Carlsson OA-5.3

OA-5-Typ3-Huvudbild

Carlsson OA-5.3 är benämningen på ett par OA-5.2 som uppgraderats med de nya elementen Obi F-87 och Obi T22-oa samt med filter etc. anpassat för dessa element.

Den historiska Sonab OA-5 såldes under sextio- och sjuttiotalet i mycket stora volymer och var verkligen en folkhögtalare i ordets rätta bemärkelse – den såldes enligt uppgift i mer än 100.000 ex. Konstruktion var väl anpassad för tidens krav, den var stilren och snygg att se på, den spred musiken i hela rummet så att det gick att röra sig friare i rummet vilket väl stämde med den tidens umgängesformer. Dessutom så kunde den från en relativt liten låda presentera ett stort och levande ljud.

Bättre ljud gick knappast att få med de element som fanns vid tidpunkten. Idag däremot har nya kunskaper, material och tekniker möjliggjort långt högre effekttålighet, noggrannare toleranser, lägre distorsion, mindre skillnad mellan exemplar etc. Detta har inneburit att det idag går att skapa ännu långt bättre högtalarelement. Med hjälp av sådana element och ett omsorgsfullt anpassat delningsfilter så har SSc, Stiftelsen Stig Carlsson tagit fram nya OA-5 Typ 3.

Optimering
Sedan premiären för OA-5 typ 3 i sitt prototyputförande på Sveriges Radio Studio 4 i april-09 har arbetet fortgått med att optimera delningsfiltret för högtalaren. Efter viss modifiering och omsorgsfulla lyssningstester i olika anläggningar, med olika material och i olika rumsmiljöer har uppgraderingen nu godkänts av Stiftelsen Stig Carlsson fullt ut. Detta innebär att de stora mängder av OA-5:or som finns runt om i svenska hem nu kan uppgraderas till nya och tidigare ouppnåeliga höjder!

OA-5 Typ 3 är en modern uppgraderingsvariant, dvs inga OA-5 Typ 3 har tillverkats av dåtidens Sonab. Uppgraderingen till Typ 3 är dock relativt enkel att göra, det krävs endast byte av element, modifiering av filtret, nya kablar och terminaler samt lite koll, påfyllning och flytt av dämpmaterial.

Uppgradering
Uppgraderingen till Typ 3 är relativt enkel att göra, endast byte av samtliga element, demontering av dämpkorgen och modifiering av filtret behöver göras. Att demontera hela högtalarbaffeln underlättar arbetet. Man kan skruva loss baffeln och arbeta med den liggande på plats i lådan. När man sedan behöver komma åt baksidan på baffeln för att komma åt delningsfilter och dämpkorg är det bara att vända på den.

Baselement
Befintligt baselement demonteras. Samtidigt som baselementet tas bort demonteras också dämpkorgen som sitter under baselementet.
Det nya elementet monteras i hålet med hjälp av nya borrhål (de gamla måste tätas!)

Diskanterna

De gamla diskanterna demonteras och ersätts med de nya Obi T22-oa. När de nya diskanterna hanteras rekommenderas en viss försiktighet. Magneterna är MYCKET starka, akta fingrar, kreditkort och datorer etc. De smäller väldigt snabbt ihop, med stor risk för skador främst på konerna! Diskanterna kan antingen placeras så som originaldiskanterna var placerade, eller enligt den nya Y-placeringen som framgår av filterbeskrivningen. Den nya Y-monteringen av diskantelementen ger en tydligare stereobild än originalen, vilket som är bäst får var och en bestämma själv.

Delningsfilter

Diskantdelen av filtret modifieras genom att kondensatorn byts till 1,8uF, t.ex SCR/MKP. Basdelen av filtret modifieras genom att spole byts till 0,6 mH (1 mm). Eventuellt kan en kondensator och ett motstånd läggas över basen för att kompensera vid användande i mycket kala/odämpade rum. Då kopplas en kondensator om 4,7µF in i serie med ett motstånd om 27 Ohm. Motståndet kan varieras från 15 Ohm och upp till oändligheten beroende på dämpningen i rummet.

Ritning
På HifiKit finns en ritning av komplett filter för OA-5.3
Dessutom har Hifikit kännedom om det kompletta filtret och kan vara behjälplig med komponenter och annan hjälp.

För ytterligare anpassning till rummet kan en kondensator i serie med ett motstånd kopplas över F87:ans terminaler. Detta kan användas när högtalaren används i relativt odämpade rum. Storleken på motståndet beror på graden av dämpning i rummet. För att kallas OA-5 typ 3 behövs alltså ingen modifiering av själva lådan etc., även om vi gärna ser åtminstone ett utbyte av anslutningsterminalerna till en mer lämpad typ än de gamla DIN-kontakterna.
För att se vad det praktiska innebär läs nedan under uppgradering.

Martin Dellstig
2009-10-18

OA-5-Typ3-Med-Kolbox
OA-5 Typ 3 – hur modifieringen går till

Under alla år som jag sysslat med den trevliga hobbyn att renovera och modifiera Carlssonhögtalare har få saker gjort mig så glad som den nya modifieringen av den klassiska Sonab OA-5, högtalaren som gav Carlssonljudet världsrykte på 60-talet. Bara detta att Sveriges genom tiderna mest sålda hifihögtalare äntligen går att uppgradera fullt ut med fantastiska nya element är något verkligt stort i Carlssonvärlden, det kanske största som hänt på 00-talet.
De 10 nya elementen som krävs till OA-5 Typ 3-versionen kostar visserligen nästan 6000:- tillsammans, men jag tror ingen kommer att ångra köpet.

Och själva modifieringen är förhållandevis enkel att genomföra.
Så här kom CarlssonPlanets första par OA-5 Typ 3 till världen:

Sonab OA-5 torde idag vara den mest annonserade Carlssonhögtalaren på Blocket, Tradera och andra annonssidor, och priserna brukar vara låga, runt 500:-/paret beroende på skick och säljare. Unna dig ett par och gör som vi, skaffa verkligt välljud hemma – från den verkliga klassikern bland Carlssonhögtalare!
Efter inköpet följer du denna modifieringsinstruktion:

INHANDLA FÖLJANDE:

8 st diskantelement T22-oa (320:-/st på HiFiKit)
2 st bredbandselement Obi F87 (1495:-/st på HiFiKit)
Dämpull – Ing Ingvar Öhman rekommenderar: ”Glasull 15 kg/m^3 eller stenull 25 kg/m^3. HiFiKits vadd fungerar bra också, om den packas lite (till nominell volym eller knappt det)”
2 st kondensatorer 1,8 uF (slutgiltigt värde, betaversionen av Oa-5 Typ 3 hade ett något högre värde) – helst av märket SCR/MKP (Elfa)
2 st filterspolar, värde O,6 mH, trådtjocklek 1 mm (t ex HiFiKit)
3 meter enkarderlig fasmärkt högtalarkabel, t ex EKUA (gammaldags telefonkabel) på el- eller byggbutik, Elfa, Claes Ohlson
5 m dämplist för högtalarmontage (HiFiKit)
12 st ca 22mm grov träskruv för montering av bredbandselement
34 st ca 15mm träskruv till diskantmontering

SKRUVA ISÄR

I vårt fall tog vi fram ett skänkt par OA-5.2 och gick först över bafflarna med dammsugarborste. Därefter skruvade vi bort alla de gamla diskantelementen (klipp av kablarna) och dess hållare, bredbandsbasarna samt skruvade ur de gamla dämpkorgarna och de skruvar som höll dem på plats, och lade allt detta åt sidan.

FANÉR
Vi tvättade av de vackra valnötsfaneren och metallgallren rena med såpvatten och gnuggade bort färgstänk i träet med terpentin. Sedan putsade vi faneren tunt, tunt med äkta hemjord träolja så resten av modifieringsarbetet kunde pågå i ljuvligt söta dofter av kallpressad linolja.

BAFFLAR

Så bort med alla små träskruvar runt toppbafflarnas kanter, spara skruvarna i en skål för senare återbruk. Lyft upp bafflarna, dammsug dessa undertill och rensa dem från gammalt genomgående kablage. Men se till att spara kablagebitar på filtren så du kan se hur du ska koppla de nya kablarna. Markera gärna med liten tuschpenna plus och minus på ingångskablaget på filterplattorna, samt vilken ensam kabel som ska gå till bredbandaren och vilka kablar som går till de båda främre resepktiva bakre diskanterna (ska kopplas motfas). Lägg undan filtren.
Se över kabinettens stödlister: Sprickor? På väg att lossna? Åtgärda potentiella sådana problem med t ex nya stödlister under listerna, limning av sprickor och passa på att montera nya tätningslister runt om.

INTERNKABLAGE

Ingångskablaget – som kommer upp genom dämpullen från det bakre basreflexhålet i bottenbaffeln – utnyttjade vi lite smart. Genom att löda på nytt friskt ingångskablage till den gamla oxiderade kabeln, kunde jag med hjälp av en kraftig ståltråd böjd till en krok dra ut den gamla kabeln undertill och få med den nya samma väg. Där – på sidan av bottenplattan – monterade jag ett par guldpläterade banankontakter och lödde till den nya internkabeln. Håll ordning på fasen bara!

DÄMPULL

Så ut på balkongen med högtalarna och på med tjocka armtäckade skyddshandskar (eller sätt åtminstone plastpåsar på händer och upp på armarna) – för byggull är djupt ohälsosamt att pyssla med. Det ligger två halvmeterlånga och ganska tjocka bitar av dämpull i vardera högtalaren. Bitarna ligger inklämda under de tvärstag som stöder väggarna inifrån med med lite försiktigt trixande kan man få upp först den ena långa biten, sedan lyfta på den andra så att man ser till att – och detta är det viktiga – den undre biten får INTE täcka något av de båda basreflexhålen, de ska vara helt öppna in i lådan. Den undre biten ska vila på de undre stagen så den bildar ett upp-och-ner-vänt U, där ändarna ligger an mot kortväggarna – inte hänger ner över bottenhålen.

ÅTERFYLLNING

När detta är klart lägger man tillbaka den andra biten och fyller sedan på med ny dämpull så hela lådan fylls. Ing. Ingvar Öhman skriver att den nya bygg-ullen: ”skall in i övre halvan av lådan, och i princip kan man fylla hela den övre halvan fluffigt (något luftigare än nominell volym). Lämna minst 5 cm luft bakom (bredbands)elementet”.
När detta är klart, täck innanmätet tillfälligt av hälsoskäl med t ex plast i väntan på att bafflarna blir klara.

NYA FILTER
Vi byggde våra nya filter på de gamla filterplattorna. Det går utmärkt då allt får plats och det blir då också enklast att göra rätt.
Rita av eller fota de gamla filtren från båda sidorna som stöd för minnet. Löd först bort den gamla kondensatorn och sedan den basspole som är lödd till bredbandsbasens kablagets utgångar (den ensamma elementkabel som går ut från H1). Sug bort all gammal lödtenn med lödsug och gör sedan rent alla lödytor med lödfläta.

Löd därefter med färsk lödtenn dit den nya 1,8 uF-kondensatorn på den gamlas ställe och den nyinköpta basspolen på den gamlas ställe. Basspolen tar plats och det är så smalt mellan hålen i filterplattan att ena drosseltråden måste löpa under spolens plaststör. Så för att få stabilitet i monteringen rekommenderas att spolen fästs med både lim och buntband. Kondensatorn fästs med lim.

Löd därefter på nya internkablar på filtret, en till vardera diskanten och en till bredbandaren och fäst till sist ingångskablaget från lådan till ingångarna på filtret. Håll hela tiden noga reda på fasen på kablaget. Låt filtret vila i kabinettet.
För den som vill se filtret i schemaform finns det här

NYA BAFFLAR
Så här gjorde vi våra nya bafflar: Täta alla gamla skruvhål som inte längre ska användas (alla utom de yttre skruvhålen som håller fast baffeln i lådan) – använd smältlim, alternativt limma dit träplugg eller bara trälimmade tändsticksbitar. Borra nya genomgångshål för det nya kablaget så kablarna syns så lite som möjligt efter elementmonteringen. Dra igenom kablarna från de nygjorda filtren i lagom längd. Måla gärna bafflarna svarta efteråt, det blir snyggast.

DISKANTMONTERING

Placera ut de nya T22-oa-diskanterna och markera var skruvhålen för deras fästen ska vara. OBS! Håll i dem hårt så de inte slår in i varandra, de har extremt starka magneter! Förborra med smal borr, tänk på att baffeln är en spröd och tunn gammal spånskiva. Den noggranne sågar till nya starkare bafflar, t ex i MDF efter mått från de gamla.
Sätt gärna de nya diskanterna i Y-konfiguration så att dina OA-5 Typ 3 blir ett stereopar. Rikta i så fall de två närmaste elementen mot lyssningsplatsen, montera ”Y-grenens” diskant rakt bakåt och det bortesta sista i 45 grader vinkel in mot rummet mot sidovägg, från lyssnaren. Var väldigt försiktig, neodyniummagneterna i Obi T22-oa är väldigt starka och vill gärna slå ihop, och i värsta fall kan då konerna spräckas.

Löd fast de nya genomdragna kablarna till diskanterna, sträck kablarna underifrån baffeln så de bara sticker upp så mycket som behövs och skruva sedan fast elementen efterhand vart och ett, för att undvika olyckor. Sätt gärna en droppe klister, alternativt en bit häftmassa under vardera diskantmagnet så dessa inte skallrar mot baffeln vid avspelning på hög volym.

Och mycket viktigt: täta alla genomföringshål! 7 hål runt vardera bredbandsbas och ett hål vid vardera gammal diskant ska tätas. Använd smältlim eller något annat – men se till att det blir tätt!

BREDBANDSELEMENTET

Lägg ner baffeln i kabinettet och sänk ner Obi F-87 baselementet. Se till att det ligger mitt i det gamla hålet. Markera var de 6 nya skruvhålen ska förborras för att fästa den nya bredbandsbasen. Ta upp basen ur hålet, förborra med smal borr. Montera ny tätlist runt hålet om den gamla inte längre är spänstig. Löd fast ingångskablage till basen och skruva sedan fast basen i den lösa baffeln. Koppla filtrets ingångskablage till förstärkare och kontrollera att samtliga element låter, annars åtgärda.

SAMMANSÄTTNING

Nu är allt klart för sammansättning. Lyft ner bafflarna med sina nya elemen i kabinetten och med filtren antingen hängande i kablarna under (använd INTE de skruvar och hål som filtren sitter fast med i original, de är idiotmonterade mitt i spolarna vilket ändrar spolens verkan kraftigt!), eller monterade under bafflarna med skruv längs kanterna av filterplattan. Skruva fast bafflarna med de gamla (eller nya) träskruvarna, se till att inget kablage hamnar i kläm vid sammansättningen.

Ställ till sist högtalarna på sina respektive spelplatser i rummet, lägg på favoritskivan, sitt tillbaka – och börja njut! HD-ljud utlovas…

Lyssningsintryck OA-5 Typ 3

Efter några långa kvällar och en helg i renoveringsverkstaden stod så äntligen ett par totalmodifierade OA-5 Typ 3 klara i CarlssonPlanets lyssningsrum, försedda med nya tuff-gulliga Obidiskanter, mäktiga Obi-basar och nya filter. Sveriges mest sålda högtalare äntligen framflyttad till modern tid – och kanske in i framtiden. Hur skulle nu detta oerhörda låta? Första lyssningsintrycket var förvirrande:

Dynamiskt, öppet och tydligt som genom ett förstoringsglas. Mellanregister och diskantområde är källklart rena och ljuvliga – men kanske får jag som lyssnare lite väl mycket av det goda i de registren?
Det var det första intryck jag fick av ljudåtergivningen från mitt livs – och säkert ett av världens – första par Sonab OA-5 Typ 3.

Visst, röster etablerar sig på ett hårresande verkligt sätt i rummet mitt framför mig i den stora djupa ljudbilden. Mansröster har lagom mage. Kvinnorösterna saknar essigheter och är… kärleksframkallande. Jag säger bara – lyssna på Pamela Wynn Shannon, Björk, Jennifer Charles…
Enklare kammarmusik, akustiska artister, fantastiska ”Fredman” med Mikael Samuelson – allt sådant får mina tummar upp.

NÅGOT ÄR FEL
Men samtidigt är det något som låter fel den här första kvällen, mitt i härligheten. Mer komplexa inspelningar – Nine Horses mixplatta ”Money For All”, Steve Jansens ”Slope”, Bertil Alvings referensartade Kammarensemblen-tagningar, Esa-Pekka Salonens ”Wing on Wing” – har alla en vag karaktär av burkighet på ett lite åldersdiget sätt, som en väldigt dyr men färgande rörstärkare.

Basåtergivningen är redan första kvällen den mest potenta jag hört från en OA-5:a. Men samtidigt, är den inte lite entonig? Behövs kanske ett riktigt basreflexrör ändå? Det par OA-5 jag modifierat har Stig Carlssons båda enkla hål i botten och falsladdning mot bottenplattan, den lösning jag själv attackerar som billig på hemsidans modellsidor. Men är den det? Ingvar Öhman, de nya elementens konstruktör, rekommenderar att man behåller hålen då falsen gör dem till fungerande basreflexer.

Dock. I det här läget har jag inte hunnit köpa rätt basspole än, jag använder fortfarande den gamla med sitt något lägre värde (O,5 mH istället för 0,6). Diskantkondingen har jag dock bytt till nya fina SCR/MKP i nya värdet (3,9uF tillsammans med den gamla diskantspolen på 0,5 mH som kan sitta kvar).

ETT ANDRA LYSSNINGSINTRYCK

Ett par dygns lyssnande senare är nästan allt jag var frågande till i återgivningen borta. Genomskinligheten är magnifik, den Carlssonska live-karaktären stark och intakt, ja, musiken är helt rumsnärvarande, och den typ av vaga såsighet jag ofta reagerat på hos äldre mer rundstrålande OA-modeller är nu närmast borta, trots att detta i verklig mening är en av de mest rundstrålande modellerna någonsin från Stig Carlssons ritbord.

Tjogvis av plattor passerar DVD-släden i olika typer av lyssning från djup koncentreration till matlagningsläge, och allt låter bara helt fantastiskt. Gång på gång kommer jag på mig själv med att av misstag tänka: ”Vilket bra ljud jag har i mina OA-51”. Men så kommer jag på mig själv; ”Det är ju nya OA-5 Typ 3!”

Den antydda entonsbasen är borta efter bara ett dygns spelande, liksom den vaga burkigheten. Hur jag än provocerar med svåra inspelningar hittar jag inga färgningar, ingen egenkaraktär i återgivningen, utom att den möjligen är något, något ljus och något mellanregisterdominant. Samtidigt är dessa frekvenser också de renaste och mest distorsionsfria jag någonsin hört från en Carlssonhögtalare. Nya diskantelementet T22-oa imponerar verkligen, med sin öppet klingande, glittrande och svävande rena diskantinformation så högt upp i frekvensregistret, att den bräcker alla konelement jag hört.

FÖRKLARAT LJUD

OA-5 Typ 3 (som denna version alltså bör heta) framträder i ett förklarat ljus, det måste ha varit så här Stig ville att högtalaren skulle ha låtit 1965, det bara fattades tillräckligt bra element att förverkliga drömmen!

Mina invändningar måste alltså ha varit en effekt av att elementen behövde spelas in, något också konstruktören Ingvar Öhman angav till undertecknad nyligen: – Sedan kan ju även inspelningsfenomen vara hörbara i högtalare. Hur många timmar har du spelat på dem?

Och då ska det också sägas: Jag har vid de här lyssningarna fortfarande den gamla felaktiga basspolen kvar i filtret.
Några dagar senare sitter även rätt basspole på plats vilket innebär att mellanregistret och den nedre diskantregistret från bredbandaren sänks med 1-2 dB. Därmed inträder den slutliga balansen med det nya känsligare och högohmigare elementet. Och något uppstår som jag aldrig tidigare upplevt i mitt rum: Ljudåtergivningen tar ett sista kliv in i rummet och blir – på riktigt.

Hårstrån reser sig på hela kroppen när enskilda små slagverk eller andra instrument plötsligt dyker upp ute i rummet – vid mitt knä! – klingar till inne i bokhyllan, smattrar loss ute i trädet utanför fönstret. En triangel klingar till vid min vänstra hand! Jag lyssnar i stereo, inte i surround. Hur exakt är detta ens möjligt?

HD-LJUD
OA-5 Typ 3 skapar något jag aldrig tidigare upplevt: ett HD-ljud. Ett stereons motsvarighet till Blu-Raybild eller HDR, en magisk kombination av ett absolut lugn och frånvaro av distorsion och en stilla upphetsning över att musiken blir så verklig, känslodrabbande, lyckoframkallande. Jag hamnar i en märklig, aldrig tidigare upplevd känsla av, ja, jag tror det är hifi-trance. Jag som just hade byggt mig den slutliga referensanläggningen med OA-51 och baslådor. Hur gör jag nu?

Det här tror jag kan bli en av de viktigaste insatser SSC någonsin gör. Att förvandla Sonab OA-5, den mest sålda högtalaren i svensk hifihistoria till Typ 3, en knäckande hi-endförmedlare. Och eftersom det säkert står 10.000-tals par ute i stugorna och väntar så kan insatsen få stor betydelse för ortoakustiken. Otaliga lyssnare kommer att älska detta öppna, klara, rena, verklighetstrogna ljud, bli beroende av det, kanske aldrig vilja sluta lyssna.

Visst kostar OA-5 att uppgradera så här, nästan 6000:- för elementen, plus filter, kablar och dämpull. Men i min bok är det värt vartenda öre.

OA-5-Typ3-Fran-sidan

Dela detta:
Facebooktwittermail

Ett svar på Carlsson OA-5.3

  1. Profilbild
    Anders Pettersson 18 september, 2017 at 11:09 #

    Ojoj! Tack för din målande berättelse och för din välformulerade upplevelse av uppgradering OA-5! Själv har jag precis i dagarna börjat hänföras av ett par renoverade OA-12 (dock inte gjorda av mig) och vill bara ha mer!
    Nu har du ställt till det för mig och lockat mig att jaga ett par OA-5 för renovering till underverk 😉 Tänk om det kommer låta så som du beskriver!
    Hälsningar Anders

Lämna ett svar