Nyhetsbrev #13 – 4 januari 2002

NYHETSBREV nr 13 från CARLSSONPLANET
==================================================
4 jan 2002

INNEHÅLL
1. REDAKTÖREN HAR ORDET
2. MERA DATASTRUL
3. DEN STORA CARLSSON-AUKTIONEN
4. CARLSSON-UTSTÄLLNING PÅ GÅNG?
5. CARLSSONSÄLLSKAP I STARTGROPARNA
6. INGVAR ÖHMAN OM BÄTTRE BASREFLEXRÖR
7. SÅ LÅTER Y-MONTERADE OA-6 Typ II

1. REDAKTÖREN HAR ORDET
==================================================
Välkomna till det första Nyhetsbrevet 2002 från
CarlssonPlanet. Sajten har när detta skrivs över 5500
verkliga besökare (närmare 70.000 träffar på enskilda
sajtdokument!) och detta brev går ut till 149 prenumeranter.

INNEHÅLL
Vi berättar bland annat om den framgångsrika Carlsson-
auktionen häromdagen, hur Y-monterade OA-6 Typ II låter och
ger Ingenjör Ingvar Öhmans kommentarer till förra brevets
artikel om basreflexrör. Under Köp- och Säljannonserna
återfinns denna gång även några intressanta föremål ur Stig
Carlssons dödsbo.

SILKESDISKANTEN
För alla som undrar kan jag berätta att nu ska bara en ny
frontplatta tillverkas, sedan kan produktionen av den nya
Vifa silkesdome-diskanten till OA-60 och OA-5X.3-serien
starta.

Hoppas ni ska finna något matnyttigt i brevet. Mycket nöje
och ett Gott Nytt Carlsson-År!

Redaktör Per Gulbrandsen

2. MERA DATASTRUL
==================================================
Den 19 december, dagen efter förra Nyhetsbrevet gått ut till
prenumeranterna var sajten plötsligt för första gången sedan
starten i september omöjlig att nå. Kris! Just när vi skulle
kalla alla till den viktiga Carlsson-Auktionen!

INGEN KONTAKT
Vi mejlade omedelbart webbhotellet som dock
inte svarade under hela dagen. Först nästa dag fick vi veta
att en avgrävd fiberkabel hade gjort inte bara sänkt vår
sajt utan hela webbhotellets server med mejl och allt. Sedan
den dagen fungerade dock allt igen som det skulle och vi
kunde lägga ut både Auktionskallelsen och en längre
objektlista på startsidan.

DATASTRUL nr 2:
I samband med utskicket av förra Nyhetsbrevet försvann som
vi tidigare berättat plötsligt alla våra prenumerantnamn
samtidigt som tjogvis med oregistrerade prenumeranter
dundrade in i mejlen, vissa anmälningar ända från början av
oktober. Felet var vårt och straffet blev att vi för hand
fick föra in varje enskild ny adress i registret. Men.

SÄLLSKAPSANMÄLNINGAR BORTA
Nu visar det sig att vi i hastigheten inte gjorde detta
tillräckligt noggrant och att främst ett okänt antal
anmälningar till Carlssonsällskapet sorterades bort på
vägen. Därför: Alla ni som sedan oktober anmält er till det
Carlssonsällskap som nu ligger i startgroparna – gör om
anmälningen! Gå in på:

Startsida

– och fyll där i adressen under knappen ”Ev.
Carlssonsällskap” så registreras anmälan automatiskt. Det
kan också finnas någon enskild prenumerant som inte blivit
korrekt registrerad: Gör då likadant under knappen
”Nyhetsbrev”.

Vi ber om ursäkt för det besvär vi ställt till med!

3. DEN STORA CARLSSON-AUKTIONEN
==================================================
Stiftelsen Stig Carlssons auktion på delar av Stig Carlssons
dödsbo gick av stapeln torsdagen den 27 december i en
närmast helt insnöad huvudstad där snöröjningen var ett
skämt och stora delar av kollektivtrafiken hade upphört att
fungera. Detsamma hade tidningsutbärningen. Och vi som
annonserat för dyra pengar i både DN och Gulan! På Konsum
såldes bara gamla nummer av Gulan – hur skulle detta gå?

FRAMGÅNGSRIK AUKTION
Jådå, trots alla snöhinder sökte sig ett 60-tal personer
till Stiftelsens lokaler i Solna och bidrog där till en
mycket lyckad förrättning. Publikintresset var stort,
stämningen god, och det mesta såldes såsom planerat till
utropspris eller däröver.

LOKALERNA TÖMS
De historiskt viktiga delarna av Stig Carlssons dödsbo har i
mellandagarna transporterats till säkra lagringslokaler i
Solna samt till ett nyinrättat Carlssonarkiv i Vasastan.
Stiftelsen ser nu med tillförsikt på framtiden och hoppas
bl.a. på en kommande Carlssonutställning (se nedan) och på
produktion av den enastående trevägsmodell som till stora
delar är klar.

4. CARLSSON-UTSTÄLLNING PÅ GÅNG?
==================================================
Under en av mellandagarna förevisades viktiga delar av Stig
Carlssons kvarlåtenskap för två mycket intresserade
representanter för Tekniska Museet. Carlssonstiftelsen
önskar se en framtida utställning om Carlsson-högtalarna och
hade bl.a. plockat fram diverse intressanta konstruktioner
för att visa museimännen.

VISNINGEN
Stiftelsens ordförande Lars Bäcklund, en av Stigs vänner,
gav en myllrande och fascinerande bild av Stig Carlssons liv
och verk och undertecknad stöttade med enklare information
bl a kring modeller och aktiviteterna på CarlssonPlanet.
Visningen avslutades med att museirepresentanterna uttryckte
sitt stora intresse för materialet och med att vi förde
allvarliga diskussioner kring en eventuell
Carlssonutställning på Tekniska Museet om kanske två eller
tre års tid.

HIFI-MUSEUM
Det hör till saken att Sverige idag saknar varje form av
hifi-museum trots det mycket stora intresse och aktivitet
som florerat kring denna bransch i landet ända sedan 50-
talet. Denna brist visade sig museimännen vara mycket
medvetna om. Tveklöst skulle en stor svensk hifi-historisk
utställning, även om den begränsades till högtalardelen, dra
stora åskådarmassor till ett museum!

FOLKRÖRELSE
I själva verket var hifi i många år en svensk folkrörelse.
Som alla som kan svensk hifi-historia vet så ville Stig
Carlsson och Fylkingen-medlemmar som Knut Wiggen i början av
60-talet se tillverkning av goda folkhögtalare. Efter Ulf
Rosenbergs artikel om föregångaren till OA5, ”Popboxen” (se
sajten), i Radio & Television 1964 byggdes högtalare i
tiotusentals svenska hem. Denna våg av självbygge blev i
praktiken något som måste betecknas som en folkrörelse. Den
lever kvar än idag, bl a i form av CarlssonPlanets
prenumeranter.

FÖRBEREDELSER
Stiftelsen Stig Carlsson ska nu efter bästa förmåga samla,
sortera och lagra intressant material så att åtminstone
Carlssondelen av en sådan utställning blir av första klass.
Det finns också ideer om att producera en Carlssonbok i
samband med utställningen.

5. CARLSSONSÄLLSKAP I STARTGROPARNA
==================================================
Vi har nu 27 registrerade anmälningar från
Carlssonintresserade som vill delta i ett Carlssonsällskap
(och fler kan vara på gång, se ”Datastrul 2” ovan).
CarlssonPlanet har initierat anmälningslistan men har varken
tid eller resurser att driva Sällskapet. Tanken är istället
att Sällskapet tillkommer på följande sätt:

MEJLSTART
Under den närmaste tiden skickar vi ut ett mejl till alla på
listan med ett antal frågor för att reda ut hur medlemmarna
vill kommunicera och träffas. Är det OK att namn och
mejladresser sprids till alla på listan? Vilka vill vara
sammankallande? Mötesaktiva? Vilka lokaler kan användas? osv

SJÄLVSTÄNDIGT SÄLLSKAP
Sedan tar de som anmält sig som aktivister över och från och
med denna punkt sköter sig Sällskapet på egen hand, med egen
mejltrafik osv. (Undertecknad kommer att delta i Sällskapet,
men bara som medlem.)

HJÄLP ATT HÄMTA
Men självklart står CarlssonPlanet till tjänst med eventuell
sakkunskap, telefonnummer/adresser, ideer på eventuella
föreläsare, någon intressant högtalarmodell för avlyssning
osv. Även i styrelsen för Stiftelsen Stig Carlsson kan det
finnas behjälpliga personer som kan kontaktas via oss. Plats
för intressant information från Sällskapet kommer självklart
alltid att finnas i våra Nyhetsbrev.

6. INGVAR ÖHMAN OM BÄTTRE BASREFLEXRÖR
==================================================
I Nyhetsbrev nr 12 fanns en längre diskuterande artikel
kring eventuella problem med basladdningen i
OA-50-serien
(OA-50/51/52 samt.2-versionerna av desamma). Artikeln har
fått Ljudtekniska Sällskapets tekniske redaktör Ingenjör
Ingvar Öhman att fatta tangentbordet. Här följer de delar av
artikeln IÖ hade synpunkter på. Hans kommentarer har han
skrivit med STORA BOKSTÄVER:

”Många Carlssonfantaster har stirrat förundrat på sina
OA-50/51/52:or och undrat vad som plötsligt börjar
fladdra och väsa vid höga ljudtryck och extra basrik
musik. Visst, det är basreflexrören som är för smala och
saknar trattformade basreflexportar (som t ex på OA-14).
Följden blir att luften pressas samman för mycket och
luftvirvlarna som då uppstår i röret ger fladderljud,
något som trattformade portar tar bort.”

*MNJAA…. INTE EN RIKTIGT KORREKT FÖRKLARING.
SAMMANPRESSNINGEN AV LUFTEN ÄR INTE NÅGON DEL I
FELBETEENDET, DEN ÄR BARA EN OUNDVIKLIG KONSEKVENS
AV ATT MAN FÖRSÖKER SPELA STARKT. PROBLEMEN ÄR
ISTÄLLET (I STIGANDE VIKTIGTHETSORDNING) DE
FÖLJANDE:

1. DÅLIG PORT GER TURBULENS PÅ GRUND AV
DEN HASTIGT FÖRÄNDERLIGA AKUSTISKA IMPEDANSEN DÅ
MAN PASSERAR MYNNINGEN. DETTA RISKERAR GE
BLÅSLJUD. DESSA BLÅSLJUD KAN ÄVEN FÄRGAS AV RÖRETS
LÄNGSRESONANSER OCH STOMRESONANSER I RÖRET
(SÅLEDES ATT BRUSLJUDEN GES TONALA KVALITETER,
VILKET JU INTE ÄR BRA).

2. FÖR LITEN PORTDIAMETER GER VID HÖGA LJUDTRYCK
LAMINERING. MED DET MENAS ATT LUFTPELAREN I RÖRET
BÖRJAR BETE SIG SOM EN PELARE – ÄVEN UTANFÖR
RÖRET! ATT EN HÖGTALARES PORT BÖRJAR DRABBAS AV
LAMINERING MÄRKS TYDLIGT OM MAN BEFINNER SIG NÅGON
METER FRÅN UTBLÅSET, EFTERSOM DET BÖRJAR BLÅSA DÅ!
EN TUNN STÅLE AV LUFT SKICKAS GENOM RUMMET VID
BASTRANSIENTER, OLIKA LÅNGT BEROENDE PÅ HUR
KRAFTIG LAMINERINGEN ÄR. LAMINERING SÄTTER SJÄLVA
AVSTÄMNINGEN UR FUNKTION OCH FÅR HÖGTALAREN ATT
BETE SIG MER OCH MER SOM EN SLUTEN LÅDA. GER
ALLTSÅ VISS DYNAMISK KOMPRESSION.

3. OLINJÄR FRIKTION I RÖRETS INRE OCH YTTRE
MYNNING GER MYCKET KRAFTIG KOMPRESSION. TYPISKT
BETER SIG SYSTEMET SOM ETT X^2-SYSTEM ISTÄLLET FÖR
ETT LINJÄRT X^1-SYSTEM. UNDVIKANDET AV DENNA
”KVADRATFRIKTION” ÄR I SJÄLVA VERKET DEN
VIKTIGASTE ORSAKEN ATT ANVÄNDA GODA BASREFLEXRÖR.

DET FINNS VISSA SAMBAND MELLAN BRUSLJUD,
LAMINERING OCH ”KVADRAT-FRIKTION”, MEN SAMBANDEN
ÄR INTE LÅSTA. BRUSLJUDET ÄR I REGEL DET
HARMLÖSASTE OCH DET ÄR I SJÄLVA VERKET OFTA SVÅRT
ATT HÖRA BRUSLJUDEN FRÅN LYSSNINGSPLATS. OCH
LAMINERINGENS ”LUFTPUFFAR” HAR BETYDELSE BARA OM
MAN RÅKAR BEFINNA SIG RAKT FRAMFÖR PORTEN, MEN DET
GÖR MAN JU INTE MED CARLSSONHÖGTALARNA VARS PORTAR
ÄR RIKTADE ÅT ANDRA HÅLL. DÄREMOT GER LAMINERINGEN
KOMPRESSION VILKET TAR UDDEN UR ALLA LÅGFREKVENSTA
DYNAMISKA EFFEKTER. DEN RENA KVADRATFRIKTION ÄR
DOCK DET STÖRSTA PROBLEMET (FAST NATURLIGTVIS DET
ENDA SOM NÄSTAN ALDRIG OMTALAS NÄR BASREFLEXLÅDOR
DISKUTERAS…). KVADRATFRIKTIONEN TAR HELT TAR
MUSTEN ÄR MUSIKEN. DEN INVERKAR DESTRUKTIVT LÅNGT
INNAN MAN NÄR DE NIVÅER DÄR PORTEN INTE LÄNGRE
ARBETAR SOM EN PORT. REDAN VID ENSTAKA WATT IN I
HÖGTALARE KAN KRAFTIG KOMPRESSION FRÅN
PORTSYSTEMET KONSTATERAS PÅ MÅNGA HÖGTALARE. dET
BETYDER ATT UTRÄKNADE PRESTANDA I PRAKTIKEN BARA
UPPVISAS VID SÅ LÅGA LJUDTRYCK ATT DE LÄGSTA
BASFREKVENSERNA INTE HÖRS ÄNDÅ!

FÖR ATT HITTA EN TID DÅ DESSA OLINJÄRA FÖRLUSTER
DISKUTERADES FÅR MAN GÅ TILLBAKA TILL 30-TALETS
OLSON OCH MASSA M FL. PÅ DEN TIDEN KÄNDE MAN INTE
PROBLEMEN I DETALJ (MAN HADE INTE EXAKT MATEMATISK
BESKRIVNING AV VAD SOM HÄNDE I BASREFLEXPORTEN)
MEN MAN VISSTE ATT EN BASREFLEXMYNNING MED RAKT
RÖR HELST SKULLE HA EN YTA OM HALVA TILL HELA
BASELEMENTETS MEMBRANAREA! MÄTA KUNDE MAN JU.

VAD JAG VILL SÄGA MED ALLT DETTA ÄR BARA ATT
SJÄLVA BLÅSLJUDEN INTE ÄR DET STORA PROBLEMET,
BARA EN INDIKATION. JAG FÖRESLÅR DÄRFÖR ATT
FENOMENEN I ETT ORD BENÄMNS ”PORTKOMPRESSION”. DET
HAR DOCK INGENTING MED ATT ”TRYCKA IHOP LUFTEN”
ATT GÖRA. DET HAR ATT GÖRA MED ATT TRYCKA IHOP
DYNAMIKEN – PÅ GRUND AV OLINJÄR STRÖMNING!”

Carlssonfabriken och dess chef John Larsen är medveten
om problemet och vill införa bättre basportar på
kommande större modeller OA-50.3 och OA-52.3.

Larsen har inlett diskussioner med Per-Arne Almeflo,
mannen bakom den utomordentliga SD-porten som under
några år på 90-talet såldes av hans företag Sonic
Design. Men SD-porten är numera tyvärr nedlagd. Så här
skriver Almeflo i (kortat) mejl till CarlssonPlanet:

”Nu till dina frågor: – Behövs det en inre tratt på
Carlssons 50-modeller? – Ja, där gör den ännu större
nytta, eftersom röret inte har något stöd utan änden kan
vibrera mer, samt att luftmotståndet är större i en fri
rörände än i en rörände som sitter i en vägg.”

*JAG SKALL VÄL INTE RÄTTA ALMEFLO, MEN JAG VILL
GÄRNA LITE FÖRSIKTIGT PÅPEKA ATT HUVUDSKÄLET TILL
ATT MAN BEHÖVER EN INRE PORT ÄR ATT DEN INRE ÄNDAN
PÅVERKAR PORTKOMPRESSIONEN (MINST) LIKA MYCKET SOM
DEN YTTRE. OM MAN BARA ANVÄNDER EN PORTÄNDE BLIR
SYSTEMET I SJÄLVA VERKET ÄNNU MERA OLINJÄRT ÄN
HELT UTAN! AVRÅDES Å DET BESTÄMDASTE. SÅDANA
LEKSAKSLÖSNINGAR FÅR JAMO SYSSLA MED…

”Går då denna brist i 50-serien att åtgärda i efterhand
för en händig renoverare? Både ja och nej. Problemet är
att hitta basportar och rör som passar, och sedan att
räkna ut så det blir rätt längd och rördimensioner.”

*MAN KAN I PRINCIP KONTAKTA VILKEN NC-
MASKINFÖRSEDD SNICKARE SOM HELST SÅ KAN HAN FRÄSA
TILL INRE OCH YTTRE PORTÄNDE I MDF. DE KAN GÖRAS
SÅ DET PASSAR DIREKT PÅ DE NU ANVÄNDA
BASREFLEXRÖREN. DEN YTTRE BITEN KAN MAN TILL OCH
MED MONTERA ”UTANFÖR” LÅDAN, OM MAN STÅR UT MED
ATT DET DÅ BLIR EN UTANPÅLIGGANDE RING. oM
PORTÄNDARNA BYGGER 12 mm VAR OCH HAR EN RUNDNING
OM RADIE 1 cm SKALL SJÄLVA RÖRET FÖRKORTAS UNGEFÄR
20 mm TOTALT. FÖR NYTILLVERKNING KAN FÖRSTÅS DEN
YTTRE PORTÄNDEN FRÄSAS DIREKT I LÅDAN.

”På OA-50 och 50.2 sitter basporten så trångt till
att det inte får plats en tratt. Där får man nöja sig
med att spela lite lägre om man störs av basfladder vid
höga ljudtryck.”

*JUST ORDET BASFLADDER BRUKAR MAN ANVÄNDE TILL ETT
ANNAT KÄNT BETEENDE, NÄMLIGEN NÄR BASELEMENTETS
MEMBRAN RÖR SIG TILL SYNES ”FLADDRIGT”. DET
DRABBAR FAKTISKT VÄRST NÄR MAN HAR EN HELT
OPTIMALT ARBETANDE PORT I LÅDAN! ALLA DE TIDIGARE
NÄMNDA EFFEKTERNA AV DÅLIG PORT HAR EN TENDENS ATT
DÄMPA BASFLADDER! BIEFFEKTEN ATT DYNAMIKEN OCKSÅ
DÄMPAS ÄR MINDRE ROLIG DOCK… ALLRA VÄRT DRABBAS
MAN AV BASFLADDER OM MAN DRIVER SINA HÖGTALARE MED
EN RÖRFÖRSTÄRKARE MED FALLANDE DÄMPFAKTOR OCH
RESONANSTOPP I DET SUBSONISKA OMRÅDET.

”OPRÖVAT? Jag reserverar mig för dessa
monteringskonstruktioner eftersom sannolikt ingen (av
mig känd) levande person ännu testat detta!”

*JAG HAR FÖRSTÅS TESTAT DET. OA-52 HAR JAG FÖRSETT
MED RUNDADE PORTÄNDAR FLERA GÅNGER, MEN DET VAR
MYCKET LÄNGE SEDAN. JAG HAR FÖR MIG ATT JAG FICK
STICKSÅGA LITE I NÅGON STAGVÄGG.

Så långt Ingvar Öhmans råd och dåd i ämnet basportar till OA-50-serien.

7. RECENSION AV Y-MONTERADE OA-6 Typ II
==================================================
Efter sju sorger och åtta bedrövelser är jag färdig med
renoveringen av ett par vådligt vackra OA-6.2 i valnöt och
har lyssnat ett par veckor.

SPITZENKLASSE
Höljena och mellanregistren var de finaste jag någonsin sett
på ett par orenoverade 70-tals Carlssonhögtalare. Men det
ena slutsteget hade givit upp och det andra var på väg.
Ägaren ville ha en totalrenovering till högsta möjliga klass
och jag, som lovat mig själv att aldrig mer öppna ett par
OA-6.2, föll till föga. Ett beslut jag ångrat många gånger i
höst….

RENOVERINGSMARDRÖM
Bara att rusta upp de smått hopplösa ”slutstegen” och få dem
att driva bredbandselementen utan brum tog den rutinerade
teknikern på Reference Audio tre månader! Bara för att hitta
ETT av felen var han tvungen att löda bort varenda komponent
i den ena stärkaren. Efter att han sedan lött tillbaka allt
visade det sig att själva kretskortet var slut. Så då var
det bara att löda bort alltihop igen och sätta komponenterna
på ett annat kort. Då fungerade det inte heller! Jösses.

UNDER TIDEN
Nåväl, jag slet vidare med renovering av bredbandselement,
byten av diskanter och gummidetaljer, omdragning av kablage,
asfaltsdämpning av lådväggar, nya anslutningar, y-montering
av diskanterna och byte av filterkomponenter. Många nya
problem tillstötte på vägen med murkna spånskiveväggar,
kassa skruvgängor och fallerande slutsteg. Och visst, jag
blev klar till sist. Men återigen tvingas jag konstatera att
OA6.2 är helt hopplöst svåra att renovera, och kräver
övermänskligt tålamod och orimlig tidsåtgång (se vidare på
sajten).

BÖR ALLA OA-6.2 SKROTAS?
Så frågan jag ställer mig efter denna höst är: Ska man
utsätta sig själv, servicetekniker och medmänniskor för
denna på nästan alla sätt hopplöst svårrenoverade
högtalarkonstruktion – eller borde alla OA6.2 helt enkelt
kasseras när slutstegen ger upp? Vad tycker CarlssonPlanets
prenumeranter? Får man skrota Carlssonhögtalare?

LYSSNINGSINTRYCK
Det här fina paret blev iallafall klart till sist och idag
är det nog ändå mest med glädje och stolthet jag ser på
”verket”. Och lyssnar! Detta är det första par av 60-
talsmodellerna jag försett med Y-monterade diskanter, och
också det första par jag hör med denna lösning. (För en
utförlig redogörelse av y-montering av nya kondiskanterna
Peerless CT62, se Nyhetsbrev nr 5.)

Här följer mina lyssningsintryck av denna Ingvar Öhman-
lösning. Den första, längre delen av lyssningen gjordes med
bara det ena, färdigrenoverade slutsteget inkopplat:

OLJUD
Det var mest stor spänning jag la på den första plattan
sedan OA-6:orna kopplats in – väntade en katastrof eller vad?
Bo Nilssons ”Brief an Gösta Oswald” (Phono Suecia) är en
skoningslös diskantavslöjare och här avslöjades genast oljud
i både diskant och mellanregister. 62CT-diskanterna lär
”vevlira” som de brukar göra nya, och även 9710:orna hade
små ofog för sig som jag härledde till den sega coating jag
tätat kantringarna med och som nu behövde mjukas upp något.

INSPELNINGSBEHOV
Här krävdes inspelning. Stig Carlssons toppmonterade 60- och
70-talsmodeller går dock inte att spela in som vanliga
direktriktade högtalare som man bara ställer mot varandra
och kör med vitt brus i motfas. Mitt trick med Carlsson är
här att under ett antal dagar sätta en CD med regnskogsljud
(vindbrus/insekter/fågelskrik) på repeat.

MONO….
Som alla Carlssonfantaster vet så var samtliga Stigs
konstruktioner fram till 1975 i grunden monohögtalare som
från senare delen av 60-talet hjälpligt anpassades till
stereoåtergivning. Graden av direktljud är alltså mycket
liten, istället kastas ljud runt i rummet på det sätt som vi
känner som ”rundstrålande” (en term ur dåtida Sonab-reklam
som Stig hatade).

…BLEV STEREO
Men genom Y-montering av de nya diskanterna ökas graden av
direktljud rejält eftersom 2 av de 4 diskanterna på varje
högtalare riktas mot lyssningsplatsen. Monohögtalarna OA-6.2
förvandlas alltså till något som åtminstone hjälpligt kan
beskrivas som stereohögtalare. Och det fungerar!

VÄLLJUD
Häpen konstaterar jag att det efter inspelning otvivelaktigt
uppstår välljud i de 30 år gamla OA-6.2:orna. Det låter just
sådär plastiskt och levande som det ska om goda
Carlssonkonstruktioner. Bo Nilsson-skivan klirrar och
klingar som på riktigt. Och det är stereo! Jag får en
riktigt realistisk bild av hur musikerna står i bredd på
scenen och inte minst lyssningsdjupet i goda inspelningar
återges imponerande rymligt och realistiskt. Visst är
stereobreddsprespektivet mer exakt i nya välbyggda
direktljudshögtalare. Men när det gäller scendjupet
överglänser OA-6.2 – som alla goda Carlssonhögtalare – än
idag de flesta moderna högtalare jag hört, nästan oavsett
pris. Jag kunde alltså slappna av och njuta av de flesta
plattor jag matade OA-6.2 med under denna period.

DISKANTEN
Återgivningen från de Y-monterade CT62-diskanterna är i mina
öron invändningsfri. Det låter rent, rätt och musikaliskt i
diskantområdet oavsett vilka instrument och miljöer som ska
återges. Och alla diskantljud hamnar på någorlunda rätt
plats i ljudbilden. De nya diskanterna hjälper också till
med att öppna upp OA-6.2 i mellanregistret på ett sätt som
påminner om uppvaknandet hos ex de två par OA12 jag tidigare
i höst gjorde iordning. Det klingar homogent och skönt om de
övre registren och jag kan helt enkelt inte hitta något
större fel här vare sig när det gäller ljudkvalitet eller
perspektiv. Det är bara att tacka Ingvar Öhman för tipset om
CT62-diskanten och för den utmärkta ide’n att Y-montera
dessa på Carlssonmodeller med 4 kondiskanter.

SVAGHETER
Men visst finns det sämre sidor hos OA-6.2 jämfört med nyare
Carlssonmodeller. T ex finns vissa orenheter i
mellanregistret och en lite entonig svampighet i basen, fel
som enligt min erfarenhet härrör från 9710, som låter så
även i nyskick. Men felen är inte värre än att jag skulle
kunna leva med ljudet. Tonbalansen är fullt godkänd i hela
frekvensområdet och basen kan med båda slutstegen i drift
ibland låta smått imponerande bra för att komma från ett
manipulerat bredbandselement. Varning dock för pumpande
disco/funk/hiphop/rock! Det klarar inte nyrenoverade
OA-6.2-bas”slutsteg” ihop med 9710-”basar” under någon
längre tid.

DYNAMIK
Dynamiken kanske inte kan mäta sig med t ex OA-6 Typ I,
OA-2212 eller OA-52.2. Men den är ändå imponerande god från en
så gammal, budgetartad modell. Och gång på gång uppstår den
där fascinerande effekten som alla goda
Carlssonkonstruktioner kan åstadkomma: Jag glömmer bort att
det är högtalare jag lyssnar på och förlorar mig i musiken.

KRÄVS GOD ELEKTRONIK
Det är dock på plats med en ännu rekommendation: OA-6.2 bör
inte drivas med för enkla förstärkare. Med de nya
diskanterna och övriga CarlssonPlanet-modifieringar avslöjar
högtalarna ganska skoningslöst om förstärkaren har för dålig
strömmatning (som t ex hos gamla Sonab R3000 eller R4000)
och om CD:n inte är välbyggd. Men med bättre grejer är det
bara att njuta – länge!

Det var allt för denna gång!
Redaktör Per Gulbrandsen

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar