Hur förvaltar SSC, S.Carlssons’s arv?

[golodhir]

Nu har väl ändå den här tråden spårat ur fullständigt? Kan vi inte återgå till sakfrågan?

[ollemirsch]

Under resans gång har denna tråd vuxit utanför sina gränser, men jag vill kommentera några synpunkter som framförts om Sonab-namnet, Stefan Pantzar, mm.
Jag börjar med några utplockade citat:

Per Gulbrandsen:
- - -
När Stefan Pantzar med anhang i Norrköping försökte slå mynt av Stig Carlssons världsrykte och goda namn genom att lansera falska Carlssonhögtalare med billigaste Taiwanelement? Och laddade detta tilltag med att börja tillverka billig elektronik under namnet Sonab (som de köpt av Statsföretags kraschade konkursbo för 10.000:-).
- - -
Kritiken mot bakgrundsresearch och faktakontroll går inte att bemöta när inte ett enda exempel ges på ev. felaktigheter. Ni vet mycket väl hur noga vi alltid varit med fakta på CarlssonPlanet - men jag fattar inte vad jag borde rätta.

Det som borde rättas är att Stefan Pantzar i sin marknadsföring förmodligen omgav sig med en stab av medarbetare som ingen har skäl att kalla ”anhang”. Stefan upptäckte att namnet SONAB kunde användas som namn på sina egna högtalare, vilka han kom att sälja i betydande mängder under de kommande åren. Ingen annan visade sig vara intresserad av namnet. Stig var förbannad på Sonab, och alla entusiaster som omgav honom vid framtagandet av den nya OA50-serien hade inte en tanke på att alla miljoner som plöjts ner på Sonab-namnet världen över kunde vara till nytta om man nu ville ha framgång med den nya serien.

Sonab gick aldrig i konkurs, men Statsföretag blev tvunget att ta alla avvecklingskostnader.
Ericsson hade kvar rätten till namnet Sonab, eftersom man sysslade med både snabbtelefoner och mobiltelefoner. Men namnet kom aldrig till användning, så jag övertog genom mitt företag Mirsch Audio AB rätten till namnet, eftersom jag i överenskommelsen med Statsföretag hade åtagit mig vissa skyldigheter, bl.a. att stå för reservdelar till Sonab-produkter under kommande år. För detta behövdes dock inte namnrättigheten, så när Stefan P kontaktade mig och ville överta rätten, kom vi snabbt överens.
Men priset – inte var det väl 10.000,- ? Var kommer den siffran ifrån?
I själva verket var det 100.000,- kronor, och jag tror att det var en lönsam investering för Stefan P, som var den enda i branschen som insåg att namnet Sonab skulle bli värdefullt vid marknadsföring av högtalare även i framtiden.

Att Stefan P sedan ville etablera en ny serie med namnet Carlsson, finns det all anledning att kritisera, och hur det sen gick med den historien vet ju alla redan. Man kan avundas hans känsla för värdet i Sonab-namnet, och man kan klandra honom för att ha snyltat på Carlsson-namnet, men de högtalare som han sålde kräver varken förakt eller beundran. De representerade i stort sett ett hyggligt genomsnitt av vad som erbjöds på marknaden. Därmed inte sagt att de kom i närheten av den klass som Carlssons högtalare representerade.

Stefan Björklund:
Och apropå faktakontroll:
Stefan Pantzar köpte "sonab" av Ericsson som köpt namnet av Olle Mirsch

Stefan B var alltså inte heller rätt underrättad om turerna kring Sonab-namnet. Och det var ju inte många som visste hur kvarnarna snurrade.

Gulbrandsen:
- jag hade lite för bråttom där och orkade inte redogöra för alla turerna, ursäkta! (de korrekta turerna finns sedan åratal redogjorda för på CP under "Carlssonhistorien")
Som sagt, faktakontroll är viktigt och det viktiga är att alltid rätta det blir fel, vilket jag härmed gör:
Pantzar köpte Sonab-namnet av Ericson och ingen annan.

Ja, så var det med den faktakontrollen. Den här vägen gick alltså rätten till Sonab-namnet:
Statsföretag – Ericsson – Mirsch Audio – Stefan Pantzar (minns inte hans företags namn).
I detta sammanhang finns det alltså inga korrekta turer redogjorda på CP.

I nästa citat är det bara priset och säljaren som är fel.

Gulbrandsen:
I början på 90-talet drabbades Stig Carlsson också av den kanske värsta chocken i sitt liv. En oseriös högtalartillverkare med ledningen placerad i Norrköping köpte rättigheten till varumärket Sonab av Ericsson för endast 10.000:- och började under det ärorika Sonab-namnet kränga verkliga lågprishögtalare från Taiwan till stormarknader som On-Off och City Stormarknad.

Möjligen kan man fråga sig hur oseriöst det var att sälja lågprishögtalare till On-Off och City Stormarknad under Sonab-namnet som ingen annan, särskilt Carlsson-entusiasterna, var intresserade av. Och inte kunde väl Stig själv ha sagt – Jag har tröttnat på Sonab, och jag kräver att ingen annan får använda det namnet i framtiden.

Nå, -

Hur SSC har förvaltat arvet efter Stig Carlsson kan jag inte uttala mig om. SSC säger sig bland annat ha ansvar för att sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer och att ta fram nya konstruktioner och modeller i Stigs Carlssons anda.
I vilken utsträckning denna målsättning kommer att uppnås må andra bedöma. Att ta fram nya konstruktioner är en sak, och uppenbarligen pågår framtagningen kontinuerligt. Men att sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer måste väl omfatta mycket annat. På vilket sätt kan man ”sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer”?
På vardagsspråk måste väl det innebära att man 1) tar fram konstruktioner, 2) sätter dem i produktion och 3) genomför en aktiv marknadsföring, för att med 4) en planerad finansiering uppnå en konkurrenskraftig försäljning i så stora antal som möjligt. Allt detta går inte att genomföra med en ideell stiftelse utan planer på en aktiv marknadsföring, och utan föreställning om hur denna gigantiska uppgift skall finansieras.

Av de ovannämnda punkterna är det endast produktionsfrågan som tycktes vara löst med John Larsen i Skillingaryd. Som det såg ut var han förberedd att producera allt vad tygen håller, om det bara fanns färdiga konstruktioner, och framför allt om det fanns en försäljningsorganisation som förde ut produkterna i tillräcklig omfattning. Utan det kan ingen fabrik hållas igång.
Så nu har Larsen tröttnat och dragit igång en egen produktionsserie, baserad på egna erfarenheter och på hans tidigare kontakter med Stig Carlsson. Men vad har detta med Pantzar att göra, som sålde medelmåttiga högtalare under namnet Sonab, som han köpt rätten till, och som ingen annan kände intresse för?

För närvarande finns det alltså två konkurrerande vägar för att ”sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer”. Och eftersom Stigs patent sedan länge upphört att gälla, finns det förstås inga hinder för flera driftiga företag att hoppa in och bygga upp en lönsam verksamhet, med produktion av bra högtalare enligt de orto-akustiska principerna.
För det finns väl ingen som tror att man på något sätt måste vara knuten till namnen Sonab eller Carlsson, för att få producera välljudande högtalare med motsvarande prestanda som alla OA-högtalare?

Olle Mirsch

[Stefan Björklund]

Hej Olle.

Jag ber om ursäkt att även jag i hastigheten beskrev historien fel...
Det där borde jag ha kommit ihåg bättre då det inte var så länge sedan vi diskuterade det på Faktiskt.

Mvh

Stefan

[Stefan Björklund]

Jag kommer inte ihåg om vi tagit upp det förut...
-men för de som inte vet så finns det en serie fantastiska artiklar om den svenska HiFi-historien skrivna av Olle Mirsch på http://www.faktiskt.se (scrolla ner en bit på förstasidan och börja med artikeln: "Det var på den tiden ...")

Mvh

Stefan

[Per Gulbrandsen]

Och här är en till som ber om ursäkt, chefredaktören!

Jag har på CP bara beskrivit historien kring Pantzar, Sonab och Carlssonnamnet så som den hittills varit känd och beskrivits i hifivärlden, t ex i MoLt under de år på 90-talet som pirataffären pågick mellan Pantzar och Stig. Jag har helt enkelt varken fått eller haft någon annan information att tillgå.

Men nu när Olle lagt sanningen tillrätta ska vi naturligtvis ändra uppgifterna på sidan.
Varmaste tack Olle för din insats i historieskrivningen kring Carlsson och för dina klargöranden!

[Per Gulbrandsen]

Jag lämnar här ett längre svar på de övriga frågor som Olle ställer i sitt inlägg ovan där han först citerar mig:

När Stefan Pantzar med anhang i Norrköping försökte slå mynt av Stig Carlssons världsrykte och goda namn genom att lansera falska Carlssonhögtalare med billigaste Taiwanelement? Och laddade detta tilltag med att börja tillverka billig elektronik under namnet Sonab (som de köpt av Statsföretags kraschade konkursbo för 10.000:-).
- - -
Kritiken mot bakgrundsresearch och faktakontroll går inte att bemöta när inte ett enda exempel ges på ev. felaktigheter. Ni vet mycket väl hur noga vi alltid varit med fakta på CarlssonPlanet - men jag fattar inte vad jag borde rätta.

Det som borde rättas är att Stefan Pantzar i sin marknadsföring förmodligen omgav sig med en stab av medarbetare som ingen har skäl att kalla ”anhang”.

- Jag tyckte ordet anhang passade ganska bra, eftersom jag träffade Stig under den period patenttvisten pågick och fick uppleva hur djupt ledsen och chockad Stig var över att Carlsson-namnet användes på högtalare som han inte hade det minsta med att göra. Jag intervjuade också i samma veva en iskall Stefan Pantzar om saken som då visade noll respekt för Stigs livsverk. Stefan Pantzars trumfkort i hans handlingar till Patent- och Registreringsverket var att han anställt en högtalarkonstruktör med samma efternamn som Stig, en annan Carlsson! Sådant tycker jag inte hör hemma i en seriös bransch, därav benämningen "anhang".

Sonab gick aldrig i konkurs, men Statsföretag blev tvunget att ta alla avvecklingskostnader.
Ericsson hade kvar rätten till namnet Sonab, eftersom man sysslade med både snabbtelefoner och mobiltelefoner. Men namnet kom aldrig till användning, så jag övertog genom mitt företag Mirsch Audio AB rätten till namnet, eftersom jag i överenskommelsen med Statsföretag hade åtagit mig vissa skyldigheter, bl.a. att stå för reservdelar till Sonab-produkter under kommande år. För detta behövdes dock inte namnrättigheten, så när Stefan P kontaktade mig och ville överta rätten, kom vi snabbt överens.
Men priset – inte var det väl 10.000,- ? Var kommer den siffran ifrån? I själva verket var det 100.000,- kronor

- 10.000:- är det pris som cirkulerat i såväl kretsen kring Ljudtekniska Sällskapets som i Carlssonkretsen och SSC i Stockholm ända sedan det begav sig, så det är den enda information jag haft - tills nu. Så stort tack för att du rättar detta, Olle!

Att Stefan P sedan ville etablera en ny serie med namnet Carlsson, finns det all anledning att kritisera, och hur det sen gick med den historien vet ju alla redan. Man kan avundas hans känsla för värdet i Sonab-namnet, och man kan klandra honom för att ha snyltat på Carlsson-namnet, men de högtalare som han sålde kräver varken förakt eller beundran. De representerade i stort sett ett hyggligt genomsnitt av vad som erbjöds på marknaden. Därmed inte sagt att de kom i närheten av den klass som Carlssons högtalare representerade.

- Vad gäller kvaliteten på Pantzars ”Carlssonhögtalare” har andra experter som HiFiConsults Olle Mårtensson (frid över hans minne) och MoLt-folk en stark uppfattning - åsikter som även uttryckts i massmedia – nämligen att de byggdes av de billigaste Taiwankomponenter som gick att uppbringa.

Den här vägen gick alltså rätten till Sonab-namnet: Statsföretag – Ericsson – Mirsch Audio – Stefan Pantzar (minns inte hans företags namn). I detta sammanhang finns det alltså inga korrekta turer redogjorda på CP.

- Detta ska vi självfallet ändra genast!

att sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer måste väl omfatta mycket annat. På vilket sätt kan man ”sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer”?
På vardagsspråk måste väl det innebära att man 1) tar fram konstruktioner, 2) sätter dem i produktion och 3) genomför en aktiv marknadsföring, för att med 4) en planerad finansiering uppnå en konkurrenskraftig försäljning i så stora antal som möjligt. Allt detta går inte att genomföra med en ideell stiftelse utan planer på en aktiv marknadsföring, och utan föreställning om hur denna gigantiska uppgift skall finansieras.

- Nej, självklart behövs det både en tillverkare och en försäljningsorganisation. SSC arbetet med att finna detta pågår för fullt efter Larsens avhopp. En rad nya ortoakustiska kontruktioner finns dels redan klara, och är dels under framtagande inom SSC.

Så nu har Larsen tröttnat och dragit igång en egen produktionsserie, baserad på egna erfarenheter och på hans tidigare kontakter med Stig Carlsson. Men vad har detta med Pantzar att göra, som sålde medelmåttiga högtalare under namnet Sonab, som han köpt rätten till, och som ingen annan kände intresse för?

- Det som är jämförbart med Pantzar är den renommésnyltning som Larsen begår när han i annonseringen för sin egen Larsenserie använder Stig Carlssons namn och unikt personliga reklamslogan ”Mina högtalare är de enda i världen som är byggda för vanliga vardagsrum”.
Både Pantzar och Larsen har alltså försökt/försöker berika sig på Stigs namn för att sälja egna högtalarkonstruktioner.

För närvarande finns det alltså två konkurrerande vägar för att ”sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer”. Och eftersom Stigs patent sedan länge upphört att gälla, finns det förstås inga hinder för flera driftiga företag att hoppa in och bygga upp en lönsam verksamhet, med produktion av bra högtalare enligt de orto-akustiska principerna.

- Nej, inte alls men för då bör man dels veta hur ortoakustiken faktiskt fungerar - akustiskt, elektriskt, psykoakustiskt osv. - dels bör man akta sig för att utnyttja Stigs namn utan att ha rättigheterna till detta, vilket enbart SSC har.

För det finns väl ingen som tror att man på något sätt måste vara knuten till namnen Sonab eller Carlsson, för att få producera välljudande högtalare med motsvarande prestanda som alla OA-högtalare?

- Nej inte vi på CarlssonPlanet i alla fall! Det vore härligt om fler högtalarkonstruktörer gick den vägen. Det första vi gjorde när Larsen presenterat sina båda nya modeller i Trollhättan var också att gratulera honom på sajten och önska honom lycka till med sitt nya märke. Men sedan kom han med den där annonsen…

Nu ska jag ändra historiesidan på CarlssonPlanet!

[ollemirsch]

Jamen, nu är vi ju trots allt ganska överens i den här frågan.
Jag vill bara understryka att de högtalare som Pantzar sålde till On-Off och City Stormarknad under namnet Sonab var av ordinär kvalitet som passade dessa butikers sortiment. Att just den kvalitetsnivån inte så ofta diskuteras på den här sajten må vara hänt, men av den totala marknaden på över 200 tusen högtalare per år, fanns det mycket som var värre.

Det klandervärda kom med Pantzars försök att sälja högtalare under namnet Carlsson. Det var ett skamgrepp som inte kan försvaras. Det har jag heller inte försökt.

Olle Mirsch

[nagref]

För närvarande finns det alltså två konkurrerande vägar för att ”sprida de orto-akustiska principerna till nya generationer”. Och eftersom Stigs patent sedan länge upphört att gälla, finns det förstås inga hinder för flera driftiga företag att hoppa in och bygga upp en lönsam verksamhet, med produktion av bra högtalare enligt de orto-akustiska principerna.

- Nej, inte alls men för då bör man dels veta hur ortoakustiken faktiskt fungerar - akustiskt, elektriskt, psykoakustiskt osv. - dels bör man akta sig för att utnyttja Stigs namn utan att ha rättigheterna till detta, vilket enbart SSC har.

Det finns de som kände Stig som hävdar att inte ens Stig hade full koll på orthoakustiken och hur den skulle definieras rent tekniskt. Det finns ju dessutom ett antal olika företag som har konstruerat Orthoakustiska högtalare och sålt dem som sådana och man kan lugnt säga att de har betett sig väsensskilt och sett helt olika ut. Personligen så skulle jag snarare hävda att OA är ett intuitivt begrepp.

[Stefan Björklund]

Eftersom Per tyckte att våra frågor om de OA-52.2or som Stig lämnade
efter sig inte hörde hemma i
denna
tråd så tänkte jag ta upp detta intressanta ämne här. Det blir lite
upprepningar.

I bouppteckningen från Stig Carlsson (som gjordes av Lars Bäcklund och
Peter Steindl) så står det upptaget ett par OA-52.2 (med ett
uppgivet värde av 5000kr). Det är rimligen detta par som Stig själv
utförde en del modifieringar och massvis med lyssningstester. Eftersom
Stig själv lyssnade på dessa mest och då de blev hans sista stora verk
får man nog betrakta dem som den kommersiella varianten av skapelsens
krona i Stigs livsverk. Sett ur det perspektivet så borde dessa unika
exemplar vara just sådana saker ur Stigs kvarlåtenskap som Stiftelsen
Stig Carlsson har satts att förvalta med Länsstyrelsen i Stockholm som
huvudman.
Det är ju även just i sitt .2 utförande, som Stig lämnade dem, som de
skulle bevarats och vårdats som ett "statement" över Stigs arbete.

Enligt uppgift så har dessa högtalare sålts. Det gjordes tydligen med
styrelsens goda minne. Det är de högtalarna (i uppgraderat utförande)
som omnämns i nyhetsbrev #38:

CARLSSON OA-52.3
Stig Carlssons eget vita högtalarprototyper
uppgraderat från ".2" på CarlssonPlanet -04 med
nya diskanten Carlsson T-11oa, SCR-MKP
polypropkondensatorer m.m, elementen knappt
inspelade, med manual, Pris: 9.000:-

Dessa högtalare står numera hos en ömmande Carlssoneusiast i
Kristianstadstrakten.

Här kan man ställa sig frågan om SSC verkligen gjorde som de hade lovat
Länsstyrelsen i Stockholm - att förvalta Stigs arv.

Nåväl. Vad är väl ett par 52-or. De har ju inget väsentligt historiskt
värde öht kan man tycka ibland trots att de var Stigs ögonstenar. Då
kommer vi till nästa punkt som reser lite frågetecken. På en direkt
fråga (i ovan nämnda tråd) var dessa högtalare står så svarar Per:

Och vad gäller Stigs OA-52:or så står de just nu här på Planeten och
används vid utvärdering av prototyper till kommande Carlssonelement.

Hoppla! Det har dykt upp ett par till av Stigs eget par OA-52.2. Har
de möjligen magiska biologiska egenskaper som möjliggör celldelning om
man matar dem med välljud?

Då dyker det upp en ny fråga: Gjordes det fel vid bouppteckningen och
det missades några andra par OA-52.2? Kanske undanhölls de
bouppteckningen av diverse orsaker? Eller är det så enkelt att någon ljuger?

Vem vet. Hos SSC står det enligt uppgift i a f inga Vita OA52.2
(uppgraderade till .3) längre.

Om vi återgår till möjligheten att det bara fanns ett par vita OA52.2
som var Stigs så återstår det många intressanta frågor.

Om de OA-52 som står på Planeten (innebär väl egentligen att de står
hemma hos Per personligen) är det paret som Stig hade - var det då Stigs
som såldes eller ljögs det i annonsen?

Om de OA-52 som såldes verkligen var Stigs så kan man fråga sig på vems
ansvar de såldes? Var det ett beslut från SSC? I s f så borde detta stå
i de styrelseprotokoll som man är skyldig till att föra som stiftelse så
det borde vara en smal sak för Länsstyrelsen att kolla
ansvarsfördelningen genom att begära in det aktuella protokollet. Det är
likaledes en smal sak att bekräfta att pengarna har kommit tillbaka in
till SSC genom den bokföring som enligt lag måste finnas. Stämmer det så
är det bara den moraliska frågan om det var rätt att sälja ett av Stigs
livsverk.

Vi kan spekulera vidare med några alternativ till.

Finns högtalarna omnämnda i styrelseprotokollet men högtalarna
alternativt pengarna från försäljningen inte finns i bokföringen så är
det ett brott mot bokföringslagen. Har de avyttrats från SSC som ett
styrelsearvode i form av naturabetalning så ska de ändå tas med i
bokföringen och värdet av dem ska beskattas med moms (javisstnä SSC hade
ju missat att de var skyldiga att betala moms och har ju "glömt" det
tills förra året), arbetsgivaravgifter och sedvanlig löneskatt.

Finns högtalarna inte omnämnda i styrelseprotokollen men i bokföringen
så är det 'bara' oförenligt med den skyldighet SSC har att föra protokoll.

Finns de varken med i styrelseprotokollen eller bokföringen så kan
förutom ovan hypotetiska egentligheter lägga till en cocktail av stöld
eller varför inte trolöshet mot huvudman.

Mängden hypotetiska frågor ökar kvadratiskt med varje oklarhet.
Oklarheter som bara SSC kan redogöra för. Jag tror att alla äkta
Carlssonfantaster har ett intresse av detta.

Mvh

Stefan Björklund

[nagref]

Mycket intressanta frågor. De behöver ju inte besvaras av Per nödvändigtvis. Det finns ju andra från SSC som hänger här. Martin och Bo exempelvis och säkert ett par till.