Nyhetsbrev #52 – november 2005

REDAKTÖREN HAR ORDET
LTS HÅLLER CARLSSONMÖTE
KOLBOXPAR RENOVERAS TILL MÖTET
TRE NYA SPELARE REKOMMENDERAS
TVÅ NYA CD-RECEIVRAR REKOMMEDERAS
PRINCIPER FÖR LYSSNINGSTEST AV SPELARE
INGVAR ÖHMAN OM KONDISKANT
PRESSTOPP! OA-51.3 SERIETILLVERKAS!
NORSKA FIDELITY TESTAR OA-58

REDAKTÖREN HAR ORDET

Välkomna till ännu ett nyhetsbrev på kort tid från CarlssonPlanet – denna gång föranlett av en speciell tilldragelse redan nu på måndag. Men det händer som vanligt även massor av annat på Carlssonfronten. Vi har bl.a. renoverat ett par Kolboxar, hört ny god elektronik m.m Läs vidare!
Red.
Per Gulbrandsen

Upp

LTS HÅLLER CARLSSONMÖTE

Nu uppmärksammar även det anrika LTS – Ljudtekniska Sällskapet – Stig Carlsson och hans unika livsgärning och detta genom att ordna ett helkvällsmöte om Stig Carlsson och ortoakustiken. Föredragshållare är yours truly och även experter ur SSC och högtalarkonstruktör Ingvar Öhman deltar. Det ges också möjlighet att lyssna till ett par intressanta Carlssonmodeller, sannolikt ett par uppgraderade Carlsson OA-52.3 och, håll i er nu, självaste Kolboxen! Läs mer om mötet här:

Så här skriver Johan Lindroos i LTS i det senaste mejlutskicket till medlemmarna:

”Hej LTS-medlem!
Här kommer info om ett nytt mycket intressant LTS-möte. Temat för måndag 7 november är:

Carlsson, Carlsson och åter Carlsson!

Stig Carlsson; vem var han? Hur tänkte han? Hur låter högtalarna?
Per Gulbrandsen, hängiven Carlssonentusiast och chefredaktör för www.carlssonplanet.com vet allt om Stig Carlsson
Ikväll kommer han till oss!

Per tar med sig ”Carlssonhögtalare” så vi får höra hur dom låter.
Kanske tar han också med sig någon från stiftelsen Stig Carlsson.
Ingvar Öhman berättar om ”OA” – Ortho-akustik.

Måndag 7 november kl. 1900.
Hantverksföreningen, Götgatan 61.

VÄLKOMMEN!
(Det går bra att ta med sig sin favoritskiva…)

Hälsningar
Rick Conradsson, Peter Printz, Gunnar Östlund,
LTS mötessektion/genom Johan Lindroos

LTS hemsida hittar man här:
http://www.lts.a.se/lts/startLts.html

Upp

KOLBOXPAR RENOVERAS TILL MÖTET

Informerade om LTS-mötet tyckte SSC att det skulle vara trevligt om besökarna även kunde får höra en historisk Carlssonhögtalare och med egna öron få konstatera hur konsekvent Stig Carlsson i fem decennier höll fast vid sina ljudåtergivningsideal.
Allra helst borde mötet få uppleva Stig Carlssons klassiska genombrottsmodell Kolboxen, ägd och hörd av få men desto mer mytomspunnen.

Sagt och gjort: Nu har SSC i samarbete med CarlssonPlanet genomfört en snabb och lyckad renovering av det fina Kolboxpar i teak som CarlssonPlanet donerade till stiftelsen för något år sedan. Läs om renoveringen här:

Det aktuella paret tillhörde i fem decennier en av landets främsta skivsamlare, nyligen bortgången, och är om än något repigt i faneren mycket välskött och helt komplett med dubbla originalförsteg.

Som många besökare på CarlssonPlanet säkert läst på startsidan är Kolboevn den enda Carlssonmodell som undertecknad inte renoverat eller hört genom åren. Nu har jag både och!

Efter beslut om att renovering bara skulle ske till originalskick, inte till uppgraderat CarlssonPlanetnivå så gjordes följande med det nästan 50 år gamla Kolboxparet inför LTS mötet:

1. De båda uppåtriktade mellanregisterelementen Philips 9710AM (800 ohmsversion) plockades ur sina kaviteter och renoverats. De visade sig vara i ett alldeles utsökt skick, endast ett par smala sprickor i den veckade pappupphängningen behövde åtgärdas. Papperskonernas kanter var i övrigt i så fint skick att de inte ens coatades.

2. De trötta och urgamla kondensatorerna i diskantfiltret byttes mot tysta moderna dito med samma värden. De åtta kondiskanterna Peerless MT 24 HFC lämnades dock kvar i konstruktionen. Dels fungerade samtliga väl och tycks ha varit försiktigt spelade i alla år. Dels är de fastlimmade med kraftiga träplattor direkt i högtalarlådans tunna fanerhölje varför en misslyckad demontering riskerar äventyra hela lådkonstruktionen. Dessutom var inte syftet med renoveringen en uppgradering utan bara en återställning av originalskick.

3. De båda 10-tums papperskonbasarna av märket Peerless (800 ohm)plockades ur bottenbafflarna och renoverades.
Här var det mycket mer att åtgärda än på mellanregistren. Själva Kolboxens konstruktion med heta rörslutsteg instoppade i basdelen av högtalarlådan skapar ett ogynnsamt torrt och hett klimat för den stackars papperskonen – om än kraftig – att pumpa i. De veckade konkanterna var därför nästan helt perforerade av sprickor, vilka tog absurt lång tid att täta bakifrån, vilket görs med ett speciellt rispapper och särskilt lim.
Den ena basen hade 23 sprickor och den andra 12! Dessutom var de veckjade konkanterna så uttunnade att dessa coatades på båd

4. De båda tornformade slutstegen drogs ur sina kaviteter och lämnades till översyn och expertrenovering hos SSC:s historiske slutstegsexpert
En översyn var nödvändig eftersom fel i den här typen av transformatorlösa rörslutsteg kan leda till att man bränner upp högtalarlelementen. Detta vore en smärre katastrof då dessa inte längre bara går att hitta begagnade efter omfattande och långvarig jakt på Internet, om ens då.

Principen för slutstegsrenoveringen var annars densamma som för resten: återställ slutstegen i ljudande originalskick utan moderniseringar eller uppgraderingar. Det visade att mycket behövde bytas. Slutstegen har enligt anteckningar undertill fått översyn ett par gånger tidigare. Men dessa var inte helt professionella gjorda, många delar var ersatta med felaktiga värden och annat som lödningar var klantigt gjort.
Här fanns dock god reservdelshjälp att hämta i det stora lager originaldelar till Sonab OA-6 Typ 1 som för något år sedan skänktes till SSC av EMS, Elektronmusikstudion i Stockholm. SSC:s historiske slutstegsexpert och renoverare använder bl.a. en professionell rörprovare och har dessutom byggt en särskild testjig för OA-6-slutstegen som även kan användas i Kolboxsammanhang.

Färdigrenoverade fick sedan slutstegen stå och gå i testjgen något dygn för fuktionskontroll, varefter relevanta mätningar gjordes för slutkontroll och dokumentation.

5. Ett antal småsaker gjordes också med Kolboxparet som inre dammsugning, byte av dämplister bakom element, avoxidering av inkopplingskontakter, inoljning av möbelfaner och lite annat.

6. Slutligen monterades allt samman igen och det exatiskt spännande ögonblicket inföll där i Stiftelsens lokal i Årsta – nu skulle undertecknad äntligen få höra den häftigaste och vackraste av alla Carlssonhögtalare!
Spännande fortsättning följer i nästa nyhetsbrev.

Upp

TRE NYA SPELARE REKOMMENDERAS

Det är en elektronikdjungel därute och svårt för vanliga dödliga att hitta välljud i det ständigt pågående modellraseriet. Men våra lyssningstips brukar uppskattas, en välbesökt sida på CarlssonPlanet är ”Rekommenderad Elektronik”. Här listar vi prylar som vi, alternativt LTS eller SSC, funnit vara välljudande med Carlssonhögtalare.

För oss på hobbynivå är svårt att hinna testa all intressant elektronik som släpps. Vi hann t ex inte ens lyssna färdigt på Denons fina hembioreceiver AVR-2105 förrän den var borta från marknaden. Ersättaren AVR-2106 låter kanske lika bra, men vi kan inget lova förrän vi lyssnat på apparat ordentligt.
Nu har vi hunnit testa tre nya och välljudande spelare för DVD och CD-avspelning:

CAMBRIDGE DVD55
Den första av våra nya godkända DVD-spelare är brittiska Cambridge DVD55, en modell som HiFiKlubben häromdagen tyvärr sålde slut på sedan man satt ner priset till vanvettiga 598:- st. Så här är vi åter ute för sent med rekommendationen. Men spelaren är så bra att den blivit är vår nya budgetreferens som CD-återgivare bland billiga DVD-spelare. Den är låg och snygg och har aluminiumfront, alla utgångar är guldpläterade, den ger 6-kanaligt ljud ut – även DTS-ljud (överlägset mycket bättre är Dolby!), kan ge progressive scanbild och nypriset var redan det lågt, ca 2200:-. Den spelar DVD Video, VCD, SVCD, DVD-R/+R/-RW(video), DVD+RW/CD(Audio), CD-R/-RW, MP3 och JPEG Picture CD.

SÄMRE NÄTDEL
Musikåtergivningen från DVD55 innehåller ytterst få ljudmässiga brister jämfört med vår dyra referensen Pioneer DV-668. DVD55 ger dock något sämre upplösning – knappast hörbar – och har en inte lika välkonstruerad nätdel som 668. Det innebär att när är många sitter vid aina datorer samtidigt i vårt hus och en massa otäckt digitalskräp saboterar kvaliteten på levererad el till vår våning så har DV-668 en bättre nätfiltrering än DVD55.

SKORRAR
Är det riktigt otäckt smutsig el på nätet så kan DVD55 skorra och låta digitalt distorterad på mer svåråtergiven musik.
Exempel på sådan musik är välinspelat piano/flygel eller harpa, eller elektroniskt samplade sådana instrument. Ett killerspår med sådan svåråtergiven samplas musik är ”Sweet Rolling” (spår 4) med Colleen från den kvinnliga franska elektronikaartistens nya platta ”The Golden Morning Breaks” (Leaf Bay 48CD). Annars är spelaren underbart trevlig och välljudande i alla applikationer.

PHILIPS DVP-3005
Den andra av våra nygodkända DVD-spelare är en riktigt tunn liten spelare som verkligen inte ser mycket ut för världen. Den är bara 36 mm hög och har inte ens i fullbredd, är bara 36 cm bred. Men även om den saknar både guldpläterade utgångar och 6-kanals ljud ut och laddar lite långsamt så skramlar inte spelverket och framförallt – DVP-3005 låter godkänt enligt våra principer! Jag kan inte vid blindtest ens skilja den från vår nya budgetreferens, Cambridge DVD55. Det betyder dock att den har samma problem som referensen vid skräp på elnätet, dvs den skorrar och distar något på viss musik vissa dagar.

Philipsen DVD Video, VCD, SVCD, DVD-R/-RW/+R/+RW, CD(Audio), CD-R/RW och Picture CD. Bildmässigt hanterar den både PAL/NTSC, och kan ge progressive scan-biuld. Den har en scartutgång, RGB-utgångar och digital ljud ut (coax). Siba sålde den åtminstone häromdagen i stora drivor för endast 599:- Läs mer här:
http://www.unbeatable.co.uk/product/Philips-DVP-3005-DVD-Player/spc/25774214.html

CAMBRIDGE AZUR 540C
Den tredje och sista nya spelaren på vår hemsida denna månad är en renodlad CD-spelare, brittiska Cambridge Azur 540C (2800:-).
En snygg och välbyggd CD-spelare med tjock aluminiumfront och den läckraste fjärr jag haft i min hand, smal och väldisponerad och även den i aluminium. Avslagsknappen lyser vackert blått och spelarens display är en stor, ljusblått lysande och jämförelsevis informationsrik skönhet som både är lättläst och lugn för ögat. Både spelaren och fjärren levereras läckert inpackade i kartongen i varsin blå tågpåse och borde bara genom sitt utseende och känsla kunna fylla eventuella ägare med nöjd lycka. Men dessutom låter apparaten så bra!
540C har en korrekt och närmast storartatad klang och rumslighet i återgivningen, dynamiken är stor, transienterna kommer naturligt snabbt och snyggt och även om spelaren inte klarar sig ända fram så är min bedömning att den ger ca 98% av ljudkvalitén hos en Pioneer DV-668.

SVÅRT ELNÄT
Vad fallerar då? Ja, även 540C kan t.ex. som spelarna ovan skorra ytterst svagt på viss musik när elnätet är nersmutsat. Dock är denna effekt betydligt svagare och mer svårupptäcklt hos 540C än hos de båda andra nyrekommenderade spelarna.
(Att vi i vår våning tar ett notoriskt svårt smutsigt elnät bevisas kanske också av att det i LTS-kretsar så hyllade slutsteget NAD 208 – som i SSC:s lokal är rent magiskt välljudande – hos oss låter nästan ofattbart hårt, stickigt och onaturligt i diskantområdet)

Upp

TVÅ NYA CD-RECEIVRAR REKOMMEDERAS

Två nya CD-receivrar från Denon, D-M33 och storebror Denon D-M35 (samma plus DAB-mottagare), får en topprecension i senaste numret av Musik och Ljudteknik, MoLt, husorgan för Ljudtekniska Sällskapet. Apparaterna driver det mesta och låter bättre än de flesta på marknaden, har en rad trevliga funktioner och kostar rimliga pengar.

Och eftersom LTS bedömningar genom åren alltid ljudmässigt överrensstämt med CarlssonPlanets så kvalificerar sig Denonmaskinerna omedelbart för att listas på vår sida för Rekommenderad Elektronik. Läs om testet av de båda apparaterna här:

D-M33 och D-M35
De båda nya Denonmodellerna D-M33 och den dyrare D-M35 som har inbyggd DAB-mottagare är nydesignade men bygger på flerfaldigt belönade teknik, de beprövade ljuddelarna i föregångarna UD-M30 och UD-M31 (våra referenser).

LÅG DISTORSION
Och även om många kunder tycker de nya Denonapparaterna blivit fulare och ser mer plastiga ut med sina rundade fronter så är distorsionen i LTS-testet imponerande låg och strömresurserna imponerande. Som i de tidigare modellerna ger förstärkarna hela 36 Watt per kanal i 5 ohm (Denon uppger konservativa 2x22W).

MJUKA OCH TREVLIGA
De båda sägs i MoLt-testet spela bättre än majoriteten av marknadens alla motsvarande apparater och kan hävda sig mot mångdubbelt dyrare high-endapparater. Ljudet beskrivs som mjukt och trevligt även om man inte kan spela jättestrakt vilket alltsammans låter precis som jag skulle beskriva vår egen UD-M31.

LÅGT PRIS
Fjärrarna uppges ha blivit bättre (den gamla har jag fortfarande inte efter fyra år blivit vän med!) och displayen är mer informativ. De kan nu även spela MP3- och WMA-filer och har timer och sub-wooferutgång m. fl finesser. Och även om MoLt klagar på priset så tycker jag det är förhållandevis lågt (3498:-) då föregångaren UD-M31 kostade några hundralappar mer.

BRÖLLOP
Samma ljuddel och välljud som föregångare UD-M31 innebär också att om man t ex kopplar apparaterna D-M33/35 till ett par nya Carlsson OA-58 för 6.000:- så skapar man – ett bröllop i himmelriket! För ca 10.000:- ger kombinationen en stereoanläggning som borde tillfredställa 9 av 10 lyssnare på jordklotet och är därmed den enda stereo en mänska egentligen behöver.

KLICKEN
Att vi sedan är en klick galningar som ibland vill ha ännu mer dynamik och volym, ännu högre upplösning och detaljer och ännu mer frekvensutsträckning och luft i ljudbilden, ja det är ju bara vårt eget fel – det är vi som blir onödigt fattiga.

Se mer om Denons båda nya underverk på:
http://www.hifiklubben.com/se/produkter/stereo/stereosystem/detail/DENON_DM33_Receiver.htm?id=6683
http://www.hifiklubben.com/se/produkter/stereo/stereosystem/detail/DENON_DM35_Receiver.htm?id=6684

Se mer om Carlsson OA-58 här:
https://www.carlssonplanet.com/ShowPage.asp?p=oa58

Upp

PRINCIPER FÖR LYSSNINGSTEST AV SPELARE

Flera läsare frågar ss vad vi jämför med och hur vi lyssnar när vi testar apparater på CarlssonPlanet. Jag har tidigare redogjort för CarlssonPlanets testförfarande men för er som inte läst t ex Nyhetsbrev 35 så kommer våra rekommendationskrav och en diskussion om högupplösta format här i något omarbetad repris:

LJUDMÄSSIGA KRAV
Det enskilda grundkrav som de flesta CD- och DVD-spelare haft problem med i våra
tester är att instrumentklanger ska vara lätta att omedelbart känna igen
som verkliga klingande instrument.
Till detta kommer en rad andra ljudmässiga krav. Återgivningen från CD-skivor ska:

1. vara distorsionsfri i alla register.
2. ha full dynamik och i allt efterlikna den verkliga inspelningens
dynamik och fulla utklingning.
3. vara helt neutral och sakna egenljud och alla typer av färgning.
Ingenting ska läggas till som inte finns på inspelningen.
4. vara plastisk och klangligt överrensstämma med instrumentens och
inspelningen äkta karaktär.
5. korrekt återskapa rummet från inspelningstillfället med dess ambiens,
efterklang och studsekon.
6. på ett realistiskt sätt placera ut aktörerna i ljudbilden så att
storleken på instrument, röster o.s.v. blir verklig och korrekt.

SOM EN KONSERT
Sammantaget ska en referensspelare ge en ljudåtergivning från CD som via
en högklassig anläggning fullt ut skapar en illusionen av levande musik i
lyssningsrummet, en spatialt realistisk, vibrerande och avslappnad
återgivning som lyssnaren helt utan störande element kan förlora sig
fullständigt i precis som vid en äkta konsert.

Stora krav, kanske många tycker. Men krav som vår referens klarar.

FUNKTIONSKRAV
Men ljudåtergivningen är inte allt. En DVD-spelare bör också:

1. ha guldpläterade komponent-, digital coax- och helst 5.1-utgångar
2. ha en informationsrik och på håll läsbar display.
3. starta avspelningen innan man hinner somna
4. stå still när den spelar och inte smådansar p.g.a. billig mekanik
5. sakna mekaniska oljud från drivverket vid avspelning
6. spela av även CD-R, CD-R/Audio, MP3, WMA, kopieringsskyddade och smårepiga skivor
7. klara av att avkoda HDCD-skivor,

SACD OCH DVD-AUDIO GER PROBLEM
Ett stort problem vid avspelning av högupplösta DVD-Audio- och SACD-skivor är
att det p.g.a. apparaternas digitala behandling inte är lätt att veta om det är skivans eller
apparatens egenskaper man hör.

Dessutom är utbudet av DVD-Audioskivor alltför klent för att tillåta en klok bedömning av spelare.
Tillgången till SACD är något bättre. Men här vet man ofta inte om man lyssnar till äkta
SACD-ljud eller ett som spelaren samplat ner till något som inte längre är SACD.

DA-OMVANDLARE SAKNAS
Ett antal nya DVD-spelare som ska klara både SACD och DVD-Audio saknar särskild DA-omvandlare för SACD. Spelarna omvandlar istället SACD-data
till ett mellanformat, t.ex. med 24 bitars ordlängd och 96 KHz samplingfrekvens.
Diskussion finns i branschen om detta i själva verket kombinerar nackdelarna hos SACD och DVD-A!

KONSTGJORD LUFTIGHET
Alltför många skivors SACD-skikt ger dessutom en sinsemellan likartad och konstgjord ”luftighet” som jag tycker låtit lite grått och enahanda på de
spelare jag testat. Nyligen har amerikanska skribenter klagat på att återgivningen av bortdöende klanger via SACD låter värre ju bättre (!) spelaren är.

HOPPLÖS UPPGIFT
Sammanfattningsvis finns det alltså en rad närmast oöverstigliga hinder
för den som seriöst vill utvärdera hur olika spelare återger SACD- och
DVD-Audioljud. Man vet egentligen varken hur skivorna eller spelarna borde
kunna låta och saknar fungerande referenser.
Och när allt kommer omkring så är ändå inspelningskvaliteten i sig alltid
viktigare än vilket ljudformat den sparas i, åtminstone när det gäller
CD-ljud jämfört med SACD och DVD-A.

Därför baserar sig våra tester av DVD-spelare bara på hur vanligt CD-ljud återges.
Det är kontrollerbart och får räcka som ljudtest.

Upp

INGVAR ÖHMAN OM KONDISKANT

Det kom ett mejl apropå att den fina kondiskanten CT62 är på väg att ta slut:

FRÅGA
”Hej!
Är det någon som provat att montera ett diskantelement med beteckningen ”Peerless 53NDT 26 25 FF” istället för rekommenderade Peerless 62CT i Sonabs OD11. De har nämligen ett mer idealiskt mått. Priset är något högre men i övrigt jämförbart.
Ge mig ett bra svar då jag just är mitt uppe i renoveringen av dessa högtalare.
Mvh/Hans B”

Det intressanta svaret som även diskuterar en eventuell framtida Carlsson kondiskant kommer här från SSC:s chefskonstruktör ingenjör Ingvar Öhman:

IÖ:S SVAR
”Hej Hans!
Tyvärr passar elementet i sitt standardskick bara mekaniskt. Dess energikurva är inte ens i närheten av vad som behövs för att tillgodose de ortoakustiska önskemålen. energikurvan fallar brant över 10 kHz. 🙁

EJ OA-MÄTTA
Minns dessutom att den klart tjusiga mätningen
(i varje fall upp till 10 kHz) som Peerless presenterar i sina egna datablad är uppmätt i en oändlig baffel, inte på så vis som den skulle användas i en Sonabhögtalare med andra ord.
Det sätt de mäter elementen på är relevant för hur de används i de flesta konventionella högtalare, men ger ingen bra information om du de presterar fritt monterade i en 70-tals Sonab-högtalare.

KANSKE ÄNDÅ?
Jag var dock för några år sedan (elementet har finnits ett bra tag) inne på att det kanske skulle gå att ta fram en version med ett helt annat membran- material (med väsentligt högre ljudhastighet i), men ännu så länge letar vi primärt efter andra lösningar, närmare bestämt sådana som använder ett konmembran – som i de ursprungliga konstruktionerna.

SSC GER EJ UPP
Vi får se var det hela slutar, jag har inte avskrivit möjligheten att det kan gå att hitta en fungerande dome-baserad lösning för diskantelementet, och i det fall det blir så är det inte otänkbart att det kommer att vara ganska så likt nämnd Peerless-dome.

SSC kommer inte att ge upp innan vi hittar en lösning.
Vh, Ingvar Öhman, för SSC.”

Upp

PRESSTOPP! OA-51.3 SERIETILLVERKAS!

Carlsson OA-51 från 1983 är en av Stig Carlssons bästa konstruktioner, enligt vissa lyssnare den
allra bästa. Det är den 50-seriemodell som Stig Carlsson själv la ner absolut mest arbete på eftersom modellen var den första i 50-serien och utvecklades under flera år fram till 1983 då den slutgiltigt presenterades. Det är heller ingen hemlighet att merparten av styrelsen för Stiftelsen Stig Carlsson håller OA-51 som den bästa konstruktionen någonsin från Stigs hand.

Orsaken är modellens stora dynamik och organiska återgivning, dess fullständiga avsaknad av golvreflexer, den obekymrat mäktiga återgivningen av alla frekvenser (utom lågbasen, men det ska
snart vara åtgärdat med en ny basdel) och den ytterligt trevliga frekvensgången.
En lyssnare märker snart att detta är en modell som ett geni snidat på en lång tid.
Till detta kommer den ovanliga och mycket vackra nordiska designen av Lars Lallerstedt, en högtalare som nästan är mer möbel än högtalare och utgör en prydnad för varje rum.
Carlsson A-51 är också den 80-talsmodell som det f.n. är i särklass svårast att hitta begagnade
exemplar av.

Varför togs då inte tillverkningen upp igen i mittenn av 90-talet då både OA-50 och OA-52 kom i sina nya .2-versioner? Ja, en viktig orsak var att 51-lådan var – och är – besvärlig och dyr att tillverka.
En annan orsak var att 51-modellen på 80-talet försäljningsmässigt utklassades av OA-50 och
OA-52 när dessa presenterades. Stig Carlsson och Carlssonfabriken ansåg sig vid uppgraderingen 1996 inte ha råd med en sådan försäljningsförlust en andra gång utan satsade på de ”säkra korten” OA-50.2 och OA-52.2.

Men Carlsson OA-51 kan nu visa sig vara svensk hifi-historias verkliga juvel, när en ny serie nu
får chansen att klinga ut med hjälp av elektronik som är helt överlägsen 80-talets. Alla som är
nyfikna på OA-51 har nu möjlighet att skaffa sig ett par OA-51.3 via HiFi Art i Stockholm, som exklusivt beställt en serie nytillverkade par OA-51.3 (även andra butiker kan beställa).

Modellens låda har delvis förändrats jämfört med ursprungsmodellen, bl.a är infästningen av
absorbentvingen annorlunda vinklad och utförd i metall i stället för i plast, ingångsterminalerna har flyttats till baksidan, basreflexporten är flyttad till utsidan o.s.v. Dessutom har skyddsgallret i metall ersättas av ett tygdito. Bestyckningen är dock densamma som i det nuvarande uppgraderings-setet: baselementet
Scan Speak 18W/8545 och diskantelementet Carlsson T11-oa och nytt filter. Färger/fanér meddelas senare. Först till kvarn…

Adressen till HiFi Art är:
http://www.hifiart.se

Upp

NORSKA FIDELITY TESTAR OA-58

Carlsson OA-58 är räddningen för alla läsare och lyssnare som saknar OA-50, skriver Håkon Rognlien i nya numret av norska Fidelity 6/2005.
Rognlien – som i förra numret av Fidelity hyllade uppgraderingssatsen OA-50.3 – inleder med hur mycket han gillar den högre ljudbilden från OA-58 jämfört med OA-50. Han tycker dock byggkvaliten borde vara högre och att det synliga filtret på baksidan ser amatörmässigt ut. Samtidigt uppskattar han att modellen är lättmöblerad och mer lättplacerad än OA-50 – även ljudmässigt.

Basprecisionen är bättre än i OA-50.3 menar Rognlien som särskilt gillar att OA-58 är så lättdriven och med stor succé och ”briljant resultat” kan kopplas till små, varmt klingande förstärkare (jag säger bara Denon D-M30-serien!).

Samtidigt som han menar att OA-50.3 låter något mer levande och behaglig ”enn sin nye bror” tycker han att OA-58 är lätta att ha ”med å gjöre”.. även om det inte direkt är en hårdrockshögtalare.

Slusatsen blir att OA-58 ger en formidabel mängd musikglädje även med de beskedligaste förstärkare och är en högtalartyp som hela famniljen kommer att kunna få stor glädje av under många år.
Även om ”ungdomsfestene kansje ikke er det stedet de bör introdusereres först..?”

Upp

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar