Kolboxkloner

Ställ frågor, diskutera och prata om Carlssonhögtalare och tillbehör.
Ask questions, discuss and talk about Carlsson loudspeakers and accessories.
User avatar
nagref
(330+ posts)
(330+ posts)
Posts: 342
Joined: Mon 17 Mar 2003, 23:47
Location: Christianstad/Scania

Re: bas

Post by nagref »

Tänkte bara kommentera några av de felaktigheter som ditt inlägg innehåller. Långtifrån alla.
genell wrote:
Däremot så kan man ju prata lite om hur den skall vara konstruerad i övrigt. Trevägs är nog givet med kanske med digitalförstärkare, kommer att finnas likheter med Beolab5 kanske?
Digitalförstärkare är ju en mycket tilltalande idé då man med sådana också lämpligen kan sköta tonkurveutjämning och delningfiltrering digitalt, vilket kan ha sina fördelar. Om man har digital signalkälla kan man ju minimera brus och andra nackdelar genom att DA-omvandla det sista man gör. Som jag nämnt ovan kommar jag dock inte att utreda just denna aspekt. Den är ju en hel tråd i sig.
De förstärkare som sitter i Beolaben är inte digitala. Det är förstärkare som går i klass-d (pwm modulerade saker). Majoriteten av alla klass-d-förstärkare är helt analoga och så även de som sitter i Beolab5. Det finns dock ett fåtal klass-d-förstärkare som är helt digitala, exempelvis Tact och Tripath, men dessa har normalt rätt stora problem med upplösning uppåt i frekvens, stor påverkan av utgångsfiltret och urusel PSRR.

Basreflex eller sluten låda
Jag tyucker nog att man skall bygga högtalaren som basreflex för att det är så grundläggande i Stig Carlsson samtliga konstruktioner.
Jag vet ju förstås inte säkert, men jag skulle gissa att anledningen till att Stig Carlsson använde basreflex i början av sin karriär var för att få tillräckligt med bas ur de element som fanns att tillgå. Senare var det nog för att hålla nere storlek på låda och element. Basreflex är, skulle man kunna säga en "nödlösning", eller kanske ett "smart trick". Eftersom frågan kom upp så tänkte jag gå igenom lite "baskunskap" (heh, hrm...) nedan.
Stig labbade även med slutna lådor men valde basreflex av den enkla anledningen att man får mest ljud per krona. Det gällde på 50-talat när han övergav de slutna lådorna och det gäller fortfarande. Fysiken har ju inte ändrats sedan dess. ;)


Ambitionsnivå
Innan man ger sig i en allt för detaljerad disskusion bör man nog bestämma principer och ambitionsnivå.
Utmärkt idé! Jag komer strax att börja vifta med pekpinnar och tavelkritor, men först presenterar jag här min ambition.
Eftersom det som slog mig först var den tjusiga designen tänkte jag hålla mig till samma form som föregångaren. Eftersom finessen med Carlssons högtalare är de Orto Akustiska egenskaperna tänkte jag också hålla mig till dem. Dock tänkte jag försöka dissikera vad som ligger bakom dessa teorier och se hur man bäst kan nå det mål Ortoakustiken strävar mot med moderna medel. Det finns kanske en anledning till att kolboxen och OA52.3 inte är identiska. Kan man, alltså, nå till samma (det vore kanske övermodigt att tro att man skulle nå till något bättre) ljudkvalitetsmässiga nivå som OA52 eller kanske 58 (eller 60) presterar, med "begränsningen" att man använder sig av kolboxlådan?
Svårigheten med att utgå ifrån de OrthoAkustiska principerna är att det finns flera olika lösningar som har helt olika syften. De första högtalarna kolboxen bl a var gjorda för de speciella förutsättningar som monouppspelningar har och är kanske inte helt lämpliga att använda för stereofonisk uppspelning. Först på 70-talaet så förändrades högtalarna så att de gick med bättre resultat att använda sterofoniskt men fortfarande var de gjorda för att få ett visst sound snarare än att vara en akkurat ljudförmedlare. Lösningen på det senare kom först med de moderna OA-51 (och dess efterföljande derivat).

Ska man ta sikte på en design som var i stora stycken optimerad för ett visst sound så blir man rätt låst vid det. Inte mycket att göra åt (fast vissa saker kan man ju göra ;) ) bara man är medveten om det. Att ens nå upp till någon av de ljudkvaliteter som 80-talarna har är därmed rätt omöjligt. Men att nå upp till 70-talsnivå är säkerligen inga problem.
2: Mitt emellan två områden med högt tryck där molekylernas hastighet är som störst måste luften kunna röra sig. Om man bromsar den, kommer man att minska ljudvågens energi och alltså 'sänka nivån'. Det är så absorbenter fungerar. Om man ställer något i vägen, som t.ex. en vägg, kommer molekylerna att krocka med väggen och därmed tappa en del av sin energi (som i stället blir värme). Med sin kvarvarande energi rör de sig sedan åt något annat håll. Om vi iställer sätter väggen precis där trycket är som störst tappar inte ljud så mycket energi, eftersom luften inte rör sig så mycket just där. Luften behöver alltså inte byta håll mitt i rörelsen. Detta innebär att just den frekvensen studsar lättare än andra.
Man tappar normalt ingen energi alls om man ställer något hårt föremål i vägen där 'molekylerna har mest fart'. Energin kommer antingen att studsa tillbaka (luftmolekylerna struntar faktiskt i om de studsar mot 'väggmolekyler' eller andra luftmolekyler) eller ledas in i väggen i form av en vågrörelse där. Den senare är dock ungefär 1/1000 av ljudenergin i luften. Dessutom så är det inte så att (det man kan uttyda att du avser med en resonans) studsar lättare (och därmed ger mindre ljudenergi in i väggen) utan i själva verket precis tvärtom! :shock: Men detta är lagom ointressant i rent praktiskt bruk. Där kan man anse att alla frekvener (så länge de inte sammanfaller med resonanser hos väggen) studsar precis lika bra.

En högtalare har en 'motor'som består av talspolen som rör sig i ett magnetfält. När man skickar ström genom talspolen attraheras eller reppeleras den av det konstanta magnetfältet och svängen följaktligen framåt eller bakåt.
Eh, nej. Det sker ingen repellerande eller attraherande verkan i ett normalt element. Kraften sker vinkelrät mot magnetfältet nämligen.
1. En högtalare kan egentligen bara ge ljud ifrån sig över sin resonansfrekvens. En tillräckligt låg resonansfrekvens är alltså viktigt.
Eh, nej. Det är inga större problem att fixa en högtalare som återger ljud under resonansfrekvensen. Det kunde Stig bl a. ;)
2. Den totala dämpningen hos högtalaren är viktigt för att veta om högtalaren låter mycket med vi sin resonansfrekvens än vid andra frekvenser. Man brukar kunna läsa ett värde som heter Qts i tabellerna. Det tala i princip om hur spetsig toppen på impedanskurvan är.
Inte ens i princip är det så eftersom Qts är sammansatt av Qes och Qms och spetsigheten på impedanskurvan beror enbart på värdet av Qms. Det innebär att ett element med hög mekanisk dämpning men låg elektromagnetisk kan ha samma Qts som ett element med hög elektromagnetisk dämpning och låg mekanisk dito. Det senare elementet har däremot en större puckel i impedanskurvan.
Ett lågt Q-värde innebär att högtalaren är 'snäll' och svänger ungefär lika mycket över hela frekvensområdet. Det får man av hög dämpning. Ett lågt högt Q-värde ger hög ljudnivå vid resonansfrekvensen och lägre nivå vid andra frekvenser. Det får man av låg dämpning. Hög dämpning innebär också att mycket energi går bort som värme och lämnar en mindre del till att bli ljud. Detta är vad som kallas låg verkningsgrad. Vi vill alltså ha ett element som har lagom mycket dämpning.
Ovanstående gäller, bör man påpeka, enbart i området där man unyttjar resonansen till ljudalstringen. För det masskontrollerade området därutöver så spelar dämpningen i principingen roll alls.
Distorsionen är större ju större amplitud vi svänger med. Högtalare som är så kallade långslagiga brukar ha lägre distorion eftersom man byggt dem så att de skall kunna svänga med stor amplitud. En finess med Orto Akustiken som jag nämnde förut är lägre distorsion. Det beror på att genom att ta hjälp av rummet för att spela låga frekvenser behöver inte amplituden hos svängningen i högtalaren vara så stor och då drabbas vi inte lika mycket av olinjäritet.
Ett synnerligen bra argument för att inte köra med sluten låda oxå. ;)

I kolboxens fall skulle jag tro att vi kommer tillräckligt långt ner även med sluten låda. Det har fördelen att systemets impedans intevarierar lika mycket som för en basreflexlösning som ju har två ihopkopplade system som vart och ett har varierande impedans. Dock är även detta något man i viss mån kan korrigera om man har avancerade (digitala) filter.
Stig hade inga problem att fixa filter till denna dubbelpuckliga impedanskurva i ex OA116 och OA2212. Tycker man det är knepigt så kan man göra det enklare för sig och köra med helt analoga aktiva filter. Då blir problemet obefintligt. Att man behöver 'avancerade' filter för att i viss mån kompencera för det är helt enkelt inte riktigt sant. ;)
Tre Rosor
(50+ posts)
(50+ posts)
Posts: 58
Joined: Wed 30 Aug 2006, 19:44

Snickeri i den högre skolan

Post by Tre Rosor »

Det är onekligen vackra skapelser som påpekats. Men för att bygga dessa "koner" (ej att förväxla med danskans koner) måste man väl minst vara möbelsnickare antar jag, synd, jag skulle mycket väl kunna tänka mig ett par sådana konstverk i mitt rum, i något snyggt fanér. Genell tror du ändå inte att det största problemet ligger här, med lådbygget? Om man skulle realisera detta hur menar du att denna del skall ske? Jag står i begrepp att skaffa nya högtalare, så kanske skulle man försöka sig på något sådant här? Lådorna skulle antagligen bli svindyra att beställa.
genell
(1+ posts)
(1+ posts)
Posts: 6
Joined: Wed 28 Feb 2007, 14:32

Re: bas

Post by genell »

nagref wrote:Tänkte bara kommentera några av de felaktigheter som ditt inlägg innehåller. Långtifrån alla.
Tack för ansträngningen!
genell wrote:
Däremot så kan man ju prata lite om hur den skall vara konstruerad i övrigt. Trevägs är nog givet med kanske med digitalförstärkare, kommer att finnas likheter med Beolab5 kanske?
Digitalförstärkare är ju en mycket tilltalande idé då man med sådana också lämpligen kan sköta tonkurveutjämning och delningfiltrering digitalt, vilket kan ha sina fördelar. Om man har digital signalkälla kan man ju minimera brus och andra nackdelar genom att DA-omvandla det sista man gör. Som jag nämnt ovan kommar jag dock inte att utreda just denna aspekt. Den är ju en hel tråd i sig.
De förstärkare som sitter i Beolaben är inte digitala. Det är förstärkare som går i klass-d (pwm modulerade saker). Majoriteten av alla klass-d-förstärkare är helt analoga och så även de som sitter i Beolab5. Det finns dock ett fåtal klass-d-förstärkare som är helt digitala, exempelvis Tact och Tripath, men dessa har normalt rätt stora problem med upplösning uppåt i frekvens, stor påverkan av utgångsfiltret och urusel PSRR.
Jag har ingen aning om hur beolabhögtalarna ser ut eller fungerar. Som jag sa, jag lämnar förstärkarna därhän.

Basreflex eller sluten låda
Jag tyucker nog att man skall bygga högtalaren som basreflex för att det är så grundläggande i Stig Carlsson samtliga konstruktioner.
Jag vet ju förstås inte säkert, men jag skulle gissa att anledningen till att Stig Carlsson använde basreflex i början av sin karriär var för att få tillräckligt med bas ur de element som fanns att tillgå. Senare var det nog för att hålla nere storlek på låda och element. Basreflex är, skulle man kunna säga en "nödlösning", eller kanske ett "smart trick". Eftersom frågan kom upp så tänkte jag gå igenom lite "baskunskap" (heh, hrm...) nedan.
Stig labbade även med slutna lådor men valde basreflex av den enkla anledningen att man får mest ljud per krona. Det gällde på 50-talat när han övergav de slutna lådorna och det gäller fortfarande. Fysiken har ju inte ändrats sedan dess. ;)
Givetvis går det, bl.a. kan man ju bygga ett basreflexsystem som har lägre resonansfrekvens. Man kan som Bob Carver bygga en bandpasslåda med rent horribel dämpning och se till att baselementet tål att man matar det med 3000W. Generellt brukar det väl dock vara smidigast att hålla sig över resonansfrekvensen?

Ambitionsnivå
Innan man ger sig i en allt för detaljerad disskusion bör man nog bestämma principer och ambitionsnivå.
Utmärkt idé! Jag komer strax att börja vifta med pekpinnar och tavelkritor, men först presenterar jag här min ambition.
Eftersom det som slog mig först var den tjusiga designen tänkte jag hålla mig till samma form som föregångaren. Eftersom finessen med Carlssons högtalare är de Orto Akustiska egenskaperna tänkte jag också hålla mig till dem. Dock tänkte jag försöka dissikera vad som ligger bakom dessa teorier och se hur man bäst kan nå det mål Ortoakustiken strävar mot med moderna medel. Det finns kanske en anledning till att kolboxen och OA52.3 inte är identiska. Kan man, alltså, nå till samma (det vore kanske övermodigt att tro att man skulle nå till något bättre) ljudkvalitetsmässiga nivå som OA52 eller kanske 58 (eller 60) presterar, med "begränsningen" att man använder sig av kolboxlådan?
Svårigheten med att utgå ifrån de OrthoAkustiska principerna är att det finns flera olika lösningar som har helt olika syften. De första högtalarna kolboxen bl a var gjorda för de speciella förutsättningar som monouppspelningar har och är kanske inte helt lämpliga att använda för stereofonisk uppspelning. Först på 70-talaet så förändrades högtalarna så att de gick med bättre resultat att använda sterofoniskt men fortfarande var de gjorda för att få ett visst sound snarare än att vara en akkurat ljudförmedlare. Lösningen på det senare kom först med de moderna OA-51 (och dess efterföljande derivat).

Ska man ta sikte på en design som var i stora stycken optimerad för ett visst sound så blir man rätt låst vid det. Inte mycket att göra åt (fast vissa saker kan man ju göra ;) ) bara man är medveten om det. Att ens nå upp till någon av de ljudkvaliteter som 80-talarna har är därmed rätt omöjligt. Men att nå upp till 70-talsnivå är säkerligen inga problem.
Du har kanske rätt; som jag sa så har jag ingen direkt praktisk erfarenhet, men det var just denna fråga jag tänkte skulle kunna vara fokus i tråden. Hur stor del av ortoakustiken beror på bestyckning, filter, placering ocg lådutformning? Anledningen till mina långa inlägg är att jag försöker hitta argument för och emot olika alternativ. Jag kan tänka mig att med kolboxlådor kanske man måste kräva några bitar dämpmaterial på strategiska platser i rummet för att komma i närheten av nyare Carlssonkonstruktioner. Är det inte så att nästan all högtalare är designade för ett visst sound?
2: Mitt emellan två områden med högt tryck där molekylernas hastighet är som störst måste luften kunna röra sig. Om man bromsar den, kommer man att minska ljudvågens energi och alltså 'sänka nivån'. Det är så absorbenter fungerar. Om man ställer något i vägen, som t.ex. en vägg, kommer molekylerna att krocka med väggen och därmed tappa en del av sin energi (som i stället blir värme). Med sin kvarvarande energi rör de sig sedan åt något annat håll. Om vi iställer sätter väggen precis där trycket är som störst tappar inte ljud så mycket energi, eftersom luften inte rör sig så mycket just där. Luften behöver alltså inte byta håll mitt i rörelsen. Detta innebär att just den frekvensen studsar lättare än andra.
Man tappar normalt ingen energi alls om man ställer något hårt föremål i vägen där 'molekylerna har mest fart'. Energin kommer antingen att studsa tillbaka (luftmolekylerna struntar faktiskt i om de studsar mot 'väggmolekyler' eller andra luftmolekyler) eller ledas in i väggen i form av en vågrörelse där. Den senare är dock ungefär 1/1000 av ljudenergin i luften. Dessutom så är det inte så att (det man kan uttyda att du avser med en resonans) studsar lättare (och därmed ger mindre ljudenergi in i väggen) utan i själva verket precis tvärtom! :shock: Men detta är lagom ointressant i rent praktiskt bruk. Där kan man anse att alla frekvener (så länge de inte sammanfaller med resonanser hos väggen) studsar precis lika bra.
Du har alldeles rätt! Jag ber om ursäkt att jag uttrycker mig så rörigt. Jag försökte förmedla nån slags tolkning av randvillkoret för vågekvationen att väggarna är ogenomsläppliga för luft. Jag skulle uttryckt mig annorlunda:
Vid vissa frekvenser passar vågländen in i rummer och reflekteras mellan väggarna i fas med sig själv. Det blir en stående våg. För frekvenser där emellan kommer reflekteras ur fas med sig själv och därmed försvaga sig själv.

En högtalare har en 'motor'som består av talspolen som rör sig i ett magnetfält. När man skickar ström genom talspolen attraheras eller reppeleras den av det konstanta magnetfältet och svängen följaktligen framåt eller bakåt.
Eh, nej. Det sker ingen repellerande eller attraherande verkan i ett normalt element. Kraften sker vinkelrät mot magnetfältet nämligen.
Ja, det har du rätt i. Attaherande kraften skulle försöka göra spolen större, inte skjuta ut den ur fältet. Jag menade egentligen bara att den dras bakåt eller skjuts framåt. Ville inte behöva införa kryssprodukt.
1. En högtalare kan egentligen bara ge ljud ifrån sig över sin resonansfrekvens. En tillräckligt låg resonansfrekvens är alltså viktigt.
Eh, nej. Det är inga större problem att fixa en högtalare som återger ljud under resonansfrekvensen. Det kunde Stig bl a. ;)
Ja, som sagt, det går ju att 'tvinga' högtalaren. Basreflex, horn, vågledare... Jag avsåg högtalarelementet i det här fallet. Men jag skulle ha skrivit det, inte bara menat det. Dessutom skulle jag ha skrivit 'strålar dåligt' eller nåt.
2. Den totala dämpningen hos högtalaren är viktigt för att veta om högtalaren låter mycket med vi sin resonansfrekvens än vid andra frekvenser. Man brukar kunna läsa ett värde som heter Qts i tabellerna. Det tala i princip om hur spetsig toppen på impedanskurvan är.
Inte ens i princip är det så eftersom Qts är sammansatt av Qes och Qms och spetsigheten på impedanskurvan beror enbart på värdet av Qms. Det innebär att ett element med hög mekanisk dämpning men låg elektromagnetisk kan ha samma Qts som ett element med hög elektromagnetisk dämpning och låg mekanisk dito. Det senare elementet har däremot en större puckel i impedanskurvan.
Men innebär inte det att om man driver en högtalare med en förstärkare så kommer effekten av hög Qes och låg Qms och effekten av det motsatta ge samma beteende? Den mekaniska impedansen kommer ju av förstärkaren att ses som en elektrisk impedans...
Jag är ju som sagt inte så bra på elektronik.
Ett lågt Q-värde innebär att högtalaren är 'snäll' och svänger ungefär lika mycket över hela frekvensområdet. Det får man av hög dämpning. Ett lågt högt Q-värde ger hög ljudnivå vid resonansfrekvensen och lägre nivå vid andra frekvenser. Det får man av låg dämpning. Hög dämpning innebär också att mycket energi går bort som värme och lämnar en mindre del till att bli ljud. Detta är vad som kallas låg verkningsgrad. Vi vill alltså ha ett element som har lagom mycket dämpning.
Ovanstående gäller, bör man påpeka, enbart i området där man unyttjar resonansen till ljudalstringen. För det masskontrollerade området därutöver så spelar dämpningen i principingen roll alls.
Givetvis.
Distorsionen är större ju större amplitud vi svänger med. Högtalare som är så kallade långslagiga brukar ha lägre distorion eftersom man byggt dem så att de skall kunna svänga med stor amplitud. En finess med Orto Akustiken som jag nämnde förut är lägre distorsion. Det beror på att genom att ta hjälp av rummet för att spela låga frekvenser behöver inte amplituden hos svängningen i högtalaren vara så stor och då drabbas vi inte lika mycket av olinjäritet.
Ett synnerligen bra argument för att inte köra med sluten låda oxå. ;)

I kolboxens fall skulle jag tro att vi kommer tillräckligt långt ner även med sluten låda. Det har fördelen att systemets impedans intevarierar lika mycket som för en basreflexlösning som ju har två ihopkopplade system som vart och ett har varierande impedans. Dock är även detta något man i viss mån kan korrigera om man har avancerade (digitala) filter.
Stig hade inga problem att fixa filter till denna dubbelpuckliga impedanskurva i ex OA116 och OA2212. Tycker man det är knepigt så kan man göra det enklare för sig och köra med helt analoga aktiva filter. Då blir problemet obefintligt. Att man behöver 'avancerade' filter för att i viss mån kompencera för det är helt enkelt inte riktigt sant. ;)
Är dessa filter också fasriktiga? För mig är alla filter som besår av mer än en spole och en kondensator avancerade. Jag är ju verkligen ingen Stig Carlsson!

Tack för kommentarerna nagref! Du har poängterat viktiga felaktigheter! Fortsätt gärna!


Tre Rosor wrote:Det är onekligen vackra skapelser som påpekats. Men för att bygga dessa "koner" (ej att förväxla med danskans koner) måste man väl minst vara möbelsnickare antar jag, synd, jag skulle mycket väl kunna tänka mig ett par sådana konstverk i mitt rum, i något snyggt fanér. Genell tror du ändå inte att det största problemet ligger här, med lådbygget? Om man skulle realisera detta hur menar du att denna del skall ske? Jag står i begrepp att skaffa nya högtalare, så kanske skulle man försöka sig på något sådant här? Lådorna skulle antagligen bli svindyra att beställa.
Jag har tänkt på detta jag också. Jag har två idéer. Båda börjar med att man sågar till de tre cirkelskivor för varje högtalare som utgör baffel för lågbas respektive mellanregister samt mellanvägg mellan dessa, och bygger ihop ett skelett med hjälp av dem. Detta selett kan man sedan antingen använda för att böja ett antal lager av den tunnaste plywood man kan få tag på, eller så sågar man ett antal lätt kilformade bitar av MDF som limmas på skelettet. I det senare fallet får man en kantig kon som får jämnas till med hyvel/rasp/sandpapper. Ju fler remsor desto lättare att jämna till. En sticksåg och en cirkelsåg är lämpliga redskap. I båda fallen kan man sedan fanéra efter behag. Kunde det funka, kanske?

/genell
-distortion-
(515+ posts)
(515+ posts)
Posts: 535
Joined: Thu 30 Sep 2004, 12:01
Location: Falun

Post by -distortion- »

Ojojoj vilka långa inlägg! :P
Suget efter kolboxar ökar konstant här hemma, fan vilka häftiga skapelser det är egentligen!
piP frampå
OA14 där bak
lemmts
(90+ posts)
(90+ posts)
Posts: 99
Joined: Sun 23 Mar 2003, 19:00

Post by lemmts »

En före detta arbetskamrat hade ett förflutet på KTH. Jag var hemma hos honom en gång på 80-talet och fick se ett par Kolboxkopior. De måste ha varit byggda i början på 60-talet. Som jag minns det var "papperskorgen" byggd av stavar, men jag kan ha fel. Om de var aktiva eller passiva vet jag inte, jag var inte så insatt i Carlsson på den tiden. Jag fick uppfattningen att det var ett antal KTH-are som låtit göra kopior.

Vad har detta med saken att göra? Inget mer än att visa att projektet är fullt möjligt.

Kör på! Det är ju en sällsynt vacker skapelse.

Lasse
Påke
(10+ posts)
(10+ posts)
Posts: 11
Joined: Sun 15 Dec 2002, 22:05
Location: Åland

Post by Påke »

Hej!

Jag funderade för ett tag sedan på precis samma sak som du nu gör. Det var ett par obestyckade "piratkolboxar" till salu här på forumet för ca ett halvår sedan och jag funderade på vilka "moderna" element som skulle kunna passa. Ditt sätt att närma sig frågan på är troligen öppnare och kan ge bättre resultat.

När det gäller basen så se på de bästa subbarna och hur dom har löst prblemet med djup, ren och fast bas.

Jag har en vandersteen w2wq aktiv sub i sluten låda med 3st 8" element (fler element ger fler "motorer") Den har även en platta framför elementen för att dämpa rekylverkan från den slutna lådan.

Kan något av det vara något för "diamantboxen"?

Jag kommer att följa tråden med intresse.

MVH Per
genell
(1+ posts)
(1+ posts)
Posts: 6
Joined: Wed 28 Feb 2007, 14:32

Re: Kolboxkloner

Post by genell »

Hej igen!

Jag tänkte bara uppvisa någon form av livstecken. Jag är ledsen för att ha negligerat detta utmärkta forum under så lång tid. Jag har tyvärr inte tid att fördjupa mig i 'den perfekta högtalaren' än på ytterligare en tid eftersom jag måste bli klar med min doktorsavhandling. Emellanåt sitter jag dock och funderar lite på olika lösningar. Här är några tankar:
Mellanregistret får t.ex. gärna täcka hela frekvensområdet för den mänskliga rösten, och dessutom se till att täcka det område kring några kilohertz där vi bl.a. har en resonans i hörselgången och därmed är extra känsliga. Alltså ett element som gärna kan spela från t.ex 300 till 5kHz och som i hela detta område är så rundstrålande som möjligt. Diskanterna kan då de bara hanterar mycket höga frekvenser vara mycket små och därmed så 'punktformiga' som möjligt. Dessutom är det viktigt att mellanregister och diskanterna är transientsnabba eftersom detta är avgörande för detaljupplösningen. Tänk er att en inspelning innehåller t.ex. snabbt kastanjettspel eller så. Om det är (riktigt) dåliga högtalare som återger det så kanske högtalaren fortfarande håller på att svänga efter ett 'klick' från kastanjetten, när nästa klick kommer. Det blir nån slags kontinuerligt 'smet' istället för ett antal 'klick'. Eller om man har en hel orkester som vräker på, för att sedan bara ha en ensam triangel. Den senare drunknar i det förra. Detta kräver lätt kon och god dämpning.
osv osv
Jag återkommer så småningom.
Hur brukar ni som har byggt många högtalare resonera när ni väljer element?

Mvh
/genell
Post Reply

Who is online

Users browsing this forum: Google [Bot] and 52 guests