Pensionärers välljudsrättigheter

[Martin Dellstig]

Hej!

Med anledning av debatten om vår hörsel och hur den ändras med tiden har Lars Bäcklund bett mig publicera följande text:

Ibland sägs att äldre personer, t ex sådana som är mer än 25 år gamla, inte är värda att ha god ljudåtergivning hemma. Det är ju nys!

Jag är förvisso varken audiolog, perceptionspsykolog, akustiker, fysiker, musiker eller öronläkare – men har intresserat mig en del för denna vandringssägen.

Vi använder sinnesorgan och hjärna för att samla in och tolka information från omgivningen. Signaler från t ex hörselnerven kodas och analyseras, varpå de snabbt jämförs med vad som finns i minnet från tidigare upplevelser (engram). Våra olika mekanismer för stereohörsel är till stor hjälp i vår orientering i tillvaron, i samverkan med signaler från syn och andra sinnesorgan. Det är av många skäl viktigt att bevara och utveckla sin hörsel.

Stereohörseln är avhängig av kroppsform (ytterörat har en viktig inverkan) och hjärnan. Dessa är i stort sett oförändrade under vuxenlivet. Huvudet växer inte mycket efter förskoleåldern (mången fyraåring kan bära pappas hatt).

Att hjärnan ständigt bearbetar sinnesintryck och sållar bort de flesta är något att betänka. Stängs en bullrande fläkt plötsligt av upplever man en känsla av befrielse. En del säger att luften känns renare, färgerna vackrare när hjärnan befriats från del av arbetsbördan att sålla bort oönskade intryck.

Cocktailparty-effekten, att vissa människor lättare än andra hör vad som sägs när folk talar i mun på varandra, är delvis åldersrelaterad. Tjugoåringen har i regel lättare än åttioåringen att konversera omgiven av ett babbel av röster samt en mångfald av starkspelande högtalare och andra ljudkällor.

Särskilt äldre tröttas och plågas i kal akustisk miljö med många ljudkällor och en förvirrande mångfald av sena reflektioner. Diffuserande tavelramar på väggarna, stoppade möbler och mattor ovanpå centimetertjockt filtunderlag kan göra dem gladare. Bokhyllor med slarvigt instoppade böcker av varierande form är finfina diffusorer. Jag oroas av bilder i tidskrifter och annonser av livlöst kala följder av home styling: var är böckerna, leksakerna, högtalarna?

Lyckligtvis börjar restauranger och andra uppdragsgivare instruera arkitekter att frångå de strama idealen med kala blanka ytor överallt. Akustikern Ingemar Ohlsson (Audio Data Lab) har konstruerat särskilda samtalshörnor, högtalarfria tystare områden med talvänlig miljö. Mera sådant!

Örat kan med tiden förvärva ledningsfel, t ex en vaxpropp, med dovare klang som följd.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199

Stelare leder mellan hörselbenen kan försämra mellanörats funktion som
impedanstransformator mellan trumhinna och inneröra.

Många slags ledningsfel kan åtgärdas. Exempel: Vaxproppar kan mjukas upp med träget bruk av Revaxör, spolas bort eller sugas ut. Hörselbensleder som blivit styva (otoskleros) kan opereras.

Hjärnan kompenserar för smygande förändringar. Men inte för dem som plötsligt uppträder. Får man sin hörselgång hastigt fylld av vatten eller akut täppt av plastpropp märker man däremot den plötsliga hörselförsämringen.

Hårceller kan skadas exempelvis av kemikalier, infektioner eller buller, så att en eller flera skarpa dippar i tonkurvan erhålles (sensorineural hörselnedsättning).

Även sådant kan hjärnan i stor utsträckning kompensera för, och övertoner kan användas för att gissa grundtonens egenskaper. Detta fenomen är välbekant: man kan luras att tro att basåtergivning är bra när det mest är övertonerna från t ex basfiol som återges korrekt.
http://www.vardguiden.se/templates/Arti ... cleID=4199

En effekt som kan uppkomma vid nervskador eller hjärnstress är ökad känslighet för liten stegring av bullernivå (recruitment). Detta kan studeras genom Békésy-audiometri, en metod som fanns uppsatt t ex på KTH redan under femtiotalet.. Med kortare eller längre varaktighet kan uppkomma en oerhörd känslighet för även en liten ljudtryckstegring, något som känns igen från vissa anekdoter om bakfylla (klampa inte så, kattjäkel!).

Svår kronisk skada av ljudstyrkeuppfattning, så att måttligt starkt impulsbuller ger olika slags obehagsupplevelse eller rentav smärtor, kallas hyperacusis. Lindriga former därav verkar mera utbredda nu än jag fattade när jag första gången (1968) studerade fysiologi.

Ingvar Öhman och andra har oberoende av varandra funnit att bland personer med ökad känslighet för dynamik återfinns bedömare som har särskilt stor förmåga att särskilja reproducerat ljud från ljudet som åstadkoms med akustiska instrument. Jag efterlyser forskning kring hur detta samvarierar med människors stereohörsel.

Hur kan den som störs av plötsliga små ljudstyrkeökningar skydda sig? Impulsbuller, som handklappningar? Detta har varit en utmaning för människovänliga tekniker att anta. När folk applåderar kan man hålla för öronen. När dunka-dunka spelas i offentlig miljö, kanske otäckast vid vattengymnastik och i andra akustiskt oförmånliga lokaler, kan man täppa till hörselgångarna med pluggar, effektivast med sådana som görs efter att en intresserad öronläkare eller audiolog gjort en avgjutning av den skyddsvärda personens hörselgångar.

Tekniken för hörselgångsavgjutning har vidareutvecklats sedan Ronald Reagans bästa hörapparater kom från Dr House i Los Angeles och optimerades för presidentens hörsel och hörselgångar.

Elektronisk, ofta digital, signalbehandling har gett hopp för flera. Det finns nu många hörtelefoner som skickar in ljud i motfas för att reducera bullerstörningar. Rockstjärnor använder in ear-system av liknande slag för att höra sig själva och samtidigt slippa höra så mycket av resten av bandets ljud. Utrustningar av detta slag kan kombineras med individanpassade funktioner som kompressor, förstärkningsreglering, dynamisk tonkurvepåverkan och limiter. Moderna DSP-utrustade hörapparater kan hjälpa många, men de är inte gratis.

Den som har möjlighet att påverka sin ljudmiljö kan ju se till att tillräckligt effektiva och välplacerade diffusorer och absorbenter finns i rummen.

En ständigt återberättad gammal saga uppger att eftersom en lätt bullerskadad femtioåring inte har perfekt tonaudiogram mätt för ett öra i sänder bör vederbörande låta sig nöja med distorsionsrik, dynamik- och tonomfångsbegränsad musikåtergivning i hemmet. Trams!

Vi upplever verkligheten med kombinationen av sinnesorgan och hjärna, i befintligt skick. En gammal myt är att konstnären Carl Milles gjorde Orfeus-skulpturen så långsmal bara för att han var astigmatisk (ögats lins mera som cylinder än enbart sfärisk). Men han upplevde ju världen med samma ögon och hjärna som han använde för att betrakta sitt verk!

Som sagt är det en myt att äldre saknar behov av bra ljudåtergivning och att de inte skulle kunna tillgodogöra sig sådana upplevelser. I själva verket har personer med dippar i tonkurvan eller fallande tonaudiogram (som inte säger särskilt mycket om hur de uppfattar klangen hos röster och musik) ofta särskild glädje av återgivning med ren klang och jämnt förlöpande tonkurva. Några av de skickligaste pianostämmare och musiker jag har äran att känna må ha föga imponerande audiogram, men däremot en oerhört imponerande förmåga att uppfatta och analysera klangintryck i alla dess dimensioner (tid, spektrum, dynamik, rumsintryck är dock ord som de inte använder).

Jag blir ledsen av att besöka äldreboenden med kala golv och väggar, där uppfattbarheten av tal därför är dålig även för normalhörande, och där uselt ljud från en TV-apparat skräller i ett hörn. Men jag blir glad av att besöka äldreboenden med vardagsrumslik akustisk miljö, bra högtalare väl placerade och inslag av levande musik.

Det kan verka tossigt att utrusta seniormedborgare med en riktigt bra centerkanalhögtalare och hemmabioreceiver för att titta och lyssna på TV. Men då kan man ju återge talkanalen från filmer med utmärkt uppfattbarhet! Purister kan påstå att det är fusk att framhäva dialogkanalen och komprimera ljudeffekter (night mode) så att den lätt hörselskadade filmpubliken får samma potentiella upplevelse som yngre biobeskare, men varför förmena de äldre detta? Mer hifi till äldre!!!

Den som levat tillräckligt länge kan ha samlat omfattande erfarenheter av musik och dess återgivning. Sådant är inte att förakta. Det tar helt enkelt lång tid att hinna uppleva och ta till sig många slags musik, allsköns instrument och stilar, den underbara variationen i framföranden, mångfalden av metoder för presentation…

Många yngre hånler åt grånade män och kvinnor som skaffar sig bra ljudåtergivning hemma. I själva verket är den unga plastiska hjärnan och hörseln avvikaren i sin okritiska acceptans av skrän och distorsion.

Det är ett ofog att hörtelefoner och liknande ges allt större verkningsgrad och därmed ökar risken för hörselskador och tinnitus vid bruk av MP3-spelare. Aningslösa yngre vräker på i sin ljudbubbla och skadar sig för framtiden.

Omdömet anses (särskilt av äldre) bli bättre med åren – det vill jag låta vara osagt, men titta efter hur få som lyckas skaffa sig tinnitus genom beteende inlett efter 40 års ålder.

Äldre förtjänar bra hemmaljud och bra ljudmiljö överallt! Bättre hifi till oss som passerat 30!

EDIT: Texten i blått är alltså publicerad av mig men författad av Lars Bäcklund!

Med vänlig hälsning

Martin

[Perbrennare]

Underbart Martin
Du bekräftade för mig vad jag själv upplever.
Och Du.....De som hånler vet inte vad HiFi är eftersom de oftast konsumerar sin musik från MP3 spelare.
Hugaligen. Jag har sådan apparatur till talböcker. Musik skall upplevas, och hur låter de "äkta" kanonerna i 1812 i en sådan liten manick? Som en fjärt i rymden.
Känns som ljusår från HiFi. Jag vet inte om Bethoven var pensionär, men han påstods vara döv när han skrev sin "Nia" så med tanke på resultatet blir säkert sinnena bättre med åren.
Slulle vara kul att veta medelåldern på "Carlson Planets" forumbesökare. Själv är jag inte här för att jag inte kan njuta av musikens alla nyanser.
"I`m in" Martin
Bengan 65

[Ragnwald]

Bra skrivet Martin.
Vår generation har våra ljudliga preferenser från otaliga konsertbesök och vår hobby är ju att åstadkomma denna upplevelse så autentiskt som möjligt i hemmet, men kanske på en inte riktigt lika stark ljudnivå, men ändock dynamiskt korrekt.
Utifrån minnesbilder av dessa välljudande konserter justerar vår hjärna, lägger till och fixar svagheter i utrustningen, så att hemmaljudet låter ganska (väldigt)äkta.

Dessa MP3-anpassade inspelningar dagens ungdomar hålls till godo med är rent usagt förfärligt. Tror ni vid det här laget hört talas om The loudnessrace. Dynamikbefriad, komprimerad och nivåhöjd musik, som blir ruskigt tröttsamt att lyssna på.

Vår hörsel, hur olika de än kan vara (olika personer emellan) om vi skulle göra en audiologisk undersökning av den, är i alla fall den vi har att skaffa oss preferenser med vid konsertbesöken och i vardagslivet och är följaktligen den naturligt korrekta bilden av verkligheten för var och en.

Precis som du beskriver, har jag börjat få svårigheter att urskilja vad folk säger i större kala, ej akustiskt åtgärdade rum.
Sitter ofta i sammanträden med ca 50-100 personer och får efter mötet klarlägga punkter jag missat.
Mina påpekanden fick det goda med sig att nu sitter det akustikplattor både i taket och på väggarna i det stora rummet.
Förmodligen inte bara jag som hade problem.

Har märkt att vissa högfrekventa ljud triggar igång en svag tinitus hos mig.
Efter idoga undersökningar visade det sig härröra från datorn och TV:n, alltså inte ljud genom högtalare utan mekaniska och elektromekaniska oljud. Första gången jag blev uppmärksam på det, var efter att jag använt min första dator i hemmet en tid ca 12 år sedan.
Högfrekventa permanenta missljud i omgivningen blir allt fler och än så länge verkar ingen ta dessa på allvar.

Björn

[Martin Dellstig]

Hej!

Oj jag var kanske lite otydlig, texten var alltså inte skriven av mig, utan av Lars Bäcklund!

Fast jag håller med om den till alla de stycken jag relatera till.
Min far har ett par OD-11 och är helnöjd, tycker att hörbarheten är mycket bättre på dessa tillsammans med en gammal Akai receiver än på CD-radion han använt tidigare.

Med vänlig hälsning

Martin

[Martin Dellstig]

Hej!

Ytterligare en observation i ämnet.
Jag kikade lite i en gammal bok och hittade en liten bild om olika instrumets frekvensomfång (grundtoner + övertoner).

De flesta instrument har ju inga eller få grundtoner över 3000 Hz.
Övertoner däremot går ju långt upp i frekvens.

Precis som Lars beskrev så kan ju hjärnan lägga till information baserad på detta, används ju bl.a. för att få oss att tro på lågbas när vi endast hör dess övertoner.

Borde det inte då funka likadant att vid gradvisa förändringar så förmår hjärnan återskap övertonerna och därmed själv återskapa de ljud som vi egentligen inte kan uppfatta?

Undrar...

Med vänlig hälsning

Martin

[Ragnwald]

Borde det inte då funka likadant att vid gradvisa förändringar så förmår hjärnan återskap övertonerna och därmed själv återskapa de ljud som vi egentligen inte kan uppfatta?

Martin

Jo, kanske, men i så fall gäller det allt ljud i vår omgivning. Preferenserna förändras ju under tid och vi märker det inte förrän vi utsätter oss för ett frekvenssvep.
Ska vi då använda tonkontrollerna för att om möjligt kompensera för vår åldrande hörsel hemmavid, för att sedan på konserten uppleva ljudet som dovt, då tar vi ju med oss preferenserna hemifrån ?

[Martin Dellstig]

Hej!

Nä, det var just det jag for efter, att vår hjärna vet hur det skall låta och därför fyller på med den saknade informationen så att vi inte behöver vrida på tonkontrollerna.
(Bortsett från att jag kanske ibland vrider på baskontrollen lite )

Med vänlig hälsning

Martin

[Ragnwald]

Om det vore så väl, skulle ju hjärnan även kunna kompensera vid ett frekvenssvep.
Nej preferenserna är färskvara. Hörselnedsättning sker ju normalt inte över en natt, utan pågår under decennier.
Vi har följaktligen god tid på oss att vänja oss vid en allt mer begränsad frekvensomfångsuppfattning, utan att vi egentligen märker så mycket av det och inte heller störs nämnvärt av det. Man får som sagt vara glad att man i alla fall kan njuta oförändrat fullt ut av djupbas på sub och infranivå.
Men jag minns att jag i min ungdom fick hörseln noga testad i LTS regi och efter det utnämnd till guldöra, det var tider det.
Undrar hur man skulle reagera om man fick tillbaks den hörseln, om så bara över dagen för att jämföra ?

Björn

[Martin Dellstig]

Hej!

Ett frekvenssvep sker ju med EN ton utan övertoner etc så det finns ju inget att jobba med för att återskapa något, det finns ju inga över- eller undertoner som kan ge ledtrådar till grundtonen.

Att få tillbaks hörseln för en dag skulle sannolikt förstöra väldigt mycket, hela systemet skulle väl rekalibreras och när den dagen är slut skulle hörselförändringen ske abrubt, alltså utan möjlighet till kompenastion ör gradvisa förändringar.

Det torde väl innebära att hela hörselupplevelsen blev sabbad!

USCH

Det är inget man ens vill utsätta sin värsta ovän för!

Med vänlig hälsning

Martin

[thokos]

Här har vi hamnat rätt !
Kul med en diskussion om detta med hörseln och det som tas upp i nyhetsbrevet.
Jag har läst det mesta som skrivs och kan bara konstatera att det stämmer mycket väl med min uppfattning. Ljud och i synnerhet musik är individuellt och subjektivt. Jag har själv en intermitent tinitus som triggas av olika ljud. Jag kan konstatera följande,
Min ljudupplevelse bygger på dels det jag hör men också i stor utsträckning på vad hjärnan tolkar. Jag kan ge ett exempel. Personer med grav hörselnedsättning kan idag opereras med en teknik som innebär en teknisk lösning som leder ett antal frekvenser till hörselnerven. En sådan operation innebär dock att den vanliga hörseln helt upphör. En sådan operation görs enbart på personer som har hört tidigare. En sådan person kan exvis förnimma ljudet av en vattenkran och "höra" hur den låter beroende på att personen tidigare har hört ljudet och hjärnan har lagrat den informationen. Har man inte den "erfarenheten" så hör man endast en bråkdel av ljudet. Det är det jag kallar för "annan psykologisk effekt".
Jag upplever också, som många i nyhetsbrevet (specialister) anger att jag är känsligare idag för missljud. Jag anser att det "stör" den upplevelse jag får från musiken och den lagring som finns av erfarenhet. Därför är min tes ostridig för den är individuell. Om jag aldrig lyssnat på musik har jag inte heller den "lagringen".
Subjektivt då!? Det beror självklart på vad jag lyssnat på för musik som ger mig den "lagring" eller erfarenhet som hjärnan känner igen. Dessutom är det ju helt individuellt vad man upplever som häftigt och behagligt av musikens olika fraseringar och egenheter.
Därför mina vänner så hävdar jag fortfarande att musikupplevelsen i större grad påverkas av det individuella och det subjektiva i hjärnans tolkning av ljudeupplevelsen än jakten på frekvenser.
Med det också sagt att jag är ingen förespråkare för felaktiga renoveringar, definitivt inte, men att byta skumkanter på ett element som tärts av tidens tand och med en korrekt centrering av spolen, blir som den blir vilket man kan mäta sig till men det är ingen högre vetenskap. En högtalare är trots allt en trivial mekanisk konstruktion som inte (i renoveringssammanhang och med de förutsättningar som objektet ger) kan göras bättre genom att hävda att den ger välljud genom en större ekonomisk insats.
Trevligt. Och tack Per att du tog upp denna diskussion, jag tycker den är spännande.
/thokos