer behaglig än då
jag satt och skrev skrivningar där inne. Trevande
gick jag fram till notställen. På noterna stod
det. Bela Bartok, Musik för Stränginstrument,
celesta och slagverk.
Men var är alla musiker?

Då hördes samma toner kommandes från trappan ner
till källaren under aulan. Som hypnotiserad var
man ju tvungen att smyga sig ner. Väl nere såg
jag musiker, dirigent och inspelningsteknikern
lyssna på mastern genom ett par OA-6 Typ I. Jag
tyckte det lät fantastiskt, men jag tordes bara
stå kvar i dörren och titta in. Med åren visste
jag sedan att det var Semmy Lazaroff som var
inspelningstekniker (även förste violonist i
Stockholmsfilharmonikerna). Dirigent var Carl
Rune Larsson. Stycket spelades in för
Cullbergbaletten.

MINA FÖRSTA CARLSSONHÖGTALARE
I källaren på Östermalms Radio kunde jag
sedermera jämföra Sonab OA-6 Typ I med Quad ESL
(elektrostathögtalare) vilket var spiken i kistan
för alla andra högtalare utom Carlssons.

Det var bara att sälja moppen, Märklintåget och
serietidningsamlingen. Jag köpte sen ett par
begagnade OA-6 typ I och en Dynaco PAS 3x
(rörbestyckad förförstärkare).

BERTIL ALVING
Bertil Alving bodde tvärs över gatan och gick i
klassen över.
Vi hade ett gemensamt starkt intresse av musik
och ljudåtergivning vilket sammanförde oss till
att bli vänner. Bertil gjorde fantastiska
inspelningar, men jag hade bättre högtalare.
Bertil hade Popboxarna, som de kallades för
(om jag inte minns fel), så det blev en del
gemensam lyssning nere hos mig.

På skivmärket Proprius spelade Håkan Sjögren in
legendariska skivor, bl.a. såsom En Skiva och
En Skiva till. Redan då fantiserade och skojade
Bertil och jag om hur det skulle vara om Bertil i
stället spelade in för Proprius. Märkligt.
(Bertil Alving blev sedermera Sveriges främste
ljudtekniker och spelade bl.a. in det i highend-
kretsar världen över sönderspelade holografiska
mästerverket ”Cantate Domino”åt Proprius/reds.
anm.)
1972 började jag på KTH och jag tror det var då
som Bertil livnärde sig på att bygga orglar.

LTS
Mina OA-6:or släpades runt till några LTS möten.
Vid ett möte gjordes ett blindtest på pickuper
som Jan Bladh och Eje Hultén organiserade
(ja, Ingvar (Ingenjör Öhman/reds anm.), redan då
gjorde vi blindtest).
Vid ett annat gjordes en beryktad jämförelsetest
med ”fasriktiga” Supreme-högtalare från firma
Blomenco (konstruktör var Åke Blom). Åke ville
definitivt att jag skulle ta med ”de gamla
mossiga OA-6:orna” så att han kunde spela sk-n ur
dessa.

Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig.
Inför publik blev det stort blamage för Åke Blom.
Han var inte nöjd. Hans marknadsföring var lite
speciell. Jag har ett minne av att Jon
Idestam-Almqvist (konstruerade slutstegen i den
aktiva 800-ohmsversionen av Popboxen/reds anm.)
läste ur en av hans annonser. Det var någonting
med tomater.

MINA ANDRA CARLSSONHÖGTALARE
1975 på våren jämförde jag mina OA-6 typ I med de
nyss utkomna Sonab OA-116. OA-6 Typ II var aldrig
aktuella. För mig framstod de alltid som en dålig
kompromiss. Eje Hulténs par var ju ofta trasiga.
OA-116 fick också på tafsen, dock blev det redan
efter någon månad en betydande omkonstruktion av
OA-116. Diskanterna (MT20HFC) byttes ut till de
nya (MT24HFC) med lägre resonansfrekvens samt
ändringar i delningsfiltret.

Efter ett nytt lyssningstest blev tiden mogen att
skaffa OA-116. Billigast på stan var Wilhelm
Lilliehöök. Från sin lägenhet på Hantverkargatan
krängde han Carlssonhögtalare på löpande band.
Sedan den dagen umgicks vi ofta.

Detta var under sommaren 1975. Det var då jag
gifte mig och flyttade till Sollentuna. Under en
tid hade jag både OA-116 och OA-6:orna.
Jag minns en gång då Bertil kom över med sin fina
tongenerator. Det blev starka och låga
djupbastoner ända in på morgonkvisten. Då Bertil
skulle åka hem följde jag med ut till
parkeringen. Då såg vi att alla grannars fönster
runtomkring min lägenhet hade lamporna tända,
ingen annan. Grannarna försökte nog lokalisera
ljudet men ingen klagade så jag förmodar att de
inte visste vad det var. Vi var så inne i våra
djupbastoner så vi hade ingen aning om vare sig
tid eller att det kunde störa.

FÖRSTA MÖTET HOS STIG
1976, efter en hel del samtal under en längre tid
på telefon med civilingenjör Stig Carlsson,
tyckte jag det var dags att invitera mig själv
och Bertil till Stig. Min morot var Bertils
masterband som Stig väldigt gärna ville lyssna
på. Detta var både mitt och Bertils första besök
hos Stig. Vi blev varmt välkomnade och
förpassades till det stora lyssningsrummet på
bottenvåningen. Sen försvann Stig upp på
övervåningen. Vi fattade ingenting. Det tog en
bra stund innan Stig kom tillbaks. Då blev det
lyssning och en del kommentarer från Stig. Jag
tror att Bertil nyss hade spelat in ”Cantate
Domino”.
Mariæ Wiegenlied blev nästan som en chock. Hur
kunde en icke civilingenjör åstadkomma något
sådant? Vad Bertil och jag strax efteråt tyckte
det får Bertil själv berätta.

MENTOR, LÄRARE
Efter detta möte blev jag i stort sett stammis på
Torkel Knutssonsg.15. Alltid första morgontåget
eller morgonbussen hem efter ett otal mätningar
och lyssningar, släpandes på förstärkare och
andra prylar men var även behjälplig vid möten
mellan Stig och Sonabs utlandsdistributörer.
Stig ville gärna att jag var med på mötena.
Kanske Stig visste med sig att han inte var en
bra säljare? Jag minns då Heinz kom upp från
Sydafrika och var alldeles förtvivlad då Sonab
lades ner. I all stundens sorg över detta blev
det i alla fall en oförglömlig middag på Östergök
fisk. Havets läckerheter stod på menyn. Sen kom
Norman Olson över från USA.

FÖRSTÄRKARE
Efter Ampzillan blev det Audio Research
transistorslutsteg D 100.
De gick nämligen att bryggkoppla och då kunde
Stig ha tillräckligt med effekt samt ett slutsteg
per kanal. Tyvärr var det inga ljuva toner ur
dessa förstärkare. Det lät förfärligt.
Själv bytte jag ut min Ampzilla mot Threshold
2x100W vilket Bertil också gjorde. Lars Bäcklund
(läkare och guldöra, idag SSC:s ordförande/red
anm) köpte också en. Långt senare sålde jag en
Krell KSA 100 till Lasse.

Efter Threshold bytte jag till Nelson Pass A-40
rena klass A slutsteg som endast fanns i
byggsats, men Wille, som var generalagent för
Threshold och då även för GAS (Great American
Sound) som gjorde Ampzillan, lyckades få fram
färdigbyggda exemplar.

Detta Nelson Pass slutsteg släpade jag sedermera
till Stig, det måste sättas stop för Audio
Researchs transistoriserade missljud! Jag tror
Lasse var med vid denna jämförelse. Stig var inte
på bästa humör men Audio Research kunde slängas
ut (Lasse och jag kunde pusta ut, äntligen) till
förmån för bryggkopplade Nelson Pass som Wille L.
skaffade fram. Eftersom dessa hade fläktar och
förde oväsen förpassades de ut till ”kontoret”
och kablarna drogs genom väggen. Med dessa
slutsteg hos Stig har vi haft otaliga trevliga
lyssningar.

Luxman C-1000 tror jag byttes mot Precision
Fidelity, ett rörförsteg som Göran Rudling sålde.
Varför blev det inte Spatial? Jo, Göran och jag
tävlade redan då. Så här i efterhand var det nog
OK. Olika varianter av Mark Levinson för- och
slutsteg med bl.a. LNP-2 och ML CD-spelare har
också passerat hos Stig. Didrik de Geers slutsteg
och i synnerhet CD spelare (Tripent) var på
tapeten under några år. Didrik fick nog ligga i
för att hålla apparaterna på topp hos Stig.

NAD 208 (Det klassiska slutsteget, skänkt av
Stigs vänner på 70-årsdagen/reds anm.) överlevde
Stig, likaså en moddad Audio Research SP 11
förförstärkare och Didriks CD-spelare.

SKIVSPELARE
I sedvanlig ordning blev det en Linn (Sondek LP12
skivspelare/reds anm.) även hos Stig. Vad det
byttes motorer! Stigs svajmätutrustning var
giftig!
Yamahaskivspelare ut. Technicsskivspelare SL 1000
ut. Kenwood KD 500 ut. Linn Sondek ut. Kvar blev
Well Tempered skivspelare och tonarm försedd med
Madrigalpickup.

MINA TREDJE CARLSSONHÖGTALARE
Dags för förbättringar. Nu hade jag bytt till
OA-2212 och flyttat tillbaka till Saltsjö-Boo.
Mycket riktigt, som Semmy tidigare påpekat var
mera ”mage” (från högtalarna/reds anm.) önskvärt.
Wille hade lånat ut sin Ivie tersbandsanalysator
och en svacka vid 300-400 Hz kunde skönjas.

Nu ville jag ha ett möte hos Stig för att han
skulle mäta på mina OA-2212or. Jag var helt
övertygad om att Stig skulle mäta fram svackan.
Bertil och jag kånkade dit dom. Stig riggade och
vi (Bertil och jag) stod i inre mätrummet medan
Stig satt i labbet och blängde på mätpappret som
matades fram. Om stämningen var dålig vid
tillfället med Nelson Pass A-40 så upplevde jag
den nu som hätsk. Stig rev ilsket av pappret från
skrivaren och slängde den på ett rullbord,
fräste ”här är din mätning” och gick ut ur
rummet. Bertil och jag tittade nyfiket och såg
svackan vid 300-400 Hz. Kanske 4-5 dB!

Då Stig kom tillbaks var det bara att samla mod
och bita i det sura äpplet. Jag pekade
på ”dippen” i mätkurvan och frågade lite försynt:
Vad är det där? Kan man fixa det?

– Den uppfyller specifikationen blev svaret, dock
inte helt övertygande. Jag förstod att Stig inte
var nöjd, varken med sitt svar eller med
situationen som sådan. Jag tror ingen tidigare
hade konfronterat Stig på detta sätt, nämligen
att få Stig själv att mäta fram sin egen
konstruktionsmiss.
Bertil ville också mäta på sina OA-2212or och
framförde att det kanske kunde vara en viss
spridning bland olika exemplar. Situationen var
räddad. Alla var förhållandevis nöjda.

Vid nästa tillfälle kånkade vi på Bertils
OA-2212or. Mätning, mätning. Samma svacka, men
kanske vi alla förväntade oss detta. Denna gång
var det en gemytlig ton. Vi ville naturligtvis
att Stig skulle åtgärda detta. Han skyllde på
Statens Provningsanstalts efterklangsmätrum. Stig
ville inte lägga ner tid på att mäta på
de ”gamla” högtalarna. Han ville med sin nya
mätutrustning mäta på den nya serien högtalare.

Senare på natten ringde Stig och meddelade att
han hade tänkt om. Han ville i stället ta
tillfället i akt och mäta för att korrigera
OA-2212. Anledningen var att skaffa erfarenheter
med det nya mätförfarandet samt kunna jämföra med
sina gamla mätningar på Statens Provningsanstalt.
Lyckan var gjord. Jag tror att vi alla runt
omkring var glada. Nu skulle vi äntligen
få ”mage”.
Lättare sagt än gjort.

Stig gjorde smärre förändringar på OA-2212 men
upptäckte att frekvensgången från basen inte var
bra. Det blev ”kjolar” hit och täcken dit
runtomkring basen på grund av baffelverkan mellan
golv och högtalare. Suck, högtalarna såg för
djävliga ut.

Då de var ”klara” blev de referens för OA-116 som
var på tur. OA-116 blev bättre än OA-2212orna och
utgjorde ny referens.
Så höll det på ett tag.

Till slut ringde Stig och meddelade
att ”kjolarna” behövdes inte mer. Gud vad skönt
tänkte jag. Spolarna lindades av ett exakt antal
varv men eftersom det fanns olika spolar i olika
serier blev det olika antal varv beroende på
spolens utformning.
Jag fick exakta anvisningar och vid detta
tillfälle var jag förutom Stig ensam om att kunna
modifiera OA-116 och OA-2212.
Jag frågade Stig hur han hade tänkt sig det hela.
Han var mycket bekymrad över att det skulle
inträffa samma sak som med de gamla OA-5:orna
nämligen att det skulle bli en uppsjö
olikljudande Carlssonhögtalare hos konsumenterna
om konsumenten själv skulle utföra
modifikationen. Då fick jag ensamrätt på att
utföra modifikationen. Jag fick heller inte
berätta hur modifieringen gjordes. Gissa om jag
blev glad.

Stig berättade dock för Stefan Mether, de
träffades då och då på Svensson och Butler
(oöverträffad Mousse au Chocolat), som hade
OA-2212 hur han kunde modifiera sina högtalare.
Stefan provade själv men misslyckades kapitalt.
Sedan kom han till mig med en stor önskan om
hjälp. Jag demonterade kretskorten och åkte till
Stig. Tillsammans mätte vi upp varje komponent i
Stefans högtalare.

Efter en kort tid meddelade Stig att även Sven
Eriksson hade godkännande att utföra
modifikationerna. Jag var då inte nöjd, snarast
besviken eftersom jag kände att jag hade
initierat och drivit på det hela. Idag tycker jag
nog att det var bra. Sven har ju nu gjort
sammanställningen och jag kan inte minnas att vi
konkurrerade om någon kund.

NYA CARLSSONSERIEN OA-51, OA-52 och OA-50
1982 drev jag både Ljudbutiken AB och
importföretaget Bremen Dynamics AB. Ljudbutiken
var då i stort sett den enda butiken i Sverige
som i mängd sålde Carlsson OA-51 vilket då var
den enda Carlssonhögtalaren på marknaden.
Vi lyckades sälja 50 par i vårat stereopaket
(”Carlssonpaketet”) under hösten, sista paret
gick på Nyårsafton vid åttatiden på kvällen.
Sen var Bengt Andersson och jag helt slut men
lyckliga och kunde åka och fira Nyår.

Efter två år med otillräcklig försäljning av
OA-51 organiserade jag ett möte med Wille och
Stig på Restaurang Cattelin med målsättning att
Wille skulle bli generalagent för
Carlssonhögtalarna i Sverige för att få igång
försäljningen. Mötet var extremt trevligt. Tyvärr
hade Cattelins kök redan då sjangserat.
Wille ställde som krav att en hel serie
Carlssonhögtalare måste till.

Då kom OA-50 och OA-52 fram inom två månader
vilket måste vara rekord för Stig. John Larsen
(Carlssonfabriken/reds. anm) hade 1983 en svettig
sommar med prototyptillverkning. Lars Lallerstedt
(Sonabs och Carlsons designer/reds. anm) var i
vanlig ordning tvungen att hyfsa till designen
och allt detta gjordes enbart via telefonsamtal.
Så, lite nytta har väl LM Ericsson gjort.

Bertil Höglund, som under 80-talet gjorde alla
mina annonser för Ljudbutiken, introducerade jag
för Wille och Stig och även för Bertil Alving.
Under en kort tid gjorde Bertil Höglund
skivomslagen åt Bertil Alving, men Bertil och
Bertil hade tyvärr inget långsiktigt samarbete.
Ni kanske minns omslagen på Bertils egna skivor,
Alving Records. Den stora annonskampanjen i
tunnelbanan på Carlsson iklädd islandströja är
också en av Bertil Höglunds alster.

Saltsjö-Boo
003-04-22
Peter Steindl (f.d. Bremen)

4. FÖRTYDLIGANDE OM NY B65-BAS
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
En mindre debatt har brutit ut på vårt forum
kring den kommande 8 ohmsbasen Carlsson B65oa som
så småningom ska ersätta nuvarande serie 4 av
Peerless 6,5-tumsbas SC 165 som i olika versioner
suttit i Carlssonhögtalare i 31 år och nu
imponerar stort i nya modellen Carlsson OA-58.

Misstankar har uppstått kring om den nya
B65-basen är bättre och om detta skulle göra
dagens köpare av OA-58 och lösbasar till förlorare
när den nya basen släpps.

INGA LJUDMÄSSIGA SKILLNADER
Vi på CarlssonPlanet har talat med konstruktören
bakom det nya elementet, SSC:s högtalarexpert
Ingenjör Ingvar Öhman och kan nu dementera alla
sådana ”förlorar”-rykten. Så här ligger det till:

Den nya Carlsson B65oa-basen är i 8 ohmsversionen
så gott som identiskt med nuvarande Peerless
SC165/8 ohm. Den enda skillnaden är egentligen
bara att B65 får en plan spindel istället för den
upphöjda på SC 165.

Detta påverkar inte ljudåtergivningen men gör den
nya B65-serien enhetlig och möjlig att producera
till lägre pris. Det kommer alltså inte att
finnas några ljudmässiga skillnader mellan de
båda elementen och de som nu löper SC 165-basar
kan sitta helt lugnt i framtiden.

Däremot finns det skillnader i de nya 5,3 och 16
ohmsversionerna då de skumkantsmodeller som
hittills sålts av t ex HiFi Kit inte fullt ut
stämt med Stig Carlssons originalspecifikationer.
Det kommer de nya B65-versionerna att göra,
samtidigt som de i vissa stycken blir ännu bättre.

Och som vi tidigare berättat kommer alla de fyra
nya basarna att filtermässigt stämma med alla
originalfilter i Sonab- och Carlssonmodeller och
kan alltså enkelt monteras som ersättningselement
utan vidare ingrepp eller filtermodifieringar i
originalhögtalarna. De kommer också att stämma
med de nya SSC-modifieringarna.
Se vidare om de nya basarna i Nyhetsbrev 37:
https://www.carlssonplanet.com/ShowNewsletter.asp?id=37

Till sist:
Tack till er alla 100.000 besökare för att ni
gjort CarlssonPlanet till vad vi är idag!
Det var allt för denna gång
Per Gulbrandsen
Red.
www.carlssonplanet.com

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar