Lyssningsintryck OA5-mmx

[Schmutziger]

Ja, ni som hört dem i ett vanligt vardagsrum.
Vad tycker ni?

[Martin Dellstig]

Hej!

Jag gillar dem personigen men skam vore väl annars...

Bra och rolig högtalare med härligt driv.
Låter bra men behöver möjligen lite hjälp med åska och kanoner på film.

Ganska rörvänlig
Hög känslighet
Snäll last

Med vänlig hälsning

Martin

[tct98]

Nja, till akustisk musik och typ jazz låter det ok. När man vill spela lite mer krävande musik där det händer mycket på en gång och på lite högre volym då "sörjar" det ihop sej och är knappast lyssningsbart. Det händer något i det övre mellanregistret som inte är bra. Eller enklast förklarat där basen och diskanten ska mötas blir det för mycket.
Jag har sen en månad tillbaka tilsammans med signaturen Pappabas (Faktiskt.se) ägnat mycket tid med att undersöka delningsfiltret.
Resonemanget är att bredbandselementet Obi F87,som är en efterträdare till 9710 har visat enastående prestanda vid lyssningstest. Elementet skall enligt utsago i princip ha en rak tonkurva till 12kHz. Alltså ett element med mycket krut i .
Diskanten Obi T22oa är likaledes ett mycket kompetent element. Har med stor framgång använts till både OA12 och OA14 samt några till. Och låter där tydligen alldeles utmärkt. Hur kommer det sej då att dessa bägge magnifika element tillsammans inte låter bra. Svaret måste finnas i delningsfiltret. Verkar lite märkligt att dessa element kan använda det enklaste av filter , i princip samma filter som sitter i OA5-2.
Filterlösningen för diskanten i OA12 och OA14 ser mer komplicerad ut. Det var här Pappabas och jag bestämde oss för att experimentera lite. Vi är båda rena amatörer på området men kom i alla fall fram till att det finns förbättringar att göra med en annan konstruktion på filtret. Det ligger en stor hög med kondensatorer , spolar och motstånd på bordet som skruvas i och ur flera gånger om dagen. Det märks att det går att påverka vad som händer och ibland lät det till och med riktigt bra.
Men vi vet att det krävs både kunskap och utrustning för att klara ett sådant jobb, och den förmågan har vi inte. (ännu). Men kunskapen finns i detta forum och även på Faktiskt.se.
Så nu hoppas jag att jag satt en "snöboll" i rullning som kommer att utmynna i ett nytt delningsfilter till OA5 MMX. Det finns en mycket stor potential i högtalaren men den känns inte riktigt färdigutvecklad.

/Olav

[PappaBas]

Hej alla

Jo jag har faktiskt ganska svårt att identifiera mig med dina lyssningsintryck Martin? Jag har lyssnat på flera ortoakustiska högtalare i olika rum. De brukar låta bra!
Det var där jag själv först upptäckte OA5-MMXs tillkortakommanden. De var i princip olyssningsbara i samma miljö där ett par OA12 spelade gudomligt och OA51 var klara och fina.
De vart så akterseglade av ett par renoverade OA12:or att det var direkt pinsamt.
Men om jag skall försöka beskriva det så kan jag säga så här:
OA5-MMX låter bra så länge man rör sig med typ orgelmusik,viss jazz osv. När man spelar någonting med mer energi i övre mellanregistret och diskanten fungerar det inte alls!
Det sörjar ihop sig totalt och låter gassvets på ett sätt som i princip är olyssningsbart.
Detta har upplevts med flera erfarna lyssnare i ett par olika lyssningsmiljöer med bra elektronik.
Det postitiva är att de har ett helt sagolikt tryck! Man kommer inte önska sig något delat system med dessa.
Det handlar inte så mycket om att klangbalansen är fel för det är den inte. Men det låter inte alls bra i övre mellanregisteret (kvinnliga röster och framförallt rockmusik med mycket cymbaler och gitarrer utmärker sig).
Vaya con Dios "a friend of mine" låter fruktansvärt! Men å andra sidan låter vissa Orgelverk fantastiskt.

Vi har testat att dämpa diskanterna med ökande motstånd och även att ställa dem i den ursprungliga konfigurationen med båda de främre diskanterna bakåtriktade. Det blev lite bättre men långt ifrån bra.
F87 är ett väldigt kapabelt element med stigande tonkurva mot diskanten, från hifikits hemsida "Känsl.: 94 dB (stigande t. ca 105 dB i disk.området i noll gr. strålningsriktning)".
Vi har testat att spela det ensamt med originalfiltret (-6db vid 2800 Hz) och ensamt låter det till och med för mycket i det övre mellanregistret?
Diskanterna är delade väldigt högt uppe och bidrar inte så värst mycket till känslan av luftighet. De måste nog delas så eftersom de har ökande känslighet nedåt i frekvens och att F87 tillåts spela så högt upp i frekvens.

Det vi testat är att dela F87 mycket brantare (-12dB redan vid 2kHz och även längre ned än så) och låtit T22 arbeta längre ned i registret men med brantare delning (testat både OA14s diskantfilter och -18dB vid 3,5-5 kHz).
De rent subjektiva intrycken är att det låter otroligt mycket bättre! När diskanterna får arbeta längre ned lyfter ljudbilden och ljudet får liv och luft, bättre röstseparation osv. Delas F87 tidigare och brantare dämpas det som låter illa.
Men vi är inte på långa vägar klara och det behövs väldigt mycket mer arbete!
Nu håller vi på med impedansmätning och tonkurvemätningar för att försöka få till klangbalansen. Det är verkligen inte fulländat men det finns ett frö om att det kan låta riktigt bra när det är klart

Det jag undrar lite över är att i princip alla intryck beskriver ju dem som påträngande i diskanten? Även i ett väldigt stort rum? Jag tror att för att de skall kunna fungera i ett modernt vardagsrum (inte SR studio) med något mindre dämpning än det var på 70-talet med modern musik behöver det definitivt arbetas på delningsfiltret. Det ser ju nu i princip ut som originalfiltret trots F87:s och T22:s väldigt annorlunda (och mycket bättre!) prestanda? Båda dessa element har ju rätt kraftigt ökad känslighet i övre mellanregistret och jag har svårt att förstå hur det skall räcka med ett så flackt dämpat filter som det sitter i nu?
Skall det bli en succe av dessa högtalare (som jag tycker de är värda och potentialen finns där) så behövs det mer arbete.

Jag och tct98 är glada amatörer men vi vill väldigt gärna få till våra högtalare så att de kan hjälpa till att sprida välljud och minnet av Stig Carlsson

Alla som vill hjälpa till och/eller komma med funderingar är väldigt välkommna!
Detta handlar inte om att kritisera någon utan det handlar bara om att det helt klart finns en förbättringspotential och att få till ett bra slutresultat är primärmålet.

/Michael

[tinnitus]

När jag läser detta frågar jag mig naturligtvis om dessa problem
även finns med i OA5 typ 3, med de nya elementen? Är det någon
större skillnad i filtren?

[Schmutziger]

oa5.3 har andra ordningens delning på f87, oa5mmx har bara en spole
Bas
o5mmx 0.6mH
oa5.3 0.6mh//4,7uF+27ohm

Diskant
oa5mmx:
1.8uF//0.5mH
OA5.3
1.8uF//.5mH

Lustigt att det går att ha samma diskantfilter men olika basfilter med samma element? Detta borde ju ge att oa5.3 inte är lika ljus som mmx:en?
Pappabas, tct har ni provat med 5.3 filtret?

Jag tycker att OA5mmx lät väldigt ljust och som pappabas beskriver så sprang oa12 med b650aII+t22 åttor kring dessa i allt utom bas.

[tct98]

Våra tester har visat att det är bättre om diskanten spelar lite lägre frekvenser än originalfiltret. Då får man samtidigt bryta basen lite tidigare. Kanske vore det bättre att använda 3 de ordningens filter (18dB/oktav) istället för dessa element.
Har jämfört "ditt" förslag Schmutziger med original,men det grötar ihop sej fortfarande.
Gjorde en egen variant som är lite bättre där just diskanten tar över från basen i vissa frekvenser.
Bas 0,6mH 5,6uF 27 ohm
Diskant 0,5mh 2,8uF 22 ohm
Det roliga är att man hör att det blir skillnad, men det är ju inte på långa vägar ett korrekt byggt filter.
Sökandet går vidare !

[Martin Dellstig]

Hej!

Det kanske vore bra med en bild på schemat, hur har du/ni satt motståndet till diskanten?

Med vänlig hälsning

Martin

[PappaBas]

Ja det filtret som du länkar Schmutz har jag testat och där kan man ju variera R mellan 15-27 enligt beskrivningen men vi testade även att nå ner mycket längre än så.
Vi har vidare testat brantare filter och även experimenterat med OA14:s diskantfilter för T22 utan dämpning osv. Lite tyrkfell skall vara 2,2 Ohm och inte 22 som tct98 skrev ovan.

Situationen nu är att vi behöver mer kunskap om hur tonkurvan skall se ut för det som händer när man dämpar är att klangbalansen förändras dvs dämpas det övre mellanregistret/diskanten lite så blir det lägre mellanregistret och basen lite mer framträdande... Helt enkelt är det inte lätt att anpassa ett filter och helt klart över vår förmåga!
Dock har vi kommit en bit på vägen och vi har testat många filter men vi kommer inte längre med trial and error och bara lyssning.

Jag är lite nyfiken på hur de från SSC som var med vid utformandet ställer sig till det hela? Kan det kanske vara så att det mest provlyssnats i stora lokaler med viss musik?

Skall detta bli en succe krävs det en insats nu

Finns det några fler ägare än vi tre här inne? Det vore kul om någon mer kunde bekräfta våra lyssningsintryck?

[PappaBas]

Hej!

Det kanske vore bra med en bild på schemat, hur har du/ni satt motståndet till diskanten?

Med vänlig hälsning

Martin

Det beror på vilket filter du avser vi har testat många.

I diskanten har vi satt det i serie enligt byggritning men vi har även testat med mer konventionell L-pad dämpning. Men som den är delad original och med serieresistens på det bidrar T22:orna inte med mycket energi. Det är F87 för nästan hela slanten.

I det konjugatfilter som omtalades ovan sitter ju den resistansen som det visas på hifikits hemsida för F87.

OA14 diskant-filtret är även det enligt hifikits hemsida för T22. Dock är det tct98 som mest testat med det. Det var ett hugskott som faktiskt lät överraskande bra!

Vi har som sagt testat många olika varianter. Men om du vill testa så kan vi lägga ut de vi kommit längst med?
Själv föredrar jag nog ett andra ordningens Butterworth vid runt 1800-2000 för F87 och ett andra ordningens vid runt 5 kHz för T22.

Dock är det uppenbart att man inte kan utgå från så enkla filter utan tonkurvan franför allt i diskanten måste nog anpassas för att både dela av och ta hand om den ökande känsligheten. Det man kommer på när man mäter och justerar filter är att det rätt ofta händer saker man inte riktigt var beredd på och mycket handlar ju om balanser mellan olika frekvenser och inte enbart om det är toppar eller dalar så att säga på olika ställen.