Utmärkt idé. Livet är så komplicerat att man har fullt sjå att fundera ens över en enda sak, den blir lätt övermäktig ändå. Om man exempelvis undrar över hur avstämningar ser ut när de simuleras och hittar massor av påståenden om hur bra och dåliga avstämningar ser ut och hur det påverkar ljudkvaliteten.
Då låter man programmet Basta simulera alla Carlssonmodellerna. Sedan ser man att Stig på sjuttiotalet var helt ute och cyklade, flera modeller är just så som andra, riktiga forskare (Stig nådde aldrig någon doktorsexamen) menar är mycket dåliga genom att ge usel transientförmåga. Då undrar man hur detta dåliga drabbar oss stackare som ska lyssna på det. Min tanke var då att med en digital hammare slå världen med häpnad genom att visa det sannaste som finns:
oscilloscopbilder! Oscilloscopet visar precis vad som hände, det är inte en simulering och inte en bearbetad mätning utan den råa sanningen. Därför köpte jag lite extra pryttlar för ändamålet.
Efter det hade jag tänkt att det kunde vara kul att verifiera det hela med alla parametrar involverade, alltså pilsner, ABX-box för blindtest och några par sunkiga öron. Då skulle omodifierade sjuttiotalare jämföras med ombyggda, vars konstruktion jag ska be att få återkomma till.
Först att ta itu med är
nazze (intressant för övrigt att han stavar med zäta men säger "nöff", svårtolkat). Han och ett par andra före honom har föreslagit att simuleringarna inte stämmer och även gissat på skäl till att de inte stämmer ("komplicerat inre" mm). Jag har därför försökt verifiera med andra metoder. Man kan mäta impedanskurvan och man kan allra bäst mäta konrörelsen. Impedanskurvan stämmer mycket bra med simuleringarna, vilket egentligen räcker väl. Konrörelsen är inte lätt att mäta utan särskild utrustning (det går inte med mikrofon) men skapligt med ett lätt pekfinger på konkanten. Återigen stämmer allt ganska väl. Överlag är avstämningarna antagligen något lägre än de jag sagt, och i fallet OD11 lite mera lägre. Mest beror det på att basporten ju mynnar neråt och luftvolymen mellan golv och högtalare därmed också ingår i basresonansen. OD11 ligger nog strax under 50Hz i stället för 54Hz. OA14 kanske på 29Hz i stället för 33Hz, OA116 sannolikt på 28Hz i stället för 30Hz. Det betyder att situationen överlag är värre än vi trodde. Det var det.
Oscilloscopbilderna som skulle visa den råa sanningen visade sig mycket svårare. Utan att lägga ut tusen bilder kan jag konstatera att alla modeller jag råkar ha i närheten (OD11, OA51, OA14 och OA116) visar just det som all litteratur säger att man ska undvika! Alltså även de som har en exemplariskt simulerad anpassning. Det syns visserligen otvetydig skillnad mellan exempelvis OD11 och OA116 men om man försöker kvantifiera den så är det ungefär som tre till två. Inte som ett till tio eller något sådant. Mitt kunnande räcker inte till här.
Vilken är bästa mätsignalen?
Finns något etablerat sätt att kvantifiera transientförmåga?
Se några exempel från OA116. Blå kurva är påförd signal, röd är mätmikrofon i basporten.
Mätning med puls finns i de äldsta artiklarna i ämnet. En kort 5ms likspänning ger konen en puff som får luften i röret att börja svänga. Ser ut ungefär så för alla modeller, men kanske 30% kortare avklingning i de små.
Mätning med tonskur. Åtta cykler vid resonansfrekvensen påförs. Det tar som synes ett par cykler innan resonansen är igång, och ett par extra innan den stannat. För de mindre modellerna tar det en eller enochenhalv. Här kan man resonera lite till. Ett slag med pedalen på en bastrumma ger ungefär detta, fast ännu färre cykler, bara tre-fyra. Om det tar två cykler att nå nivån blir det kanske inte ett BANG utan mera ett prutt. Men - ett slag på en bastrumma ligger runt 100Hz, inte 30Hz! Vid 100Hz är det i samtliga fall konens framsida som genererar ljudtryck, inte basporten. Ett slag på en stor puka eller en gong börjar med några perioder höga frekvenser och först efter den smyger en låg frekvens igång. Då behövs alltså ingen transientförmåga vid låga frekvenser...
Mätning med vitt brus som plötsligt stängs av. Ger ungefär samma bild som från tonskur. Det högfrekventa bruset i resonansen efter den påförda signalens död är inte resonans utan efterklang från rummet.
Nu undrar man: finns ett bättre sätt att illustrera dålig transientförmåga? Eller - tänk om alla har fel och Stig hade rätt! Det kanske är en myt att avstämning är en kritikt sak och att en dålig anpassning ger dålig transientförmåga. Om detta tjatas ju i alla högtalarbyggarböcker, men kanske är det en självgenererande lögn. På artonhundratalet visste alla läkare att åderlåtning var en mycket effektiv metod att bota sjukdomar, när man började forska ordentligt i saken visade det sig vara ett effektivt sätt att döda sjuka människor. Myter har ofta varit orubbliga sanningar tills de granskats.
Jag vet banne mig inte. Kanske måste mätningarna göras utomhus. Jobbigt.
