Nyhetsbrev #63 – 30 juni 2007

Redaktören har ordet
OA-58.2/OA-60 – kusligt bra
Lyssningsintryck B65-oa II
Kondiskanten KT23-oa klar
Hur ansluts kabeln till OA-58?
Om baskantbyte – igen

Redaktören har ordet

Hej alla välljudsälskare!
Sommaren är här och på CarlssonPlanets redaktion tar vi denna helg semester ända till augusti. Vänta er alltså inga svar på mejlfrågor förrän då – däremot kan webmaster kontaktas även under juli. Och passa på i sommar att kolla in och använd vårt forum som just genomgått en stor och efterlängtad uppgradering. Webmaster Jonathan Gulbrandsen berättar mer här:
https://www.carlssonplanet.com/forum/viewtopic.php?f=8&t=3605

Här får nu våra 1343 prenumeranter ett litet nyhetsbrev att sommarläsa.
Mycket nöje och skön sommar önskar
Per Gulbrandsen, red

Upp

OA-58.2/OA-60 – kusligt bra

Det är inte varje nyhetsbrev som börjar med ett mejl från en användare, men i det här sommarbrevet kunde vi inte låta bli. Det här mejlet var speciellt och kom från en musiklyssnare med dyr och åtråvärd elektronik som häromsistens blev helt knockad – av en billig Carlssonhögtalare! Gissa vilken?:

”Hej Per!
Ni skriver bl.a. så här om OA60: ”Samtidigt skäms inte OA 58.2 ens i high-end-sammanhang och låter bara bättre ju mer välljudande elektroniken är.”
Jag kan bara bekräfta detta påstående. Jag har nyligen kompletterat mitt Audio Researchförsteg LS12 med slutsteget 150.2 från samma tillverkare. Enheterna är hopkopplade med XLR-kablage från Nordost. Resultatet är inget annat än häpnadsväckande. Aldrig trodde jag att mina högtalare kunde låta så bra. Ja, nästan kusligt realistiska och samtidigt engagerande. Jag använder alltså utrustning som skulle betinga ett nypris på ca 70000 och ändå känns det inte som högtalarna är bromsen i systemet. Nej, då är det snarare cd-spelaren. Inte dåligt för ett par högalare som kostar ca 6000!
Mvh
Hans E”

Upp

Lyssningsintryck B65-oa II

Sedan vi nu hört den nya, sjätte versionen av 6,5-tumselementet B65-oa II i monterade i ett antal olika Sonab- och Carlssonkonstruktioner kan CarlssonPlanet konstatera att denna sjätte serie av StigCarlssons SC165 kvalitetsmässigt tagit det största utvecklingssteget hittills sedan introduktionen av detta klassiska element 1973. Det är nu ett nästan obegripligt bra element:

Förbättringarna jämfört tidigare serier kan listas på rad, men de viktigaste är:

A. TONKURVAN
SC165 har i alla sina tidigare versioner haft en förhöjning i tonkurvan kring 2500 Hz som visserligen givit ljudet en spännande känsla av levande här och nu, men som lika fullt varit en färgning. Denna färgning är nu helt borta. B65-oa II spelar helt rakt och rent genom hela frekvensregistret, och återgivningen har därmed fått ett lugn och en naturtrogen öppenhet som de tidigare fem versionerna – trots alla sina fördelar – saknat.

B. BASÅTERGIVNINGEN
Basåtergivningen från B65-oa II är kraftigt förbättrad och har blivit helt fenomenal!
Som en Fågel Fenix reser sig denna 70-talsbas på nio och visar i sin sjätte upplaga vad basåtergivning från en 6,5-tumsbas egentligen bör handla om. Varje Carlssonägare som monterar denna bas kommer att höra skillnaden. Framförallt i:
– återgivning av djupare frekvenser än med tidigare serier
– förmåga till kraftigare ljudtryck än tidigare
– ökad renhet och minimerad distorsion – vilket i sin tur leder till:
– ökad upplösning, högre naturtrogenhet, ökad närvaro i rummet, tydlig stabilitet i ljudbild osv.

ISTÄLLET FÖR 5,3-OHMARE
En annan mycket stor fördel med den nya B65-oa II-basen är att den tycks kunna monteras utan filterförändringar i stället för de gamla 5,3-ohmsbasarna i både OA-2212 och OA-116.
Orsaken är sannolikt att den nya basen, trots sin resistans på 8 ohm, har så mycket mer kraft i basregistret att detta kan väga upp för den lägre resistansen i den gamla originalbasen.
Tonkurvan tycks fortsatt jämn i basen samtidigt som återgvningen alltså får alla de fördelar som listats ovan. Mätningar ska genomföras av SSC för att bekräfta dessa påtagliga lyssningsintryck.

Dessutom har SSC på gång en lösning av frågan om hur mellanregisterfiltret ska modifieras på OA-116 vid montering av B-65-oa II – som ju är ett 8 ohmselement (i original sitter det en 16-ohmare). Lösningen kommer att presenteras på CarlssonPlanet så snart den är klar.

Upp

Kondiskanten KT23-oa klar

Många Carlssonfantaster hör ivrigt av sig till CarlssonPlanet både i mejl och telefon eller frågar via vårt forum: Hur går det med de nya elementen? Tack bra, särskilt när det gäller kondiskanten:

Det nya kondiskantelementet Carlsson KT23-oa ersätter Peerlessdiskanterna MT20HFC och MT24HFC som sitter i 60- och 70-talets Carlsson- och Sonabserier, samt i Kolboxarna, Popboxarna och andra modeller.
Prototyper till den nya kondiskanten är nyligen godkända av SSC och en första serie hade redan kunnat finnas i butik om inte ett litet retligt fel i de speciella ”fötterna” upptäckts i sista stund, alltså i det utvikta plåtbleck med skruvhål där elementet ska fästas i baffeln.
Felet är nu åtgärdat och ett eventuellt produktionsbeslut väntas redan i sommar.

Som vi tidigare berättat är KT23-oa baserad på ett plåtchassi som försetts med en pulpbaserad kon kopplad till en talspole dämpad av magnetiskt kontrollerad olja. KT23-oa är orto-akustiskt rundstrålande och lyckas i välljud överträffa den av Carlssonälskare hyllade men utgångna ersättaren Peerless CT62 – för att inte tala om alla trötta gamla Sonab/Peerless originaldiskanter.

KT23-oa har en speciell konstruktionsegenskap som den kan vara ensam om i högtalarvärlden. Frontplattan har ett par framåtvikta skruvbleck, två ”fötter” med skruvhål med vilka elementet skruvas fast ovanpå högtalarbafflarna. Därmed får elementen exakt rätt vinkel redan från början.
Vi slipper hålla på med olika plåtbeslag, lim och annat otyg – elementet passar direkt!

KT23-oa har det under senaste året tagits fram av SSC:s konstruktionsavdelning och det kommer med största sannolikhet även att användas i minst en modern Carlssonapplikation.

Upp

Hur ansluts kabeln till OA-58?

Vi har fått några frågor om hur man bäst ansluter högtalarsladden till filtret på Carlsson OA-58. Modellens anslutningsterminaler sitter monterade direkt på filterkortet som i sin tur sitter öppet på baksidan av baffeln under huven som sitter dikt an mot lådan. Därför kan det både vara lite svårt att hitta en passande banankontakt och att leda kabeln in under huven på ett bra sätt. Här är några tips:

Först vill vi slå fast att OA-58 är avsedd att spelas med huven på. Filtret och hela konstruktionen bygger på mätningar och lyssningar med huven monterad.

Det gör att anslutande högtalarkabel måste ledas in under huven på något sätt, och då räcker inte alltid den lilla slits som finns i lådan alldeles under huvens infästning på baksidan. I de fall man vill använda grövre kabel än vad som får plats – t ex den utmärkta men i sin extra skärmade variant alltför tjocka Supra Ply – så finns egentligen bara tre lösningar:

1. Skär ner ingångsslitsen djupare och bredare i lådan. Plus: Välljudet består Minus: Originalskicket på lådan förstörs.
2. Skär en fin slits i tyget på huvens baksida och led kabeln igenom (säkra slitskanterna med söm eller liknande så att inte tyget revas upp över tid). Plus: Välljudet består. Minus: Originalskicket på huven förstörs.
3. Spela med huven på svaj, nickad framåt – alternativt upphöjd runt hela lådan, så kabeln kommer under huven. Plus: Välljudet består. Minus: Estetiskt sämre.

BANANKONTAKT
Passande banankontakt till OA-58 har flera frågat oss om. Använder man vanliga bananer sticker de nämligen ut så mycket att huven buktar ut bakåt och kanske kan skadas.

Det gäller alltså att hitta en banan med mycket liten ”kropp” men med en tight och bra ”snopp”.
Vi har gjort research i ett antal hifibutiker i Stockholm City en eftermiddag utan att hitta någon riktigt bra lösning.

Pause hade visserligen en väldigt liten banan från AudioQuest (tror jag). Men den föll på tre punkter: dels måste man klämma fast kontakten mot kabelns kardeler med våld och verktyg (sabbar kontakten för gott), dels var den av oxiderande silver – och så var den fånigt dyr.
HiFi-Klubbens trevliga Aragonbananer är ganska små, guldpläterade och mycket billiga. Men även de stack ut för långt på OA-58.
Så vi stannar vid den kontakt som vi brukar använda på OA-58, Monster Cables lilla ”Quick Lock Banan”. Det är en kort och bra kontakt med minimalt kulformat hus och en smart skruvlåsning av kabeln som gör att man slipper att löda. Mer info finns t.ex här:
http://www.bestbuy.com/site/olspage.jsp?id=1051384782167&type=product&productCategoryId=cat08055

Och här en video om hur man monterar Quick Locken:
http://www.monstercable.com/hookup_learning/connectors/flash_QuickLock.asp

En annan variant som vi inte prövat är förstås att använda spadar.
Men det enklaste av allt är förstås att inte använda några kontakter alls utan att skruva kabeln direkt i skruvterminalerna! Då slipper man en extra kontaktyta – men är man inte noga riskerar man förstås att någon liten lös kardeltråd ska kortsluta hela härligheten…

Upp

Om baskantbyte – igen

Återigen dyker det upp inlägg om hur man kan kanta om sina gamla Carlssonbasar själv. Och återigen tvingas vi på CarlssonPlanet varna alla som inte vet exakt vad de gör från att hålla på med sådant. Nu har det dessutom uppstått en ny dum trend där man byter material i kantupphängningarna – och då ryker orto-akustiken:

CarlssonPlanet vill bestämt avråda från de råd som förekommer på vårt forum om att sätta gummikant på Sonabs gamla skumkantsförsedda Peerless 6,5-tumsbasar SC165. Med gummikant förändras elementen till något som inte längre kan kallas Carlsson!
Att ändra en så viktig detalj som kantupphängningsmaterial i ett välkonstruerat och välljudande baselement är som att plocka bort Mercurius eller Uranus ur solsystemet. Och förstår man hur universum och ett solsystem fungerar fattar ni vad jag menar: Det hele havererar.

Det ska vara skumkanter på de första serierna av SC165 och det ska vara av rätt vågform och samma mått som på originalelementet.

VARNING
Dessutom vill vi varna för att utan djupa kunskaper ö.h.t. ge sig på omkantning av Carlssonbasar. De är mycket svårrenoverade – åtminstone om man vill undvika grått (distorderat) ljud:

Till att börja med är konerna handgjorda vilket gör att de inte är exakt runda/raka. Sedan är Carlssonbasar både mycket långslagiga och har ytterst smala magnetgap vilket tillsammans med ställer hyperkrav på centreringen (räcker absolut inte med batterimetoden!).
Dessutom är spindlarna en svag och svårbedömd sak som ofta behöver bytas om de inte ska slå sig efter renovering. Magnetgapen är ofta fulla med oxiderat sot som måste rensas ur och till detta kommer andra problem som att inledningarna ofta har svårupptäckta avbrott – med den otrevliga vanan att efter renovering visa sig först sedan elementen är monterade i låda och börjar spela.

SKADAR MARKNADEN
Det är alltså ingen händelse att vi på CarlssonPlanet lämnar ut information om precis allt som har att göra med Carlssonrenoveringar – utom detta med skumkantsbyte. Orsaken är att vi inte vill ha en massa felreoverade basar på marknaden som då kan skapa det helt felaktiga ryktet att orto-akustiken är grå och trist – när den är så välsignat bra som ljudet blir med korrekt renoverade högtalare!
Så här skriver er redaktör i en av trådarna om omkantning av SC165 på vårt forum:

”Det är inte så konstigt om ni tycker det låter ”bättre” med gummikant på element som är konstruerade för skumgummikant. Med styvare tyngre gummikant sjunker nämligen mellanregistret tillbaka i ljudbilden och istället är det bas och diskant som träder fram – d.v.s. loudness. Och visst gillar många av oss loudnessartat ljud, det blir ofta maffigt och ösigt på många sätt.
Men är loudness Carlsson, är det orto-akustik?

Nej, aldrig. Det kan det bara inte vara. Och därför kan vi som sagt aldrig rekommendera någon att renovera Peerless SC165 i serie 1-3 med någon form av gummmikant.

Dessutom ger gummikanten ändrad resonansfrekvens i elementet som även blir mer trögdrivet. Plus att filtren inte längre stämmer! Det är helt enkelt så att det inte längre är ett element som varken kan kallas Carlsson eller orto-akustiskt.
Rena vansinnet alltså i min bok. Stig skulle hålla med mig om detta, och Carlssonexpertisen gör det, det vet jag.

Sedan är det förstås skillnad på gummikanter. Det finns tunna, lätta sådana som gör loudnesseffekten mindre påtaglig vilket förstås är en bättre dålig lösning än tyngre tjockare gummikanter. Att nya B65-oa II har tjocka gummikanter är däremot en helt annan sak – det elementet är ju tillverkat för att ha sådana!

Jag uppskattar er entusiasm för Carlssonhögtalarna något så oerhört. Men entusiasm går ibland av naturen överstyr och det måste påpekas att det tyvärr inte är seriös renovering att använda gummikanter på Stigs skumkantsbasar. Det vore faktiskt hemskt om vi plötsligt får stora antal sådana 70-tals-Sonab på marknaden.

Så snälla vänner, gör inte Carlssonvärlden detta, använd alltid skumkanter där det ska vara skumkanter!

vädjar
med vänliga hälsningar”

Upp

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar