Sonab OA-4 Typ 1

OA4Typ1-1 Sonab OA-4 var budgetversionen av 60-talets dundersuccé Sonab OA-5. Skillnaderna är främst en mindre lådvolym, att en diskant är bortplockad, ett lite smalare frekvensområde och lite sämre elektrisk stryktålighet.
Modellen red på OA-5:ans enorma popularitet och blev ett alternativ för alla som inte hade råd med den större modellen. OA-4 ser ju precis ut som en OA-5:a men är mindre. Och den svenske högtalarprofeten hade konstruerat den!

OA-4 Typ 1 var bestyckad med 1 st av den välklingande 8 tums bredbandaren Philips 9710 i 8 ohms-variant samt med 3 st inåtriktade/rundstrålande diskanter av samma modell som gjort sådan succé i Kolboxen och OA-6 Typ 1, Peerless 5 cms MT 20 HFC.
Filtren bestod av luftlindade spolar och värdebeständiga plastfilmskondensatorer.

Men OA-4 Typ 1 lider liksom OA-5 Typ 1 av samma stora (och i mina ögon helt onödiga) fel: att ovansidans baffel med alla element är nedsänkt ca 6 cm bakom högtalarväggarna, vilket delvis hindrar diskant- och mellanregisterljudet att spridas fritt i rummet. Särskilt diskantåtergivningen störs av innerväggarna som får ljuden att studsa runt i utrymmet på ett olyckligt sätt. Sannolikt var detta, liksom avsaknaden av egentlig basreflexladdning, bara en snåldålig lösning.
De nedsänkta elementen leder i mina öron till onödiga, telefonljudsliknande ljudproblem i mellanregister- och diskantområdet. Och basåtergivningen är inte i klass med riktiga basreflexkonstruktioner och går inte lika djuot som OA5.1.
Förgäves har jag försökt renovera flera par OA-4 och OA-5 Typ 1 med behållet originalutförande. Men hur jag än experimenterat med lösningar uppträder inte välljud i sedvanlig Carlssonklass vilket ju element och filter borde kunna åstadkomma – och också åstadkommer i OA-4 Typ 2 och SONAB OA-5 Typ 1!

RENOVERINGSTIPS
Det viktiga med 60-talsmodellerna V-1, OA-4 och OA-5 av både typ I och II är att man inte vidrör de 3 yttre skruvar som håller fast den inte dämpkorgen med rätt tryck bakom mellanbaselementen.
Denna dämpkorg har impedansjusterats på Sonabfabriken för att ge den enskilda högtalaren korrekt basåtergivning och rätt transientsvar och bör därför inte röras.
Däremot bör mellanbaselementet tas ur och åtgärdas enligt RENOVERINGSTIPS

Den enda lösningen för att få en i mina öron godtagbar återgivning ur den här Typ 1-modellen är att höja upp bafflarna i rätt nivå. Då kan diskanterna sprida fritt som ju är själva grundidén med konstruktionen och även mellanregistret städas upp.
Men detta renoveringsarbete är omfattande och grannlaga och stöter på många problem. Originalbafflarna är ibland fastlimmade i lådan, och underliggande tvärstag och trängsel gör dem då mycket svåra att få bort utan att den medelmåttiga spånskivan brister.
Själv har jag tvingats tillverka nya bafflar.
Ett annat problem är hur man angör guldpläterade terminaler på ett bra sätt nertill i en limmad låda med lodräta dämpstag innanför lådväggarna?
Jag har tagit cirkelsågen och använt försänkta runda brunnar från t ex HiFiKit.
Dessa har jag monterat till höger respektive vänster om mitten av bakstycket.

Ännu ett problem är hur man ska komma åt drosslar och kablage för eventuella byten när lådorna är limmade:
Det ena sättet är att skruva bort dämpkorgen under mellanbasen och rota den vägen. Men då förstörs den fabriksjusterade basavstämningen, vilken inte går att återställa utan mätinstrument.
Det andra är att såga upp hela baffeln med risk att förstöra för mycket av lådan och dessutom stora svårigheter att återställa lådan till tätt originalskick.
Bestämmer man sig däremot för att höja baffeln passar man naturligtvis samtidigt på att byta kablage m.m. Allra helst monteras då den nya fantastiska ersättaren för bredbandaren, Obi F97.
Enklare är däremot att byta den diskantdelande kondensator som brukar stå lödd mellan de främre båda diskanterna på baffeln.

Alternativen är alltså: En jätterenovering som ovan av en högtalare som färdig ändå hör till de mer lågpresterande 60-talsmodellerna.
Eller en enkel renovering enligt RENOVERINGSTIPS varvid det något mindre välklingande originalljudet återställs. Men man kan å andra sidan ståta med en Carlssonhögtalare i originalskick.

 

TEKNISKA DATA Sonab OA-4 Typ 1

enligt SONABs instruktionsbok och/eller HiFiHandboken

Volym: 36 liter
Mått B x H x D: 24 x 43 x 46
Vikt: 9 Kg
Princip: Rundstrålande. Basreflex. (Min kommentar: Nja. Modellerna saknar basreflexrör. Det finns bara två runda hål i bottenskivan med byggull innanför, nästan en variant av Dynaoudios och ScanSpeaks akustiska ventiler alltså. ”Av produktionstekniska skäl” urskuldade sig Sonab då. Jag skulle säga av snålhet. Stig Carlsson använde aldrig lösningen i några fler modeller.)
Impedans: ca 7 ohm
Frekvensomfång: 44-18.000 Hz
Tonkurva: 48-15.000 Hz +/- 5 dB på golv mot vägg
Delningsfrekvens: 3500 Hz
Bas/Mellanregisterelement: 1st 22 cm 8 ohms Philips 9710 bredbandselement
Diskantelement: 2 st 5 cm 8 ohms och 1 st 16 ohms Peerless MT 20 HFC
Träslag: Riojakaranda, valnöt, teak, ek och vitlack.
Pris 1973: 630:-/paret
Begagnatpriser idag: 100:- uppemot 1500:- för perfekta kompletta men orenoverade par i ovanligt fanér.
Seriöst renoverade par med originalelement kan kosta uppemot 2500:-, är diskanterna bytta till Peerless CT62 eller Obi T22-oa och bredbandarna bytta till Obi F87 uppemot 6000:-.

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar