CarlssonPlanet

Jag lyssnade på OA58 hos HiFi-Art i Stockholm den 28/2. Butiksinnehavaren var mycket kunnig och vänlig. Jag hade inte förberett mig bra och därför inte tagit med några vettiga inspelningar som jag uppskattar/känner till. Den enda CD (nyinköpt SACD-hybrid) som jag hade med mig var Sibelius/Walton violinkonserter Philips 470 622-2 PSA. Övriga CD jag fick lyssna på var Alison Krauss, en sampler från Dorian, Shostakovich symf. nr 5/Previn/RCA plus någon äldre Karl Böhm/DG (Deutsche Grammophon).

Jag hade höga förväntningar på högtalarna och dessa infriades nästan helt. Akustiska gitarrer (Alison Krauss) låter betydligt fylligare/verkligare än på mina gamla Misson 781 hemma hos mig. Däremot tycker jag att elförstärkt musik kan låta lite vasst genom Carlsson på sången och instrument (jag minns en demo av OA50.2/Göteborg/Arken-mässan/Larsen). Men jag tror detta beror på inspelningarna och att det spelas lite för starkt (för min smak). Rumsklangen från de klassiska verken (särskilt Dorianinspelningarna) lät väldigt solid och fyllde ut bra mellan högtalarna. Stråkar (Philips och RCA) och operaröster (Dorian) låter också väldigt trovärdiga. Högtalarna ger tillräckligt höga ljudtryck, mycket starkare än man kan spela i en lägenhet. Högtalarens basegenskaper kommenterar jag inte då jag inte är någon bra bedömare av detta. Möjligtvis blev stora orkesterverk lite grötiga (Philips, trots inspelningsteamet Dekker/Groot), men jag kanske har för höga krav och för liten budget. Jag går ju ofta och lyssnar på Svenska Kammarorkestern och Göteborgs symfoniker. Högtalarna "avslöjade" ett dåligt integrerat/dovt piano (Böhm/DG har jag för mig), antagligen en separat mikrofon medan stråkarna på samma inspelning lät underbara (naturtrogna).

Jag vill nog lyssna någon gång till på inspelningar jag känner till bättre, innan jag slår till. Men OA58:or skulle passa ganska bra till min 4.0-kanals (musik)anläggning, både placerings- och budgetmässigt.

Forumvänner!
Underbart för en gammal Carlssonredaktör att läsa denna tråd med er ingående, kunniga och hängivna diskussion kring återgivnningskaraktäristiken hos OA-58. Vill bara lägga mig i några av diskussionspunkterna som åtminstone för mig inte slutar med frågetecken:

1. "HÅRD DISKANT":
Detta är helt och hållet beroende på två saker som INTE har med OA-58 att göra, nämligen:

A: ELEKTRONIKEN
Nya Carlsson T-11oa-diskanten är ett sanslöst rent och avslöjande diskantelement, jag tror inte jag någonsin tidigare hört en så fullständigt ofärgad och högupplöst diskantåtergvning som T-11oa ger i en högtalare. Jag har nu hört OA-58 i mängder av - ja, närmast alla typer av - anläggningar från billiga sommarstugevarianter med 60-talreciever och kassettdäck via våra egna referensprylar till svindyra Gamutanläggningar. Och jag kan bara intyga detta: Det är inte diskanten som låter hårt. Det är i så fall elektroniken! Dålig elektronik har tyvärr förstört chanserna för många presumtiva Carlssonkunder genom åren.

B: RUMMET
Den andra orsaken måste vara: Rummet. Särskilt Carlssonrummet på Arken har i flera år varit ett problem. Men även på Sheratonmässan sist hade OA-58 en helt verklighetsfrämmande hård och markerad diskant. Den blev visserligen bättre med lite nyare Roksan-elektronik andra dagen - men inte bra. Det berodde sannolikt på både rum och Roksan.

För - som jag tror jag redan berättat i nyhetsbrev - tillbaka nästa kväll på SSC-lokalen med bara en liten Denon UD-M30 som drivverk var återgivningen från demoparet åter så där magiskt Carlssonbra igen, just så bra som OA-58 egentligen låter när rummet är åtgärdat och elektroniken transparent. (Det är just därför vi har en lista med rekommenderad elektronik: För att alla ska kunna få njuta av denna magi!)  

2. PRISVÄRDHET
Att OA-58 är prisvärd visar väl om inte annat prisjämföreslen med OD-11 i senaste nyhetsbrevet. Men även bredvid marknadens övriga modeller i prisklassen är den överlägset bäst, utan minsta konkurrens menar jag. Och jag har verkligen letat efter utmanare här i Stockholmsbutikerna och på de senaste mässorna för att kunna göra en intressant lyssningsjämförelse. Men det är ingen idé, OA-58 är så överlägsen att jag inte orkar släpa hem icke-konkurrenterna!

Själv lyssnar jag nu på följande anläggning hemma: Ett par OA-58 som fronthögtalare och två par OD-11 som surround- + bak-surroundhögtalare. Och jag skulle utan problem kunna leva resten av livet med denna anläggning - vilket ljud!
Häromdagen hade jag en högt uppsatt ansvarig inom det officiella musik-Sverige hemma på provlyssning av OA-58. Han har själv levt med OA-2212 i många år (dessa är nu renoveringsfärdiga). Och han hade aldrig hört så bra ljudåtergivning i sitt liv. Och då lyssnade vi bara på fronthögtalarna.

DRÖMANLÄGGNING
OA-58 har den där absolut "rätta" återgivningskänslan som bara klassikerna uppnår. En dröm jag själv har vore om HiFi Klubben skulle börja sälja Carlsson. För tänk vilken 10.000-kronorsanläggning de skulle kunna sätta samman:

OA-58 +
Denon UD-M31 +
Kabel

En anläggning att dö för!
Ställ upp vad som helst i samma prisklass bredvid denna anläggning i ett bra lyssningsrum (tjocka mattor, reflekterande tak). Ingenting kommer att bräcka Carlsson OA-58/Denon UD-M31 - tro mig, jag har verkligen lyssnat.

EPILOG
Intressant var att någon av er t.o.m. tyckte att basupplösningen i OA-52.3 fick se sig slagen av OA-58 i något rum. Det säger väl något om prisvärdheten. Sedan är det en annan sak att kommande OA-60 och OA-62 kommer att bli ännu renare, mer dynamiska och upplösta. Men då till helt andra pengar!
Ja, det blev ett långt inlägg. Men det blir så där när man är kär....

Jag håller med om att OA58 är en alldeles otroligt prisvärd högtalare...

Dock är 51.3, 52.3 fortfarande ett antal snäpp bättre...

Ang. att dessa kan låta lite hårt då man pressar dem... (kvinnoröster "spricker lite etc.) -det är till viss del sant och beror på elementent frekvensgång...

Tittar man på dessa grafer över elementens frekvensgång så ser man den "puckel" i frekvensgången som orsakar denna upplevelse av "hårdhet"...

Graf lånad från Scanspeaks hemsida
http://www.d-s-t.com/scs/index.htm

Graf för 18W8542


Graf lånad från Scanspeaks hemsida
http://www.d-s-t.com/scs/index.htm

Graf för 18W8545


8545 har en puckel på flera dB i området 1500-2200 Hz, även 30° off axis som är fallet i OA51, OA52...

8542 har en liknande puckel som t o m börjar ännu tidigare ner i frekvens...

Detta är något som inte tas om hand och dämpas på ett lämpligt sätt med ett enkelt 6 dB filter som är fallet för basen i alla 50 modeller...

Anledningen att jag själv märkte  detta praktiskt var att jag renoverat ett antal 18W8542 (coatat med visaton LTS50 och ny 8545 gummikant)...
Vi satt en kväll och mätte frekvensgång och konstruerade filter till en kompis hembyggda högtalare (3 vägare med Seas 8" i bas, Seas P17REX bas/mellan och Vifa ringradiator som diskant)
Vi hade OA51.3 som referensobjekt

Hur som helst så tyckte vi att Seas P17 lät otroligt tråkigt jämfört med OA51.3 så jag gick ner i källaren och hämtade ett par renoverade 8542:or och så stoppade vi in dessa som bas/mellanreg. i stället...

Huga så det lät...

Vi mätte och fann att frekvensgången är precis som angivet i grafen ovan, men denna boost i mellanreg. stack ut på ett sätt som gjorde det svårt att gilla ljudet...

Allt var uppkopplat till 3 stereoslutsteg via ett digitalt delningsfilter/pareametrisk eq så det var lätt att skapa en eq-kurva för att ta bort felet och sedan mäta frekvensgången igen...

Med korrigeringen på plats lät det alldeles sanslöst bra, varmt, rappt, mustigt men med alla microdetaljer i behåll (något som absolut inte var fallet med P17)

Killen som ägde provhögtalarna skulle inte köra dessa aktivt sedan så vi skapade ett passivt filter "ekvivalent" med det aktiva vi kört med, korrigeringen av basens frekvensgång skapade vi med ett milt notch-filter som vi labbade fram i electronic Workbench...

Med alla de passiva filterkomponenterna på plats så satte vi oss åter för att lyssna...
Det lät riktigt riktigt bra, så bra så jag själv i mitt stilla sinne började ifrågasätta om jag är på fel spår som kör helaktiv delning... -det verkade ju inte behövas...

Dagen efter mätte jag upp mina Aktivt delade OA51.3 och gjorde en mild eq för att korrigera för 8545's puckel i frekvensgången... ljudet blev ett antal snäpp bättre då man spelade högt... all hårdhet, -att det spricker en aning, -att det kan låta lite ansträngt, hade försvunnit...

Jag skall vid tillfälle mäta mig fram till ett lämpligt notch filter att sätta över baselementet på mina passivt delade OA52.3
Det är komponenter för några tior och är lätt att sätta dit och lätt att ta bort...


Jag återkommer med komponentvärden/schema då detta är gjort, så kan ni prova själva...

Mvh

/Stefan

Intressant det du skriver!
Vore kul att förbättra sina OA51.3 or ytterliggare ett snäpp,
om nu det är möjligt!

Dock lite oklart vad du menar.

1) I vilket frekvensintervall vill du lägga notchfiltret?
Av kurvorna att döma verkar det vara i området 2-5 kHz och puckeln vid 3 kHz
men diskanten tar väl vid här någonstans, minns inte riktigt
var brytfrekvensen fär befintligt delningsfilter är men det ligger
väl kring 2-3 kHz?

2) Är det 8545 som svarar mot elementet .3-uppgraderingen?

---

Sist men inte minst - vad är kopplingen till OA58?



Jan Peter

1. Den puckel som påverkar ljudet ligger alltså för 8545 i intervallet 1500-2200 Hz och det är alltså där notchfiltret skall jobba, -2 dB typ... Ovanför gör ju basens spole sitt jobb men den behöver alltså lite hjälp i ovan nämna område...

2. 8545 är alltså .3 basen ja...

Kopplingen till OA 58 är alltså Eriks synpunkter tidigare i tråden m a p jämförlsen OA58 - OA52.3  :D

Mvh

/Stefan

Jag förstår bättre!

Du säger i ditt inlägg ovan att "kvinnoröster" kan tendera att spricka
och låta ansträngt om man går upp i volym. Kan du utveckla detta lite,
så vi andra kan kolla upp närmare. Är det Diana Krall du lyssnar på
eller någon som sjunger i ett högre register?

Har också börjat lyssna på Diana Krall, och också sedan tidigare
Lisa Ekdahl (jazzplatorna) som ligger lite högra upp, och sedan
aldra högst Alice Babs. Men jar har inte (hitills?) märkt de här
problemen. Ibland kan jag dock höra på piano-toner att vissa kan
låta som om något "bottnar" någonstans i kedjan, men tror att det
ligger mest i inspelningarna. Men kanske skall kolla det närmre.
Tror inte jag har problem med elektroniken, har bra grejer.

Den andra du behöver förtydliga är att det här märks om man höjer volymen.
Det här alltså en olinjär effekt? Vid vilken ljudnivå gäller de uppmätta
frekvenskurvorna? Jag tror också att verkliga högtalare har olinjär
egenskaper och att vi har säkert vissa förskjutningar i frekvensgång,
distorsionivåer etc. Men sådant pratas så vitt jag hört ganska lite om.
En viktig parameter borde vara inom vilket intervall av tillförd effekt
som filtret/högtalren är "bäst".

Typiskt borde surround-högtalare då dimensioneras annorlunda för att
ge "bäst" resultat vid låga effekter.

Jan Peter

Hej!

Det är väl så att örat är känsligast i mellanregistret?
Det är väl därför som man har "loudness funktionen" för att framhäva bas och diskant vid låga volymer.
Så är det så alltså att du menar att högtalaren skulle vara olinjär eller örat?

Förvirrad

Martin

Stefan (AVR7000) pratar om puckeln 1.5-2.2 kHz.
Det verkar på honom som om man succesivt höjer volymen
så börjar kvinnoröster "spricka". Alltså en olinjär effekt
i återgivningssystemet och som med all sannolikhet ligger
i högtalaren (eller delningsfiltret). De kurvor han visar
är ju upptagna vid ett viss effekttillförsel och det kan ju
hända att frekvensgången i aktuellt område ser annorlunda
ut beroende på effekttillförseln, och det är data han inte
har visat.

Håller med om att hörseln är olinjär och vid låga volymer
bör man förstärka bas och diskant, för att bevara klangkaraktären.
Har inte tänkt på det innan, men det borde ju innebära att
man för bak-högtalarna borde ha loudness-knappen på (om man har någon).
Har inte sett någonstans att man pratar om vikten av loudness kompensering
för bak-kanaler, men har inte läst speciellt om olika mångkanals förstärkares olika finesser.

Jan Peter

Jan Peter @ Fri Jan 14, 2005 12:38 pm wrote:<SNIP>
Håller med om att hörseln är olinjär och vid låga volymer
bör man förstärka bas och diskant, för att bevara klangkaraktären.
Har inte tänkt på det innan, men det borde ju innebära att
man för bak-högtalarna borde ha loudness-knappen på (om man har någon).
Har inte sett någonstans att man pratar om vikten av loudness kompensering
för bak-kanaler, men har inte läst speciellt om olika mångkanals förstärkares olika finesser.

Jan Peter

På många recievers kan man manuellt ställa viss Eq. för varje enskild högtalare, inte olika för olika ljudvolymer dock...
Men, men, men det är väldigt olika vad som kommer ur den där surroundkanalen beroende av vad man lyssnar på, en typisk film har väldigt lite ljudvolym bak utom enstaka effekter, en typisk SACD har oftast akustik i bak och en DVD-A som t.ex Björks Medulla har lika viktig/stark information i varje högtalare. (bara 3 exempel på hur olika det kan vara)

En nackdel med alla möjligheter till inställningar gör att man lätt börjar leta efter det optimala för varje media/skiva man just skall lyssna på = soppa.