Rundfunk hade vänligheten att länka till mitt svar till trane116 för något år sedan.
Det mesta om mina erfarenheter av OA52 i originalversion, Svalandermoddade men med de ursprungliga elementen, mina föregångare till OA52.2 och ombyggnad (ofrivillig nedgradering) till LE av det Svalandermoddade paret har jag skrivit på faktiskt
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 971#848971.
Några kommentarer:
Bli inte avskräckt av nedanstående, du har redan upptäckt att OA52 är förträffliga bara de har hela baselement, men är man nyfiken och entusiast och har ägt dem 28 år, som jag, så har ett och annat prövats under årens lopp.
Jag har alltid använt tre SD-fötter under under varje högtalare placerade för bästa balans, av den låga varianten för 12-25 kg (om man använder fyra), som därmed får precis lagom belastning. Jag har senare (med LE-satsen) köpt en uppsättning av de höga anpassade, men upplever ingen förbättring, snarare tvärtom (men det är nog inbillning). Drar man vanlig svart eltejp runt den grå bottenplattan döljs de låga fötterna helt.
OA52 är mycket placeringskänsliga när det gäller frekvensgången i basen. Med mindre än 1,5 m från sidovägg börjar det bli en aning baslyft som blir kraftigare ju närmare sidoväggen man placerar dem. Med mjuka träväggar kan en meter vara ganska lagom, men med hårda betongväggar kan det bli besvärligt om rummet är smalt. Har man däremot dörröppningar i hörnen bredvid sina OA52 blir basen väldigt slank.
I mitt rum var det så svårt att få till bra ljudbild, snygg och ändamålsenlig placering samt jämn frekvensgång i basen att jag gav upp och konstruerade mina egna "OB52" subwoofers för att få tillräckliga frihetsgrader för att kunna justera in det hela.
Som andra redan nämnt ska OA52 alltid stå dikt an mot bakväggen. Har man inte en hel bakvägg bör man bygga en. Den behöver inte vara så stor och hög för att göra nytta, se bilder i länken ovan.
Stor matta anbefalles också, vilket jag tog lång tid på mig att skaffa, men som syns på de senaste bilderna. När jag gjort alla andra tweaks blev det uppenbart att jag inte var färdig förrän den stora mattan hade införskaffats.
Om skruvhålen till baselementen börjar bli slitna, vrid elementet ett sextondels varv och borra nya.
Följ sedan dessa råd från Erik på faktiskt:
Skrivet: mån dec 29, 2008 10:51 pm Ämne: Citera
Det är inga som helst problem att dra i och ur träskruv i mdf ett stort antal gånger. Jag gör såhär:
1. Förborra innan man skruvar i skruvarna för att undvika sprickbildning.
2. Skruva ur dem igen, blås rent hålet och droppa i några droppar tunnt cyanolim (snabblim). Viktigt att det är den supertunna typen och inte t.ex. vanliga "super attack".
3. Låt limmet torka en stund (15 min eller så) och skruva sedan i och ur skruven en gång till för att rensa gängorna från fibrer som rest sig av limmet, etc. Men OBSERVERA(!). Vid denna iskruvning och alla framtida iskruvningar efter den allra första (som skapar gängorna), börja ALLTID med att skruva skruven baklänges sakta med ytterst lite tryck tills skruven "hoppar i" gängorna. Det är detta lilla steg som gör att gängorna aldrig dras sönder utan håller fram till den dag man slarvar med just denna detalj. Smile
Glöm alltså allt vad skruvdragare heter utan använd händerna och en greppvänlig mejsel.
Jag har slutat med inslagsmuttrar och dylikt och kör enbart med träskruv numera. Bättre tätning som du säger och mycket enklare och billigare.
/Erik
Köp gärna hifi-kits tätninglist, Larsen var ofta snål med "tätningsklet" när högtalarna tillverkades.