Har ett par OA12 som jag renoverade med nya element för ett par år sen. Efter att jag haft dom ett par år började diskanten i den ena högtalaren gradvis bli allt svagare för att till sist dö helt. Sen dess har de stått i ett förråd.
Vad tusan kan det bero på? Har inte kvar kopplingsschema från renoveringen och det här är det enda jag hittat nu: http://user.faktiskt.se/avr7000/carlsso ... 121411.jpg
Har lött loss diskanterna och de mäter båda ca 11 ohm DC resistans och bör vara ok. Försöker mäta filtret men hittar inga uppenbara fel. Har inget oscilloskop här men tycker det borde gå att lösa ändå. Kan tillägga att de är inte tummen-mitt-i-handen renoverade med kallödningar överallt etc.. Några tankar?
EDIT: Har givetvis testat den med olika förstärkare. Diskanterna låter, fast svagt och ljudet överlag verkar ansträngt och distat. Det är ingen kortis, tex i nån konding.
Felsöka OA12 - diskanten död
Re: Felsöka OA12 - diskanten död
Jag hade bytt alla 4 diskanterna till nya T22 diskanter och samtidigt bytt filter.
Ljudet blir därmed up to date och många års problemfritt lyssnande är säkrat.
Finns lite info här:
http://www.carlssonkult.se/OA12.aspx
Carlssonhögtalare ska ju inte stå i garderoben, utan ska givetvis användas och avnjutas.
Ljudet blir därmed up to date och många års problemfritt lyssnande är säkrat.
Finns lite info här:
http://www.carlssonkult.se/OA12.aspx
Carlssonhögtalare ska ju inte stå i garderoben, utan ska givetvis användas och avnjutas.
Re: Felsöka OA12 - diskanten död
Sitter Peerless CT62 diskanter i nu, var ju inte så länge sen de var "up to date" och det bästa man kunde göra för sina carlssonburkar 
Blir det stor skillnad med de nya diskanterna?
Blir det stor skillnad med de nya diskanterna?Re: Felsöka OA12 - diskanten död
Är du nöjd med CT-62 diskanten,så får du välj jaga en ny(begagnad) sådan.
De tillverkas ju inte längre.
Ett citat från ett nyhetsbrev nedan.
"Så här beskriver konstruktören ingenjör Ingvar Öhman utförligt själv sin Obi T22-oa:
”1. Den har försetts med kylolja i spalten. Det ökar den dynamiska effekttåligheten (minutlånga intervallet) med en faktor tre gånger, ungefär. I ett längre perspektiv handlar det om knappt en dubbling.
2. Den har försetts med ett något större membran som är mjukt (för att böja ljudvågen alldeles lagom mycket för att ge en hyggligt konstant riktverkan inom huvuddelen av dess arbetsområdet) och med en ordentlig kantdämpning, vilket alltsammans hjälper till att få upp verkningsgraden så att den inte skall behöva ha en kraftig resonans vid 15 kHz för att få ur sig tillräckligt mycket energi över 10 kHz.
3. Den har försetts med en extra stor kammare för att sänka resonansfrekvensen till ungefär 1500 Hz, trots membranstorleken. Detta ökar rätt så dramatiskt känsligheten vid mycket låga frekvenser. Den ligger faktiskt mer än 10 dB (!) över MT24 HFC (som även den hade förstorad bakkammare) vid frekvenser en bit under delningsfrekvensen. Det gör att man kan skära
av den motsvarande mycket brantare.
4. Den har försetts med ett mycket hög energiskt magnetsystem. Magnetens energi är faktiskt mer än 70 gånger högre än i MT24 HFC, men å andra sidan är magnetsystemets "verkningsgrad" sisådär 40 gånger lägre. Det är oundvikligt med externa neodymsystem. Totalt sätt ökar hur som helst spaltenergin signifikant, samtidigt som magnetiska stabiliteten till
följd av hårt mättade järndelar, blir superb.
Allt det ovanstående i kombination leder till en praktisk ökning av systemeffekttåligheten med ungefär 3-10 gånger, men - det beror förstås på vilken frekvens man spelar. I den högsta diskanten är det bara cirka 3 gånger, det vill säga det man vinner på oljekylningen. Resten av åtgärderna går ju så att säga åt, för att elementet skall kunna klara sig utan den stora
15 kHz-resonans som MT24 HFC behövde för att klara energikurvan, eller rättare sagt för att få ur sig tillräckligt mycket för att matcha resten av systemens (sonabhögtalarnas) verkningsgrad.
Det kan nämnas att en ordinär dome-diskant av enkel sort enligt mina mätningar brukar tåla ungefär 10 W* (vilket för det mesta räcker bra för rakt inspelad akustisk musik, men är lättbränt om man spelar sönderkomprimerad populär musik av normalt modernt snitt) medan MT24 HFC enligt mina mätningar tålde klart mindre än 5 W.
[Av för mig okänt skäl specificerade Peerless ofattbart hög effekttålighet för dem, alltså oaktat att de förstås specificerade ordinär systemeffekt (för hela högtalaren alltså) vilket ju alltid ger mycket störrre siffror. Men om jag minns rätt specificerade de MT24 högre (vid låg delningsfrekvens) än deras egna samtida dome-element. Det klarade de inte i verkligheten.]
T22-oa tål ungefär 12 W, men på grund av den höga verkningsgraden blir den faktiska systemtåligheten ("8-ohmseffekt" in i systemet över delningsfrekvensen) när de används i normalkänliga högtalare, högre än så.
Hur mycket högre beror på hur hög känslighet som hela högtalarsystemet har. En T22-oa tål alltså mindre förstärkareffekt när den används i en OA-5 än i en OA-14.
Vh, iö
(som tillägger:)
*Gör man allt man kan för att öka en vanlig entumsdomes effekttålighet så kan man faktiskt nå upp över 30 W, i varje fall om man tittar på tidsintervall om minuter. Dock kan man även där arbeta med att öka verkningsgraden, i synnerhet vid låga frekvenser, och vinna massor i systemeffekttålighet i diskantens arbetsregister (igen: "8-ohmseffekt" in i systemet över delningsfrekvensen). Och i praktiken är det det enda som är intressant i slutändan.
En positiv bieffekt av sådana åtgärder är att den drivande förstärkaren får ett lättare arbete, och brukar därför låta bättre!
Den effekttålighet som man uppnår genom hög intrinsisk verkningsgrad, återvinns ju då som en hög impedans i den färdiga konstruktionen - om man tar tillvara den möjligheten vill säga... Och det bör man förstås göra, om man
arbetar i välljudets tjänst, vilket alltid är min ambition. "
Slut citat.
För att avgöra om den låter bättre än CT-62,är det bäst att själv lyssna på en OA-12 som är bestyckad med Obi diskanter.
Smaken är ju som bekant delad.
De tillverkas ju inte längre.
Ett citat från ett nyhetsbrev nedan.
"Så här beskriver konstruktören ingenjör Ingvar Öhman utförligt själv sin Obi T22-oa:
”1. Den har försetts med kylolja i spalten. Det ökar den dynamiska effekttåligheten (minutlånga intervallet) med en faktor tre gånger, ungefär. I ett längre perspektiv handlar det om knappt en dubbling.
2. Den har försetts med ett något större membran som är mjukt (för att böja ljudvågen alldeles lagom mycket för att ge en hyggligt konstant riktverkan inom huvuddelen av dess arbetsområdet) och med en ordentlig kantdämpning, vilket alltsammans hjälper till att få upp verkningsgraden så att den inte skall behöva ha en kraftig resonans vid 15 kHz för att få ur sig tillräckligt mycket energi över 10 kHz.
3. Den har försetts med en extra stor kammare för att sänka resonansfrekvensen till ungefär 1500 Hz, trots membranstorleken. Detta ökar rätt så dramatiskt känsligheten vid mycket låga frekvenser. Den ligger faktiskt mer än 10 dB (!) över MT24 HFC (som även den hade förstorad bakkammare) vid frekvenser en bit under delningsfrekvensen. Det gör att man kan skära
av den motsvarande mycket brantare.
4. Den har försetts med ett mycket hög energiskt magnetsystem. Magnetens energi är faktiskt mer än 70 gånger högre än i MT24 HFC, men å andra sidan är magnetsystemets "verkningsgrad" sisådär 40 gånger lägre. Det är oundvikligt med externa neodymsystem. Totalt sätt ökar hur som helst spaltenergin signifikant, samtidigt som magnetiska stabiliteten till
följd av hårt mättade järndelar, blir superb.
Allt det ovanstående i kombination leder till en praktisk ökning av systemeffekttåligheten med ungefär 3-10 gånger, men - det beror förstås på vilken frekvens man spelar. I den högsta diskanten är det bara cirka 3 gånger, det vill säga det man vinner på oljekylningen. Resten av åtgärderna går ju så att säga åt, för att elementet skall kunna klara sig utan den stora
15 kHz-resonans som MT24 HFC behövde för att klara energikurvan, eller rättare sagt för att få ur sig tillräckligt mycket för att matcha resten av systemens (sonabhögtalarnas) verkningsgrad.
Det kan nämnas att en ordinär dome-diskant av enkel sort enligt mina mätningar brukar tåla ungefär 10 W* (vilket för det mesta räcker bra för rakt inspelad akustisk musik, men är lättbränt om man spelar sönderkomprimerad populär musik av normalt modernt snitt) medan MT24 HFC enligt mina mätningar tålde klart mindre än 5 W.
[Av för mig okänt skäl specificerade Peerless ofattbart hög effekttålighet för dem, alltså oaktat att de förstås specificerade ordinär systemeffekt (för hela högtalaren alltså) vilket ju alltid ger mycket störrre siffror. Men om jag minns rätt specificerade de MT24 högre (vid låg delningsfrekvens) än deras egna samtida dome-element. Det klarade de inte i verkligheten.]
T22-oa tål ungefär 12 W, men på grund av den höga verkningsgraden blir den faktiska systemtåligheten ("8-ohmseffekt" in i systemet över delningsfrekvensen) när de används i normalkänliga högtalare, högre än så.
Hur mycket högre beror på hur hög känslighet som hela högtalarsystemet har. En T22-oa tål alltså mindre förstärkareffekt när den används i en OA-5 än i en OA-14.
Vh, iö
(som tillägger:)
*Gör man allt man kan för att öka en vanlig entumsdomes effekttålighet så kan man faktiskt nå upp över 30 W, i varje fall om man tittar på tidsintervall om minuter. Dock kan man även där arbeta med att öka verkningsgraden, i synnerhet vid låga frekvenser, och vinna massor i systemeffekttålighet i diskantens arbetsregister (igen: "8-ohmseffekt" in i systemet över delningsfrekvensen). Och i praktiken är det det enda som är intressant i slutändan.
En positiv bieffekt av sådana åtgärder är att den drivande förstärkaren får ett lättare arbete, och brukar därför låta bättre!
Den effekttålighet som man uppnår genom hög intrinsisk verkningsgrad, återvinns ju då som en hög impedans i den färdiga konstruktionen - om man tar tillvara den möjligheten vill säga... Och det bör man förstås göra, om man
arbetar i välljudets tjänst, vilket alltid är min ambition. "
Slut citat.
För att avgöra om den låter bättre än CT-62,är det bäst att själv lyssna på en OA-12 som är bestyckad med Obi diskanter.
Smaken är ju som bekant delad.
Re: Felsöka OA12 - diskanten död
Det finns som alltid delade åsikter. Jag har hört Sonab OA116 med CT62 diskonter och det var inte så kul.Har 116 i renoverat original. Låter bra, men den dag då jag bränner min MT24diskanter eller vinner på tips byter jag i dagsläget till T22 med nya filter.
Har också OD11 med T22 diskanter och nytt filter och är mycket nöjd. Bytte då också bas/mid, tror det var dumt
Bättre med nya kanter tror jag.
Har lyssnat noggrant på uppgraderade OA12, menar det alltid har varit en väldigt bra högtalare och klart värd kostnaderna för nytt filter och diskanter.
Blir inte klok på felen du beskriver? Lutar nog åt filtret!.
Har också OD11 med T22 diskanter och nytt filter och är mycket nöjd. Bytte då också bas/mid, tror det var dumt
Bättre med nya kanter tror jag.Har lyssnat noggrant på uppgraderade OA12, menar det alltid har varit en väldigt bra högtalare och klart värd kostnaderna för nytt filter och diskanter.
Blir inte klok på felen du beskriver? Lutar nog åt filtret!.
Re: Felsöka OA12 - diskanten död
Oooops här blir man omkörd 
Who is online
Users browsing this forum: Google [Bot] and 3 guests