CarlssonPlanet

För att förhoppningsvis skapa lite klarhet i denna avancerade diskussion dristar jag mig till att klippa in en fråga från Faktiskts forum om nya projeketet OA-216 och OA-116 med svar från Ingvar Öhman (som tyckte detta var en god idé att göra):

Tobm frågade på Faktiskt:

"Får man fråga vad det är för tänkta mellanregister och baselement till dessa
framtida OA-216? B65oa-II? 16 respektive 8 ohm? Eller är båda elementen 8
ohm? Eller kommer det att finnas så många olika filtervarianter att man kom-
mer kunna använda även gamla Sonabelement t.ex. 16 eller 8 ohm som mellan-
register och 5,3 ohms baselement?

Många frågor, men eftersom jag får uppfattningen att det kan vara en intres-
sant högtalare skulle man ju vilja veta mer om den. Och jag som just köpt ett
par OA-116, ska man behöva kasta dem på återvinningscentralen i Högdalen
nu... "


IngOehman svarade:

"Du skall ansolut INTE slänga dina 116! Det är ju en originalhögtalare som
jag rent av håller som en av de allra bästa Sonab:arna. Även bättre än
2212 på många sätt, ehuru om basområdet lätt kommer till korta när man
försöker spela upp en grand casa på realistiska volymer.

Vad man kommer att kunna göra med 116 är att renovera dem med nytt
(läs kommande) baselement (5 ohm och 8" stort, men motorstyrka nog att
klara den rätt så lilla lådan). Allt man behöver göra är att förse lådan med
en ny underdelsplatta som passar nya baselementet, och förstås anpassa
med nytt filter. Mellanregisterområdet kan även det renoveras med "nytt"
element, det vill säga med B65-oa.

Nytt filter krävs även där, och det kommer att finnas info om det hos HiFi-
kit strax efter påskhelgen. Det samma gäller förstås BP-filtret för 2212
med samma element, fast då två av dem.

I diskantregistret kan man byta till T22-oa, och filter för det har funnits
info om hos HiFi-kit några dagar, och förstås här i tråden också.

Så inte tusan skall man slänga några Sonab-högtalare! 216 är dock ett
helt nytt system, men enligt gamla (fina) skolan, som kommer att kunna
köpas både som komplett byggsats (färdigfrästa delar i mdf för lådan och
alla andra delar ingår), och som färdig högtalare.

Kostnaden blir dock självklart en hel del mycket högre än att renovera ett
förefintligt Sonab-system, men så är 216 också tänkt att vara ett creme-
de-la-creme system.

En 116 med det nya 5 ohms bassystemet klarar en akustisk uteffekt som
är ungefär 50% större än från en original-116, men då med en mycket,
mycket mjukare limitering, och med mycket större överstyrningsmarginaler
därtill, alltså utan att ta skada. Så det verkar som mycket större skillnad.


Den nya 216 är ett helt annat djur. Den kommer att vara ungefär lika stor
som en 2212, men med en akustisk uteffektförmåga som är fyrtiofaldigt (!)
större än från 116, och tiofaldigt större än från 2212! Som sagt - ett helt
annat djur...

Projektledare för detta OA-216-projekt är Ola68; produktifikatör, bollplank
och teknikresurs under prototypframtagningen är Naqref. De två kommer
även att tillsammans se till så att konstruktionen blir tillgänglig för alla
hugade - både som byggsats och som färdiga högtalare. Vi har i gruppen
till och med, alla redan, fått med oss en återförsäljare, känd från TV!

Men det kan nog bli flera.

Vh, iö "

nagref wrote:

jansch wrote:1. Intressant är att skillnaden mellan 5,3 ohm och 8 ohm är 1,76 dB i ljudvolym (Detta under förutsättning att högtalarnas känslighet är i grunden lika). Visserligen är det hörbart men ändå rimligt kompenserbart med lite bashöjning på förstärkaren och kanske t o m bra att få lite "hängmatta" i baskurvan totalt.

2. Värre är nog att filtret dvs spolen är dimensionerad för 2x5,3 ohm och då att den tänkta "brytpunkten" för basfiltret hamnar högre upp i frekvensregistret med 2x8ohm, sådär bortåt 700 Hz istället för 450 Hz.

3. Min ide´ är därför att parallellkoppla ett motstånd på ca 33ohm (10 watts borde räcka om man nyttjar högtalarna i vanliga bostadsrum) över varje 8 ohm:s baselement. Då "ser" filtret en last som bättre motsvarar 5,3 ohm:arna.

4. Det kan finnas ett problem med detta och det är att den elektriska dämpningen blir bättre och att då basreflexfunktionen inte jobbar fullt ut. Å andra sidan förbättras ju insvängningsförloppet och basen blir "torrare". Frågan är hur marginellt detta är.....

En annan och mycket enklare ide är ju att bara ersätta basarna och nyttja den befintliga byglingen i det läge som ger full spollängd och på så sätt får en övre brytpunkt för frekvensregistret som ligger någorlunda närma de tänkta 450 Hz. Problemet är att man(jag) inte vet värdet på spolen så man kan räkna på det, både okortad och kortad. Är det någon som vet?Man skulle ju oxå kunna parallellkoppla en konding över båda högtalarna på sådär minst 22 uF (lite osäkert då man måste veta spolens värde) för att "rulla av" lite snabbare. I praktiken ett dåligt dimensionerat 12dB/oktav filter där kondingen alltså är lite för liten ....

5. En tredje variant är ju att parallellkoppla basarna och lägga ett 0,82 ohms motstånd i serie med högtalarna. Dvs öka belastningen på filtret något och använda läget på befinliga byglingen som kortar spolen.
I detta fall har också högtalarna bättre dämpning än orginallösningen. Parallellkopplade högtalarelement är ju att föredra generellt.

1. Jag förutsätter att du räknar 10*log(5.3/8). Det är inte korrekt att göra så. Det ska vara 20*log(5.3/8) om man förutsätter att den rörliga massan är konstant och att Bl-produkten är konstant. Nu kommer inte Bl att bli konstant även om man har samma magnetsystem för man använder sig då av en tjockare tråd (annars kommer slaglängden att bli mindre) och då minskar längden tråd i magnetgapet. Dessutom så är inte ett 8-ohmselement på 8 ohm och 5.3-ohmaren är inte på 5.3-ohm resistivt. Så med mindre än att man har elementens alla parametrar så kan man inte schablonmässigt räkna på detta viset. Gissningsvi är känslighetsskillnaderna något mindre än de du har angivit.

2. Om du inte har hela den komplexa impedanskurvan så kan du inte göra dessa förenklingar. 8-ohmselementet har högre dc-resistans än 5.3-ohmaren men det förra är försett med komponenter som håller nere induktansen vilket gör att det inte med nödvändighet har lägre impedans vid den tilltänkta brytfrekvensen. Endast mätningar på impedanskurvan visar hur man ska justera filtret.

3. Så kan man bara räkna om man har frekvenslinjär impedans vilket man som sagt inte har.

4. Jag förutsätter att du menar att man sänker Qes genom införandet av parallellmotstånden. Nu vet jag inte vilken serieresistans som spolen har men något säger mig att den är så mycket lägre än 66 ohm att skillnaderna blir ytterst marginella.

5. Och vips har du ökat känsligheten med 6dB vid parallellkopplingen vilket gör att du får dämpa rätt rejält för att komma ner till nivån som mellanregisterelementen och diskanterna har... Vilket i sin tur ger en kraftig ökning av Qes och en fin brist på kontroll av elementet.

Jag håller med dig i det mesta Anders (ett "men..." kommer dock snart ).

Och formeln 10*log(5.3/8) för känslighetsökning är förstås en förenkling som bara ger helt korrekta resultat i vissa specifika
fall, t ex om man använder flattrådsteknik i talspolen (men då stämmer den faktiskt exakt om trådlacken görs proportionell mot
trådens höjd).

Skall man vara noga så gäller för samtliga andra fall där impedansen skiljer mellan olika versioner av ett element, att känslig-
heten i linjära området är proportionell mot Bl/(Mm*Re), och vill man ha känsligheten i log-mått (dB) så blir det alltså SPL =
= K + 20log(Bl/(Mm*Re)). K är en konstant som man får välja för att passa den inspänning och den membranarea som gäller
för den uppgift som man söker (men man kan ju även välja att inkludera membranarean i formeln (i täljaren) och fixera spän-
ningen till 2,83 volt, och då blir K sisådär 87).

För flattrådsfallet (där man alltså lindar talspolen i ett lager och tjockleken är en konstant, medan trådens höjd är den variabel
som avgör impedansen) Blir faktiskt (K+20log(BL/(Mm*Ra))) - (K+20log(BL/(Mm*Rb))) samma sak som 10log(Ra/Rb), eftersom
ju Bl är proportionell mot roten ur Re i det specifika fallet.

Men - så blir det inte när man hantera vanlig rundtrådstalspole!

Hur blir det då då?

Om man bibehåller lagerantalet bli BL efter en impedansminskning proportionell mot kubik- och inte kvadratroten ur impedans-
kvoten. Halverar man ett elements impedans så sjunker alltså inte Bl typiskt till 0,7071068... [alltså 0,5^1/2 = 1/sqr(2)], utan
till 0,7937005... [alltså 0,5^1/3]. Det är precis över 1 dB (+12,25%) mer än de tre dB man kanske väntar sig av en impedanshalv-
ering (beräknat med den formel som får Anders att skriva "Det är inte korrekt att göra så").

Men: Massan ökar ju också!

Hur stor denna ökning blir beror på kvoten mellan talspolemassa och den massa som finns i det övriga rörliga systemet. Talspole-
masseökningen kan man enkelt härleda ut konduktivitetsökningen som beror av talspoletråddiametern. Denna inser man lätt
förhåller som såsom diamatern upphöjt i tre. Dubblar man t ex tråddiametern så ökar trådens tvärsnittsarea med en faktor fyra
gånger (ytmåttet är kvadratiskt mot diametern), men dessutom får man för en given talspolelängd in bara hälften så många varv,
vilket dubblar konduktiviteten ännu en gång - summa åtta gånger (2^3 = 8!) Tar man samma enkla intuitiva samband baklänges
så inser man direkt ett en halvering av talspoleresistansen ger en massaökning om 26% ungefär (vilket motsvarar en nivåförlust
på precis över 2 dB).

Så, om talspolens massa är dominerande över membranets och alla de andra rörliga delarna (vilket den inte är ens i de flesta
diskantelement, även om det finns sådana fall), och för resonamengets skull så till den milda grad att andra massor helt kan för-
summas (igen: för resonemangets skull, sådana fall finns inte i verkligheten), så kommer det att kompensera med marginal för
den extra kraftfaktor man får (av att en talspole med ett fixt antal lager med tjockare tråd utnyttjar energin i gapet bättre (för
så kan man också se det, man kan bolla med sambanden på många sätt nämligen, och så är det faktiskt alltid inom fysiken)
genom att fylla ut en större volym av det) - och man får en känslighetsökning som blir MINDRE än de cirka tre dB som den enkla
formeln 10*log(5.3/8) anger. Om rörliga massan å andra sidan domineras minimalt av talspolen (så är fallet med rätt många bas-
element) så kan det motsatta gälla - att man får en känslighetsökning som blir större än de tre dB som enkla formeln anger.


KORT SAGT 1: Den som vill räkna noga skall självklart utgå ifrån de faktiska variablerna och inte utgå ifrån att talspolens lednings-
material är oförändrat och utndantränger samma tvärsnittsarea i magnetspalten. Men - vet man att flattrådsteknik använts,
och att lacken på tråden har försumbar tjocklek, eller att den varieras proportionellt mot trådhöjden, så fungerar formeln bra!

Detsamma gäller om man bara är ute efter ett ungefäriigt svar, och/eller gör bedömningen att den relativa BL-faktorn* och
rörliga massans förändring som funktion av impedansförändringen ungefärligen tar ut varandra. Så nog tycker jag att formeln
10*log(Ra/Rb) är relevant allt, men som alltid bör man veta att den bara är sann när övriga variabler hålls stilla, och det gör
de inte i ett vanligt högtalarelement, bara i vissa med flattrådsteknik, och i vissa speciella intervaller om man passar på att
byta lagerantal. T ex när man går från 2 ohm (2l) till 32 ohm (4l).

MEN... (som jag lovade tidigare!)

Fomeln 20*log(5.3/8) är så svårapplicerbar att jag är tveksam om man kan ha den till någonting överhuvudtaget om det handlar
om element som finns i olika impedanser... Att varken den rörliga massan eller Bl-faktorn skulle ändras av en impedansföränd-
ring på ett högtalarelement är ju inte normalt, och skulle det finnas något sådant fall så är det vilseledande att påstå att det är
samma element, med tanke på att Q-ärdet kommer att skilja en faktor 2 (!!!) mellan impedansversionerna. Det enda fall när
den formeln är en sann beskrivning av sådana där samband som jag kan komma på på rak arm, är när man seriekopplar ett
element med ett yttre motstånd. Visst kan det vara bra att ha en formel för det, men det kan nog vara rätt rejält vilseledande
att antyda att den har något med de känslighetsskillnader som uppstår när man ändrar impedans på ett element...

Eller hur Anders? (även om det du skrev med reservationerna inkluderade, var sant)


KORT SAGT 2: Den verkliga ändringen i verkningsgrad (inte känslighet nota bene!) inom det linjära området (n.b.2) som
uppstår när man ändrar impedansen ligger någonstans mellan X^(1/3-1/2) och X^(1/3-1/2)* X^1/3 , där X är kvoten mellan
den nya och ursprungsresistansen.

Det betyder, för det fallet att man t ex dubblar impedansen, att känsligheten (ja nu skall det vara känslighet) minskar mellan
2,0068666 dB och 4,0137333 dB, eller om man hellre vill: I enlighet med formeln: 10log(Rb/Ra) +/- 1,0034333 dB!

För det allra mesta hamnar man dock väldigt nära det värde som formeln ger. Avvikelsen om en dryg dB från de tre är ju bara
de teoretiska extremfall där talspolemassan är helt försumbar, eller där övrig rörlig massa är det. Så jag tycker gott att man
kan använda formeln för att få en god approximation. Bara man förstår den i tillräcklig detalj för att veta att det i de allra
flesta fall bara är en approximation.


Sammanfattning, för det specifika fallet: Skillnaden i känslighet mellan SC165 8 ohm och SC165 5,3 ohm är i praktiken
ungefär 2 dB upp till 150 Hz. Därefter minskar skillnaden mot högre frekvenser, eftersom både relativa induktansen (som är
proportionellan mot (X^2/3)!), alltså Le/Re ökar mot lägre impedanser, och detsamma gör även talspolemassans dominans
mot högre frekvenser. Över 300 Hz är skillnaden mindre än 1 dB.

Jämför man dock mellan SC165 5,3 (det element som 116 och 2212 konstruerades för) med Carlsson B65oa-II (det element som
finns att köpa nu) så är skillnaderna på sätt och vis mindre. Runt 150 Hz ligger de lika i nivå, och vid frekvenser över 200 Hz
är faktiskt B65oa-II det med den större känsligheten! Men som Naqref antyder finns det fiskar lurandes i vassen. Impedansen
är dessutom lägre vid höga frekvenser hos B65oa-II, således att filtret "tar bättre". Summa sumaring blir det ungefär rätt med
den filtermodifikation som jag föreslagit, för den som har ohjälpligt trasiga SC165 5,3-ohmsbasar. Att använda B65oa-II som
basar ger något mindre nivå mellan 35-85 Hz, men de driver porten väl så bra tack vare den starka motorn. Den lilla slankheten
som uppstår (av nämnd svacka) har jag försökt mildra så mycket det går genom att rekommendera byte till en filterspole med
extremt låg serieresistans.

Så jag har gjort vad jag kunnat för att lösa nödsituationer, alltså där basar till 116 och 2212 behöver ersättas, så bra det går.
Men ännu intressantare tycker jag det kommande (mycket strax...) 8" elementet på 5 ohm är... Det är grejjor det. Enda nack-
delen är att man måste bygga sig en ny underplatta. För 116 är det en lätt sak och för 2212 går det prima också, men man är
tvungen att byta basreflexrör för att allt skall få plats. I båda fallen tycker jag att det är värt ansträngningarna med råge.

Coming soon.

(Mer om det kan man läsa här:

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... sc&start=0

Mest matnyttigt angående bas till 116 & 2212, hittar man väl på sidan 9 och frammåt. Läs gärna särskilt detta inlägg:

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... lut#716866)


Vh, iö

IngOehman wrote: MEN... (som jag lovade tidigare!)

Fomeln 20*log(5.3/8) är så svårapplicerbar att jag är tveksam om man kan ha den till någonting överhuvudtaget om det handlar om element som finns i olika impedanser... Att varken den rörliga massan eller Bl-faktorn skulle ändras av en impedansförändring på ett högtalarelement är ju inte normalt, och skulle det finnas något sådant fall så är det vilseledande att påstå att det är samma element, med tanke på att Q-ärdet kommer att skilja en faktor 2 (!!!) mellan impedansversionerna. Det enda fall när
den formeln är en sann beskrivning av sådana där samband som jag kan komma på på rak arm, är när man seriekopplar ett element med ett yttre motstånd. Visst kan det vara bra att ha en formel för det, men det kan nog vara rätt rejält vilseledande att antyda att den har något med de känslighetsskillnader som uppstår när man ändrar impedans på ett element...

Inte alls. Men det beror ju på det specifika fallet. Därför la jag in mina reservationer. CP har ju kanske inte samma teknikhöjd när det gäller diskussioner och därför kan det vara rimligt att göra vissa förenklingar ibland. Tycker jag. Men nu när du är här så hoppas jag att nivån kan höjas en bit.
Nåväl det finns ett fall då "min" formel fungerar perfekt. (Men endast omm man förutsätter att talspoletråden är en icke signifikant del av den rörliga massan (vilket du själkv förutsätter i flera fall i ditt inlägg).) Nämligen om man gör tvärtom än det du beskriver nedan och håller trådens höjd konstant men ändrar trådtjockleken. Då kan man dessutom använda samma tjocklek på den isolerande lacken. Där är Bl konstant och det enda som i praktiken (minns massakvoten) ändras är Re.

IngOehman wrote: För flattrådsfallet (där man alltså lindar talspolen i ett lager och tjockleken är en konstant, medan trådens höjd är den variabel som avgör impedansen) Blir faktiskt (K+20log(BL/(Mm*Ra))) - (K+20log(BL/(Mm*Rb))) samma sak som 10log(Ra/Rb), eftersom ju Bl är proportionell mot roten ur Re i det specifika fallet.

IngOehman wrote: KORT SAGT 1: Den som vill räkna noga skall självklart utgå ifrån de faktiska variablerna och inte utgå ifrån att talspolens ledningsmaterial är oförändrat och utndantränger samma tvärsnittsarea i magnetspalten.

Det skriver jag under på helt och hållet.

IngOehman wrote: Men ännu intressantare tycker jag det kommande (mycket strax...) 8" elementet på 5 ohm är... Det är grejjor det. Enda nackdelen är att man måste bygga sig en ny underplatta. För 116 är det en lätt sak och för 2212 går det prima också, men man är tvungen att byta basreflexrör för att allt skall få plats. I båda fallen tycker jag att det är värt ansträngningarna med råge.

Definitivt. Det är ju så vi har gjort (bytt basen mot en potentare) med OA116NS (plus byte av mellanregister till något som är bättre anpassat till den lilla lådan) samt justering av diskantplaceringen så att den motsvarade lite bättre vad Stig egentligen önskade.

Kan ju nämna att Seas standard alu 8" funkar ypperligt i denna konstruktion och kan spela bra mycket bättre än SC165-5.3 men det kräver ju lite justeringar. Det som är det enda problemet med Seas-basen är när man krämar på ordentligt högt att den piper lite (bildas blåsljud genom talspolespalten). Det är dock en Peerless-bas på g som kommer att fungera ännu bättre (vi har redan testat den i "trevägaren").

Tråd om OA116NS
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=23128

Jag har köpt nya spolar och B65oaII till de 2212 som jag har lyckats komma över. Jag väntar på att baffeln skall komma tillbaka från lackeraren så att jag ska kunna montera ihop härligheten.

En fråga till er som vet: Vilken typ av kabel skall användas från XLR-kontakterna och ut till filtren? Vad sitter det för typ av kabel original?

Hög teknisk nivå på diskussionen, det ser ljust ut när det jobbas i stugorna på många fronter

Carl 1918: Lämpligt ledarmaterial är koppar. En ledar area mellan 0,3 och 30 mm^2 fungerar bra, även om det
senare alternativet blir väldigt osmidigt. Valet är helt okritiskt.
(Ni skulle bara veta vad Stig hade för minimum rekommendation för kabeln utanför högtalaren, vid längder om
massor av meter... Dagens dimensionering av kabel framstår som atlantkablar om man jämför. Det är som om
hela branschen tappat alla proportioner.)



Naqref: Jag vidhåller att din formel är lite vilseledande eftersom det är en påtagligt dålig approximation
för de allra flesta fall, för att inte säga alla. Medan den formel som jansch använde faktiskt är en bra approxi-
mation för de allra flesta fall.

(Men det du skrev var korrekt, om man inkluderar dina reservationerna (möjligen med undantag ifrån just att
du skrev att jansch formel är felaktig, vilket jag inte skulle kalla den. Däremot kräver den förstås, som alla
formler, att man förstår den innan man använder den - så att man kan använda den när den är tillämplig.)

Det som talar emot din formel är väl främst att Impedanvariationer hos högtalarelement, som åstadkommits
genom att linda talspolen med rektangulär tråd som har konstant höjd med varierande bredd, är något som
inte existerar (jag har i varje fall inte träffat på något sådant fall någonsin*). Dessutom blir det ändå bara en
approximation det också eftersom talspolemassan i det fallet ändras, och i extremfallat är approximationen
våldsamt dålig, eftersom extremfallet faktiskt är att massaökningen helt absorberar effekten av resistanssänk-
ningen! Formeln gäller helt enkelt (i den praktiska världen) endast för seriekoppling av ett motstånd utanför
elementet.

*Och tur är väl det eftersom en dubbling av talspoletjockleken fastnar i spalten om spalten var vettigt dimensionerad.
Fastnar den inte när man halverar impedansen på så vis, så visar det att den varit illa dimensionerad från början.


När det gäller att använda Seas L22RN4X/P är det min uppfattning att den inte riktigt räcker till i känslighet.
Jag ordnade en bottenplatta med två Ino W85 (~LTS-basar, alltså den med LTS-alu-8"-basarna väldigt när-
besläktade bas som jag använde i ProfundusP på den tiden, och som Morello använder i sina högtalare) åt
Peter Steindl för några år sedan, för ett par 2212 som han renoverade åt en gammal kund (mellanregister
blev Ino B67 och diskanter CT62, och jag tror att projektet omskrevs här på CP).

Dessa Ino W85 har en känslighet som ligger någon dB högre än den från L22RN4X/P, och jag tyckte att det
trots denna extra dB räckte bara precis med nöd och näppe, men inte mer än så (i Morellos trevägare så
räcker de dock bra, eftersom de är parallellkopplade där, och ger ifrån sig ungefär 5 dB mera, med serie-
förluster i filtret inräkande).

Det betyder självklart inte att det är en absolut sanning att ingen tycker att 1 dB mindre inte kan vara till-
räckligt, eller att en mätning i något rum kan visa att det räcker där, men JAG tycker att det blir i snålaste
laget. Det kan även nämnas att det är svårt att göra relevanta jämförelsemätningar mot de ursprungliga
OA-116's SC165-basar, eftersom deras alnio-basar i många fall har tappat orken en del (jag har mätt på
exemplar som ligger nära 2 dB under en fullt magnetiserad).

Det är därför som det ersättningselement som är på G från mitt håll är på cirka 5 ohm på riktigt. Då får
man den botten som jag tycker hör hemma i högtalarna, som jag känner dem när de var nya. Dessutom
så kommer jag att involvera flera av styrelseledamöterna i SSC som lyssnare, på samma sätt som SC själv
brukade göra, och lösningen kommer bara att bli presenterad om den får OK av SSC, jag vill helst har det
så, som en kvalitetskaranti.

Men - ju flera alternativa förslag som finns, desto större valfrihet! Det är ju bara bra. Vive la difference!


Vh, iö

OJ... VA KUL MED LITE TEORETISKA DISKUSSIONER!
Dock, jag undrar om gemene man orkar ta sig igenom logiken? Jag kommer att fortsätta att skriva ”enkelt” så att så många som möjligt skall kunna hänga med i diskussionen. Dock , ibland är det ju inte så lätt att skriva enkelt.

Så här står det i mitt första inlägg när jag startade tråden: ”Intressant är att skillnaden mellan 5,3 ohm och 8 ohm är 1,76 dB i ljudvolym (Detta under förutsättning att högtalarnas känslighet är i grunden lika).”

Tänkte bara kort berätta för Nagref och IngOehman hur jag tänkte, jag tyckte givetvis att det jag skrev var solklart. Såklart!
…….och så här var den enkla tanken.

- Om man kör in 50% mer effekt i ett högtalarelement kommer volymen (SPL) att öka 1,76 dB förutsatt att X-max inte uppnås och talspolen inte brinner upp. Så det var alltså 10log på effektförhållandet……
- Att högtalarnas förutsättningar var lika grundade jag helt enkelt på att det var ett (förbättrat) ERSÄTTNINGSELEMENT och skulle ju också fungera som både mellanregisterersättare och basersättare. Känsligheten måste ju förhoppningsvis ligga någorlunda rätt och sannolikt närmare den gamla 8ohmaren än 5,3 ohmaren.
- Då är ju trådlängd, fyrkantig tråd, magnetgap, etc ganska meningslöst att filosofera om även om det är kul…. jag menar att i en sådan diskussion måste man ju t.ex. utgå ifrån att likadan/likvärdig magnet har använts i båda högtalarna. Är magneterna likvärdiga? Osv.
(Ointressant kuriosa: för över 30 år sedan besökte jag JBL och såg 20 åriga tjejer linda 4 tums talspolar med den platta spoltråden på högkant – mer eller mindre för hand!)

Ett intressant konstaterande som jag har gjort (men som inte bygger på strålande logik) är att om det finns 4 och 8 ohms varianter av ett högtalarelement brukar 4 ohmaren ge 2-3 dB mer vid given inspänning. Alltså väldigt nära de 3 dB som en ”förenklad värld” förväntar sig. Ovanstående 1,76 dB känns då ganska OK.....

Under nästa vecka tänkte jag göra lite mätningar med 4 olika baselement i OA2212 och bl.a. prova parallellkoppling av 8ohmare. När jag är klar kommer jag att redovisa resultatet i denna tråd.

Nagref: Refererande till ditt första inlägg/kommentar i denna tråd - Fundera lite till på om dämpningen blir bättre eller sämre med seriekopplade basar contra parallellkopplade basar med förmotstånd…… hur blir det med den inducerade EMK:n?

Janne

Ännu en fråga till Ingvar (och de som provat B65oaII i 2212 med den föreslagna filtermodifikationen):

Vilka är era lyssningsintryck? Finns det en hörbar skillnad mellan SC165 5.3 och B65oaII med nya spolar i denna applikation? Och är skillnaden i så fall till det sämre?

MVH
Carl

IÖ: Oavsett vad man tycker så är den formel jag angav (med de premisser jag presenterade) entydigt sann medan den formel som du vill premiera är bara approximativ och därmed begränsat sann. Man skulle kalla den tumregelmässig.

Ang känsligheten på H1208 så var den definitivt tillräckligt hög för att man i nästan skulle kunna leva utan dämpning för diskanterna (CT62). Med Peerlessbasen blir detta ännu bättre. Problemet är snarast mellanregistrets känslighet men å andra sidan har det andra fördelar. Det lär bli i princip omöjligt att med det filtret att överstyra elementet mekaniskt. Det klarar av att leverera 100% mer akustisk effekt än B59 exempelvis.

Oavsett om man använder H1208, Peerlessbasen eller W87 (med motsvarande korrigerad avstämning) så skulle jag vilja hävda att den ursprungliga OA116 inte har något att hämta i botten. Jag har ju haft ett par till orginalskick renoverade OA116 så jag vill nog hävda att min hörselreferens är god. OA116 har möjlighet att bli helt modern och ta steget för den grenen av orthoakustiken in i tvåtusentalet.

Nej Nagref!
DET ÄR ALLDELES OTVETYDIGT SANT OCH DET FINNS INGA OM OCH MEN.
JAG FÖRUTSATTE likvärdiga parametrar avseende verkningsgraden (läs igen ursprungstexten). Om vi börjar ändra på parametrarna finns det INGEN formel som stämmer, inte ens 20log - så jag förstår inte din kommentar.

Alla i denna bransch vet att SPL ökar med +3dB när effekten fördubblas(10logP1/P2), lite färre vet/har räknat ut att en 50% effektökning ger +1,76dB (även 10log) och ännu färre har kollat av att skillnaden mellan 5,3 ohm och 8ohm är ca 50% effektökning för en given spänning.
Jag borde egentligen skrivit 1,78dB (då 8 contra 5,3 ohm är lite mer än 50% effektökning) om jag hade nyttjat kalkylator men jag tog 1,76dB => +50% som finns "lagrat i hjärnbarken" sedan 70-talet)

För den oinvigde, en summering och lite kuriosa: Fördubblad effekt ökar SPL + 3dB, 10 dubblad effekt ger SPL +10dB, 100ggr effektökning ger SPL +20dB......... och som sagt: 50% effektökning ger +1,76dB.
Kuriosa: om man nu kopplar in 2 basar istället för 1? Vi förutsätter att dom är lika och vi kopplar dom parallellt samt att förstärkeriet orkar driva båda. (Alltså samma utspänning matar en eller två högtalare).
Då kan man utläsa av ovanstående att SPL ökar +3dB. Detta är bara sant om högtalarna är akustiskt långt ifrån varann! OM högtalarelementen är monterade nära varann, som i samma låda vilket är fallet i OA2212 kommer SPL att öka med +6 dB! Förutsättningen är att våglängden är väsentligt längre än avståndet mellan högtalarelementen vilket medför att den akustiska impedansen påverkas (membranets koppling till luften).

Modifiering med 8 tummare, lite funderingar...
Jag kan förstå att man vill byta ut EN 6,5 tums bas till EN 8 tums bas (OA116).....men att byta ut TVÅ 6,5 tums till EN 8tums (OA2212) förstår jag mig inte på! Eller har jag fattat fel????
Allt handlar ju att "pumpa luft" så bra som möjligt vilket möjliggörs bäst med en så stor konarea som möjligt - 2st 6,5:or har normalt ca 20% större konarea än en 8 tummare och så länge dom sitter tätt ihop (se ovan om dubbla basar) är kopplingen till luften lika effektiv (som i OA2212).
Mekaniskt är också mindre högtalare "ett säkrare kort", t.ex. större chans att få konen att röra sig kolvformigt och att hitta riktigt starka "motorer" i 6,5 tums klassen är inte svårt.
Jag kan förstå om man startar upp ett helt nytt projekt, bl.a p.g.a av elementkostnaden, men att modifiera en OA2212 och bl.a. byta baffel och joxa med ny port o.s.v och tillråga på allt MINSKA membranarean verkar inte vara en lyckad investering.
Mitt förslag till OA2212 ägare: Satsa på 6,5 or med krafigare "motor" och i övrigt bättre prestanda om ni inte är nöjda, det finns många lämpliga ute på marknaden.....och modifieringarna kan i värsta fall bli justering av porten.

Janne