Hur fastnade jag för Carlssonhögtalare?

Ställ frågor, diskutera och prata om Carlssonhögtalare och tillbehör.
Ask questions, discuss and talk about Carlsson loudspeakers and accessories.
Rishna
(75+ posts)
(75+ posts)
Posts: 82
Joined: Wed 25 Dec 2002, 16:49

Hur fastnade jag för Carlssonhögtalare?

Post by Rishna » Fri 17 Jan 2003, 10:02

Det hela började en höstkväll nån gång i slutet av 80-talet. Jag var en 13-14-årig grabb med en musikintresserad farsa som mest sysslade med JBL, AR och gamla rullbandare från Revox. Jag kan inte påstå att jag var särskilt intresserad då.

Den där höstkvällen hände vad som skulle komma att förändra min framtid. Hemma hos några vänner till familjen hade äldste sonen hittat ett par konstiga skapelser på en kompis föräldrars vind. Svarta och leda stod de i hans rum, ett par OA14. Rummet var fyllt av fåtöljer, hyllor och garderober. En tjock kvalstrig heltäckningsmatta prydde golvet och längs ena kortväggen fick högtalarna plats på varsin sida av hans TV. Högtalarna drevs av en för tiden hypermodern Pro-Logic-förstärkare från Technics och till den en Laserdisc-spelare från Pioneer. Ur högtalarna strömmade en livekonsert med Madonna och musiken phanns helt plötsligt i hela rummet. Jag hade aldrig tidigare hört något så bra. Allting vibrerade, väggarna skakade och golvet liksom gungade. Det var medryckande och mäktigt. Att musiken kunde bli så levande med så små högtalare.

Jag tänkte nog inte så mycket mer på det då, utan det var snarare farsan som tyckte att jag skulle ha ett par likadana på mitt lilla rum hemma (10 kvadrat). Sagt och gjort. En annons i Sydsvenskan och jag hade några veckor senare ett par OA14 stående längs ena kortänden. Jag lyckades precis skrapa ihop pengar till ett par nya basar. Alla Kvällspostenpengar jag förtjänat i regn och rusk gick åt. När högtalarna så var klara kopplade vi in dem till min gamla Pioneer-reciever (loppisartikel) och musiken började flöda fram. Vad jag än gav högtalarna växte de med uppgiften. Ingen bas var för djup och ingen röst för klar. Mitt lilla rum på 10 kvadrat med gipsväggar och trägolv svängde bokstavligen med när basen blev för djup för att höras. Jag hade den bästa stereon i grannskapet. Polarna kom hem till mig och höll med. En av dem, Mattias, lyckades t.o.m. somna till medelhög eurotechno nån gång i början på 90-talet.

Under knappt tio år har dessa phantastiska högtalare givit mig stor glädje och musikalisk tillfredsställelse och jag bugar mig vördnadsfullt inför Stig Carlssons goda minne! Sedan ett år har jag inte kvar mina ögonstenar eftersom de gått vidare till min lillebror. Kort efter att jag gjort mig av med dem sprang jag på ett par till som jag renoverade och hann njuta av i några månader tills det hände något alldeles speciellt. Jag fick tag på ett par OA51 för 100:- En man i Lund sa till mig att jag kunde komma och hämta dem för en symbolisk summa. Om inte skulle han köra dem till tippen (hädelse!).

Jag hade aldrig tidigare lyssnat på någon 80-talare och tyckte att de såg väl lustiga ut. Hur som helst phann jag min nya favorit. Om än inte lika djup som OA14, men väl så behaglig att lyssna på. Jag sålde mina nyrenoverade OA14 och fick i nya element i 51:orna. Sen några månader har jag ett par OA50 att lyssna på och de ger mig en liten förnimmelse av hur fint OA14 lät. Baselementen är desamma och det snabba mellanregistret är lätt att känna igen.

Nåväl; på denna väg är det. Nu har ni fått höra min Carlssonhistoria. Får jag höra er? :P

Ranefjord
(40+ posts)
(40+ posts)
Posts: 42
Joined: Mon 16 Dec 2002, 11:27
Contact:

Post by Ranefjord » Mon 27 Jan 2003, 23:38

Själv tog det lite tid innan jag lärde mig uppskatta dem. Men efter att hört Soundgarden - BadMotorFinger på ett par 50.2 så var saken biff. Ok, det var mer som spelade roll, men det tog lite tid innan jag fattade hur trevliga Carlsson högtalarna faktiskt är. En annan sak som spelade stor roll var att bra pressningar lät så fantastiskt på Carlsson men inte lika bra i traditionella högtalare. Däremot lät sämre pressningar bättre i de traditionella lådorna. Jaja, det skall väl sägas att det finns bra fågelholkar oxo... Och ESL'er är fortfarande mina favoriter. Så jag inte inte helt fanatisk. =))

12björn
Internationalization Team
Internationalization Team
Posts: 891
Joined: Tue 31 Dec 2002, 15:42
Location: Skarpnäck/Stockholm

Post by 12björn » Wed 29 Jan 2003, 12:21

Året var 1975. Jag hade flyttat från mitt föräldrahem för att studera och hade gnetat ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en stereoanläggning. Tidigare hade jag en ”bärbar” philipssvarv, men nu siktade jag på bättre grejer. Införskaffade därför HIFI-handboken (eller vad den nu hette - kommer inte ihåg exakt), en publikation i bibelformat med i stort sett allt på den svenska marknaden.

Det hela var inte särskilt enkelt; en snäv budget och jag ville ha så bra ljud som möjligt. Teorierna om ljud det året handlade om fasförskjutningar - det fanns kurvor för detta för i stort sett varje högtalare i boken. Teorin var dock svårbegriplig trots att Kjell Stensson (tror jag) gjorde sitt bärsta i en förklarande artikel. Jag tyckte också att den var för komplicerad - det jag förstod om ljud och hörsel var att de höga frekvenserna hade störst betydelse för uppfattningen av rumslighet eftersom huvudet för de höga frekvenserna fungerar som en spalt. Mao var ”fyrkantssvar” och transienter samt bra återgivning av höga frekvenser av största betydelse. Jag byggde upp min anläggning efter detta.

Bland högtalare fanns det bara två att välja på som dels inte kostade för mycket och som jag förstod var uppbyggda efter det som jag bestämt mig för: Sonab OA12 och en (kanske två) modeller konstruerad av Olle Mirsch. Jag fastnade för OA12:orna därför att de var mindre, mer diskreta och, vad jag kunde höra, presterade minst lika bra som de något billigare Mirsch-högtalarna. Här på planeten har jag sedan förstått att jag är innehavare av första årgångens OA12:or!

Jag har alltid varit nöjd med mina OA12:or. När jag efter några år fick råd att skaffa mig bättre utrusning på skivspelarsidan, bl a en AKG P8ES-pickup - ”top of the line” för MM-pickuper blev rumsligheten och närvarokänslan när man lyssnade på bra inspelningar helt fantastisk (jag lyssnade mycket på ”klassisk musik” då). Vinyl är fortfarande oöverträffat - jag har dock inte jämfört med de nya ”superformaten”.

I böran på nittitalet började skumkanterna på baselementen spricka och högtalarna hamnade i förrådet, dels p g a detta, dels på grund av att den lägenhet vi bodde i då inte gav möjlighet att använda OA12:orna på ett optimalt sätt.

För två och ett halvt år sedan, när jag separerade, ”blev jag tvungen” att ta fram högtalarna igen. Jag lät renovera baselementen och skaffade en subwoofer för att understödja. Resultatet blev mycket bra och när sedan min gamla CD-spelare la av och jag köpte mig en Cambridge D 500 SE CD-spelare (kan verkligen rekommenderas!) blev resultatet än bättre. Men när man hör entusiasmen över hur högtalarna låter efter helrenovering blir man onekligen rejält sugen...

/Björn

tux
(105+ posts)
(105+ posts)
Posts: 116
Joined: Sun 22 Dec 2002, 19:23
Location: Trollhättan
Contact:

Post by tux » Thu 30 Jan 2003, 14:28

Allt är Rishnas fel!!!
I alla fall Carlssondelen av min hifisjuka.

Hans oa12 och oa14 i hans lilla lilla studentlägenhet matade med nad 218 och en massa bra musik fick mig till att bli inbiten carlssonfåne.
Rishna bär skulden till att minst 4 studenter i halmstad har fastnat mer eller mindre allvarligt. TACK!!!

// Tux

shl
(1+ posts)
(1+ posts)
Posts: 1
Joined: Tue 17 Dec 2002, 10:53

Hur fastnade jag för Carlssonhögtalare?

Post by shl » Thu 30 Jan 2003, 23:44

Själv växte jag upp på det glada sjuttiotalet - farsan mediterade, rökte pipa och byggde Carlssonhögtalare. En av hans arbetskamrater hade köpt en byggsats(?) på OA5 och farsan kopierade och fanerade och lödde. Men han satte aldrig på ett nät, så när jag lyssnade på Anita och Televinken eller Djungelboken satt jag med näsan i högtalaren och lyssnade. Dammet hoppade så mysigt i basen...så den kände jag på...lite hårdhänt....och diskanterna var ju fyra...så de klämde jag och tryckte in kåporna på. Jag var ju bara fem år gammal, så farsan var nog mest arg på sig själv, vad jag minns.

Jag måste hursomhelst ha varit väldigt imponerad, för jag har ett väldigt tydligt minne av hur jag i 8-9-årsåldern på en klassfest med mycket ABBA försökte imponera på klassens snyggaste tjej genom att berätta att "på våra Carlssonhögtalare kommer Annefrids, Agnetas, Björns och Bennys röster ur var sin högtalare från var sitt hörn på högtalaren". Det var rundstrålande det. (Det blev aldrig något mellan mig och klassens snyggaste tjej.)

Många år senare, ja faktiskt för bara en dryg månad sedan, var jag på fest hemma hos min chef. Han och hans fru hade renoverat sitt hem. Det var mycket smakfullt gjort - nytt kök, nya möbler, kubistiskt och modernt.....och ny stereoanläggning, en vägghängande liten och trendig B&O med panelhögtalare och sub. Han berättade att mycket av det gamla möblemanget gått i container, även så hans gamla Yamaha-förstärkare..."men mina Sonab-högtalare nändes jag inte slänga...är det någon av er som vill ha dem? Mina ungar bara fryner på näsan åt dem!" Jag anmälde förstås mitt intresse och de två dagarna som förflöt innan jag hämtade dem kollade jag på nätet vad det kunde tänkas vara. Jag hittade CarlssonPlanet, läste och undrade vad det kunde vara.

Så hämtade jag dem......ett par svarta OA14! Allt original, fint skick utanpå och originalbroschyren för OA12 och OA14 fanns med. Skumkanterna var trasiga, förstås, men jag hade ju ägnat helgen åt CarlssonPlanet. Försiktig provspelning med min favoritinspelning av Beethovens 9:a gav dock klar förbättring jämfört med mina Mirsch OM3-28, framför allt i mellanregistret och diskanten. Sedan skruvades de isär för renovering. (Det var den första seriens SC165:or, alltså från 73-75) Diskanter, Y-ritning, skumkanter, teflonslang, koppartråd, med mera beställdes.

I mellandagarna hade allt kommit - jag lödde, putsade, filade, smälte plastbaffel, limmade......monterade ihop......och det nya årets andra dag spelades det musik. Och som det spelades! Jag hade lyssnat in mig på olika passager i Beethovens 9:a med utpräglade svåra dikant, mellan och bas områden...allt var bättre! Mina Mirsch-högtalare lät insjunkna och trötta och musiken ur de "nya" Sonab-högtalarna lyfte. Förutom den nya rymden i musiken så var allt mycket tydligare - textningen i vissa körpartier, som tidigare varit grötig, framträdde sylvasst.

Hustrun (som jag tror var sin klass snyggaste tjej) är själv mycket musikintresserad och är också nöjd...men hon säger "Carlsson? Är det din nya älskarinna?"

Skivsamlingen är väckt till liv igen!

Jag måste passa på att tacka CarlssonPlanet för all fin och ovärderlig information!!!! TACK!!!!...Och tack för länken till LTS - jag har plöjt gamla MoLT:ar på Lunds Stadsbibliotek och äntligen fått en motvikt till ordbajseri-HIFI-pressen...och föralldel lite nyansering till CarlssonPlanets svagt jäviga framställning av Carlssonhögtalare.


Hilsen / Staffan

CCL
(150+ posts)
(150+ posts)
Posts: 186
Joined: Wed 18 Dec 2002, 23:32
Location: Bromma

Post by CCL » Fri 31 Jan 2003, 10:49

Min första kontakt var på sent 60-tal då jag hos en granne i radhusområdet fick lyssna på Lenas pappas stereo med OA6 typ 1. Jag tror det var Robban Brobergs "Tjejer" som vrålade "Carola" med en imponerande tydlighet och renhet. Uppväxt med klassisk musik så fick jag även tillfälle att lyssna på en hel del Beethoven som var min favorit.

Därefter dröjde det några år plus en hel sommar med jobb fast besluten att köpa min egna Sonabanläggning med OD11. Dock var lönen skral så en kompis och jag fick nöja oss med en Fergusonanläggning vardera och lite mängdrabatt...

Åren gick och Minic fick bl.a sälja en stor trevägare med peerlesselement på 60 liter som var lätt att bygga (2st 6,5 tummare och en inkapslad mellanreg samt dometweeter). Upptäckte senare att carlsson också använt sig av dessa typer av diskant och baselement.

QLN Signature blev 1990 en ny trevlig erfarenhet.

Men så hände det! I en container ett kvarter från min bostad låg 1995 ett par slängda OD11 med trasiga skumkanter. Kunskapen var låg så basarna åkte all världens väg och HiFIKit fick levera nya basar och en hyfsad diskant. Allt plockades i och sådär ett par små storheter var pånyttfödda.

Några år senare hittade jag Per G på nätet som hade ambitionen att starta starta en carlssonsajt. Jag fick goda råd om renovering och väntade ivrigt på att sajten skulle komma upp. Carlssonsagan intresserade mig alltmer och jag köpte ett par beg OA50 som renoveringsobjekt. Dessutom! Hade just skruvat i ett par nya orginaldiskanter i mina OD11 när karln plötsligt rekommenderar 62CT13. Ut med de gamla in med nya och en helrenovering. Kanonbra!

Tog nu kontakt med John L och hälsade vid ett tillfälle på hos honom och fick lyssna på et par OA50.2 och dessutom,vilket var ödestigert, ett par provex av OA52.3. Jag blev helsåld! Så hem och förhandla med frun.
Hittade ett par mycket risiga OA52 på nätet, beställde två uppgraderingspaket .3 till 50 och 52. Väntan, väntan och åter väntan...nya silkesdomen skulle bli klar.... Så i sept -02 kom allt äntligen och renoveringarna gick i raketfart!

Mina QLN har som ni förstår nu plockats undan och väntar på sin renovering...

..och nu har NAD T752 öppnat Carlssonhimlen...... :wink:

TACK (sankte)Per!

Hälsn,
CCL
Mina grejor
Stereo:
OA14.3,Satori, CT62,vita
Pioneer SX 838 receiver
Pioneer SL 2000

OA12.3 + inre tratt, CT62, svarta (surr)
OA 52.3 Lyxfilter, svarta
QLN Signature, vita

Torpet:
OD11.3 + inre tratt, CT62, vita

User avatar
Vee-Eight
(125+ posts)
(125+ posts)
Posts: 134
Joined: Mon 16 Dec 2002, 21:17
Location: Trollhättan
Contact:

Post by Vee-Eight » Wed 05 Feb 2003, 00:13

Hänvisar till Tux´s inlägg. Jag är en av de fyra som Rishna övertygade. Tack! :P
- Carlsson Illuminati -
Maior e longinquo reverentia.
Admin http://www.Faktiskt.se

User avatar
Ragnwald
(200+ posts)
(200+ posts)
Posts: 215
Joined: Sun 02 Feb 2003, 10:56
Location: Gotland

Post by Ragnwald » Sat 08 Feb 2003, 21:46

Blev såld redan på 60-talet när jag fick se/höra OA-6 tp1.
Ja bara synintrycket där de stod i NK-s ljudrum, tillsammans med B&O- och Sinushögtalare, fick mig att haja till.

Såg dem också på moderna museet och undrade om de var enbart utställda eller om de användes för musikåtergivning.

Oförstående föräldrar, unnade mig inte dessa ljudets Porschar, men som en våldsam kompromiss, fick jag nöja mig med ett par OA-5.

Väl ute i yrkeslivet, inhandlades omedelbart ett par OA-6 tp1.
Tillsammans med rörförförstärkare, Thorénsskivspelare med SME-arm och Ortophon SL-15, var njutningen total.

Samtliga vänner och bekanta som fick lyssna på denna anläggning, sa att nu förstod de vad hi-fi verkligen var för nånting och vad jag hade försökt att förklara muntligen för dem innan.

Att jag sedan bytte till OA-2212, var väl närmast en tro att få änn mer av det goa Carlssonljudet med extern och starkare förstärkeri.

Jag vann en hel del, men förlorade en del annat.
Den som vet mest, tror minst.

User avatar
Stefan Björklund
(1235+ posts)
(1235+ posts)
Posts: 1374
Joined: Tue 17 Dec 2002, 18:06
Location: Trollhättan

Post by Stefan Björklund » Tue 25 Feb 2003, 22:50

Köpte mina första Carlsson i slutet av 80-talet... ett par OA5 II, början på mitt hifi-intresse helt enkelt...
Dessa gavs i oförstånd bort då jag köpter ett par Heybrook HB1.

Har även haft ett par fina OA5 typ 1 i ek som jag sålt...

Har en OA5 typ 2 på vinden (den andra kastade jag :oops: )

kasta ja.... Jag fick en gång en låda med 6 st Peerless 6.5" (med sonab loggan) av Hifi-punkten i Trollhättan, p g a att jag brukar laga en massa högtalare...
P g a platsbrist och att jag inte var speciellt impad av OA 5 (och trodde i min enfald att den modernare 70-tals serien lät likadant...) kastade jag alltihop vid en källarstädning :evil:
De skulle man ha haft nu och gjort i ordning i godan ro, för att sedan kunna tjoffa i dem direkt om man hittade ett ren.objekt...

Köpte för att par år sedan ett par OA 50.2 som jag nu använder som surroundhögtalare i min hembio med fantastiskt gott resultat...

Har nu köpt ett par OA 14 som jag moddar lite, och är redan djupt imponerad av vad de presterar...

En fantastisk gärning han gjor, herr Carlssont... Heder åt hans minne!


Ett par OA 116 skule inte sitta fel :)
/Stefan
CarlssonPlanet Moderator Team Leader

Spelar på Larsen och Carlsson

User avatar
Bo Sehlberg
Internationalization Team
Internationalization Team
Posts: 139
Joined: Mon 16 Dec 2002, 18:44
Location: Umeå

Post by Bo Sehlberg » Wed 26 Feb 2003, 20:58

Kul idé med "Hur jag fastnade för ....", här är min berättelse:

I mitt fall var det nog Radio&Televisions "fel". Jag läste om popboxen och såg det som ett lämpligt projekt för en fattig student att skaffa sej ett par bra högtalare för en billig penning. Men jag gjorde det på ett litet annorlunda sätt. Jag hade lärt känna ägarna till en radioaffär på orten och en gång då jag var på besök hittade jag ett par OA5'er i affären. Jag for hem och hämtade penna/papper och tumstock. Åter på affären satte jag igång och mätte upp högtalarna. Eftersom artikeln i Radio&Television beskrev ganska ingående teorier och lösningar kunde jag gissa mej till hur innandömet såg ut i OA5'orna. Hem och köpa material, såga, limma, spika, spackla, klippa och bocka galler, måla, skruva och koppla och se där hade jag mina egna "OA5or". Och faktiskt så lät de i mitt tycke mycket bra, sen blev det två par till åt bror och syster.
Nyfiken som man var i den åldern ville jag dock göra nya upptäckter, hornhögtalare verkade häftigt och än en gång var det Radio&Television som "lurade" mej. Deras stora bashorn/sub-bas blev nästa projekt och kompletterade "OA5orna" ett tag. Men tyvärr behövde jag pengar och hade en villig köpare på "OA5orna" som därmed såldes och saknades. Efter att ha spelat sönder en TV-apparat, som stod på baslådan, blev det dags för nästa projekt. Det blev ett par Voigt-horn (också med Philips 9710or), men jag blev aldrig riktigt nöjd med dem.
En vacker dag var jag på besök i radioaffären och vad skådade mitt ledsna öga? Jo - ett par lätt begagnade Sonab OA116, gissa om det var någon som for hem och räknade pengar. Högtalarna fick en ny lycklig ägare, tyvärr varade lyckan endast en liten stund, då det visade sej att den ena bashögtalaren hade lämnat in. Tillbaka till affären, som fixade en ny dito. Detta par har sedan gjort mej lycklig ett flertal gånger sedan dess (1977). Ända till i fjol våras då jag började höra ett otrevligt knastrande/skrapande ljud i den ena högtalaren. En undersökning visade att det klassiska skumkantsproblemet hade drabbat även mina högtalare. Det var en sorgsen OA116-ägare som ställde tillbaka högtalaren och tänkte på vad som gått förlorat för all framtid (vid den tidpunkten kände jag nämligen inte till CarlssonPlanet och möjligheten till renovering eller inköp av nya originalelement).
Av en ren händelse kom jag i alla fall in på CarlssonPlanet (jag tror det var via http://w1.871.telia.com/~u87124019/) och började läsa om renoverade högtalare. Mitt förlorade hopp vaknade till liv igen. Kanske det fanns ett nytt liv för mina OA116. Jag mailade till Per Gulbrandsen och frågade om han kunde hjälpa mej och det kunde han (än en gång TACK Per!):D. Då jag demonterade mina högtalare upptäckte jag att jag hade olika baselement i lådorna (gamla alnico- resp. ferritmagnet) vilket var konstigt och Per hade ingen förklaring på det, men av min berättelse ovan har detta dock fått sin förklaring (jag hade glömt att de blivit lagade då jag köpte dem, det kom jag på nu då jag började skriva denna berättelse)). Iväg på posten med paketet och sen otålig väntan. I samband med en resa till Stockholm kunde jag hämta hem dem med hjälp av en hygglig granne till Per (Per var bortrest då). Hem och återmontera och lyssna och njuta. Så nu är jag åter en lycklig ägare till ett par fungerande vita OA116.
När tid och råd ges ska det bli en mer total renovering. Förresten är det någon som har någon erfarenhet/åsikt om att bara byta ut de 3 framåtriktade diskanterna (för att snåla med pengar)?

Post Reply

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests