Nyhetsbrev #16 – 9 april 2002

NYHETSBREV nr 16 från CARLSSONPLANET
====================================
2002-04-09

INNEHÅLL
========
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. ”E.T.” – OKÄND TIDIG CARLSSONMODELL ÅTERFUNNEN!
3. STIGS OA-2212-MODIFIERING OFFENTLIGGÖRS
4. NYA OA-60 – VAD HÄNDER?
5. FRIKOPPLA OA-51 FRÅN VÄGG

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
=========================

Välkomna till det mycket försenade 16:e Nyhetsbrevet
från CarlssonPlanet. Detta brev går ut till 235 (?)
prenumeranter och sajten har över 11.000 besökare.
Lagom till halvårsjubiléet i mars passerade vi enligt
webbhotellet magiska 10.000 verkliga besökare. Yeah.

Tro inte att Carlssonområdet blivit händelselöst bara
för att det inte kom något Nyhetsbrev på hela mars.
Tvärtom – det lär inte minst detta brev visa.

Det har bara varit en massa privat som kommit emellan;
resor, arbete, 50-årskalas, ohälsa och annat mer eller
mindre trevligt.

Detta brev innehåller en jättenyhet som jag är alldeles
extra glad åt. CarlssonPlanet kan nu offentliggöra den
sedan 23 år väl dolda hemligheten:

Stig Carlssons egen text om hur lyxmodellen Sonab
OA-2212 bör modifieras för att ge sitt absolut bästa.

Jag vill redan här framföra mitt – och tror jag hela
Carlssonvärldens – stora och varmt kända tack till
ingenjör Sven Eriksson för att vi till sist får
tillgång till denna text. Sven Eriksson har dessutom
själv har gjort sig besväret att översätta texten från
originalspråket tyska. Tack Sven!

Jag ska också passa på att be om ursäkt för den deppiga
tonen i förra brevet, speciellt i avsnittet om
nedläggningen av OA-50.2. Såväl läsare som medlemmar i
Carlssonstiftelsen har påpekat det märkliga i att sörja
en äldre modell när det kommer en nyutvecklad ännu
bättre OA-60 snart.

Kritiken är fullt relevant, och jag tar åt mig. Men ni
vet hur det är med sanna entusiaster, ibland förilar
man sig och blir ett rov för känslorna. Det var ju ändå
Stigs egen konstruktion…

En hel del annat godis följer också nedan.
Mycket nöje!

Red. Per Gulbrandsen

1. ”E.T” – OKÄND TIDIG CARLSSONMODELL ÅTERFUNNEN!
=================================================
Tack vare en känd entusiast i Åkersberga och en
omtänksam ägare kan nu en helt ny – fast mycket gammal
– högtalarkonstruktion från Stig Carlssons hand visas
upp för världen.

Det är Tekniska Museet som fått in en unik och för
undertecknad tidigare okänd Carlssonmodell, den för
takhörnsmontering (!) konstruerade ”Elektrofon Tonträff”.

Så här skriver en utställningsansvarig på Tekniska
Museet till Stiftelsen Stig Carlsson:

”Hej!
Vi har fått in en högtalare av märket ”Elektrofon
Tonträff”. Ägaren hävdar att det är en Carlsson
högtalare. Är det det? Det är en oregelbunden låda
som ska placeras uppe i ett takhörn.
Mvh”

Och så här svarar Carlssonstiftelsens ordförande Lars
Bäcklund:

”Denna principiellt mycket betydelsefulla högtalare
är konstruerad av Stig Carlsson och avsedd för
tak/hörnplacering. Den tillverkades i litet antal;
för mig känd publicering inskränker sig till en
mycket liten eftertextannons med bild i tidskriften
Radio & Television, någon gång efter Sputnik dvs i
slutet av 1957 eller lite senare.

Torde vara den första högtalare i ljudteknikens
historia som adekvat utnyttjar den
”basförstärkning” som erbjuds av nämnda
hörnplanerings instrålning i definierad rymdvinkel.

Med andra ord ett gott tillskott till Tekniska
Muséets samlingar (vill ni inte ha den är den
mycket intressant för Stiftelsen Stig Carlsson!).
Det enda exemplar jag hört talas om ägdes av
(samlare i Åkersberga).

Med de bästa hälsningar!”

Tillsvidare väljer CarlssonPlanet att ge den märkliga
högtalaren – som vi ännu inte sett – smeknamnet ”E.T.”,
en förkortning av ”Elektrofon Tonträff”.

Ett passande smeknamn tycker vi, som just sett den
uppfräschade och ganska underbara Spielbergfilmen om
den lilla vilsekomna utomjordingen.

Dels är ju denna högtalare ovanlig som ett UFO, men
framförallt är Elektrofon Tonträff något av en extra-
terrestial jämfört med andra Carlssonhögtalare – den ska
ju monteras högt upp i taket!

CarlssonPlanet vill naturligtvis veta allt om ”E.T.”. Vi
tar därför nästa vecka initiativ för att få ett
exemplar fotograferat hos samlaren i Åkersberga eller
på Tekniska Museet. Så fort vi vet mer och har bilder
ska ”E.T.” få en egen sida på sajten.

3. STIGS OA-2212-MODIFIERING OFFENTLIGGÖRS
=========================================
Av alla nyheter CarlssonPlanet presenterat i de 16
Nyhetsbrev vi publicerat sedan i september är nog
följande den er redaktör glatt sig åt mest av allt.

Från och med nu går det nämligen att ladda ner Stig
Carlssons egen text om hur mästerverket Sonab
OA-2212
bör modifieras.

Undertecknad har genom åren lagt ner oräkneliga timmar
på att försöka klarlägga hur den modifiering såg ut som
Stig Carlsson själv godkände av Sonab OA-2212. Jag har
säkert varit inne i och renoverat ett tiotal par OA-2212
varav drygt hälften redan var modifierade.

Jag har alltså upprepade gånger kunnat mäta upp och
teckna ner hur allt ser ut och vad modifieringen består
av. Men jag samtidigt känt att detta varit fel väg,
inget går ju upp mot originalinstruktionen.

BAKGRUND
Under ett par år efter presentationen av top-of-the-
line-modellen OA-2212 ca 1976 fann Stig Carlsson att
högtalaren gick att förbättra ytterligare. Påhejad av
audiofila vänner och bekanta och av Sonabs tyska agent
la han ner mycken tid på olika experiment och tester av
OA-2212. Efter att till sist uppnått nirvana och blivit
nöjd utsåg Stig 1979 två personer som fick hans
auktorisation att utföra modifieringen.

Den ene, Peter Bremen (numera Peter Steindl), har inte
de gånger jag kontaktat honom under 90-talet velat
avslöja innehållet i Stigs modifieringsbeskrivning.
Idag säger sig Peter Steindl inte ha några papper kvar
om hur modifieringen ska göras.

HUR FINNA SVEN?
Den andra personen som auktoriserades av Stig Carlsson
var ingenjör Sven Eriksson, tidig lärling och sedermera
vän till Stig samt dåtida innehavare av Ingenjörsfirma
Sven Eriksson. Men han visade sig vara mer svårfunnen
än jag kunnat ana.

Under 90-talet försökte jag mjölka otaliga personer
inom hifi-världen – handlare, skribenter, tillverkare,
nördar – på information om vart denne Sven Eriksson
hade tagit vägen. Men jag letade på fel ställen.
Sven hade inte varit verksam i hifikretsar utan i den
professionella studiovärlden.

Tack vare ett par medlemmar i Carlssonstiftelsen har
jag äntligen fått kontakt med Sven Eriksson – och han
hade Stigs originalinstruktion kvar!

Snacka om lycka! Dessutom visade sig Sven Eriksson vara
en särdeles trevlig person, pensionerad och lyckligt
hobbyverksam i en magisk liten ljudverkstad i en hemlig
källare söder om Söder.

TYSK TEXT
Sven kunde då berätta för mig att Stig Carlssons
ursprungstext endast existerat på tyska eftersom det
var Sonabs tyska agent som efterfrågat modifieringen.

Och utan minsta tvekan satte sig Sven själv vid sin
dator och översatte raskt hela originaltexten.

I arbetet har Sven Eriksson utnyttjat sin självklara
rätt som översättare och hoppar över den tyska
introduktionen till själva modellen och dess lite
trista diskussion kring mätförfaranden som inte heller
innehöll några nyheter.

Istället går Sven direkt på hårdfakta. Han har dessutom
i texten infogat ett par tillägg med de extra
modifieringar Stig personligen föreslog till Sven ett
par månader efter att modifieringstexten låg färdig.
Dessa extra tillägg redovisas sist i aktuella avsnitt
av texten.

UNDERBAR TEXT
Stigs text är underbart exakt och fullt möjlig att
följa vid en modifiering. Det vet er redaktör eftersom
han just genomfört sin första OA-2212-modifiering enligt
denna originalinstruktion.

Texten är dock för lång för att klistra in i
Nyhetsbrevet och jag antar att de som vill arbeta med
en modifiering ändå helst skriver ut den separat.
Därför kan alla intresserade nu istället ladda ner
översättningen av Stigs text från sajten. Leta efter
knappen ”här” på sidan för OA-2212 (dokumentet är på 3
A4-sidor).

I nästa nummer av Nyhetsbrevet kommer mina, och
eventuellt andras, kommentarer till textinnehållet.

EN FÖRSTA RECENSION
Jag kan inte undanhålla er några av de lyckliga rader
jag i mars mejlade till ägaren av de modifierade
OA-2212:orna sedan jag blivit klar och hade lyssnat
första timmarna (Högtalarna modifierades enligt
CarlssonPlanets rekommendationer, d.v.s. med 8 st. nya
Peerless 8 Ohms-basar (serie 4) i mellanregister och
basdel, 24 nya Peerless CT-62-diskanter, SCR/MKP-
kondingar, enkarderligt internkablage, guldpläterade
terminaler, bortkopplade tonbyglar osv.):

” Hej!
Dina OA-2212:or är klara.
De är modifierade exakt enligt Stigs beskrivning
och jag har nu lyssnat ett par dagar i långa
intensiva lyssningspass. Och jag kommer inte på
något bättre sammanfattande intryck av
återgivningen än: Fullständigt enastående!

På mig har återgivningen från ditt modifierade par
den där unika verklighetstrogna kvaliteten som gör
musiklyssningen beroendeframkallande, något som
händer mig rätt sällan. De har en dynamik och en
luftighet och utklingning kring de enskilda
instrumenten och sångarna som jag tror jag aldrig
tidigare upplevt i mitt hem. Grandiost helt enkelt.

För första gången känner jag att mina absoluta
Carlsson-älsklingar – de gamla rördrivna monstren
OA-6 Typ I – har fått rejäl konkurrens. Kanske måste
jag skaffa mig ett eget par….

Nåväl, de är inte iordninggjorda för min
lyssningsglädje utan för din. Bas-
mellanregisterelementen är fortfarande inte
inspelade än på några veckor till och även
diskanterna kommer att ”släppa” något ytterligare.
Så jag inser att det ändå blir du som får den stora
njutningen!

Jag som sett hur slarviga många tidigare
modifieringar är gjorda känner att detta kanske är
första gången ett par OA-2212 verkligen får visa vad
de går för. Inte minst hjälper de nya elementen och
de förnämliga SCR-kondensatorerna till.

Det har varit ett långvarigt men väldigt roligt
jobb. Bara byta kablage till diskanterna tog nån
vecka… Men nyfikenheten och det fina
grundmaterialet har hjälpt mig vidare och idag
känner jag mig mycket stolt över resultatet.

Vänliga Carlssonhälsningar”

4. NYA OA-60 – VAD HÄNDER?
============================

CarlssonPlanet får många mejl med frågor om den
kommande modellen OA-60, när den kommer och så. Kul
tycker vi även om vi inte kan ge några mer exakta svar.
Så här är det:

Den nya silkesdiskanten (Vifa) är helt klar när det
gäller alla specifikationer, mått, design osv. Den
kommer sannolikt att produceras i två olika versioner,
en lyxmodell med dyrare frontplatta i metall m.m. för
kommande high-end-modeller, och en billigare för bl. a
OA-60.

Diskanten har konstruerats av Ljudtekniska Sällskapets
ordförande och teknikredaktör – tillika medlem i
Carlssonstiftelsens styrelse – ingenjör Ingvar Öhman i
samarbete med Carlssonfabrikens John Larsen och ska i
dagarna beställas från Vifa-fabriken.

När det gäller lådans mått, basreflexdimensioneringen,
baffelns lutning och övriga konstruktionsdetaljer är
det mesta fastställt.

Däremot har inte själva kabinettet och dess skyddshuv
fått sin slutliga design än. Kontakter har tagits med
OA-50-seriens formgivare Lars Lallerstedt, idag rektor
på Konstfack. Han har inledande sagt sig gärna vilja
arbeta med en ny Carlssonhögtalare.

Kommer då inte detta att ta en massa tid? Nej, det är
inte självklart. OA-50-serien tog på sin tid bara ett
par månader från idé till slutlig utformning och
beställning. Så med lite tur är OA-60 klar till hösten.

Tills vidare får alla som är sugna på att köpa ny
Carlssonhögtalare nöja sig med att den hittills bästa
av alla modeller fortfarande är i produktion –
referensen Carlsson OA-52.2!

5. FRIKOPPLA OA-51 FRÅN VÄGG
============================

Det kom ett norskt brev med en intressant ide´ till
CarlssonPlanet som är värd att sprida vidare. Så här
skriver Öystein Solheim:

”Hvordan koble OA-51 fra veggen hvis den ikke står
på en hylle eller golvstativ?
Mitt forslag til løsning:
Ta et par O-ringer av liknende type som finnes på
SME sine platespillere (må kunne tåle vikten over
tid!), bruk et skruvarrangement for å feste O-
ringene til høyttaler og vegg, bruk så en tilpasset
variant av SD-foten mellom baksiden av høyttaleren
og veggen. Har ikke prøvat selv, men det ser
omedelbart ut som en brukbar løsning, eller hva?
Vil eventuellt ett slikt arrangement være en fordel
eller ulempe?
Hilsen
Øystein Solheim”

Mitt svar:

Hej Öystein!
Tack för ditt mejl. Trots mitt efternamn är jag inte så
bra på norsk, men vad jag förstår föreslår du en sorts
frikoppling av OA-51 från väggen med hjälp av SME-
liknande gummiringar. Ingen dum idé alls tycker jag. Så
här ligger det nämligen till:

Alla högtalare mår bäst av att frikopplas från rummet
med någon form av vibrationsdämpande utrustning. Detta
visade Musik- och Ljudtekniska Sällskapet övertygande
för ett antal år sedan genom vibrationsmätningar av
högtalare med respektive utan dämpande s.k. SD-fötter.

Det som händer utan korrekt dämpning är vad jag förstår
att de vibrationer – d.v.s den distorsion -som
högtalarelementen skapar i ett högtalarkabinett — då
fortplantas ut i golvet (eller väggen när det gäller
OA51) och där ställer till med nya problem:

A. Man riskerar att de distorterande vibrationerna
ytterligare förstärks och betonas-hur mycket beror på
golvet/rummet/husets beskaffenhet.
B. Man riskerar att vibrationerna – som ofta består av
basrik information – stör övriga rum och i värsta fall
grannar på ett helt onödigt sätt.
C. Det kanske värsta för ljudåtergivningen: Den av
golvet/rummet förstärkta distorsionen går därefter
tillbaka upp i kabinettet och skapar där ännu mer ny –
ofta mångdubblad – distorsion, vilket ytterligare
försämrar ljudåtergivningen.

Detta oacceptabla beteende hos icke frikopplade
högtalare är alltså uppenbart och mycket enkelt att
bevisa med en billig accelorometer monterad på
kabinettet.

Ändå hyllar stora delar av den anglosaxiska hifi-
pressen – och även vissa svenska skribenter – den allra
sämsta av alla lösningar, nämligen spikes -de idiotiska
metallspetsar som, förutom att förstöra vackra golv,
lurar musikälskare över hela världen att lyssna på helt
i onödan distorterad musik, från ofta svindyra
högtalare!

Den självklara lösningen på hela problemet är istället
någon form av mjuk upphängning/mjuka fötter. Stig
Carlsson var inne på detta redan på 70-talet, vilket
bl. a visade sig i de trevliga gummifötterna på OA-12
och OA-14.

Idag finns det utomordentliga lösningar, varav den
främsta är de mjuka gasfria skumfötter – SD-fötter –
som t ex i original levereras tillsammans med nya
OA-52.2. Högtalarna har i underredet särskilt utfrästa
hål av olika storlek för var och en av de olika
viktmatchade fötterna.

SD-fötterna viktigaste egenskap förutom den korrekta
distorsionsdämpningen av lådan är att de tillverkas av
en sorts skummat gummi (minns inte namnet) som inte
kommer att sjunka samman av åldersskäl eftersom
skumgummit saknar gas. Denna utmärkta fot finns i
billighetsversioner i de flesta seriösa hifibutiker,
bl. a. under namnet Vibrafeet.

Ursäkta denna långa utvikning, det skulle ju bara
handla om OA-51!

Själv använder jag stativ med SD-fötter ovanpå under
mina OA-51.2 och är jättenöjd med det. Men visst borde
det finnas en bra lösning för dem som inte kan eller
vill ha stativ eller hylla. Din idé är därför
intressant:

Högtalarna är ju faktiskt menade att hänga på vägg, har
uttag för detta på baksidan och levererades dessutom på
80-talet till kunderna med en särskild mall med vilken
man enkelt kunde märka ut skruvhålen på väggen där
högtalarna skulle hänga.

(I 80-talets fantastiska A3-stora reklambroschyr för
OA50-serien kan man på sidan för OA-51 se Stig Carlsson
posera sittande bredvid ett par vita OA-51. Dessa är
placerade på ett ensamt hyllplan som på en höjd av ca
70 cm löper längs en hel rumsvägg. Bilden är för stor
för att scanna men jag ska försöka få den fotat snyggt
för framtida utläggning på sajten).

Jag tycker din idé med SD-fot mellan högtalare och vägg
borde kontrollmätas snarast och ska tala med
CarlssonPlanets tekniske rådgivare om saken.

Vänliga Carlssonhälsningar

Det var allt för denna gång!
Red.

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar