Anpassnng av orginaldiskant till 8545 i OA51

[Stefan Björklund]

Jocke...

så enkelt är det tyvärr inte...
T11 har ett annorlunda "magnetsystem" med urborrat polstycke, en cellplastplupp med ett litet hål i och skumdämpning i den urborrade kaviteten (funkar säkert som nån form av dämpande resonanssystem...)


D25 har solitt polstycke och D27 har urborrat med dämpskum, men dock ingen cellplastplupp med litet hål...

/Stefan

[Jocke]

Du verkar ha bra koll Stefan! Med all respekt för Ing Öhman och hans konstruktionen konstaterar jag att det jag behöver är en PLUPP!

Det är egentligen väldigt intressant att fokus har hamnat på "lådan" även för diskanter. Betydelsen av dämpning, resonanser och reflektioner torde vara större då våglängden är så liten.

/Jocke

[Stefan Björklund]

De där gamla gamla Vifadiskanterna låter ingen vidare...

Jag köpte för en tid sedan ett par Heybrook HB1... Den nostalgiska lyckan var fullständig då HB1 var mina första riktiga HiFi-högtalare slutet 80-talet...

Efter att ha lyssnat på dem några dagar ställde jag ner dem till försäljning på den lokala Hifi-affären då diskanten var så medioker i förhållande till mina OA51.3...

HB1 är alltså ett par engelska högtalare från mitten 80 och har denna vifa-diskant...

Så en del har det allt hänt på 25 år...


Hmmm man kanske skulle ha behållt dem och "uppgraderat" diskanten

/Stefan

[Jocke]

HB-1:an är ju iofs en legendarisk högtalare som kanske "kantrar" åt det ljusa hållet precis som 50-serien. Men jag vill minnas den som ren, balanserad men lite basfattig. Hade inte HiFi&Musik den som någon slags referens ett tag? Å andra sidan är jag inte riktigt säker på vad det skulle innebära. De hade en lite mysko period då.

Beträffande högtalarelement så uppnår vissa en nästan religiös kultstatus. Ing Öhman drev förr en tes i LTS - Hörs det så går det att mäta! Högtalare är ju egentligen rätt enkla konstruktioner även om det kan vara nog så knepigt att "få till det". På samma sätt tror jag inte att konmaterialet i sig är avgörande utan konens egenskaper - dvs, den ska hålla formen och vara resonansfri. Det finns säkert något ersättningsmembran från Vifa som skulle "skrämma" den gamla domen till nya höjder!

Jag tror ändå att våra preferenser har förändrats med CD:n. Det här är ju högtalare som konstruerats med analoga signalkällor. De tidiga CD:na lät ju bedrövligt och jag skulle tro att ljudteknikerna har lärt sig hantera de usla förutsättningar som finns framför allt i diskanten.

Sedan kan vi ju fundera lite över vad det är vi lyssnar på när vi avgör vad som låter bra! Moderna inspelningar innehåller så mycket samplingar och datorer att resultatet inte kan bedömas utifrån naturtrogenhet utan snarare sannolikhet. Å andra sidan: - Hur kul är det att lyssna på (test-)audiofilskivor?

Många ord blir det!

/Jocke

[Jocke]

Ok Ok Ok!

Jag bytte tillbaka till original-diskanterna i mina 51:or och det var ingen rolig historia. Visst, det är inget att tveka på - cymbalerna är gjorda av metall! Om det nu är en plånboksfråga att man inte kan byta till silkesdomar så får man försöka göra det hela uthärdligt!

Jag har under flera år omväxlande använt två uppsättningar diskanter i 51:orna. Ett par är originaldiskant med magnetisk olja i talspolegapet, ullfilt runt kalotten och ett tunt lager coating. Det andra är en specialare med dubbla magneter som Svalander sålde i början av 90-talet. Konmaterialet är ett annat än original så jag har inte coatat dem men övriga moddar är gjorda.

Hängde på Vifa D27TGXX silkesdome för att jämföra. Den har ju gott renomme och har väl någon slags släktband till T-11.an. I vilket fall som helst så låter den väldigt bra men skillnaden mot en moddad KO10DT är inte så dramatisk som man skulle kunna tänka sig.

Original 51.1 skulle säkert dessutom må bra av att öka motståndet lite om man inte gör något annat.

Hoppas att det går bra för dig B-Å och att dina Carlsson spelar fint för dig!

/Jocke

[B-Å Åhs]

Jag kommer att prova med lite mer tweakande än "filten" men i slutändan så lutar det åt en .3 uppgradering. Ligger lite på is pga meckande med ett Tripath baserat steg och även lite pul med min elbas rigg. Tyvärr så har ju dygnet bara 24 timmar .....

[Stefan Björklund]

Är det mässingsskruvar i Svalanderdiskanterna

[s.b]

Stefan,menar du det här??

Urklipp från http://www.svalander.se

Mässingsmod för OA 52
Carlsson OA 52 anklagas ibland för att vara lite hårda i diskanten. I en senare kria hoppas jag kunna ägna mig åt att berätta om olika åtgärder att tämja detta som faktiskt till största delen inte endast är diskantelementets fel. Detta stackars element är mycket bättre än det rykte det fått. Det är dessutom det enda diskantelement i världen som har den spridningsvinkel som Stig Carlsson medvetet utnyttjat vid konstruktionen av högtalaren.

Alla andra element kommer att ge en diskantsänkning eftersom de är konstruerade att ge rak frekvensgång "on axis" dvs rakt framifrån. OA50-OA52 är inte konstruerade så att man lyssnar på diskantelementet rakt framifrån. Det Peerless-element som används i dessa ger rak total energiutstrålning vilket innebär att Du får rak frekvensgång "från sidan" när Du dessutom räknar in de reflexer Du får från olika ytor i rummet. Rakt framifrån blir frekvensgången fel, men högtalaren avlyssnas ju inte på detta sätt. Att byta element i OA52, OA51 eller OA50 gör endast att man ersätter ett "fel" med ett annat, troligen betydligt värre. "Not better, just different!"

En sak man dock enkelt kan göra, för att slippa en del av de resonansfenomen man trots allt kan uppleva, är att byta skruv i elementet. Till mässing alltså.

Detta kräver dock att man tar det försiktigt och systematiskt!

Diskantelementet består av två stora delar - en magnet och en topp-platta med kalotten och talspolen påmonterade. Denna platta är av omagnetiskt material medan däremot skruvarna som håller samman enheterna är av stål.

Detta innebär att man får fyra magnetstavar som sticker upp från magneten en bit från talspolen. Rent teoretiskt skulle dessa magnetstavar dra spolen kvadratisk. Påverkan är dock otroligt liten och detta är troligen en av dessa saker "som inte kan höras".

Likväl ger ett ytbyte av stålskruvarna mot mässingsskruv en liten men klart hörbar förbättring av ljudet från diskantelementet. De som gjort denna förändring lämnar kommentarer mellan "det hördes nästan ingen skillnad alls -jag är inte säker på det, men jag tror att det blev lite luftigare och mindre stickigt" till "ja det var en klarskillnad även om den inte var stor". Ingen har hittills tyckt att det varit fel att byta. Även de som bara anat sig till förbättring vill inte gå tillbaka till de gamla skruvarna. Priset för "modifieringen" är ju också blygsamt - ca 10 kr!

Man måste dock vara medveten om att man, om man är oförsiktig, kan rubba de olika delarnas inbördes lägen vilket skulle kunna innebära att elementet inte längre är centrerat . . .

Gör alltså så här: Skaffa först 8 st M4 mässingsskruv. Helst 5 mm långa, men det brukar vara svårt så Du får troligen försöka med längre och kapa. Jag har ett lager av skruvar med låg skalle (för att undvika reflexer från skruvskallen) som Du kan få köpa för ändamålet.

Tag därefter bort en av de fyra kryss-skruvarna som sitter närmast kalotten på elementet. Ersätt den med en av mässingsskruvarna.

Kontrollera att den verkligen "tog". Har Du för lång skruv kan den "bottna" innan den håller samman delarna!

Först när Du är helt säker på att den längd på skruv Du hittat är rätt och att den är ordentligt åtdragen och där gör sitt jobb som den skall - först därefter lossar Du skruv nr två! Ersätt den med en ny skruv innan Du lossar skruv nr tre osv.

När Du på detta sätt bytt skruvarna en och en är det bara att avlyssna resultatet.

Jag har för säkerhets skull även bytt de träskruvar som fäster bas- och diskantelementen i lådan, men där är det väl mera tveksamt om verkan av mässingsskruv är hörbar. Det skulle vara intressant att höra om någon annan har någon erfarenhet.

Josef Svalander

[Jocke]

Visst är det mässing ! Har inte alla det?

Jag tror faktiskt inte att just den saken spelar någon större roll, å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det gör någon skada heller! Högtalare utan magnetiska material är väl lite svårt att genomföra - då är vi inne på eloktrostater och sånt och de blir väl lite svåra att få in i 51:orna!

Egentligen är det ju lite fantastiskt att Josef har kvar de här texterna efter snart 15 år! Lite Voodoo var det men elementet lyfte 51:an lite grann. Jag kontaktade honom för en tid sedan för att höra om det fanns några ytterligare specar men det enda som kom fram var att den svenske agenten för Peerless låtit ta fram den med annat (antagligen tyngre) konmaterial och kompenserat den lägre verkningsgraden med att dubbla magneten!

På den tiden var Carlssonhögtalarna så "heliga" att man inte genomförde så avancerade ombyggnader som nu. Så det kändes som en modd som var möjlig att reversera om det inte skulle funka. Och visst var den bättre än originalet men det hängde säkert inte på mässingsskruvarna!

Ha dé!

/Jocke

[Stefan Björklund]

Jag hade oxå mässingsskruv i mina HB2 efter att ha läst Josefs "bok"

Magnus2 här på forumet hade gröna fingrar i början av 90-talet... inte trädgårdsmästarvarianten... utan av idogt tummande på Svalanders lilla handbok/bibel...

/Stefan