ET/Tonträff

MÄRKLIG VÄGGHÖGTALARE

STIGS FÖRSTA KOMMERSIELLT TILLVERKADE MODELL
Här kommer nu de första bilderna på ET – Elektrofon Tonträff, den första Carlssonmodell som tillverkades. Mycket lite är känt om denna modell som bör ha funnits till salu åren 1957-59. Egentligen vet vi bara vad som står i annonsen nedan (klicka på annonsen för läsbar storlek).

KONSTRUKTION
ET är som synes en ytterst ovanlig konstruktion, stabilt gjuten i en vit massa (gips eller glasfiber, vi är osäkra) som är ytterst resonansdöd. Lådan är mycket resonansdöd och har helt märkliga vinklar, knappt en enda rak vinkel finns i hela bygget. Det hela är en basreflexladdad tvåvägs monohögtalare som är konstruerad för placering högt upp under tak nära ett vänsterhörn (se annonsbilden). Och jag har då aldrig sett dess like!

FAKTA

ET är en strikt mono/vänstermodell, påtagligt lättdriven och med 6 db-filter och extern volymkontrollbox i metall. De dubbla ovala diskantelementen är placerade i högtalarens nedre högra spets. Ett diskantelement är riktad svagt diagonalt ut i rummet längs med bakvägg, det andra ca 80 grader nästan rakt ut i rummet. Vi har inte lyckats utröna märket på dessa diskantelement då de är ingjutna i lådans massa (se bilderna). Men genom skyddsgallren – varav det ena pryds av den tjusiga loggan ”Elektrofon” – syns en ovalt formad papperskonmodell i ljusbrun papp med mörk dammkåpa. Konen saknar beteckning och mer än så får vi nog inte veta utan att bryta sönder ingjutningen. Och då kanske vi riskerar hela lådans stabilitet! men enligt Ingemar Ohlsson i SSC (Stig Carlssons första assistent) så bör det vara en diskant av märket Jensen (alternativt Isophon)

KÄNT ELEMENT

Riktad något snett upp mot taket/svagt inåt rummets mitt sitter innesluten i en vit tygpåse ett för alla Carlssonfantaster välkänt högtalarelement, en klassisk Philips 9710 bredbandare som där tar hand om resten av frekvensregistret. En märkligare position i ett rum har väl detta 60-talets mest populära bredbandselement aldrig haft. Och där bredvid bredbandaren mynnar, trots att det historiskt borde vara närmast omöjligt, ett kort basreflexrör! Stig var så före sin tid att det idag är svårt att förstå… Vi vet nu att ET användes på minst tre Stockholmsskolor som skolsalshögtalare där modellen användes som både central utropshögtalare och som monitor för klassrummens bandspelare.

et_tontraff-11

Notera vidare från bilderna i vårt galleri att:

+ De avlånga stora kondiskantelementen (ca 110x65mm) är ingjutna och går alltså inte att inspektera utan att bryta sönder gipset (eller vad det nu är) bakom elementen.

+ Det finns enbart två kondensatorer i filtret. Båda av märket ”Farad” och med samma nummer: 00-17822/2 (antyder sannolikt ett värde på låga 2 uF)

+ ET har ett mycket kort basreflexrör (75 mmx innerdiameter 60mm) av papp.

+ Inte en rak vinkel finns i lådan som har mycket märkliga mått:
HÖJD MOT VÄGG: Längst in mot vägg är lådan 440 mm hög, längst ut i rummet 295 mm hög
LÄNGD VID VÄGG: Upptill som mest 535 mm, nertill 425 mm.
DJUP FRÅN VÄGG: I hörnet 340 respektive 290 mm, in mot rummet 240 resp. 210 mm

+ Lådan är gjuten i någon form av massivt och akustiskt ”dött” material, godstjockleken är 16 mm runt om utom baksidan som är tillsågad av limträ och har ett korsstag av 43×19 mm furulist.

+ Utanpå baksidan sitter en lång platt stållist med uttag för dubbla väggbeslag. Listen går snett mot högtalarens övre ”tak” och anger därmed i vilken vinkel ET ska monteras på vägg (den ska ha bottenplattan vågrätt).

TACK TILL TVÅ ET-JÄGARE

CarlssonPlanet riktar ett stort tack till följande två personer som båda lagt ner ett omfattande arbete på att lokalisera exemplar av ET:

1. Lasse Jalven, en gång i tiden elev på Sturebyskolan söder om Stockholm, sedermera anställd på samma skola som lärare, minns ET mycket väl från skoltiden. Högtalarna var vita och ett exemplar satt i alla klassrum. Lärarna kopplade bandspelare med inbyggda förstärkare (sannolikt Tanberg) till ET som även användes till rektors centrala utrop.
När Lasse inledde sin jakt på ET hösten 2003 letade han först igenom skolans samtliga lokaler, förråd och källare och in i minsta övergivet skrymsle. Syftet var att åtminstone försöka rädda någon detalj eller rest av en ET-högtalare åt oss Carlssonfantaster på Planeten och i SSC. Men till sist tvingades Lasse inse att jakten hade varit förgäves.
Lasse gav då inte upp utan startade i mars 2004 den andra fasen i sin jakt: Han satte sig och letade systematiskt igenom varenda sparat foto och fotopärm på skolan och granskade noggrant varenda bild från hela Sturebyskolans historia för att åtminstone på ett hörn av något fotografi kunna identifiera den skolhögtalare han så väl mindes.
Hösten 2004 var letandet avslutat och Lasse Jalvén tvingades lämna negativt besked till CarlssonPlanet – ingen ET. Vi är honom alla ett stort tack skyldig för denna hängivna Carlssonjakt!

2. Daniel Agurén, praktiserade 1989 hos ett kemiföretag som då hade flyttat in i den gamla Gubbängsskolan i södra Stockholm. Daniel kände direkt igen sin gamla skolhögtalare när han råkade surfa in på CarlssonPlanet och började leta. Han mindes att där satt många ET i de gamla övergivna klassrummen och i det som nu var kemifirmans lager (f.d. matsalen). Det fanns det bara en högtalare i varje klassrum, och endast vänsterex. De satt alla monterade till vänster på väggen någon meter in mot svarta tavlan med minst en meter från högtalaren upp till tak, förmodligen något mer; takhöjden är ju ganska hög i äldre skolor.

Vi är alla Daniel ett stort tack skyldig för utan honom skulle inte ET-bilderna på denna sida existera!

I augusti -08 fick vi även följande mail:

”Hej Per
Jag kan verifiera att det i Sturebyskolan satt ett exemplar av ET/Tonträffhögtalaren i varje klassrum. Detta skrev jag i ett mejl till Carlsonplanet för några år sedan. Jag fick svar från er, jag minns inte från vem, men jag skrev att jag skulle kontakta skolan för att höra om det fanns några högtalare kvar. Det blev nu aldrig av med det projektet, men av artikeln att döma skulle jag nog inte ha funnit några högtalare.

Mvh
Erwin Salamon (Före detta Sturebyskoleelev och numera ägare av ett par OA6-2). ”

CarlssonPlanet säger tack till alla vänliga ET-människor!

Per Gulbrandsen, chefredaktör

Läs mer om ET/Tonträff på den engelska sidan (använd flaggan längst upp i menyn för att byta språk).

Visa fler bilder på ET/Tonträff

 

Dela detta:
Facebooktwittermail

6 svar på ET/Tonträff

  1. Profilbild
    FB 30 april, 2018 at 20:30 #

    Jag slängde en Tonträff. Jag fick den av min pappa tillsammans med en Mullard 510 förstärkare (byggsats från ELFA). Hur som helst lät den kombinationen förvånansvärt bra. Ja, jag ångrar mig…

  2. Per
    Per 9 maj, 2018 at 19:08 #

    Ajaj då, vad synd! Men du kanske inte visste vad det var, och förstod först när du hittade Tonträff här på CarlssonPlanet? Ja, skräp händer…

  3. Profilbild
    Reinhold 7 maj, 2020 at 00:48 #

    Hej, jag har två Tonträff på vinden i ganska bra skick;-)

  4. Profilbild
    Per Gulbrandsen 7 maj, 2020 at 11:14 #

    Oj Reinhold, vilken skatt! Har du testat om de låter?
    Har du några planer för dem?

  5. Profilbild
    Bo Lindström 25 maj, 2020 at 19:22 #

    Hej,

    ET/Tonträff installerades också i alla klassrum i Blommensbergs Skola i Gröndal någon gång under andra halvan av 50-talet.

  6. Per
    Per 25 maj, 2020 at 20:30 #

    Tack för info, trevligt för oss att känna till!

Lämna ett svar