CarlssonPlanet

Får instämma i kören. OA58 (och 52.3) lät verkligen inte bra på mässan. Jag har hört dem väldigt mycket hos en god vän och vet vad högtalarna går för och tycker att det är synd att de inte lyckades visa detta på mässan.

Men det var svårt med rummen. I mitt tycke var det bara 2 av rummen på övervåningen som det alls var lyssningsbart i. Resten lät hissat i diskanten (ljust/vasst) och bumligt i basen.

/Erik

Instämmer i kören. Ända sen första lyssning på 58:orna i Skarpnäck så har jag uppfattningen att de är vassa i diskanten. Spelningen på mässan ändrade definitivt inte den uppfattningen. Men, jag har min teori.......

// C-C

CCL: Instämmer om intrycket både i Skarpnäck och på mässan, men jag kan med gott samvete lova att detta absolut inte är en del av karaktären hos OA58. Jag har lyssnat på dem säkert ett 30-tal timmar nu hos en god vän som har dem och de låter verkligen helt underbart.

Jämfört med paret som spelade i Skarpnäck är dock diskanten sänkt 0,5dB i produktionsexemplaren. Inte mycket, men lite, som man säger.

/Erik

Lyssnade åxå på 58:orna på mässan, men tyvärr inte speciellt "kontrollerat".
I vilket fall mycket bättre än jag minns OA5:or från tidigt 70-tal Framför allt utan den vasshet som nästan alla andra demo´s på mässan visade, tex på röster. Även mycket dyra system uppvisade ofta någon form av "fräsighet", speciellt på kvinnliga röster. Det hörde man inte på OA58 trots en ganska ljus klang.
Något som alltid varit bra med Carlsson är att stereoperspektivet fungerar hyggligt även när man står långt ut vid sidan av högtalarna.
Sofistikerat ljud med avgrundsdjup bas etc finns förstås inte, men vad kan man begära för ca 6000 kronor?
Allt med reservation för dåliga lyssningsförhållanden på mässan, bland annat stod en högtalare med ryggen mot en sänggavel av tyg, den andra direkt mot hård vägg.....

Det mesta lät vasst och hårt på mässan. OA58orna gjorde det också, och med högt ställda förväntningar blev man lite besviken. Men man bör nog också påpeka att det fanns många namnkunniga och dyra högtalare som var ännu värre i det avseendet. Det märkligaste är kanske att det trots allt fanns några som lät bra!

Apropå vassheten hos OA5 (och popboxar): Med nya diskanter blir den som bortblåst (efter rätt lång inspelning). När jag bytte till CT62 upplevde jag att diskanten blev klar och öppen, trots en viss höjning av diskanten låter den mindre vass, och de andra registren låter också bättre, konstigt nog.

Jag snackade lite med John L om vassheten på mässan. (hade turen att kunna jämföra med 52.3:orna). En förklaring som John nämnde var att det trots allt är så att 52,3:orna spelar så mycket renare. (ca 12 tkr renare). Det ligger nog någonting i det. Men, för sitt pris låter ju 58.an kanon. Jag tror att 58:an kan få fart, designen ligger ju också i tiden. Let's hope for the best !!!

// C-C

Just renheten tycker jag är där som OA52.3 brister (lite). Något jag även upplevt hos andra högtalare försedda med samma baselement. Så man ska kanske inte dra för stora växlar utifrån priset, etc.

I Trollhättan när vi spelade ruggigt högt i stort rum på både OA58 och OA52.3 tyckte jag det var extremt tydligt hur Scan-Speak basen tappade greppet långt före SC165-4 i OA58. Därmed inte sagt att det är jättestor skillnad på mera normal volym, men kolfiberpappkonen är ju kanske inte världens bästa konstruktion direkt. OA60 var outstanding i renhet, där kommer ingen av de 2 andra i närheten. Men så har den ju också ett mycket bättre nyutvecklat baselement (även om det nu kanske ska göras om lite).

Just my 2 cents, som dom säger på andra sidan atlanten.

/Erik

Det är möjligt att du har rätt vad gäller renhet vid extrem volym - kan inte uttala mig om det. Vad John menade var nog diskantregistret, det var ju det vi diskuterade. Han e ju proffset, inte jag.

Annars finns det väl en annan förklaring till den stora skillnaden mellan de båda paren på mässan?

Som sagt, OA 58 är säkert en kanonbra konstruktion för sitt pris, man kan inte begära mer.

C-C

CCL: Det kan finnas en förklaring till, nämligen att högtalarna trots allt var något olika placerade. Stående vågor i rummet och reflektioner gör att det kan bli ganska olika om man flyttar på allt en meter. Fast nu var väl avståndskillnade närmare 70 cm, men i ett sånt litet rum hamnar allt högre upp i frekvens och avståndskillnaderna märks mer

Som sagt: det finns många uppfattningar.

Hörde 58:or hemma hos Danne några da'r innan mässan. Dom lät betydligt bättre hemma hos Danne än på mässan. Imho var ändå 58:orna bland det som lät bäst på mässan av det jag hörde. 52:orna hade jag inte tillfälle att lyssna på.

För min del tyckte jag, som jag tidigare sagt, att mässan mest var en besvikelse, eftersom jag insåg att man inte kunde avgöra hur saker och ting kan låta under bra förhållanden. Det gick över huvud taget inte att göra jämförelser eftersom en del utställare verkade ha ansträngt sig för att få det att låta så bra som möjligt, medan andra mer eller mindre bara verkade ha ställt in prylarna och satt i sladden och se'n kört.

Slutsatsen för min del är att det enda sätt att veta hur ett par högtalare fungerar är att provlyssna dom hemma, alternativt hemma hos någon som bemödat sig om att försöka få det att låta bra.

Resonanser är ett kapitel för sig. Jag har lyssnat på 58:or hemma hos mig själv, när Per G kom med ett förseriepar till Carlssonträffen. Hörde inga resonanser då, men jag var trött efter många timmars intensivt lyssnande på många olika högtalare, så jag hade svårt att betrakta mig som ett tillförlitligt vittne vid det tillfället . Sedan har jag lyssnat på dom på Hifi-Art, hemma hos Danne och på mässan. Vid alla dessa har jag hört "otrevliga" resonanser i basregistret, knappt märkbart (utan större praktiskt betydelse vid normal lyssning) hos Danne, men desto tydligare på Hifi-Art och på mässan och på olika "ställen" (=frekvenser?) i de olika rummen.

Björn