OD-11-dagen på Sveriges Radio en succé

img_0108
Det tredje Carlssonmötet i Studio 4 i Radiohuset, som lördag 12/11 presenterade OD-11 Cloud, fick (trots de senaste dagarnas snöoväder och svåra trafikstörningar) stort deltagande, över 90 närvarande, som lät sig imponeras bl a av högtalarnas exceptionellt goda basåtergivning.
Arrangörer var Stiftelsen Stig Carlsson (SSC) och Teenage Engineering AB (TE) i samarbete med Ljudtekniska Sällskapet (LTS) och CarlssonPlanet, och representanter för återförsäljaren Hifikit närvarade. Per Gulbrandsen, Carlsson Planet, hälsade alla välkomna till den stora legendariska studion där bl a Jimi Hendrix, Cream och The Byrds uppträtt. Gunnar Östlund från LTS, deltog och kan berätta mer om vad som tilldragit sig där förr och nu.

Lars Bäcklund från SSC introducerade civilingenjören från Teenage Engineering AB David Möllerstedt efter att först ha berättat lite om OA-12 (en av Stig Carlssons favoriter) och den ursprungliga OD-11 som (då Stig tvekade om ett diskantelement räckte) fick heta Ortho-Directional (Ove Dehlin, Sonabs kontaktperson för Stig, använde arbetsnamnet Minimax, men protesterade när det framhölls att OD var hans initialer).

Det var sen dags att spela något. Monica Zetterlund: Under vinrankan. Ett framförande som Stig gillade. Från samma kompaktskiva (Varsamt) har flera låtar spelats via mycket dyra högtalare på mässor, med skiftande resultat. Denna gång gick det bra, men vi insåg att draperierna borde avlägsnas eftersom högtalarna inte klingade så fritt som upphovsmännen (t ex Ingvar Öhman, som påpekade högljutt att draperierna ställer till det, men någon i salen hävdade att de inte gick att avlägsna) vet att de kan.

Kring 1970 hade stereoskivan sedan länge vunnit LP-marknaden och framsteg i skivgravering och avspelning medgav högre utstyrning i basen än tidigare. Det fanns efterfrågan på mindre högtalarsystem med bättre basåtergivning och skarpare stereobild än Sonab OA-5 erbjöd. Lilla Sonab OD-11 blev en mycket bättre högtalare än ”poptärningen” Sonab V-1, dög för mono men bäst i stereo, fungerar väl att ställa på golv mot vägg men kunde hängas på vägg (beslag fanns utvecklade) eller ligga på hyllplan. I senare tid har några även använt den som surround och vinklad som centerkanal.

Även om en del lyckades förstöra diskantelement genom att spela okristligt högt med dåliga förstärkare är många OD-11 ännu i gott skick. Stig fick uppleva att många spännande tjejer skaffade sig OD-11. Med tiden kom han att se mer positivt på den. Från 1975 sveptes ett otal kon-diskantelement av diverse fabrikat med sex volt insignal, och nästan alla förkastades, bara Peerless fick godkänt. Att större antal än ett användes på alla modeller större än OD-11 hjälpte deras överlevnadsförmåga. Från och med Carlsson OA-51 arbetade dock Stig med ett domediskantelement med större och därmed också effekttåligare talspole, och då tyckte han att ett diskantelement per högtalare i de serietillverkade modellerna räckte även med avseende på effekttålighet.

Musik igen! Enligt Stig Carlsson det bästa som Kjell Stensson någonsin gjorde: Midsommarvaka inspelad med AB-stereofoni, Radioorkestern i Musikaliska Akademiens stora sal, dirigerad av kompositören Hugo Alfvén 1954, utgiven på 25 cm LP: en av världens första stereoskivor. Spelades högt men rent; 117 dB i topparna uppmättes på lyssnarplats (även om SSC inte vågar gå i god för mätsystemets (mobiltelefonens/appens) pålitlighet).

img_0101

Under sitt arbete i ljudstudios och med datorspelsljud hade David Möllerstedt kommit i kontakt med akustikern Ingemar Ohlsson, en gång tekniskt biträde hos Stig på KTH och med lång erfarenhet av professionell ljudteknik, konstruktion av mixerbord med mera. TE hade gjort sjungande skulpturer och konstruerat, producerat och digitalt marknadsfört en redan legendarisk synthesizer, OP-1. Där fanns designmedvetna ingenjörer, stark digital kompetens, stor 3D-skrivare, med mera. VD Jesper Kouthoofd har vita OA-52 hemma och uppskattar Lars Lallerstedts design.
Som inslag i mötet i Studio 4 kunde därför även formgivningen av Sonab OD-11, R4000, P4000 och R3000 beundras.

Möllerstedt, skicklig programmerare och musikälskare som kände till bl a OD-11, skickade för några år sedan ett e-postmeddelande till Ohlsson och SSC svarade omedelbart positivt på propån om högtalarutveckling. Diskantelementet T22oa som har idealiska egenskaper för bruk i OD-11 var en god förutsättning för projektets genomförande. Att det skulle bli en trådlös aktiv högtalare med DSP stod tidigt klart. Digital inspelning och avspelning medger ofta både kraftigare och djupare bas än vinyl, nu gäller att högtalare kan återge detta. På återgivningen av den översta oktaven kan nu också ställas högre krav än de högtalarelement som fanns för 40 år sedan kunde motsvara.

David Möllerstedt gav en lysande översikt av TE och utvecklingen av OD-11 Cloud. Blygsamt tonade han ner TE-bedrifter som att få högtalarna att synkroniseras trådlöst vilket t ex medger stereo från två högtalare via AirPlay (något som ingen tidigare lyckats med). OD-11 Cloud var tidigt ute med den smarta lösningen Spotify Connect. Ingång för optisk S/PDIF (Toslink) och analog minijack finns förutom Wi-Fi och AirPlay.

TE hade på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet för lyssningsutvärdering av prototyperna bl a valt låtar med kraftiga men detaljrika bastransienter. Ner till 30 Hz skulle tonkurvan nå, vilket har uppnåtts (vanlig normalstämd fyrsträngad elbas når ner till ca 41 Hz (E) men t ex syntar och stora orglar kan nå djupare). Upp till 122 dB mättes nu på lyssnarplats, lägsta ton i materialet 32 Hz på samma nivå (SSC reserverar sig igen för att mätningen inte gjordes med kalibrerad utrustning utan med en mobiltelefon).

img_0109

David Möllerstedts spellista under föredraget:

Major Lazer m fl – Bubble Butt
Caesars – Sort it out
Simon & Garfunkel – Scarborough Fair / Canticle
Rolling Stones – Paint it black
SBTRKT – Trials of the past
Massive Attack – Paradise Circus
Beyoncé – 7/11

Eftersom både Sportspegelns signatur Mucho Gusto med Percy Faiths orkester och Simon & Garfunkel via Spotify låtit sådär via sex st OD-11 Cloud prövades att föra åt sidan respektive binda samman de tjocka draperierna bakom högtalarna, vilket visade sig gå alldeles utmärkt trots påståendet om att de inte var avlägsningsbara. Bingo! Nu hängde de olika inslagen i mellanregister och diskant bättre samman. Det är egentligen för högt i tak för att med framgång kunna demonstrera fördelarna hos Carlssonhögtalare, och i den stora rumsvolymen med publik krävs kraftiga förstärkare (600 W per kanal vid tidigare Carlssonmöten där).

David Möllerstedt, ingenjör Öhman med flera fick bl a under pauserna intresserade frågor. HiFi Kit hade lagt upp bl a högtalarelement på bardisken vid studions ingång, och besökarna erbjöds en kod som till månadsskiftet ger en rabatt vid köp av OD-11, ett erbjudande som flera utnyttjat.

img_0102

 

Många ville även lyssna på ett par ursprungliga OD-11 som egentligen fått en bra mycket bättre placering – på heltäckningsmatta, dikt mot hård vägg utan absorbenter, på stort avstånd från sidovägg, och drevs med Ortofon OM-40, monterat i Unamco T-1, via orenoverad Sonab R3000. Nackdelen var förstås att bara några få kunde lyssna på dessa åt gången på grund av denna mycket mindre uppställning. Högtalarna hade renoverats för ca tio år sedan på CarlssonPlanet med de då nya elementen B65oa-II och CT-62 samt delningsfilterändringar, således bättre än originalet.

Provspelning med Summertime på rejäl nivå (Janis Joplin, Big Brother and the Holding Company) upplevdes lite rå i mellanregistret liksom Pink Floyds Wish you were here (mest förstärkarens fel?). Men en briljant Yello-LP, One second och den lite dovare Jazz på svenska med Jan Johansson och Georg Riedel (inspelning av Olle Svembel 1962) som spelades mindre starkt, gillades av många deltagare.

Ingvar Öhman, medkonstruktör och ansvarig för de elektroakustiska lösningarna i projektet, ritade, berättade och besvarade en rad frågor från de närvarande, en mycket populär programpunkt. Många personer har bidragit till det lyckade resultatet OD-11 Cloud, bl a David Eriksson som på TE ansvarat för hårdvara och Patrik Boström har konstruerat de utmärkta förstärkarmodulerna. De olika delarna av hård- och mjukvara bildar en harmonisk helhet.

OD-11 Cloud är avslöjande utan att ge den falska och tröttande kantskärpningsupplevelse som alltför ofta erbjuds av modern digitalelektronik och högtalare. Exempel: de hesa stråkarna i Chicago-orkesterns lysande framförande av Bartóks Konsert för orkester, en CD som Stig många gånger av ljudtekniska skäl avyttrat men av musikaliska skäl åter ville ha tillgänglig, framgick utan att varken förgrovas eller förminskas.
(Stråkklangen hävdade Stig Carlsson länge kunde bero på dåliga dielektrika i signalvägen; sedan Ingvar (som varit försiktigt skeptisk till teorin) bjudit Stig till konserthuset och med avsikt sett till att de suttit på andra radens högra sidan, alltså ovanför basarna, i Konserthuset, således att man hör orkesterns vänstra sida i samma riktning och med samma klang som normalt placerade huvudmikrofoner fångar in den, specifikt då den elaka väsande violinklang från förstafiol som erhålls i den riktningen, sade Stig på frågan – Nå vad tyckte du?: – Det är väldigt dåligt dielektrika här! Stigs humor var högklassig. Den teorin hördes han därefter mera sällan förfäkta.)

Att OD-11 Cloud är lättlyssnad, men dynamisk utan tecken till kompression när programmaterialet inte är alltför hopklämt, och att mellanregistret och diskantåtergivningen medger en fin rumslighet och trovärdig klang, fick särskilt de uppleva som dröjt sig kvar till mötets slut då fyra av de sex högtalarna kopplades bort och det spelades med bara två högtalare. Snöovädret hade även gjort det nödvändigt att ställa in den planerade generalrepetitionen 9/11, så högtalarna kom ospelade till mötet. De har mycket att erbjuda, vilket allt fler lyssnare betygade under mötets gång.

Från början spelades alltså på tre par högtalare, som först hamnat alltför tätt ihop och fick spridas i sidled mer och mer. Tjocka draperier bakom högtalarna kunde i andra bensträckarpausen föras åt sidan, så att de sex högtalarna fick en stadig hård vägg att spela mot och klingade friare. Så många deltagare var nöjda redan från början, men kanske särskilt de som var kvar mot slutet då ljudet från endast ett par visade hur OD-11 Cloud fullföljer Stig Carlssons vision om akustisk förankring: högtalaren som en levande klangkropp.

Arrangörerna tackar för all positiv återkoppling under och efter mötet, även från musiklyssnare som länge misstrott aktiva högtalare och / eller digitalteknik!

Lars Bäcklund

Stig Carlssons vision lever! Här hans porträtt i ett av alla butiksfönster där OD-11 Cloud visas

, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer än.

Lämna ett svar