Nyhetsbrev #15 – 14 februari 2002

NYHETSBREV nr 15 från CARLSSONPLANET
==================================================
14 feb 2002

INNEHÅLL
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. OA-50.2 NEDLAGD
3. HIFI-MÄSSAN I STOCKHOLM 2/2-02
4. KOLBOXFOTENS SKAPARE DÖD
5. OD-MYSTERIET del 2
6. ING. ÖHMAN OM KONJUGATLÄNK TILL OA-116

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
==================================================
Välkomna till det 15:e Nyhetsbrevet från
CarlssonPlanet sedan starten i september -01. Detta
brev går ut till 197 prenumeranter och sajten har när
detta skrivs haft över 8000 verkliga besökare.

I skrivande stund blir en verklig nyhet bekräftad:
Snart kommer Stig Carlssons egen godkända modifiering av
OA-2212 att offentliggöras!
En 23 år gammal hemlighet, i Carlssonvärlden
omgärdad av ett nästan mytologiskt skimmer, kommer att
avslöjas och det är naturligtvis CarlssonPlanet som står
för grävarbetet. Efter åratal av sökande är original-
dokumenten funna och en noggrann översättning kommer
att publiceras i nästa Nyhetsbrev.

I detta brev kan man bl. a läsa om ett sorgekors för
en nedlagd modell, vad den nyligen bortgångne greve
Sigvard Bernadotte gjorde för Carlssonhögtalarna, hur
Hi-Fi-mässan i Stockholm avlöpte och dessutom inte
mindre än 16 st köp- och säljannonser.

Mycket nöje!
Red.

2. OA-50.2 NEDLAGD
==================================================
Förra helgen fick CarlssonPlanet ett sorgligt besked:
OA-50.2 är nedlagd. Carlssonfabriken och dess ägare
John Larsen har avslutat tillverkningen av den i
Carlssonsammanhang storsäljande modellen.

”Den fulländade tvåvägaren” som HiFi&Musik kallade
OA-50.2 för fem år sedan finns i fortsättningen bara
att köpa som begagnad, alternativt som uppgraderings-
sats till gamla OA-50-lådor.

VARFÖR
Orsaken till nedläggningen är att alla viktiga
detaljer och delar som lådor, huvar, kartonger,
dämpplattor och filter är slut i lager och att
resterande delar räcker bara till uppgraderings-
satser. Samtidigt är inte den tänkta ersättaren OA-60
alls klar för produktion än.

FÖLJDERNA
Det betyder att det uppstått ett olyckligt hål i
produktionen där det just nu inte finns någon
Carlssonhögtalare i överkomlig prisklass att köpa för
nytillkomna entusiaster En utveckling som Stig
Carlsson själv förmodligen skulle beklagat; besjälad
som han var av att försöka sprida välljud i var mans
hem.

BARA KLASSIKERN KVAR
Resultatet är att endast en Carlssonhögtalare idag
finns i nyproduktion. Det är å andra sidan den
verkliga klassikern, OA-52.2, en modell visserligen
bara säljer i små serier, men som inte desto mindre
bör finnas i produktion många år framöver.

SVART SORGEKORS
Nedläggningen av OA-50.2 går inte spårlöst förbi i
hifi-världen. I själva verket sörjs den bortgångna
modellen av många. I Skåne finns det t. ex en hifi-
butik som satt upp ett stort svart sorgekors i
lokalen med datumet för nedläggningen. Själv har jag
just avslutat ett par veckors intensiv lyssning till
den bortgångna modellen, häpen över att något så
enkelt kan låta så bra. Det ryktas att super-
dirigenten Esa-Pekka Salonen lyssnar på OA-50.2.

3. HIFI-MÄSSAN I STOCKHOLM 2/2-02
==================================================
Förra lördagen, den 2 februari, gick den första
Hi-Fi-mässan på jag vet inte hur många år av stapeln
i Stockholm. En ny svensk kabeltillverkare, Gignos,
hade lyckats få i stort sett samtliga av huvudstadens
hifi-handlare att ställa upp och resultatet blev
riktigt mäktigt. Vissa rum presterade luftrörelser
som måste betecknas som välljud.

BESVIKELSE
Men, men. Till vår stora besvikelse fick inte
publiken höra några Carlssonhögtalare spela.
Carlssonfabrikens John Larsen hade vänligen erbjudits
plats på mässan av Kent Melin, ägare till HiFi-Art på
Linnegatan, vilket Kent bör ha all heder för. Mässan
var nämligen till för Stockholmsbutikerna i första
hand, inte primärt för hifi-tillverkarna.
Men även om John troget var på plats med de båda
kommande modellerna OA-60 och OA-50.2 blev alltså det
inget spela av.

INDIANHÖGTALARE
I HiFi Arts lyssningsrum härskade istället ett par
stora Totemhögtalare drivna av Roksan-elektronik. Och
visst lät det bra, välupplöst och rent. Men
OA-50.3
hade med sin djupare ljudbild och friska plasticitet
knappast skämts för sig i det sällskapet! För mycket
mindre pengar dessutom.

BÄTTRE LJUD
Överlag vill jag påstå att ljudet var mycket bättre
på den välarrangerade Stockholmsmässan än den stora
Hifi- och Hembiomässa jag i höstas bevistade i Malmö
(se Nyhetsbrev nr 9).
Det berodde bl. a på att rummen på Scandic Hotel
Slussen var mycket bättre än de små lådrummen i Malmö
och på att det i Stockholm i många rum spelades på
långt bättre prylar än i Malmö. Men kanske också på
att er redaktör än så länge gillar högklassig stereo
bättre än hembio-ljud.

B&W-MONSTER
Det fanns många nya spännande högtalarmodeller jag
såg fram mot att få höra på mässan. Och minnesvärda
demonstrationer upplevde jag flera:

T ex av de nya bil-dyra B&W 800 Signature (ca
218.000:-) i HiFi-Klubben knökfulla stor-rum.
Dynamik, renhet och upplösning var naturligtvis i
referensklass.

Ändå blev jag besviken. 800:orna drevs av Classé-
elektronik som även i andra sammanhang i mina öron
visat att de inte klarar av att återge cymbaler och
andra metalljud korrekt. Och en flygeln flyttade runt
i ljudbilden beroende på vilka tangenter som slogs
an. Kanske det var SACD-spelaren?

I vilket fall fick B&W-monstren fick inte den
rättvisa chans de borde haft. Tråkigt tycker jag,
eftersom B&W:s Natiluserie för övrigt i mina öron är
utsökt välljudande. Testa gärna 804 t.ex!

NY REVEL
Best Sound spelade på ett par smala höga nya
Revelhögtalare, Performa F50, som jag inte hört förr.
F50 såg ut som ganska normala stora fyrvägare, hade
titaniumdiskanter och mellanregister och basar med
ceramic-kompositmembran drivna med fjärde ordningens
filter. F50 kostade över 100.000:- och drevs av Mark
Levinsonelektronik i miljonklass.

Klart det lät bra. Livekonserten med Pete Seeger och
The Carter Family från tidigt 60-tal lät ruggigt
nyinspelad och verklighetsnära.
Ändå var det nåt stelt och räddhågset över det hela.
Jag är förståss part i målet, men jag saknade
Carlssons levande scendjup jag är van vid hemifrån
och som är så beroendeframkallande.

LINN KOMRI
Butiken High Fidelity spelade på ett par helt nya
Linn 5-vägs jättehögtalare Komri där den grandiost
luftiga basen faktiskt påminde om OA6 Typ 1 i sina
bästa stunder.
Men diskanten som placerats i mojäng framför
mellanregistret lät felfasad och på vissa
inspelningar fräsande, isande illa. Den diskantdelen
borde inte ha släppts lös från experimentavdelningen.
Linn Komri kostar visst 400.000:-!

BRITTISK HÖJDARE
KEF hade skickat upp en brittisk höjdare hela vägen
till Stockholm för att flott och påkostat demonstrera
en ny Signature-serie som lät bra på mångfa sätt med
som i mellanregistret plågades av den sedvanliga KEF-
sjukan, hornljud, vilket sannolikt beror på att KEF
sedan åratal placerar diskanten mitt inne i
mellanregisterkonen vilket naturligtvis leder till
att diskanten ”hornladdas”.

UTMANING
Här gör jag en djärv utvikning: Jag hävdar att vissa
nya eller välrenoverade Carlssonhögtalare har
kapacitet till bättre musikåtergivning än något av
lyssningsrummen på Scandic Hotel.

Jag hävdar att t ex mina OA-51.2 klingar mer likt
verklig musik hos mig i mitt ljudmässigt dåliga,
betongbyggda rum med drivelektronik för ca 15.000:-
än det lät även i vissa mäss-rum med välljudande
prylar för runt miljonen.

MEDHÅLL
I helgen kom det upp en kille till CarlssonPlanet
för att höra hur OA-51 låter uppgraderad. Han hade
varit på samma mässa som jag och bara tappade
hakan över hur bra 51.2 lät. Bara efter några
minuters lyssning höll han med mig om de mycket
djärva påståendena ovan. Slut på utvikningen.

MERA MÄSSOR!
Även om jag verkar gnällig och gnetig ovan är detta
bara randanmärkningar på prylar och absolut inte på
själva mässan. Den var utmärkt välkommen och
välarrangerad och lär ha höjt hifi-intresset med
många grader i huvudstaden för lång tid framöver.
Många besökare blev sannolikt hifi-frälsta för livet
denna lördag.

HEDERSBESÖK
Verkligt trevligt var annars att träffa kretsen kring
Carlssonstiftelsen och inte minst att få hälsa på
Stiftelsens hedersledamot kördirigenten professor
Eric Ericson, som bevistade mässan både av sitt stora
hifi-intresse och för att träffa sin lika hifi-
intresserade son.

FLER IDOLER
Och jag fick träffa fler idoler: Sentecs i mina öron
genialiske centralgestalt och chefskonstruktör Johan
Bernström, skapare av den fina D/A omvandlaren Sentec
DiAna.
I åratal har jag släpat hem dyra CD-spelare och
DAC:ar för att försöka knäcka DiAnan, men icke än.
20-bitaren slår fortfarande det mesta förutsatt att
den klockas korrekt från transporten.

OND VÄRLD
Ett transparantare försteg än Sentec SC-9 har också
länge varit svårt att uppbringa. Detsamma gäller
RIAA-försteg (Sentec PP9), monoslutsteg (PA-9) eller
delningsfilter(EC9) – alla i suverant prisvärda och
små förpackningar. Produktionen av samtliga är dock
nedlagd. Världen är ond.

RÖRDRIVEN HEMBIO
Men när jag nu äntligen fick träffa skaparen av dessa
mirakel öste jag förståss på med berömmet. Och
Bernström avslöjade att han hade nya planer: Något så
udda som en rör-driven anti-hembio-anläggning.

Bernström hade hittat ett högpresterande litet
bredbandselement som han tänkte bygga in utan filter
i minimala lådor eller rör och sen driva alltihop med
ett femkanaligt rörslutsteg. Kul och häftig idé som
sannolikt skulle hitta sin publik direkt. Men så var
det det där med finansieringen…

ÅTER TILL VERKLIGHETEN
Oj, nu kom vi alltför långt från Carlssonvärlden tror
jag…Tillbaka till huvudspåret.

4. KOLBOX-FOTENS SKAPARE DÖD
==================================================
Han fick inte dö som den prins som han föddes till,
men han dog som en alldeles extra folkkär greve,
Sigvard Bernadotte som gick bort i veckan. Design-
kungen blev han med hela svenska folket. Hur många av
oss har inte vispat kaksmet i hans Margarethe
plastskålar eller öppnat konservburkar med hans
Clara.

PRINS KOLBOX-FOT
Mindre känt är att Sigvard Bernadotte var med och
designade Stig Carlssons första högtalarmodell
Kolboxen, och då närmare bestämt – foten! Jag har
glömt berätta det på sajten. Men gå dit och klicka på
”Historik” och titta på den lilla vackra massiva
träfot som sticker fram under teak-kanonen, bredvid
den glada damens fötter. En mästarhand vid ritbordet.

STÅLRÖRS-FOT
Den som sedan klickar vidare till ”Kolboxen” får där
först upp en bild med en helt annan fot, en som böjts
till av ett smalt långt stålrör. Inte Sigvards
design.
Men längre ner på sidan ligger en tredje bild, nu
åter med den vackra Bernadottefoten, denna gång väl
synlig även bakom högtalaren.

FOTGÅTOR
Vem som ligger bakom stålrörs-foten och hur många
högtalare med vardera fot som tillverkades hör till
sådana gåtor som förhoppningsvis CarlssonPlanet ska
lösa framöver.

5. OD-MYSTERIET del 2
==================================================
Mysteriet kring förkortningen OD går vidare. I förra
Nyhetsbrevet berättade jag om ett reklampapper från
dåtida Sonab som dels kallade OD-11 ”Maximin”, dels
förklarade att OD var en förkortning av Ortho
Directional, inte Orto-Dynamisk som vi tidigare
uppgivit.

Nu har det influtit synpunkter från två av Stig
Carlssons bekanta. Först ut är Ingenjör Ingvar Öhman
(som envisas med att skriva med stora bokstäver!):

”JAG KAN MEDDELA ATT STIG SJÄLV ÅTMINSTONE PÅ 80-
TALET HÄVDADE ATT OD STOD FÖR ORTHO DYNAMISK. HAN
BERÄTTADE OCKSÅ ATT SONAB VILLE ATT HÖGTALAREN
SKULLE HETA OA, MEN ATT STIG ANVÄNDE SITT VETO,
EFTERSOM HAN TYCKTE DEN VAR FÖR DÅLIG OCH SKULLE
SMUTSA BEGREPPET OA.

DET FRAMGICK INTE OM FÖRSLAGET OD KOM FRÅN SONAB
ELLER FRÅN STIG. ÄR FÖRSTNÄMNDA FALLET SKULLE MAN
KUNNA TÄNKA SIG ATT STIG KANSKE MINDES FEL? DET
HELA TORDE KUNNA FASTSTÄLLAS GENOM ATT SE OM NÅGON
FÖRKLARING I VERKLIGT ANVÄNT BROSCHYRMATERIAL STÅR
ATT FINNA.

DET ÄR JU INTE OTÄNKBART ATT BÅDA FÖRSLAGEN HAR
DISKUTERATS. JAG TYCKER NÄSTAN ATT ORTHO
DIRECTIONAL LÅTER BÄTTRE! /iö”

Det andra inlägget kommer från Carlssonstiftelsens
ordförande, Lars Bäcklund:

”Ortodirektiv har jag ett diffust minne av. Ortho-
Directional är plausibelt. Ortodynamisk har jag
veterligt aldrig hört förut.

OA-högtalarna gav mig bättre tredimensionalitet
och starkare illusion av närvaro i
inspelningslokalen, samtidigt som de var mindre
knepiga att placera och kombinera med elektronik
osv.

Men efter att en gång ha fått lyssna på Bertil
Alvings OD-11-par i Tyska Kyrkans sakristia under
inspelning för Proprius av Drottningholms
Barockensemble, med möjlighet till omgående
jämförelse med musikernas prestationer i
kyrkorummet, tog jag tillbaka allt ont jag sagt
och tänkt om OD-11.
/LB”

6. ING. ÖHMAN OM KONJUGATLÄNK TILL OA-116
==================================================
I förra brevet kunde vi berätta om ett mycket enkelt
och billigt experiment som alla OA-116-ägare själva
kunde utföra med sina högtalare. Tack vare
Carlssonintresserade och vänliga ljudtekniker på
Sveriges Radio kunde CarlssonPlanet ge värden på en
lämplig konjugatlänk till mellanregisterelementet som
i original har en kraftigt höjd impedanskurva i högre
frekvenser.

Men naturligtvis har allas vår ingenjör Ingvar Öhman
synpunkter även på detta. Och de följer här:

”JAG ÄR LITE SKEPTISKT TILL SÅDANA DÄR
MODIFIERINGAR. DE ÄR OFTA UTFÖRDA AV NÅGON SOM
LÄST LITE OM KONJUGATLÄNKARS EVANGELIUM, OCH
KANSKE OCKSÅ TITTAT PÅ SIGNALERNA ELEKTRISKT EFTER
DELNINGSFILTRET MED ETT OSCILLOSKÅP, MEN SOM INTE
INSER ATT STIG FAKTISKT DIMENSIONERAT FILTRET I
RESPEKTIVE HÖGTALARE UTAN KONJUGATLÄNKAR MED HJÄLP
AV AKUSTISKA MÄTNINGAR.

DET KAN FÖRVISSO HA VARIT DUMT, MEN DET BETYDER
INTE ATT MAN ENKELT KAN ”RÄTTA” / ”FÖRBÄTTRA”
FILTRET GENOM ATT I EFTERHAND INFÖRA
KONJUGATLÄNKAR. DE PÅVERKAR DIMENSIONERINGEN
KRAFTIGT.

NÄR MAN INFÖR DEM MÅSTE MAN BÖRJA FRÅN BÖRJAN MED
FILTERDIMENSIONERINGEN. DEN KOMMER INTE ATT BLI
SAMMA SOM DEN VAR. JAG FÖRESLÅR ATT UPPGIFTER OM
KONJUGATLÄNKAR PRESENTERAS SOM EN GREJ MAN KAN
TESTA OM MAN GILLAR ATT EXPERIMENTERA, MEN SOM MED
SÄKERHET KOMMER ATT RUCKA HÖGTALARENS
KLANGEGENSKAPER FRÅN DE IDEAL SOM STIG STRÄVADE
EFTER. /iö”

Det var allt för denna gång!
Red.
Per Gulbrandsen

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar