Pensionärers välljudsrättigheter
Posted: Sun 22 Feb 2009, 09:38
Hej!
Med anledning av debatten om vår hörsel och hur den ändras med tiden har Lars Bäcklund bett mig publicera följande text:
Ibland sägs att äldre personer, t ex sådana som är mer än 25 år gamla, inte är värda att ha god ljudåtergivning hemma. Det är ju nys!
Jag är förvisso varken audiolog, perceptionspsykolog, akustiker, fysiker, musiker eller öronläkare – men har intresserat mig en del för denna vandringssägen.
Vi använder sinnesorgan och hjärna för att samla in och tolka information från omgivningen. Signaler från t ex hörselnerven kodas och analyseras, varpå de snabbt jämförs med vad som finns i minnet från tidigare upplevelser (engram). Våra olika mekanismer för stereohörsel är till stor hjälp i vår orientering i tillvaron, i samverkan med signaler från syn och andra sinnesorgan. Det är av många skäl viktigt att bevara och utveckla sin hörsel.
Stereohörseln är avhängig av kroppsform (ytterörat har en viktig inverkan) och hjärnan. Dessa är i stort sett oförändrade under vuxenlivet. Huvudet växer inte mycket efter förskoleåldern (mången fyraåring kan bära pappas hatt).
Att hjärnan ständigt bearbetar sinnesintryck och sållar bort de flesta är något att betänka. Stängs en bullrande fläkt plötsligt av upplever man en känsla av befrielse. En del säger att luften känns renare, färgerna vackrare när hjärnan befriats från del av arbetsbördan att sålla bort oönskade intryck.
Cocktailparty-effekten, att vissa människor lättare än andra hör vad som sägs när folk talar i mun på varandra, är delvis åldersrelaterad. Tjugoåringen har i regel lättare än åttioåringen att konversera omgiven av ett babbel av röster samt en mångfald av starkspelande högtalare och andra ljudkällor.
Särskilt äldre tröttas och plågas i kal akustisk miljö med många ljudkällor och en förvirrande mångfald av sena reflektioner. Diffuserande tavelramar på väggarna, stoppade möbler och mattor ovanpå centimetertjockt filtunderlag kan göra dem gladare. Bokhyllor med slarvigt instoppade böcker av varierande form är finfina diffusorer. Jag oroas av bilder i tidskrifter och annonser av livlöst kala följder av home styling: var är böckerna, leksakerna, högtalarna?
Lyckligtvis börjar restauranger och andra uppdragsgivare instruera arkitekter att frångå de strama idealen med kala blanka ytor överallt. Akustikern Ingemar Ohlsson (Audio Data Lab) har konstruerat särskilda samtalshörnor, högtalarfria tystare områden med talvänlig miljö. Mera sådant!
Örat kan med tiden förvärva ledningsfel, t ex en vaxpropp, med dovare klang som följd.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199
Stelare leder mellan hörselbenen kan försämra mellanörats funktion som
impedanstransformator mellan trumhinna och inneröra.
Många slags ledningsfel kan åtgärdas. Exempel: Vaxproppar kan mjukas upp med träget bruk av Revaxör, spolas bort eller sugas ut. Hörselbensleder som blivit styva (otoskleros) kan opereras.
Hjärnan kompenserar för smygande förändringar. Men inte för dem som plötsligt uppträder. Får man sin hörselgång hastigt fylld av vatten eller akut täppt av plastpropp märker man däremot den plötsliga hörselförsämringen.
Hårceller kan skadas exempelvis av kemikalier, infektioner eller buller, så att en eller flera skarpa dippar i tonkurvan erhålles (sensorineural hörselnedsättning).
Även sådant kan hjärnan i stor utsträckning kompensera för, och övertoner kan användas för att gissa grundtonens egenskaper. Detta fenomen är välbekant: man kan luras att tro att basåtergivning är bra när det mest är övertonerna från t ex basfiol som återges korrekt.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199
En effekt som kan uppkomma vid nervskador eller hjärnstress är ökad känslighet för liten stegring av bullernivå (recruitment). Detta kan studeras genom Békésy-audiometri, en metod som fanns uppsatt t ex på KTH redan under femtiotalet.. Med kortare eller längre varaktighet kan uppkomma en oerhörd känslighet för även en liten ljudtryckstegring, något som känns igen från vissa anekdoter om bakfylla (klampa inte så, kattjäkel!).
Svår kronisk skada av ljudstyrkeuppfattning, så att måttligt starkt impulsbuller ger olika slags obehagsupplevelse eller rentav smärtor, kallas hyperacusis. Lindriga former därav verkar mera utbredda nu än jag fattade när jag första gången (1968) studerade fysiologi.
Ingvar Öhman och andra har oberoende av varandra funnit att bland personer med ökad känslighet för dynamik återfinns bedömare som har särskilt stor förmåga att särskilja reproducerat ljud från ljudet som åstadkoms med akustiska instrument. Jag efterlyser forskning kring hur detta samvarierar med människors stereohörsel.
Hur kan den som störs av plötsliga små ljudstyrkeökningar skydda sig? Impulsbuller, som handklappningar? Detta har varit en utmaning för människovänliga tekniker att anta. När folk applåderar kan man hålla för öronen. När dunka-dunka spelas i offentlig miljö, kanske otäckast vid vattengymnastik och i andra akustiskt oförmånliga lokaler, kan man täppa till hörselgångarna med pluggar, effektivast med sådana som görs efter att en intresserad öronläkare eller audiolog gjort en avgjutning av den skyddsvärda personens hörselgångar.
Tekniken för hörselgångsavgjutning har vidareutvecklats sedan Ronald Reagans bästa hörapparater kom från Dr House i Los Angeles och optimerades för presidentens hörsel och hörselgångar.
Elektronisk, ofta digital, signalbehandling har gett hopp för flera. Det finns nu många hörtelefoner som skickar in ljud i motfas för att reducera bullerstörningar. Rockstjärnor använder in ear-system av liknande slag för att höra sig själva och samtidigt slippa höra så mycket av resten av bandets ljud. Utrustningar av detta slag kan kombineras med individanpassade funktioner som kompressor, förstärkningsreglering, dynamisk tonkurvepåverkan och limiter. Moderna DSP-utrustade hörapparater kan hjälpa många, men de är inte gratis.
Den som har möjlighet att påverka sin ljudmiljö kan ju se till att tillräckligt effektiva och välplacerade diffusorer och absorbenter finns i rummen.
En ständigt återberättad gammal saga uppger att eftersom en lätt bullerskadad femtioåring inte har perfekt tonaudiogram mätt för ett öra i sänder bör vederbörande låta sig nöja med distorsionsrik, dynamik- och tonomfångsbegränsad musikåtergivning i hemmet. Trams!
Vi upplever verkligheten med kombinationen av sinnesorgan och hjärna, i befintligt skick. En gammal myt är att konstnären Carl Milles gjorde Orfeus-skulpturen så långsmal bara för att han var astigmatisk (ögats lins mera som cylinder än enbart sfärisk). Men han upplevde ju världen med samma ögon och hjärna som han använde för att betrakta sitt verk!
Som sagt är det en myt att äldre saknar behov av bra ljudåtergivning och att de inte skulle kunna tillgodogöra sig sådana upplevelser. I själva verket har personer med dippar i tonkurvan eller fallande tonaudiogram (som inte säger särskilt mycket om hur de uppfattar klangen hos röster och musik) ofta särskild glädje av återgivning med ren klang och jämnt förlöpande tonkurva. Några av de skickligaste pianostämmare och musiker jag har äran att känna må ha föga imponerande audiogram, men däremot en oerhört imponerande förmåga att uppfatta och analysera klangintryck i alla dess dimensioner (tid, spektrum, dynamik, rumsintryck är dock ord som de inte använder).
Jag blir ledsen av att besöka äldreboenden med kala golv och väggar, där uppfattbarheten av tal därför är dålig även för normalhörande, och där uselt ljud från en TV-apparat skräller i ett hörn. Men jag blir glad av att besöka äldreboenden med vardagsrumslik akustisk miljö, bra högtalare väl placerade och inslag av levande musik.
Det kan verka tossigt att utrusta seniormedborgare med en riktigt bra centerkanalhögtalare och hemmabioreceiver för att titta och lyssna på TV. Men då kan man ju återge talkanalen från filmer med utmärkt uppfattbarhet! Purister kan påstå att det är fusk att framhäva dialogkanalen och komprimera ljudeffekter (night mode) så att den lätt hörselskadade filmpubliken får samma potentiella upplevelse som yngre biobeskare, men varför förmena de äldre detta? Mer hifi till äldre!!!
Den som levat tillräckligt länge kan ha samlat omfattande erfarenheter av musik och dess återgivning. Sådant är inte att förakta. Det tar helt enkelt lång tid att hinna uppleva och ta till sig många slags musik, allsköns instrument och stilar, den underbara variationen i framföranden, mångfalden av metoder för presentation…
Många yngre hånler åt grånade män och kvinnor som skaffar sig bra ljudåtergivning hemma. I själva verket är den unga plastiska hjärnan och hörseln avvikaren i sin okritiska acceptans av skrän och distorsion.
Det är ett ofog att hörtelefoner och liknande ges allt större verkningsgrad och därmed ökar risken för hörselskador och tinnitus vid bruk av MP3-spelare. Aningslösa yngre vräker på i sin ljudbubbla och skadar sig för framtiden.
Omdömet anses (särskilt av äldre) bli bättre med åren – det vill jag låta vara osagt, men titta efter hur få som lyckas skaffa sig tinnitus genom beteende inlett efter 40 års ålder.
Äldre förtjänar bra hemmaljud och bra ljudmiljö överallt! Bättre hifi till oss som passerat 30!
EDIT: Texten i blått är alltså publicerad av mig men författad av Lars Bäcklund!
Med vänlig hälsning
Martin
Med anledning av debatten om vår hörsel och hur den ändras med tiden har Lars Bäcklund bett mig publicera följande text:
Ibland sägs att äldre personer, t ex sådana som är mer än 25 år gamla, inte är värda att ha god ljudåtergivning hemma. Det är ju nys!
Jag är förvisso varken audiolog, perceptionspsykolog, akustiker, fysiker, musiker eller öronläkare – men har intresserat mig en del för denna vandringssägen.
Vi använder sinnesorgan och hjärna för att samla in och tolka information från omgivningen. Signaler från t ex hörselnerven kodas och analyseras, varpå de snabbt jämförs med vad som finns i minnet från tidigare upplevelser (engram). Våra olika mekanismer för stereohörsel är till stor hjälp i vår orientering i tillvaron, i samverkan med signaler från syn och andra sinnesorgan. Det är av många skäl viktigt att bevara och utveckla sin hörsel.
Stereohörseln är avhängig av kroppsform (ytterörat har en viktig inverkan) och hjärnan. Dessa är i stort sett oförändrade under vuxenlivet. Huvudet växer inte mycket efter förskoleåldern (mången fyraåring kan bära pappas hatt).
Att hjärnan ständigt bearbetar sinnesintryck och sållar bort de flesta är något att betänka. Stängs en bullrande fläkt plötsligt av upplever man en känsla av befrielse. En del säger att luften känns renare, färgerna vackrare när hjärnan befriats från del av arbetsbördan att sålla bort oönskade intryck.
Cocktailparty-effekten, att vissa människor lättare än andra hör vad som sägs när folk talar i mun på varandra, är delvis åldersrelaterad. Tjugoåringen har i regel lättare än åttioåringen att konversera omgiven av ett babbel av röster samt en mångfald av starkspelande högtalare och andra ljudkällor.
Särskilt äldre tröttas och plågas i kal akustisk miljö med många ljudkällor och en förvirrande mångfald av sena reflektioner. Diffuserande tavelramar på väggarna, stoppade möbler och mattor ovanpå centimetertjockt filtunderlag kan göra dem gladare. Bokhyllor med slarvigt instoppade böcker av varierande form är finfina diffusorer. Jag oroas av bilder i tidskrifter och annonser av livlöst kala följder av home styling: var är böckerna, leksakerna, högtalarna?
Lyckligtvis börjar restauranger och andra uppdragsgivare instruera arkitekter att frångå de strama idealen med kala blanka ytor överallt. Akustikern Ingemar Ohlsson (Audio Data Lab) har konstruerat särskilda samtalshörnor, högtalarfria tystare områden med talvänlig miljö. Mera sådant!
Örat kan med tiden förvärva ledningsfel, t ex en vaxpropp, med dovare klang som följd.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199
Stelare leder mellan hörselbenen kan försämra mellanörats funktion som
impedanstransformator mellan trumhinna och inneröra.
Många slags ledningsfel kan åtgärdas. Exempel: Vaxproppar kan mjukas upp med träget bruk av Revaxör, spolas bort eller sugas ut. Hörselbensleder som blivit styva (otoskleros) kan opereras.
Hjärnan kompenserar för smygande förändringar. Men inte för dem som plötsligt uppträder. Får man sin hörselgång hastigt fylld av vatten eller akut täppt av plastpropp märker man däremot den plötsliga hörselförsämringen.
Hårceller kan skadas exempelvis av kemikalier, infektioner eller buller, så att en eller flera skarpa dippar i tonkurvan erhålles (sensorineural hörselnedsättning).
Även sådant kan hjärnan i stor utsträckning kompensera för, och övertoner kan användas för att gissa grundtonens egenskaper. Detta fenomen är välbekant: man kan luras att tro att basåtergivning är bra när det mest är övertonerna från t ex basfiol som återges korrekt.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199
En effekt som kan uppkomma vid nervskador eller hjärnstress är ökad känslighet för liten stegring av bullernivå (recruitment). Detta kan studeras genom Békésy-audiometri, en metod som fanns uppsatt t ex på KTH redan under femtiotalet.. Med kortare eller längre varaktighet kan uppkomma en oerhörd känslighet för även en liten ljudtryckstegring, något som känns igen från vissa anekdoter om bakfylla (klampa inte så, kattjäkel!).
Svår kronisk skada av ljudstyrkeuppfattning, så att måttligt starkt impulsbuller ger olika slags obehagsupplevelse eller rentav smärtor, kallas hyperacusis. Lindriga former därav verkar mera utbredda nu än jag fattade när jag första gången (1968) studerade fysiologi.
Ingvar Öhman och andra har oberoende av varandra funnit att bland personer med ökad känslighet för dynamik återfinns bedömare som har särskilt stor förmåga att särskilja reproducerat ljud från ljudet som åstadkoms med akustiska instrument. Jag efterlyser forskning kring hur detta samvarierar med människors stereohörsel.
Hur kan den som störs av plötsliga små ljudstyrkeökningar skydda sig? Impulsbuller, som handklappningar? Detta har varit en utmaning för människovänliga tekniker att anta. När folk applåderar kan man hålla för öronen. När dunka-dunka spelas i offentlig miljö, kanske otäckast vid vattengymnastik och i andra akustiskt oförmånliga lokaler, kan man täppa till hörselgångarna med pluggar, effektivast med sådana som görs efter att en intresserad öronläkare eller audiolog gjort en avgjutning av den skyddsvärda personens hörselgångar.
Tekniken för hörselgångsavgjutning har vidareutvecklats sedan Ronald Reagans bästa hörapparater kom från Dr House i Los Angeles och optimerades för presidentens hörsel och hörselgångar.
Elektronisk, ofta digital, signalbehandling har gett hopp för flera. Det finns nu många hörtelefoner som skickar in ljud i motfas för att reducera bullerstörningar. Rockstjärnor använder in ear-system av liknande slag för att höra sig själva och samtidigt slippa höra så mycket av resten av bandets ljud. Utrustningar av detta slag kan kombineras med individanpassade funktioner som kompressor, förstärkningsreglering, dynamisk tonkurvepåverkan och limiter. Moderna DSP-utrustade hörapparater kan hjälpa många, men de är inte gratis.
Den som har möjlighet att påverka sin ljudmiljö kan ju se till att tillräckligt effektiva och välplacerade diffusorer och absorbenter finns i rummen.
En ständigt återberättad gammal saga uppger att eftersom en lätt bullerskadad femtioåring inte har perfekt tonaudiogram mätt för ett öra i sänder bör vederbörande låta sig nöja med distorsionsrik, dynamik- och tonomfångsbegränsad musikåtergivning i hemmet. Trams!
Vi upplever verkligheten med kombinationen av sinnesorgan och hjärna, i befintligt skick. En gammal myt är att konstnären Carl Milles gjorde Orfeus-skulpturen så långsmal bara för att han var astigmatisk (ögats lins mera som cylinder än enbart sfärisk). Men han upplevde ju världen med samma ögon och hjärna som han använde för att betrakta sitt verk!
Som sagt är det en myt att äldre saknar behov av bra ljudåtergivning och att de inte skulle kunna tillgodogöra sig sådana upplevelser. I själva verket har personer med dippar i tonkurvan eller fallande tonaudiogram (som inte säger särskilt mycket om hur de uppfattar klangen hos röster och musik) ofta särskild glädje av återgivning med ren klang och jämnt förlöpande tonkurva. Några av de skickligaste pianostämmare och musiker jag har äran att känna må ha föga imponerande audiogram, men däremot en oerhört imponerande förmåga att uppfatta och analysera klangintryck i alla dess dimensioner (tid, spektrum, dynamik, rumsintryck är dock ord som de inte använder).
Jag blir ledsen av att besöka äldreboenden med kala golv och väggar, där uppfattbarheten av tal därför är dålig även för normalhörande, och där uselt ljud från en TV-apparat skräller i ett hörn. Men jag blir glad av att besöka äldreboenden med vardagsrumslik akustisk miljö, bra högtalare väl placerade och inslag av levande musik.
Det kan verka tossigt att utrusta seniormedborgare med en riktigt bra centerkanalhögtalare och hemmabioreceiver för att titta och lyssna på TV. Men då kan man ju återge talkanalen från filmer med utmärkt uppfattbarhet! Purister kan påstå att det är fusk att framhäva dialogkanalen och komprimera ljudeffekter (night mode) så att den lätt hörselskadade filmpubliken får samma potentiella upplevelse som yngre biobeskare, men varför förmena de äldre detta? Mer hifi till äldre!!!
Den som levat tillräckligt länge kan ha samlat omfattande erfarenheter av musik och dess återgivning. Sådant är inte att förakta. Det tar helt enkelt lång tid att hinna uppleva och ta till sig många slags musik, allsköns instrument och stilar, den underbara variationen i framföranden, mångfalden av metoder för presentation…
Många yngre hånler åt grånade män och kvinnor som skaffar sig bra ljudåtergivning hemma. I själva verket är den unga plastiska hjärnan och hörseln avvikaren i sin okritiska acceptans av skrän och distorsion.
Det är ett ofog att hörtelefoner och liknande ges allt större verkningsgrad och därmed ökar risken för hörselskador och tinnitus vid bruk av MP3-spelare. Aningslösa yngre vräker på i sin ljudbubbla och skadar sig för framtiden.
Omdömet anses (särskilt av äldre) bli bättre med åren – det vill jag låta vara osagt, men titta efter hur få som lyckas skaffa sig tinnitus genom beteende inlett efter 40 års ålder.
Äldre förtjänar bra hemmaljud och bra ljudmiljö överallt! Bättre hifi till oss som passerat 30!
EDIT: Texten i blått är alltså publicerad av mig men författad av Lars Bäcklund!
Med vänlig hälsning
Martin
)
