CarlssonPlanet

Jag tror att jag måste slå mig på det här med mässingsskruv igen! Inte för att det skulle låta bättre men mässing är ju snyggt till både vitt och svart!

Skulle tro att Josefs diskant var det som hindrade mig att byta bort 51:orna då. Å de e ja gla för ida. Annars körde jag inte med några speciella tweeks som att ha ett halvfullt glas vatten på CD-spelaren eller dra ner rullgardinen ???

Tvärtom - när Ing Öhman i Molt rekommenderade Televerkets kopplingstråd som högtalarkabel var jag klart tvungen att testa och det lät mycket bättre än man vågade förvänta sig! Surt - 8 meter van der Hul i tunnan!

/Jocke

Stefan Björklund wrote:T11 har ett annorlunda "magnetsystem" med urborrat polstycke, en cellplastplupp med ett litet hål i och skumdämpning i den urborrade kaviteten (funkar säkert som nån form av dämpande resonanssystem...)

Inget nytt under solen säger dom. Drar mig till minnes en domediskant från Philips med liknande idé.
Dämpad resonans i kavitet med speciella naturfibrer och vad det var.
Bilden från 1979 ur Radio&Televisison som den hette då.

Tack phon!

Nu förstår jag mycket bättre filterkonstruktionen i .3-modellerna med T11:an. Klart man måste ha ett högpass 3dB filter med den frekvenskurvan! Kallas det aperiodisk kammare eller nått...?

Lurade lite på vad de parallellkopplade R+C i nya filtret skulle vara bra för - trodde att det skulle kompensera efterssom man ju lyssnar "Off axis" i 50-serien men tyckte nog att den totalt utstålade energin vid höga frekvenser skulle bli outhärdlig!

Tur man tänker lite ibland (fast det gör lite ont) så jag inte fick idéen att testa på mina .1 diskanter!

/Jocke

Det här med att tänka ...

Om samma förutsättningar gäller för T11 som för Philips från 79 så måste det bli precis tvärtom. Men det var väl dämpningen av resonansen som var den gemensamma nämnaren? Inte kurvan!

Jag går nog å sover en stund till för att få ordning på hjärnan!

/Jocke

Det var väl så jag tänkte i vart fall, den gemensamma nämnaren här var väl den dämpade kaviteten. I deras koncept (inte bara diskanten utan även mellan och bas) ingick någon sorts optimering av parametrar för att förenkla delningsfiltren till bara en seriekonding till varje element, utom för basen som inte hade nåt filter alls.

Hmmm...

Var det den där sk MFB-högtalaren? Var den inte aktiv?

I vart fall vore det intressant att veta mer om hur det här fungerar !

- "En cellplastplupp med ett litet hål i och skumdämpning i den urborrade kaviteten (funkar säkert som nån form av dämpande resonanssystem...)"

Någon som känner till mer om det här?

/Jocke

Tror inte det var MFB-högtalaren, dom här var passiva. Artikeln stod i R&T nr 10/79. Det var tre små basreflex på 12, 16 och 23 liter som hade det gemensamt att elementen var konstruerade på ett sätt som gjorde det mesta i filterkomponentväg överflödigt. Dom hade säkert en massa andra egenskapre också som jag inte vet nåt om, men jag har artikeln framför mig här.

Angående tweakande så har jag köpt mässingsskruv idag ( det blir ju så snyggt). Philips MFB hörde jag i forntiden och blev mycket imponerad av. Vill minnas att det sitter accelerationsgivare på baselement som i sin tur styrs av en servoloop ( motional feedback ). Dessutom helt aktiv i alla register. På den tiden så hörde jag inget i den storleken som lät lika maffigt.

Phon: Tyvärr har jag inte kvar mina gamla R&T annars hade jag kunnat slå upp artikeln. Minns inte riktigt de här högtalarna men när du berättar om det ringer det en klocka långt bak i mitt (o) medvetande! Det hade ju varit intressant att veta vad som hände med den här tekniken. Är den bortglömd eller tillämpas den fortfarande?

B-Å: Visst är det snyggt med mässing! MFB var väl någon slags föregångare till Audio Pro A4-14. Kalle Ståhl är ju en duktig tekniker och jag glömmer aldrig hans "hemliga låda" med "dåliga" kablar och "usla" kondingar som han lät göra A-B test på "Guldöron" med. Tror att det publicerades i R&T eller hur Phon? Har du det numret kvar?

Jag vet inte exakt vilken låda från Kalle Ståhl du menar, men i samma nummer som Philipshögtalarna presenterar han ACE-bass-tekniken och AudioPro B2-50. Ulf Strange provade den basen tillsammans med OA116 och nådde "smått storartade kvalitéer med den kombinationen" som han utrycker det.

Om det är nån annan presentation har jag antagligen det numret kvar också, det är inte många nr som fattas. Annars finns det väl på nåt bibliotek eller på redaktionen antar jag. ACE-bass är rätt kul, har själv en sån som jag brukar ha tillsammans med nån Carlsson ibland.