Högtalartest bl a OA 52 mot AR 3 (nu med bild)

[momus]

OK, det är rummet det handlar om!

"Ni måste gå ner och titta på uppställningen", ropar en av deltagarna uppfordrande.
Vår marskalk, general, eller sedermera malaj (som han kallar sig), ser lite besvärad men också stolt ut. Det är han som är värd för denna lyssningssejour norr om Stockholm, tillika ägare av denna formidabla högtalarsamling. De som propsar på vår uppmärksamhet är Grafpro och hans vapendragare Lim-Johnny. I Malajens "hobbyrum" står vi öga mot öga med ett fyrtiotal högtalare. Några inplastade, andra uppställda, färdiga för användning. Det är företrädesvis amerikanskt anno dazumal, dvs AR i parti och minut. AR 3, AR 3a, AR 3a improved, AR LST, AR MST, AR 90, AR 91, AR 10 pi och flera av samma sort. Dessutom en skum Infinity med Philips klassiska mellanregister, piezodiskanter (en fram och en bak á la Schweikert). Och i skuggorna anas en Allison One i sin trekantsform med två lågt placerade basar och tydligt AR-inspirerade mellanregisterelement och diskanter (en slags föregångare till Steindls ägg, åtminstone konfigurationsmässigt). England är också representerat med några KEF och B&W-varianter. Och se - mitt på golvet står två stycken QUAD-elektrostater (dom tidiga femtiotalarna). och någonstans i huset lär det dessutom finnas ett par 63:or.
Och inplastade intill en vägg ett par Magneplanar, tyvärr inte helt renoverade. Två OA 50.2 står också framför oss, men i jämförelse med dom amerikanska högtalarna ser dom pyttesmå ut. Kommer dom att hävda sig överhuvudtaget?

Rummet är stort, ca 30 kvm med ca tre meters takhöjd. Inget vardagsrum alltså och mycket luft att flytta på. Förstärkningen sköts av en dansk Sirius (mosfet) och ett PA-slutsteg med inbyggda volymkontroller. Förstärkeriet är sammankopplade till Grafpros "blindtestväxel", alltså en kopplingsdosa som styrs av ett datorprogram som slumpmässigt kopplar mellan förstärkarna och därmed också mellan olika högtalarpar. Programmet håller dessutom ordning på vad man röstat på. Högtalarkablarna avslutas med rejäla krokodilklämmor för att vi snabbt ska kunna koppla om mellan olika högtalare. Spotify blir den mest använda signalkällan, med undantag för en kort sejour med en AR-skivspelare med Hadcockarm och Pickeringpickup.

Om man tittar riktigt noga så ser man små bruna och vita prickar på golvet (syns inte på den bifogade bilden - var på reparation). Det är OD 11:or, två original och två försedda med T 22 och nya filter. Originalen hade dock defekta skumkanter varvid 2 st B 65 oa inhandlas på HiFiKit. Dom gamla elementen bedöms räddningslöst förlorade eftersom de är dom tämligen vanliga ersättarna med plastkon som HiFiKit sålde för många år sedan. Meningen är att OD 11:orna ska gå en rond mot den lilla Allison 6 från ungefär samma tid. Allison skiljer sig en del från OD 11. Samma fyrkantiga form men med en framåtriktad domediskant och en bas som spelar rakt upp á la Sonab V 1.

Allison och OD 11 original kopplas in och vi ombeds skriva 1 till 9 i en kolumn. Sedan får vi fem välja musik som sedan kopplas via Grafpros slumpprogram. Och nu blir det svårt. Bägge högtalarna är tämligen lätta att identifiera. Allison känns igen på sin varmare bas och det syns också tydligt på den LTAS-mätning som gjordes innan testet; en klar höjning av bas och undre mellanregistret. OD 11:orna låter snarast anemiska i det stora rummet. Nu börjar problemen torna upp sig för undertecknad. Dom små Carlssonkuberna låter lite slanka, men också öppna. Jag vet med mig själv att jag uppskattar det mer öppna ljudet från OD 11:an, men kan förstå att det aningen varmare ljudet från Allison kan uppskattas av många. Här tycker jag det är tydligt att OD 11 är den bättre högtalaren, men jag får se mig slagen på fingrarna när resultatet presenteras. Har jag röstat med hjärtat eller hjärnan?

OD11 vs. Allison Six
 
Grafpro 6-3 till Allison 6
Malajen 8-1 till Allison 6
LimJohnny 9-0 till Allison 6
Momus 9-0 till OD11
Nyköping 8-1 till Allison 6
Summa 31-14 till Allison 6

Efter en del pyttipanna med tillbehör återgår vi till vårt värv. Stig Carlsson lär ha varit tämligen imponerad av AR 3. Kunde denna gamla konstruktion ge OA 52.2 en match? Samma sak här. Högtalarna är tämligen lätta att identifiera. Trots att vi gör en en nivåjustering mellan paren så låter OA 52.2 både lägre och slankare. Carlssonpyramiden mäter spikrakt men AR 3 (från 1959 med originalelement) har samma nivåhöjning i mellanbasen som Allison 6. Det hörs att det här är två kvalitetshögtalare - upplösningen är hög på bägge. Och jag får problem igen. Hemma i mitt lyssningsrum så vet jag att OA 52 låter fantastiskt bra, och jag får svårt att frigöra mig från min hjärna - igen. Det är uppenbart att AR 3 och liknande högtalare har varit ett amerikanskt lyssningsideal eftersom musik à la Steely Dan t ex får ett behagligt bottendrag med hjälp av den stora amerikanska högtalaren. Men jag röstar envist svenskt (jo, jag gillar ljudet bättre från OA 52). Här är det i alla fall lite jämnare
 
OA52.2 vs. AR3
 
Grafpro 6-3 till OA
Malajen 9-0 till AR
LimJohnny 9-0 till AR
Momus 9-0 till OA
Nyköping 7-2 till AR
Summa 28-17 till AR3

I ett nummer av Stereophile så kom det för några månader sedan en recension av en liten billig högtalare, Dayton B652, där recensenten var förvånad över det tämligen goda ljudet. Ca 250 svenska kronor för ett par högtalare! Dessa kopplade till en T-amp skulle kunna vara nåt för den utfattiga audiofilen.
Påstods det.
Lite LTAS-mätning avslöjade att det knappast fanns någon diskant alls - den föll brant redan vid 3000 Hz, för att sen nästan helt försvinna. Påminde lite om dom tändstickslådor man får med när man köper en billig köksstereo på Jula eller Claes. Fast med aningen snyggare finish. För att verkligen få dom små Dayton att visa vad dom kunde så jämförde vi dom med ett par finska aktiva högtalare med två subbar (stora som två designade soptunnor i gjuten aluminium). Skulle någon rösta på Dayton?
 
Dayton B652 vs. Genelec
 
(“Ha ha ha!”)
45-0 till Genelec

Sista paret ut blev intressant. Den stora Allison One hade vi tidigare jämfört med både AR 3 och OA 52, men det var i mer oorganiserad form. Allison One ser annorlunda ut. Dryga metern hög, trekantig med 2 domediskanter och 2 dome mellanregister monterade längst upp och två bastanta tiotummare längst ner vid golvet. Ser lite ut som en föregångare till Peter Steindls ägg. Det var flera av oss som noterade att dom här högtalarna lite kombinerade öppenheten från Carlssonkonstruktionerna med det mer bastanta bottendraget i dom amerikanska kusinerna. Men nu handlade det om en jämförelse mellan en av de sista AR-konstruktionerna (AR 90) och Allison One. Nu blev det svårt. Här gick det knappt att skilja högtalarna från varandra. Jag var nog övertygad om att jag kunde detektera öppenheten i Allison. Men slutrapporten visade att jag nästan lika ofta hade föredragit AR.
 
Allison One vs. AR90
 
Grafpro 6-3 till AR
Malajen 5-4 till AR
LimJohnny 5-4 till Allison
Momus 5-4 till Allison
Nyköping 6-3 till AR
Summa 25-20 till AR90

Till slut så jämförde några av oss OD 11 original (nåja, med B 65 oa) med OD 11 bestyckade med SCA IV och Obi-diskanten (och omgjorda filter). Jag trodde att det skulle bli öppet mål för den nyare varianten med OBi, men tji fick jag. Ljudbilden från originalen var bredare och diskanten mjukare. Mina medlyssnare hade däremot större svårigheter att skilja dom åt. Vad jag lärde mig av det är att inte vara så självsäker när jag rekommenderar diskant- och filterbyte på OD 11.

Nästa gång blir det dipolhögtalare för hela slanten dvs Magnepan och QUAD. Och så hotar Grafpro med dubbelt blindtest av förstärkare. Kan Primare ha en chans mot T-amp? Jag tror det, men Grafpro påstår motsatsen.

Och att Carlsson gjorde så dåligt ifrån sig? Jo, det berodde nog på lyssningsrummet, för det som på bilden ser ut som en vit fast vägg bakom högtalarna, är egentligen en projektionsduk. Förlåt Stig!

(Om man klickar på bilden så blir den stor)
 
 

[jansch]

momus - trevligt och intressant författat!

[momus]

Tack!