Kolboxen

Bild på Kolboxen

Redan 1953 konstruerade Stig Carlsson den säregna ”Kolboxen” – en kanonliknande basreflex-skapelse i trä med inbyggd rörslutsteg, 4 st Peerless kondiskanter MT20HFC monterade i kryss runt övre öppningens 8 tums mellanregisterenhet, den sedermera klassiska bredbandaren Philips 9710 AM och neråtriktad i botten en Peerless 10-tumsbas tillsammans med de avancerade rörslutstegen.

OLIK ALLT ANNAT

Den märkliga och idag mycket åtråvärda högtalaren byggdes och såldes under åren 1959-62 tillsammans med en förförstärkare under namnet Elektronlund Lund Ortho Acoustical System 1001, förkortat LOAS 1001, allmänt kallad Kolboxen och även sålda under namnet Audio-Nike 101.

Högtalaren liknande ingenting annat vare sig i form eller återgivningsförmåga och blev snabbt en favorit bland dåtidens svenska audiofiler, som chockades av det för tiden närmast obegripligt högklassiga välljudet. Kolboxen etablerade i ett enda slag Stig Carlsson som ett av de stora stora lovande hifi-namnen, och alla insatta följde nu nyfiket hans arbete.

TVÅ SMÅ SERIER

Det byggdes bara mellan 250-300 exemplar av Kolboxen i utföranden som Stig C. godkänt. Den första serien på ca 150 Kolboxar byggdes av Elektron-Lund i Malmö. Byggare var Bengt Wilander och Martin Persson. Jovisst, samme Martin Persson, MP, som på 60- och 70-talet blev känd svensk högtalarkonstruktör och tillverkare.

Bild på Kolboxen

SPECIELLT FÖRSTEG
Stig Carlsson tog även fram ett särskilt mono-försteg för att driva Kolboxen med. Försteget hade samma namn som Kolboxen: Lund 1001 eller Audio-Nike 101. I februari 1963 kostade Kolboxen 1650:-/st och försteget 650:-/st (enl. Radio & Television).

Förstegets ingångar var många, det hade unika tonbalanskontroller (före Quad!) och genom monokonstruktionen kan de än i dag glädja sina ägare genom att vara så ostörda av varandra i stereoläge som det är möjligt. SSC äger flera stycken av dessa vackert träklädda och för sin ålder enastående välljudande och mångsidiga apparater – även om de idag delvis klingar för ljust. Bara att vistas i ett rum med dessa försteg och ett par Kolboxar är att uppleva en stunds historisk hifi-magi.

PIRATMODELL
Det finns också uppgifter om en större pirattillverkning i Jönköpingstrakten under samma tid, dvs sent 50-tal, tidigt 60-tal. Uppgifterna är dock inte bekräftade av någon trovärdig källa.

KOLBOXEN IDAG
Idag är Kolboxen med sin futuristiska konform och vackra möbelarbete en eftertraktad juvel närmast att betrakta som en dyrbar antikvitet. Ett par stod står – eller har åtminstone stått – utställt på Metropolitan Museum i New York (tack Stefan R för upgiften!). Det finns även en obekräftad uppgift om ett exemplar utställt på Museum of Modern Arts i N.Y.

Sannolikt har de flesta av de 300 tillverkade Kolboxarna överlevt till vår tid – men vi vet inte hur många. Det är oerhört ovanligt att de dyker upp annonser, och de som äger en eller ett par torde hålla i dem som de design- och ljudjuveler de är. Det lär finnas japanska fantaster som betalar jättesummor för ett par, och en svensk samlare sägs ha 12-15 stycken i sin ägo.

Jag hade själv länge – trots min närmast fanatiska Carlssonvurm – varken hört, renoverat eller ägt Kolboxen. Jag har bara antagit att renoverade exemplar i ljudkvalitet borde ligga ganska nära den fantastiska uppföljaren Sonab OA-6 typ 1, eftersom konstruktionen är såpass lika. Och då handlar det om välljud i hög skola.

DEN FÖRSTA RENOVERINGEN
Men så hösten -05 inbjöds CarlssonPlanet och SSC – Stiftelsen Stig Carlsson – att hålla ett informationsmöte om Carlssonhögtalarna hos LTS – (Musik- och) Ljudtekniska Sällskapet i Stockholm. Vi tyckte då att det skulle vara trevligt om besökarna även kunde får höra en historisk Carlssonhögtalare och med egna öron få konstatera hur konsekvent Stig Carlsson i fem decennier höll fast vid sina ljudåtergivningsideal. Allra helst borde mötet få uppleva Stig Carlssons klassiska genombrottsmodell Kolboxen, ägd och hörd av få men desto mer mytomspunnen.

Sagt och gjort: En snabb och lyckad renovering genomfördes av det fina Kolboxpar i teak – helt komplett med försteg och allt – som CarlssonPlanet hade donerat till SSC något år tidigare. Dessa Kolboxar ägdes i fem decennier en av landets främsta skivsamlare, den nu bortgångne norrbottningen Olle Anderson (jodå, han har märkt högtalarna med ”OA”!) och är – om än lite repiga i faneren – mycket välskötta och helt kompletta med dubbla originalförsteg, och dessutom försedda med guldpläterade in/utgångar.

Så här gick 6-stegsrenoveringen till:

STEG FÖR STEG
Det beslöts att renovering bara skulle ske till originalskick, inte till uppgraderad ”CarlssonPlanet-nivå”. Följande gjordes med det nästan 50 år gamla Kolboxparet inför LTS mötet:

1. De båda uppåtriktade mellanregisterelementen Philips 9710AM (800 ohmsversion) plockades ur sina kaviteter och renoverades. De visade sig vara i ett alldeles utsökt skick, endast ett par smala sprickor i den veckade pappupphängningen behövde åtgärdas. Papperskonernas kanter var i övrigt i så fint skick att de inte ens coatades.

2. De trötta, urgamla kondensatorerna i diskantfiltret byttes mot tysta moderna dito med samma värden. De åtta kondiskanterna Peerless MT 20HFC lämnades dock kvar i konstruktionen. Dels fungerade samtliga väl och tycks ha varit försiktigt spelade i alla år. Dels är de fastlimmade med kraftiga träplattor direkt i högtalarlådans tunna fanerhölje varför en misslyckad demontering riskerar äventyra hela lådkonstruktionen. Dessutom var inte syftet med renoveringen en uppgradering utan bara en återställning av originalskick.

3. De båda 10-tums papperskonbasarna av märket Peerless (800 ohm) plockades ur bottenbafflarna och renoverades.
Här var det mycket mer att åtgärda än på mellanregistren. Själva Kolboxens konstruktion med ytterst heta rörslutsteg instoppade i basdelen av högtalarlådan skapar ett ogynnsamt torrt och hett klimat för den stackars papperskonen – om än kraftig – att pumpa i. De veckade konkanterna var därför nästan helt perforerade av sprickor vilka tog absurt lång tid att täta bakifrån (görs med ett speciellt rispapper och särskilt lim).
Den ena basen hade 12 st sprickor och den andra 23 st! Dessutom var de veckade konkanterna så uttunnade att dessa coatades på båda basarna med en speciell klibbig högtalarcoating som behåller sin klibbighet över tid.

4. De båda tornformade slutstegen drogs ur sina kaviteter och lämnades till översyn och expertrenovering hos SSC:s expert på historiska slutsteg.
En översyn var nödvändig eftersom fel i den här typen av transformatorlösa rörslutsteg kan leda till att man bränner upp högtalarlelementen. Detta vore en smärre katastrof då dessa knappt längre går att hitta begagnade efter omfattande och långvarig jakt på nätet – om ens då.

LJUDANDE ORIGINALSKICK

Principen för slutstegsrenoveringen var annars densamma som för resten: återställ slutstegen i ljudande originalskick utan moderniseringar eller uppgraderingar. Men det visade att mycket behövde bytas. De aktuella slutstegen hade – enligt OA:s anteckningar undertill – fått översyn ett par gånger tidigare. Men dessa var inte helt professionella gjorda, många delar var ersatta med felaktiga värden och annat, t ex lödningar var klantigt gjorda.

RESERVDELSLAGER

Här fanns dock god reservdelshjälp att hämta i det stora lager originaldelar till Sonab OA-6 Typ 1 som för något år sedan skänktes till SSC av EMS, Elektronmusikstudion i Stockholm. SSC:s expert och renoverare använder bl.a. en professionell rörprovare och har dessutom byggt en särskild testjig för OA-6-slutstegen som även kan användas i Kolboxsammanhang.

TESTJIG

Färdigrenoverade fick sedan slutstegen stå och gå i testjigen något dygn för fuktionskontroll, varefter relevanta mätningar gjordes för slutkontroll och dokumentation.

5. Ett antal småsaker gjordes också med Kolboxparet som inre dammsugning, byte av dämplister bakom element, avoxidering av inkopplingskontakter, inoljning av möbelfanér och lite annat.

6. Slutligen monterades alla element tillbaka och de nu helrenoverade slutstegens tornformade nätdelar fördes in i sina kaviteter undertill de båda Kolboxarna och skruvades fast.
Här gällde det att vara särskilt noggrann med att rätt steg i rätt högtalare, på samma sätt som vi noggrant satt hade tillbaka varje element på sin originalplats. Slutrör och täckgaller monterades, och signalkablarna kopplades in i de gamla vackra Lund 1001-förstegen.
Var sak fungerade nu fint för sig. Men skulle alla delarna fungera ihop? Spänningen var stor i lokalen.

FÖRSTA LYSSNINGEN

Så satt jag där, Carlssonrenoveraren, till sist i Stig Carlssons gamla lyssningsstol framför ett färdigrenoverat Kolboxpar, det första i mitt liv. Det var bara två dagar kvar till LTS-mötet om Carlssonhögtalarna och vi hade i sista stund hunnit bli klara med renoveringen. Nu skulle jag första gången i mitt liv få höra den märkligaste, vackraste och kanske mest svårfunna av alla välljudande Carlssonmodeller.

Jag har rotat runt i alla serieproducerade Carlssonmodeller som existerat, renoverat, hört och älskat dem alla. Men till till denna dag hade jag aldrig hört Stigs genombrottsmodell Lund 1001, delvis formgiven av självaste Sigvard Bernadotte och en modell som når absurda prisnivåer.
Det extatiskt spännande ögonblicket inföll där i Stiftelsens lokal i Årsta – äntligen skulle jag få höra den häftigaste och vackraste av alla Carlssonhögtalare.
Jag tryckte på fjärren…

LJUDET

Men…vilket ljud! Jag bara däckade – vilken fantastisk gammal högtalare. De lät så luftiga, naturligt klingande, plastiska och frekvensraka i ljudet att jag bara satt där fånigt stirrande på underverken: Hur är detta möjligt?

Ett par nästan 50 år gamla högtalare? Nästan lika gamla som jag själv! Häpnadsväckande nog gjorde det detsamma om jag körde Kolboxarna via de båda förstegsutgångarna på SSC:s hembioreceiver Denon AVR-2105 eller via de gamla fina Lund-förstegen – de lät nästan lika bra vilket som. Det lät bara lite för ljust via Lundförstegen, men de är 47 år äldre…

ILLUSIO
N
Trots att Kolboxkonstruktionen torde höra till den mest rundstrålande av alla Stig Carlssons konstruktioner så skapar de en illusion i rummet av levande musik i ett verkligt rum. Musiken släpper från högtalarna på ett sätt som det fortfarande kan vara svårt att hitta högtalare i butik som gör. Undra på att samtiden hamnade i chock!

DISKANT/MELLANREGISTER

Både diskant och mellanregisterområdena är för sin ålder påfallande – ja, närmast obegripligt – snälla mot örat utan att låta det minsta instängda. Alla instrument är direkt igenkännbara som organiskt klingande instrument. Röster låter verkliga, öppet, rikt och har magstöd. Trummor smattrar och smäller, cymbaler behåller sin mässingsklang. Det låter riktigt skönt om allt, som klingande musik.

Men visst, det kan bli lite väl mycket av 9710:ans spretiga mellanregister ibland. Distorsionen är ju ett faktum även om den är extremt låg för sin tid, och man längtar snart lite efter att få luta Kolboxarna bakåt mot väggen, vilket inte går p.g.a. konstruktionen. Och så var det basen då…

BASEN

Det borde vara en fysisk omöjlighet att basåtergivningen ska låta så här pass bra. Jag vet för jag har själv under stor möda renoverat just båda de urgamla 10-tums AlNiCo Peerlessbasar som sitter i Kolboxarna, och basarna har verkligen ingen slaglängd att tala om. De har dessutom tjocka tröga pappmembran upphängda i styva veckade pappkanter fulla av sprickor efter värmen från de internt monterade nätdelarna och slutrören som sitter nära membranen.
Allt borde vara upplagt för entonig, bumlig bas av grötig vintagemodell.

Men basen här i SSC-lokalen låter de riktigt bra! På vissa sätt bättre än i en del nya högtalare som kan låta konstgjorda, överdrivna eller onaturliga i basområdet – eller bara mullrigt otydliga. Här är det istället instrument, röster, rum som klingar även i basen.

ORÄTTVIS JÄMFÖRELSE

Men visst, det ska villigt erkännas, Kolboxarna är inga basvidunder med sina gamla pappkantsbasar. Slaglängden finns inte så ljudet blir ändå lite gammaldags smådistorderat, utbrottskapaciteten finns inte heller och basåtergivningen kan inte alls mäta sig med den magiska dynamiken och luftigheten i t.ex ett par seriöst renoverade Sonab OA-6 Typ 1.
Men å andra sidan – hur många köpehögtalare kan mäta sig med OA-6 Typ 1 – ens idag? Och jämförelsen är direkt orättvis:

1. Baselementet i OA-6 Typ 1 har en helt annan slaglängd och är mycket mer kapabelt, och
2. Förstärkaren i OA-6 Typ 1 är i detta hänseende kraftigt förbättrad jämfört med Kolboxen (faktiskt i grunden samma).

SLUTSATS

Jag var varnad för att Kolboxen skulle låta lite gammalt, murket, bumligt. Så jag hade rätt låga förväntningar. Samtidigt visste jag vilken chock dessa högtalare sände genom hela ljud-Sverige när de presenterades, chockvågor som Stig Carlsson surfade på i decennier. Så jag hade nog ändå hoppats få bli lite förvånad över välljudet. Men inte att bli så här förvånad!

Den där Allhelgonakvällen satt jag hemma och undrade om jag skulle åka tillbaka igen en tredje gång genom hela stan till lokalen bara för att lyssna en timme till eller två…

SENSATION

På LTS-mötet två dagar senare gjorde Kolboxarna sensation, ja det finns inget annat ord. Vi slog alla publikrekord i LTS’ historia med över 120 besökare, och alla verkade bli lika förhäxade och fascinerade av Kolboxarna. Och de presterade sitt välljud, trots att lokalen egentligen var alldeles för stor för detta. De t.o.m. fick slåss med senaste top-of-the-line-modellen Carlsson OA-52.3.
Vår internationelle redaktör Martin Dellstig skrev:

”HUR DET LÄT – KOLBOXARNA:

Kolboxarna lät luftiga och transparenta men möjligen en smula basfattiga, eventuellt beroende på basarnas upphängningar. Efter en stunds lyssning framträder en viss vasshet som blir en smula påträngande, dock förekom ingen ”essighet”. Ett fantastiskt resultat för en 50 år gammal skapelse!

CARLSSON OA-52.3

Lät mycket lugnare och hade lite mer bas. Att de är modernare stod ganska snart klart. Personligen tyckte jag inte de nådde upp till sin vanliga klass då ljudet lät som det kom från golvet till 100%, kanske var det taket som spelade in.”

ETT RENOVERINGSTIPS TILL

Enligt Carlssonsakkunniga i min närhet är Kolboxens akilleshäl den inneslutna, ickeventilerade monteringen av slutsteget.
Rörslutstegen är monterade i botten och blir mycket varma och detta är förödande främst för de känsliga Peerlessbasarna som sitter monterade alldeles intill i botten av kabinettet. Det är främst kantringarna som torkar och spricker varvid hela konstruktionen börjar läcka luft och både element och slutsteg riskerar att brinna upp.

Lösningen här kan vara att flytta ut slutstegen utanför kabinetten och istället med kablar leda in slutstegssignal i kabinettet. Men då förstör man å andra sidan originalskicket på ett olyckligt sätt. Kanske ska man bara använda Kolboxen sparsamt – som den dyrgrip och vackra antikvitet den är?
50 är ändå en aktningsvärd ålder för elektronik….i det stora hela är det annars bara att följa råden i Renoveringstips.                                                                                      Bild på Kolboxen

TEKNISKA DATA KOLBOXEN – Lund Ortho Acoustical Systems 1001

Förstärkare: Transformatorlösa slutsteg med två separata kanaler
– en för basområdet 20-300 Hz, en för övriga tonområdet 300-16.000 Hz.
Kraftig motkoppling på ca 55 dB
Utgångsrör: 2 st EL86
Uteffekt: 10-12 W per kanal, förstärkarna inbyggda i botten på höljet.
Högtalarprincip: Basreflex mynnande nedåt.
Baselement: 1 st Peerless 10-tum, monterat i botten
Mellanregister: 1 st Philips 9710AM,  8-tums bredbandselement 800 Ohm i egen kavitet i ”kanonmynningen”.
Diskanter: 4 st Peerless MT 20 HFC i 16 ohm, matade via spartransformator med stort luftgap för låg distorsion
– och monterade runt om den avsmalnande toppen i alla väderstreck.
Nypris 1963:
Kolboxen: 1650:-/st,
Försteget Lund 1001: 650:-/st (enl Radio & Television feb -63).
Prisbild idag: Ytterst få Kolboxar byter ägare, och det är svårt att ange något marknadspris.
Konstruktionen är något mindre utvecklad än uppföljaren OA-6 Typ 1
– men är å andra sidan en fantastisk design med lika många fina element.
Dessutom är Kolboxen ännu mer ovanlig och eftertraktad.
Priset borde alltså överrensstämma med Sonab OA-6 Typ 1 och kanske t.o.m. överstiga det för riktigt fina exemplar.
Det skulle betyda:
Prisspann:
 – från ca 4.500:- för fula renoveringspar
– till kanske 15-18.000:- (eller ännu mer?) för perfekt helrenoverade och fina par
(med bl a nya diskanter, nytt internkablage, nya rör, nya komponenter i slutstegen, osv).
Rapportera gärna faktiska prisexempel till oss!

Visa fler bilder på Kolboxen

Coalscuttle-9

Dela detta:
Facebooktwittermail
Inga kommentarer än.

Lämna ett svar