Nyhetsbrev #45 – december 2004

REDAKTÖREN HAR ORDET
BASAVSTÄMNING AV SONAB OA-5 m.fl.
FAQ: FELMÄRKTA CARLSSON B65-BASAR
NY REKOMMENDERAD HEMMABIORECEIVER
TACK TILL NYA SPONSORER
PRISJÄMFÖRELSE CARLSSON 1976-2004
PRISJÄMFÖRELSE CARLSSON 1976-2004
KURIOSA: ARTISTICAUDIO

REDAKTÖREN HAR ORDET

Välkomna till vårt 45:e nyhetsbrev där vi i decembermörkret bl.a. bjuder på en
efterlängtad metod att basavstämma Carlssonlådor med 9710-basar och en recension av ny rekommenderad hemmabioreceiver. Mycket nöje!
Per Gulbrandsen
Chefred.

Upp

BASAVSTÄMNING AV SONAB OA-5 m.fl.

En återkommande och viktig fråga från ägare till Sonab OA-5 och Popboxen som vi på CarlssonPlanet hittills inte klarat av att svara på är hur man själv gör för att basavstämma högtalarlådan när dämpkorgen under baselementet eller själva elementet ändrats eller bytts. Nu kommer svaret:

Vi har fått vänlig hjälp av en man som vet. Han heter Peter Åkemark, har en gedigen historia inom svensk hifi och skriver här själv i en delvis mycket avancerad teknisk text om hur man kan basavstämma de Carlssonmodeller där det säregna bredbandselementet Philips 9710 används som bas.
Peter börjar dock med frågan om dopning (coating) av 9710:ans konkanter:

”DOPNING AV KANTER
Det som du (CarlssonPlanet/Reds anm.) rekommenderar, att dopa/impregnera kanten på en 9710 är säkert av vikt för att få en längre livslängd på elementen och definitivt nödvändigt om elementet skall få någon livslängd. Här bör kontrolleras att elementets resonansfrekvens inte förändras alltför mycket. Philips uppger att nominell resonansfrekvens skall vara 50 Hz, (oktober 1974).
Om konkanten impregneras med någon kemikalie av typ gummiklister, Tectyl eller annat liknande material (t.ex. cykelsolution/Reds anm.) så kommer den rörliga massan att öka och resonansfrekvensen att sjunka. Detta i sin tur påverkar elementets mekaniska Q-värde, som minskar, och därmed det totala
Q-värdet i sin tur blir mindre.

Nu är det emellertid som så att det hela samverkar och nettoresultatet skiljer sig inte nämnvärt från begynnelsevärdena. Dock kommer systemets transientegenskaper och verkningsgrad att skilja.
Det enda som återstår är att mäta upp elementets parametrar efter det att man behandlat konen och är färdig med densamma. Detta gör man enklast med hjälp av en tongenerator (10 Hz – 1kHz), voltmeter och ett motstånd (1 kohm) samt en låda med känd volym samt ett oscilloskop. Se proceduren i slutet för hur du kan mäta upp de olika parametrarna.

KORGEN
Denna detalj i Carlssons konstruktion är omgärdad med stor sekretess och hemlighetsmakeri. Hans lösning är mycket elegant och går ut på att med hjälp av lite glasfiberull bakom högtalarelementet manipulera elementets mekaniska Q-värde. Detta görs genom att de tre skruvarna spänner åt korgen med ullen så att ullen komprimeras och på så sätt ger elementet ett lägre mekaniskt Q-värde och därmed också sänker det totala Q-värdet till önskad nivå. Denna nivå torde/skall vara omkring QTS= 0.38 – 0.41 vilket ger lådan karaktäristiken av ett 4: e ordningens Butterworth-filter.

En annan beskrivning är maximalt rak basåtergivning med -3dB-punkten vid lådans resonansfrekvens, ca 50 Hz. De andra konstruktionerna med inbyggda förstärkare eliminerade korgen och löste problemet med lite manipulering via elementets elektriska Q-värde i stället. Resultatet blev det samma men verkningsgraden blev bättre, förmodligen också kvalitén i produktionen.

TÄTA LÅDAN
Något som jag funnit mycket viktigt för alla basreflexkonstruktioner är att systemet är tätt. Detta innebär att lådan verkligen är tät. Om basreflexöppningen är förseglad så skall ”ingen” luft kunna läcka ut eller in. Ställen där läckage är vanliga är baffelns infästning, elementets anliggning mot baffeln, anslutningskontakterna och sladdgenomföringar till diskantelementen. Lämplig tätning är kiselgummi.
Praktiskt så kontrolleras lådan genom att ansluta den till sin förstärkare och som signal använda en sinussignal från någon lämplig oscillator. Frekvensen skall vara den där elementet är i resonans med lådan (fb.) Denna ligger mellan de två impedanstopparna som kan mätas upp.

RENARE BAS
Enklast att långsamt svepa genom området mellan topparna tills dess att konutslaget är ett minimum och max luftrörelser i basreflexröret (eller ”reflexhålen” på Sonabmodellerna /Reds. anm). Detta torde vara omkring 47 – 50 Hz för en OA-5. Nu är trycket inuti lådan maximalt och eventuella läckage kan höras med blotta örat eller med hjälp av en bit 3 mm pvc-slang, ca 60 cm lång, som används som stetoskop. Dra slangöppningen runt elementet och baffeln, den andra änden ansluts till lämpligt öra/öron.

Läckage hörs som ett klart blåsljud i slangen. Täta tills inga fler läckage kan hittas. Man kan samtidigt lyssna efter blåsljud i basreflexröret (eller hålen/Reds anm.) och annat skrammel i lådan som bör åtgärdas innan man går vidare. Effekten blir en väsentligt bättre, renare och djupare bas helt i linje med vad Stig Carlsson ville uppnå.
Mina lådor läckte friskt. En väsentlig ”förbättring” som kan göras (bara på Popboxen/Reds. anm) är att runt basreflexröret, på insidan av lådan, trä på en O-ring av gummi, 8-10 mm tjockt gummi. Ringen placeras så nära den fria kanten av basreflexröret som möjligt. Detta sänker distorsionen i bassignalen från basreflexröret, vid signaler omkring 50 Hz.

GÖR SÅ HÄR
Det enklaste sättet att mäta upp elementets mekaniska Q-värde är nog med följande procedur med element monterat i lådan:
Med hjälp av en multimeter mäts elementets likströmsresistans RDC. Denna brukar vara omkring 5-6 ohm för ett 8-ohms element.
En tongenerator kopplas till elementets anslutningar via ett 1 kohms motstånd. Utsignalen från tongeneratorn skall vara ca 10 volt RMS. En voltmeter som mäter växelspänning ansluts över elementets anslutningar.
Variera frekvensen tills att ett maximum kan mätas upp över elementet. Frekvensen skall vara omkring 50 Hz för en Philips 9710. Frekvensen kallas för FS och impedansvärdet ZMAX. Impedansen motsvarar 1 ohm för varje 10 mV som mäts upp. Beräkna följande värden ZAVG = v (RDC* ZMAX)
Hitta frekvenserna FL och FH respektive under och över FS där impedansen motsvar ZAVG.
Beräkna nu det mekaniska Q-värdet QMS = v(( RDC/ ZMAX)* FS/( FH – FL)).
Det elektriska Q-värdet QES kan nu beräknas enligt QES = QMS/( ZMAX – 1).

MATCHNING AV LÅDORNA
Det totala Q-värdet QTS motsvaras av QTS = (QES *QMS)/(QES + QMS). Detta värde är sannolikt mycket högre än 0.38 – 0.41. Glöm inte att elementet 9710 var avsett för att användas i en oändlig baffel eller liknande konstruktion. Genom den mekaniska korgen kan man minska QMS till ett värde som ger ett totalt Q-värde för QTS närmare det optimala.
Nu har du alla nödvändiga data för att matcha de två lådorna. Det går till som följer med korgen så löst justerad som möjligt:
Gör om proceduren ovan och genomför beräkningarna.
Om värdena är för höga skruva åt korgen något och gör om.
När Q-värdet QTS är omkring 0.39 – 0.4 så kan högtalaren anses som korrekt justerad. Fortsätt med nästa låda och justera den till samma resultat.
Med ett Q-värde QTS på omkring 0.39 – 0.4 så skall lådan prestera en rak frekvensgång med –3dB vid ca 50 Hz. Transientegenskaperna skall nu vara samma som för ett 4:e ordningens ( Butterworth) högpassfilter. Detta innebär att en liten ”overshoot” på ca 1.5 period med en maximal amplitud omkring 40%. Allt detta om nu Stig Carlsson verkligen ville ha en liknande karaktäristik på sitt alster. Detta kan vi efterlevande bara debattera i vinterkylan till en öl eller två. Eller är det någon som verkligen vet…?

HJÄLP FINNES
Om nu allt detta mätande verkar för svårt så kan jag sträcka ut en hjälpande hand och erbjuda min hjälp till en rimlig ersättning för den som inte kan själv. Mitt telefonnummer är 0704 933 337.
Peter Åkemark «

Vi på CarlssonPlanet tackar Peter varmt för detta viktiga och vänliga bidrag till
Carlssonvärlden!

Upp

FAQ: FELMÄRKTA CARLSSON B65-BASAR

Vi har fått flera frågor om en felmärkt serie av de nya Carlsson B65-basarna. Så här skriver t.ex. Gert J:

FRÅGA:
”Jag har köpt de nya 5,3-ohmselementen. När jag fick dem är de märkta med 4 ohm. Wikström på Minic påstår att de är felmärkta och är på 5.3 ohm.
Jag har nu mätt de nya 16- respektive 5.3-ohmselementen. De mäter 12.9 respektive 4.6 ohm, medan de gamla elementen mäter exakt 16 respektive 5.3 ohm. Min fråga är: ska man acceptera denna differens? Kommer det att bli sämre ljud?
mvh Gert J.”

Och vår tekniske expert Ingvar Öhman, konstruktionsansvarig inom Stiftelsen Stig Carlsson, svarar direkt:

SVAR:
”Hej Gert!
Ja, första leveransen av elementen hade fel etikett. Det stämmer. Nästa
kommer (hoppas vi verkligen!) ha rätt etikett.
Vad du Gert menar med att du har ”mätt på elementen” vet jag inte dock.
Med vadå? En ”impedansmätare”? Talspoleresistansen är avsevärt lägre än nominell impedans, såväl på de nya elementen som på originalelementen.

IMPEDANSEN
Impedansen (som egentligen inte är korrekt att ange med en siffra* efter-
som den är olika vid olika frekvenser, vilket man visar på en mätkurva)
skiljer marginellt till följd av att de nya elementen har kortslutningsringar.
I båda fallen är impedansen vid 1 kHz dock hyggligt nära 5,3 respektive 16 ohm
på både de gamla och nya elementen.

*Att tillverkarna ändå gör så beror på att köparna förväntar sig att det skall
finnas en tumregelmässig gruppering av olika element. Element ”är ju” på
4, 8 eller 16 ohm! Sådetså! 🙂

I verkligheten görs denna gruppering förstås inte med mätinstrument som
spottar ur sig en siffra, utan genom att någon helt enkelt tittar på impedans-
kurvan och beslutar om det skall stå 4, 8 eller 16 ohm på respektive element.
Det är väl just det som är problemet i detta fall. Någon på Peerless tänkte
själv, och fel, istället för att läsa de tydliga instruktionerna.

Vh, iö

PS. En felaktig batch 5,3-ohmsbasar med gråa kanter, som inte är gjorda
enligt Stigs dimensionering, togs fram av HiFi-kit och någon på Peerless
(som inte visste något om de ursprungliga Carlsson-elementet visade det
sig…) för några år sedan. Dessa mäter ungefär 5,3 ohm resistivt. De går att
använda provisoriskt med hyfsat resultat, i brist på annat, men presterar
egentligen inte optimalt. De var å andra sidan mycket billiga i förhållande
till de riktiga Carlsson-basarna.
Några 16-ohmsbasar för Carlssonhögtalare som mäter 16 ohm resistivt
har så vitt jag vet aldrig någonsin tillverkats.
DS”

Upp

NY REKOMMENDERAD HEMMABIORECEIVER

På vår sida med Rekommenderad Elektronik har vi ursäktat oss för att ingen av oss rekommenderar hemmabioreceiver finns kvar i nyproduktion. I branschen går modellbytena med ljusets hastighet och en hobbysida som vår hinner omöjligen testa hemmabioreceivrar varje år. Men nu har vi levt en dryg månad med en ny trevlig 7.1-modell, nämligen Pioneer VSX-D814 (ca-pris 5.500:-, nu billigare) som recenseras här:

PIONEER I HEMMABIOTÄTEN
Pioneer jobbar hårt för att ligga i frontlinjen när det gäller hemmabioteknik, något de också ofta får erkännanden för. Det är t.ex. numera inte bara CarlssonPlanet som använder märkets dyrare DVD-spelare som referens, även om vi var först. Jag har faktiskt under det här året tappat räkningen på hur många hifi- och hemmabiotidningar som på sistone använt vår referens DV-668 vid olika bio- och lyssningstester!

Pioneer gör för närvarande också vad som allmänt anses vara världens främsta plasma-TV, de var först bland vanliga hifi-märken med den geniala digitala ensladdslösningen för hemmabiosignaler – HDMI – och var också först ut med automatisk ljudkalibreringshjälp i receivrar.

PRESENTATION
Vi valde att testa Pioneers modell mellanmodell VSX-D814 av en rad skäl:

1. Det är märkets billigaste multikanalsförstärkare med flera slutstegsutgångar.
Detta är ett grundkrav för oss eftersom det till en receiver i lägre prisklasser behövs extra slutsteg till fronthögtalarna om man ska kunna spela både högt och rent med fem eller flera Carlssonhögtalare i bion.
2. Den torde vara överkomlig i pris för de flesta av våra prenumeranter.
3. Modellen är den största i instegsserien med det lägre chassit och får plats i vårt snygga men svetsade stereorack (Macorrado).
4. Den har slutsteg även för ett par bakre surroundhögtalare (7.1) vilket ytterligare förhöja surround- och riktningskänslan i filmer med sådan kodning.
4. Den kan också ”skapa” mitt-bakkanals-ljud av vanlig 5.1-signal.
5. Den ger på papperet ”tillräckligt” med kraft till bakkanalerna – 7x100W
(1 kHz, 1% THD, 8 ohm mätt på en kanal).
6. Den har en förprogrammerad multifjärr som även kan styra vår DVD.
7. Den hade:

KALIBRERINGSSYSTEM
VSX-D814 är utrustad med en billigare version av Pioneers intressanta rumsmätningssystem MCACC, en automatisk multikanalskalibrering som mäter upp rummets inverkan på testsignalen och med hjälp av snabba starka klickljud läser av och justerar ljudfältet för de olika högtalarnas respektive ljudvolym, avstånd, ankomsttid m.m. Detta sker med hjälp av en liten mätmikrofon som man placerar på lyssningsplatsen.

SPECIFIKATIONER
VSX-D814 klarar de flesta nya filmformat som DTS 96/24, DTS-ES, Dolby Digital EX, Dolby Pro Logic IIx och DTS NEO:6 och har fina 192 kHz/24-bits D/A- och 96 kHz/24-bit A/D-omvandlare (i 2 kanal).

Maskinen är också välutrustad på baksidan och tar bl.a. emot 5 olika digitalsignaler, 5.1-insignal och komponentsignal från två andra maskiner.
Den lämnar lågnivå ut för 6.1-signal till valfritt antal slutsteg och kan också driva ett par extra fronthögtalare t.ex. i ett annat rum. Guldpläterat saknas men alla högtalarutgångar är av OK skruvmodell.

DATAKRAFT
Datakraften är ganska imponerande, D814 är utrustad med Motorolas
Digital Core Engine med en 48-bits DSP som ger en hel rad olika ljudfält, det flesta dock mindre välljudande/användbara. Men maskinen skiftar snabbt mellan alla olika bio- och musikstandarder och lyssningslägen, liksom mellan olika högtalaruppsättningar.

SAKNADER
Trots datakraften saknar Pioneer någon vettig motsvarighet till Denons underbara ambiofoniläge ”Matrix” som på ett närmast organiskt sätt gör multikanalsljud av vilken vanlig stereosignal som helst.
Varför, Pioneer? Läs och lär om ambiofonins välsignelser i MoLt – Ljudtekniska Sällskapets tidning!

Det andra jag saknar är en MM-ingång för skivspelarpick-up, även här har min gamla Denon AVR-1802 klar fördel. D814 kräver ett externt förstärkningssteg.

UNDERBART MED MULTIFJÄRR
En stor fördel med D814 är att jag med den snygga, förprogrammerade och lärbara multifjärren samtidigt kan styra såväl receiver som våra DVD-referenser av samma märke – och TV:n. Härligt vanebildande och trevligt att slippa fjärrbuntarna. Denons AVR-1802-fjärr ska visserligen vara lärbar för sådan användning men det har aldrig fungerat för oss.

Andra trivsamheter med D814 är en displaydimmer med 4 steg ner till helt släckt, en sov-timer, en god hörlursutgång och en bra RDS-tuner med 30 förval och rimlig känslighet (46 dB S/N, 50 µV i stereo).

LJUDKVALITET
Det vi pysslar med på CarlssonPlanet är förstklassig ljudåtergivning och hur klarar sig då vår testmodell på det området? Jodå, utmärkt.
Nästan löjligt bra med tanke på priset.

När det gäller alla viktiga hifi-egenskaper som linjäritet, klanglig korrekthet, plasticitet, rumslighet, stereobredd och -djup, upplösning, transientstarter, sväng dynamik och frekvensutsträckning så slår den samtliga mer eller mindre dyra stereoförsteg jag någonsin släpat hem till mitt lyssningsrum.
Stora konsertsalar, intima rum, torra studiomiljöer – allt spelas upp med hög upplösning, trovärdighet, djup och luft. En underbar renhet och klarhet präglar hela återgivningen. Samtliga instrument i symfoniorkestern återges korrekt och dynamiskt och ingenting läggs till som inte ska vara där.

Det är närmast ofattbart hur mycket välljud konstruktörerna nu bygger in för nästan inga pengar. Den överprissatta High-End-branschen borde darra i sina grundvalar med tanke på hur bra vissa vanliga hemmabioreceivrar blivit!

VISS KAKELKLANG
Finns det då inga ljudmässiga invändningar? Jo, kanske.
När jag verkligen ansträngt öronen under längre lyssningspass har jag någon enstaka gång kunnat notera en mycket svag kakelartad färgning av vissa svåråtergivna instrument som piano och harpa, en sorts sval blank hårdhet i klangen som inte riktigt överrensstämmer med verkligheten.

Men när jag senare försökt upprepa dessa lyssningsintryck har jag oftast inte lyckats. Färgningen är alltså mycket svår att upptäcka och kan därmed bero på tillfälliga nätstörningar. Eller så är färgningen så svag att hjärnan sällan upptäcker den. Ännu ett alternativ är att receivern avslöjar färgningar i själva inspelningen som andra apparater inte varit transparenta nog att återge.

VARDAGSMAGI
Vid vardagslyssning njuter jag storligen av denna maskin, vare sig det handlar om brutala actionrullar på full volym, hård electronica, mjuk folkrock eller förstklassiga samtida symfoni- och slagverksinspelningar.
Jag har haft magiska stunder med en hel hög svåråtergivna och härligt välinspelade skivor som t.ex. Fennezs nyskapande senaste electronicaalbum ”Venice”, Henrik Strindbergs dramatiska orkesterplatta ”Within Trees” och Lars Danielssons underbart smöriga nya SACD-platta ”Libera Me”.

EXTRA SLUTSTEG KRÄVS
Dessa ljudkvalitetsintryck förutsätter dock att frontkanalerna får hjälp av extra slutsteg, något som är lika sig nödvändigt här som t.ex. med Denon AVR-1802. VSX-D814 orkar inte ensam driva en hemmabioanläggning ljudskönt med fler än två-tre högtalare direkt inkopplade.
I mitt fall används sex högtalare då jag i väntan på OA-40CS kör med ”fantomcenter” – d.v.s. ingen centerhögtalare – där jag låter fronthögtalarna dela på centerkanalens ljud. Med sex högtalare inkopplade direkt kroknar nätdelen snabbt och D814 börjar låta väldigt tunt och hest även vid måttliga volymer.
Med slutsteg till fronthögtalarna låter förstärkaren istället underbart bra runt om.

KALIBRERINGSPROBLEM
Om MCACC, Pioneers automatiska kalibreringssystem, fungerar?
Nja, jag vet inte. Först tyckte jag nog ljudet blev lite renare. Men vid kontroll upptäckte jag så kraftiga volymavvikelser hos separata högtalare att systemet måste ha en bugg eller något annat fel. T.ex. ställdes min vänstra surroundhögtalare ofta in på -10 dB medan resten av högtalarna fick runt 0 dB så måste något vara fel.
MCACC är alltså ingen fulländad teknik än, även om idén är god.

Jag råkar också veta att en något större Pioneermodell i ett kommande LTS-test inte klarar sig riktigt lika bra ljudmässigt som ett par modeller från Denon och H/K. ”Pioneer var mycket bra, men inte lika bra” viskar en fågel…

UTSEENDE
Utseende? Det har väl inget med ljudkvalitet att göra, säger någon. Kanske inte. Men ska man sitta och stirra på apparaten en del av sitt liv behöver den inte vara anskrämlig. Jag stirrar på hifi-testerna som ser skönhet i dessa oformliga multikanalsförstärkare och fattar ingenting – vad är det jag inte ser?
Inte kan jag kalla VSX-D814 vacker. Jag ser mest klumpiga mått, en onödigt stor nattsvart display, skrikiga blanka kromrattar och en stor ”haka” med knappar, knappar, knappar. Föregångaren (serien som slutade på -12) hade åtminstone de flesta knappar dolda under fläskläppen.

Värst är de orangefärgade lysringar som omger valda knappar för signalkällor och även volymkontrollen. Så fult! De skär sig påtagligt mot t.ex. DV-668:ans återhållsamma lugn och jag förstår inte hur designavdelningen tänkt.
Chockad upptäckte jag häromdagen att även Denon i sin nya receiverserie hemfallit åt liknande rysliga lysringar vars smaklöshet kanske kan attrahera Texasbor, men inte mig. I biomörkret sticker de bara ilsket i ögonen.
Vart tog de fina små röda, gröna och gula lysdioderna på t.ex. tidigare Denon och Pioneers Reference-serie vägen?

FUNKTIONALITET
VSX-D814 är inte heller lika intuitiv vid användning som min Denon och kräver en hel del omläsningar i manualen för att de mer ologiska funktionerna ska fastna i minnet. T.ex. finns flera viktiga funktioner bara på den knappbemängda fronten trots att även fjärren är knappspäckad.
Här har också Pioneer en del att lära och utveckla:
Varför ska jag t.ex. inte kunna ändra bas- och diskantnivå från lyssningsplatsen? Eller växla från 5.1-ingångar till olika DSP-lägen?
Det är mycket irriterande att gång på gång behöva rusa fram och försöka läsa den minimala texten på alla knappar på fronten i biomörkret när receivern inte lyder intuitiva kommandon från soffan.

SANSLÖST PRISVÄRD
Fast jag ber genast om ursäkt. Alla dessa invändningar ovan är rena gnället.
För med tanke på hur billig VSX-D814 är – och blivit i höst – är den helt fantastisk, bara man förstår sig på den och står ut med designen.
Intresserade köpare kan redan hitta modellen för flera tusen under riktpriset (5.500:- ) bara man letar runt. Och trots alla invändningar: 3.500:- är rena fyndet för denna välljudande hemmabiocentral!

TESTVINNARE
814 vann nyligen också en stor receivertest i pryltidningen M3 (nr 9-04) som gav den 9 av 10 poäng för dess ”kristallklara ljud”. M3 tyckte den ”särskilt bra” på musik och prisade modellen för ”suveränt ljud i en mångsidig och svinbillig receiver”. Jag har köpt mitt exemplar.

Läs mer om VSX-D814 här:
http://www.pioneer.se/se/product_detail.jsp?product_id=8431&taxonomy_id=62-98

För vår övriga rekommenderade elektronik, se:
/?page_id=1284

Upp

TACK TILL NYA SPONSORER

CarlssonPlanet har nu klarat av att slutbetala den egna server vi skaffat under hösten och som nu förser er alla med nyhetsbrev, bilder, hemsidor, dokument, mejlsvar och annat kring Carlssonhögtalare från vår hemsida.

STORA BIDRAGSGIVARE:
Servern har kunnat slutbetalas främst tack vare ett par större sponsorsbidrag från två viktiga Carlssonfästen i landet:

Carlssonfabriken/Larsen HiFi i Skillingaryd och
HiFi Kit i Stockholm

Men också tack vare de bidrag som ett trettiotal privatpersoner lämnat under året, SSC samt från den utförsäljning vi ordnade tidigare i höst.
Vi tackar alla sponsorer varmt och med hela våra hjärtan!

För en lista på alla årets sponsorer, se:
https://www.carlssonplanet.com/ShowPage.asp?p=Sponsorer

LEVA VIDARE
CarlssonPlanet kan nu leva vidare ännu ett tag men kostnaderna att driva en så här stor sajt ökar ständigt. Så räkna med att vi nästa år tvingas inrätta någon form av betalande medlemskap för alla som vill ha tillgång till fördjupande information, kommande rabatterbjudanden och annat kring Carlssonhögtalare.

Upp

PRISJÄMFÖRELSE CARLSSON 1976-2004

På vårt forum pågår det hela tiden mycket intressanta diskussioner kring ljudåtergivning, högtalareri och Carlsson. Nyligen lämnade där t.ex vår bildredaktör följande mycket intressanta prisjämförelse mellan vad våra kära Sonabhögtalare kostade på 70-talet och vad de priserna blir omräkande i dagens penningvärde. Man kan dra en rad intressanta slutsatser av Rolands lista som kommer här:

”PRISJÄMFÖRELSE 1976-2004
Här kommer angivna cirkapriser ur en folder från Sonab 1976;

OD11 – 1300:-
OA12 – 1700:-
OA14 – 2100:-
OA116 – 4000:-
OA2212 – 9000:-

Det överensstämmer förbluffande väl med nivåerna idag!
Betänk dock att värdet på kronan 1976 var ca 4,5 ggr högre än idag enligt SCB.
Således kommer här priserna omräknat i dagens penningvärde:

OD11 – 5850:-
OA12 – 7650:-
OA14 – 9450:-
OA116 – 18000:-
OA2212 – 40500:-

Det är väl en bra utgångspunkt för diskussionen ”Vad de borde kosta idag”?
Roland”

NYHETSREDAKTÖRENS SVAR:
Om det är, Roland! Helt klart har högtalarutvecklingen gått framåt även i Carlssonvärlden när man på detta sätt jämför pris med kvalitet.
Tydligaste exemplet:

SONAB OD-11 vs CARLSSON OA-58
Om ett par Sonab OD-11 idag skulle ha kostat 5.850:- hade den knappast varit prisvärd på marknaden. Carlsson OA-58 ger idag för samma pengar rejält mycket mer kvalitet på nästan varenda punkt. T ex har OA-58:
1. en mycket bättre kontrollerad spridning i rummet
2. ger långt mer frekvensutsträckt ljud i både bas och diskant
3. har större lådvolym
4. en mycket mer stryktålig och ren diskant
5. en bättre, mer lågdistorderad bas
6. ett mer påkostat filter
7. guldpläterade utgångskontakter
8. mycket bättre dämpad låda
o.s.v.

INGA FÖRDELAR?
Har då inte OD-11 någon enda fördel idag jämfört med OA-58?
Jo, för sin storlek går den märkvärdigt djupt och rent i basområdet (även om OA-58 är helt överlägsen här). Den är mer lättmöblerad och kan hängas på vägg, läggas i hylla eller stå på golv och fungerar någorlunda som både center och surround. Och den har fint äkta träfanér. Men det är väl också allt.
För 6.000:- är det nog ingen tvekan vad vi alla skulle köpa idag: OA-58!

OA-14 MER PRISVÄRD?
När det gäller mellanmodellen OA-14 är jämförelsen svårare. Jag brukar säga att ett par välrenoverade OA-14 idag kan mäta sig med många nya högtalare i 15-20.000-kronorsklassen och det står jag för. Men det gäller inte med de gamla MT20-diskanterna och serie 1- eller 2-basarna och inte heller med dåtidens högtalarterminaler eller filter kondingar utan med CT62-diskanter, B65-basar, guldpläterade terminaler och SCR/MKP-kondensatorer.
Och då håller nog inte det omräknade priset 9.450:- längre. Även om jag hittills aldrig tagit ut ens så mycket för totalrenoverade OA-14-par!

OA-116 KOSTAR SOM OA-52.3
Intressant är också att ett par OA-116 skulle kosta exakt som ett par Carlsson OA-52.3 gör idag.
Jag vill hävda att dessa tvåhögtalarmodeller är mycket likvärdiga bl.a vad gäller dynamisk kapacitet och upplevd ljudkvalitet, trots att OA-52.3 bara är en tvåvägsmodell medan OA-116 har dubbla baselement och 6 diskanter per högtalare. Det är alltså inte alls orimligt att lägga 18.000:- på en OA-116-renovering idag. Och det är det de borde kosta om renoveringen är fullständig och seriös.

2212-PARADOXEN
Sedan kan man ju också fundera över varför så många OA-2212-ägare drar sig för att lägga 20-25.000:- på en totalrenovering när ett par nya OA-2212 i dagens penningvärde skulle ha kostat 40.000:-…
Jag tror kanske att det är just på den nivån ett par totalrenoverade OA-2212 egentligen borde ligga idag!

Upp

PRISJÄMFÖRELSE CARLSSON 1976-2004

PRISJÄMFÖRELSE CARLSSON 1976-2004
= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =
På vårt forum pågår det hela tiden mycket intressanta diskussioner kring ljudåtergivning, högtalareri och Carlsson. Nyligen lämnade där t.ex. vår bildredaktör Roland Storm följande mycket intressanta prisjämförelse mellan vad Sonabhögtalare kostade på 70-talet och vad de priserna blir omräknade i dagens penningvärde. Flera intressanta slutsatser kan dras. Rolands skriver:

”PRISJÄMFÖRELSE 1976-2004
Här kommer angivna cirkapriser ur en folder från Sonab 1976;

OD11 – 1300:-
OA12 – 1700:-
OA14 – 2100:-
OA116 – 4000:-
OA2212 – 9000:-

Det överensstämmer förbluffande väl med nivåerna idag!
Betänk dock att värdet på kronan 1976 var ca 4,5 ggr högre än idag enligt SCB.
Således kommer här priserna omräknat i dagens penningvärde:

OD11 – 5850:-
OA12 – 7650:-
OA14 – 9450:-
OA116 – 18000:-
OA2212 – 40500:-

Det är väl en bra utgångspunkt för diskussionen ”Vad de borde kosta idag”?
Roland”

CHEFREDAKTÖRENS SVAR:
Rolands sammanställning är verkligen en bra utgångspunkt för en kvalitetsdiskussion. Min första slutsats är att högtalarutvecklingen verkligen gått framåt även i Carlssonvärlden när man på detta sätt jämför pris med kvalitet. Tydligaste exemplet:

SONAB OD-11 vs CARLSSON OA-58
Om ett par Sonab OD-11 med dåtidens element och kondensatorer idag skulle ha kostat 5.850:- hade den varit mycket svårsåld på marknaden. Carlsson OA-58 ger idag för samma pengar rejält mycket mer kvalitet på nästan varenda punkt.
T ex har OA-58:
1. en bättre kontrollerad spridning i rummet
2. ett mer frekvensutsträckt ljud i både bas och diskant
3. har större lådvolym
4. en mycket mer stryktålig och ren diskant
5. en bättre, mer lågdistorderad bas
6. ett mer påkostat filter
7. mycket bättre guldpläterade utgångskontakter
8. mycket bättre dämpad låda
o.s.v.

INGA FÖRDELAR?
Har då inte OD-11 någon enda fördel idag jämfört med OA-58?
Jo, för sin storlek går den märkvärdigt djupt och rent i basområdet (även om OA-58 är helt överlägsen här). OD-11är mer lättmöblerad och kan t.ex. hängas på vägg eller läggas i hylla och fungerar någorlunda som både center och surround. Och den har fint äkta träfanér. Men det är väl också allt.
För 6.000:- är det nog ingen tvekan vad vi alla skulle köpa idag: OA-58!

OA-14 MER PRISVÄRD?
När det gäller mellanmodellen OA-14 är jämförelsen svårare. Jag brukar säga att ett par välrenoverade OA-14 idag kan mäta sig med många nya högtalare i 15-20.000-kronorsklassen och det står jag för. Men det gäller förstås inte med de gamla MT20-diskanterna och serie 1- eller 2-basarna som satt i modellen 1976 och inte heller med dåtidens högtalarterminaler eller filter kondingar.
Utan bara med CT62-diskanter, dyra B65-basar, guldpläterade terminaler och SCR/MKP-kondensatorer. Och då håller räcker inte längre det från 1976 omräknade priset 9.450:- längre. Det är alltså klart prisvärt att renovera OA-14!

OA-116 KOSTAR SOM OA-52.3
Intressant är också att ett par OA-116 skulle kosta exakt som ett par Carlsson OA-52.3 gör idag. Jag vill hävda att dessa två högtalarmodeller är mycket likvärdiga bl.a vad gäller dynamisk kapacitet och upplevd ljudkvalitet, trots att OA-52.3 bara är en tvåvägsmodell medan OA-116 har separata bas- och mellanregisterelement samt hela 6 diskanter per högtalare.
Det är alltså inte alls orimligt att lägga 18.000:- på en OA-116-renovering idag. Och det är alltså ungefär vad OA-116 borde idag kosta om renoveringen är fullständig och seriös.

2212-PARADOXEN
Att OA-2212 kostade 40.500:- i dagens penningvärde visar vilken exklusiv högtalare det var på sin tid. Och att OA-2212-ägare idag lugnt kan lägga 20-25.000:- på en totalrenovering, något många enligt vår erfarenhet drar sig för.
Priset för ett par totalrenoverade OA-2212 borde alltså rimligtvis idag ligga på 1976 års prisnivå 40.000:-. Utan tvekan ger då fortfarande ett fullrenoverat par OA-2212 idag ett bättre ljud än vad originalet gjorde 1976 – för samma pris.
Som sagt: Carlssonhögtalarna blir bara bättre med åren!

Upp

KURIOSA: ARTISTICAUDIO

En utländsk högtalartillverkare med tydliga Carlssondrag i marknadsföringen är Artisticaudio, ett märke jag aldrig tidigare hört talas om men som på hemsidan påstår sig ”sprida ljudet i hela rummet” och vars chef har ett mycket Carlssonskt namn – han är namne med Carlssonfabrikens ägare i Skillingaryd! (Ja, minus ”T” då) Tipset fick vi tack vare en vänlig Carlssonfantast som skriver:

”Bäste Per,
Carlssonvälljudet ger inte världen någon ro. Kolla:

www.artisticaudio.com

”360 grader perfect pulsating sphere”.. Polärdiagrammet ser ju imponerande ut.
President för Artisticaudio är John T. Larsen (?). Fotodelen visar genomskärningar av konstruktionen. Den punktformiga ljudkällans Heliga Graal står det någonstans.
Med vänligaste hälsningar”

Vi tackar för ett kul tips!

Upp

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar