De flesta Carlssonmodeller är rena drömmen att renovera. Det mesta är så välbyggt och materialvalen ofta förstklassiga. Var och en av modellerna har naturligtvis sina egenheter vilka avhandlas under vardera modellrubrik på huvudsidan.
Men en del renoveringstips gäller för alla modeller eller hela serier:
Höljen/Kabinett
Bredbandselement
Bafflar/Översidor
Mellanregister/Basar
Diskantelement
Att skruva isär
Gummidetaljer
Internkablage
Terminaler
Tonbyglar
Kondensatorerna
Spolar
Fötter/Hjul
HÖLJEN/KABINETT
Börja alltid en renovering av Carlssonhögtalare med att tvätta av höljena noggrant. Dammsug hela högtalarna utifrån och in. Ett tips från Leif B lyder: "Biltemas "Tillbehörsset till dammsugare" art. nr. 23-630 är ett mycket lämpligt hjälpmedel (kostar 49:90 kr). Du varnar ju flera gånger i renoveringstipsen för att ta i för hårt med dammsugaren. Det går inte med det här hjälpmedlet. Och dessutom kommer man åt överallt."
Ta av gallren och tvätta dem och höljena separat. Använd milt diskmedel eller såpa första omgången. Behövs starkare saker brukar jag fortsätta med T-Röd. Därefter låter jag höljena torka. Gallren sköljer jag först av med varmt vatten och låter torka.
Hjälper inte denna första rengöring kan man tvingas ta till lacknafta (miljövarianten).
FANERADE HÖLJEN
På fanerade kabinett gör lacknafta att träfibrerna reser sig. De behöver därför slipas ner försiktigt efteråt med t ex nollans papper. Färgstänk o dyl skrapas bort försiktigt med slö kniv i träfibrernas riktning. Mindre skador i faneret kan man fylla i med tuschpenna i rätt kulör. Större skador kan man behöva lägga i plastiskt trä och därefter färga in.
INOLJNING:
Vanliga smårepor brukar fyllas igen vid nästa steg: Då ska faneret behandlas med träolja i mycket tunna lager, helst minst tre gånger med minst ett dygn emellan varje, gärna mer. Använd bara trasa, aldrig pensel. Torka alltid av överflödig olja direkt. Torka också av faneret igen efter en timme eller så. Bästa effekt och inträngning ger äkta träolja blandad av en del kallpressad linolja och en del vegetabilisk terpentin (stark lukt, vädra eller håll till utomhus). Mellan inoljningsvarven renoverar man de övriga delarna av högtalarna.
Går inte faneret att rädda finns det en sista lösning som kan bli väldigt snygg: Jag målar faneret med utspädd vattenlöslig svart täckfärg och vips har högtalarna ändrat originalfärg - till svart ask!
LACKADE HÖLJEN
Lackade höljen rengörs som ovan. Men är de skadade är de ofta svårare än fanerade att få snygga. Ibland återstår bara omlackning. Men försök först t ex med rengöringsmedel för billack. Finns skador i lacken ska kanterna runt skadan slipas ner. Sedan fyller man i med bättringsfärg i rätt kulör. Undvik dock tusch som på lackade ytor har en tendens att med avvikande färg träda fram tydligt i åratal efteråt.
Efter lyckad lackbättring kan bilvax göra susen. En annan enkel billig metod att få fram lyster i lackade ytor är miljövänlig möbelolja, typ paraffinolja.
ÖVERSIDORNA/BAFFLARNA
Bafflarna (där elementen sitter) är naturligtvis ytterst känsliga och själva elementmembranen tål knappt såpvatten. Men är elementen inte bara dammiga utan även kladdiga kan det vara nödvändigt med en tunn fin dusch av såp- eller diskmedelsvatten - bara så att konpappen mörknar till. Torka sedan ytterst försiktigt - helst med tops eller med en liten mjuk fiberduk. Men försiktigt! Är elementen bara dammiga räcker det med dammsugning. OBS! Dammsug bara med allra lägsta sugkraft och den mjukaste dammsugarborsten! Ett perforerat diskantelement är ett förstört.
8-TUMS BREDBANDSELEMENTEN
Det berömda bredbandselementet Philips 9710 går igen i samtliga Carlssonhögtalare från 50- och 60-talen och även i 70-talets Typ II-versioner av OA-4/5/6. 9710 är med sin påkostade och lågdistorterande AlNiCo-magnet ett stryktåligt och för sin tid ytterligt välljudande element som dock låter bäst vänt uppåt eller på annat sätt bort från lyssningsplatsen. Annars kan det bli väl påträngande.
9710 fanns i i två grundversioner, 9710M som var ett 8 ohmselement och så det fantastiska och idag fjupt åtråvärda 800-ohmsvarianten 9710AM som satt i Kolboxen, Popboxen (versionen med förstärkare) och OA-6 Typ I.
För bild på elementet, se: 9710
9710-elementens främsta svaghet är kantupphängningen som efter kanske tre decenniers lyssnande ofta är slut. Elementet måste då konas om eller kasseras. Men är upphängningen fortfarande någorlunda spänstig kan man hjälpa elementet leva vidare med ganska enkla medel.
LÖSTAGNING:
Gör så här:
Börja med att skruva ur elementet ut högtalaren. OBS! Vidrör absolut inte de tre yttre skruvar med större skallar som sitter strax utanför elementringen i baffeln. Dessa är fabriksjusterade för att via en inre dämpkorg ge den enskilda högtalaren korrekt bas- och transientåtergivning! Lossa bara de 4 mindre skruvar som sitter i korgringen i elemntkantringen och löper genom plåt/gummibeslag ner i lådan. Och OBS! Håll hårt i skruvmejseln med båda händerna, det räcker att man slinter en gång så kan elementet bli perforerat och därmed förstört!
Lyft försiktigt elementet ur lådan, ha gärna dammsigaren framm för det yr gärna byggull och klipp eller löd bort kablarna efter att plus/minus märkts upp ordentligt (röd alternativt blå kabel är plus, svart eller grå minus). Ställ därefter elementet upp och ner på en helt plan yta.
Knyt upp tygknutarna bakpå magneten, ta av textilpåsen, tvätta den och häng på tork.
RENGÖRING:
Dammsug ytterst försiktigt elementet runt om med mjukaste borsten. Varligt! Var ytterligt försiktig med pappkonens veckade upphängning. Just här är 9710 alldeles särskilt känsligt för åverkan. Om man håller elementet mot en lampa är pappen så tunn vid vecken att man kan se genom den som genom en slöja.
Pensla bort dammet från konen med en mjukbredare pensel soh mata dammsugaren. Ta en fjäderpenna eller annan mycket tunn men mjuk lång pryl och pilla försiktigt loss allt det damm som samlats nere i konen mellan diskanttratten och den stora konen. Varligt! Låt dammet successivt sugas in i dammsugaren.
Om elementet är kladdigt kan det därefter behöva rengöras med ett litet milt fint duschmoln av såp- eller diskmedelsvatten varefter konen torkas ytterst försiktigt med en mikrofiberduk och med tops längt ner. Men undvik helst denna del om det inte är nödvändigt.
Nu är elementet klart för inspektion.
INSPEKTION:
Är kanterna spruckna? Ett sätt att rädda sprickorna är att limma på små bitar av ytterst tunt japanskt rispapper från undersidan.
Detta måste göras med ett lim som är mjukt och böljigt även i torkat tillstånd och som ska läggas på mycket tunt. Exempel på sådana lim är vissa vattenlösliga kontaktlim eller cykelsolution.
Mät upp resistansen. Den ska på en enkel multimeter vara 5-6 ohm på detta 8 ohms element (och ca 630 ohm på det högohmiga 9710M). Känn på upphängningen med två händers försiktiga fingrar. (OBS! Ta aldrig vid den veckade kantupphängningen - den brister!) Är upphängningen spänstig och ger motstånd? Då går elementet att använda igen efter modifiering. Är konen sladdrig och lättrörlig behöver elementet konas om eller måste kastas.
COATINGMETODEN
Spänstiga element utan större sprickor räddas till eftervärlden så här:
Skaffa högtalarcoating av den kletiga, vattenlösliga sorten som aldrig riktigt torkar (CarlssonPlanet har numera sådan coating på lager igen och kan utföra behandlingen mot ersättning). På forumet rekommenderas cykelsolution för detta - alltså sånt som man lagar cykeldäck med - men våra tester på CarlssonPlanet visarattsolutionen dels absorberas för mycket av pappkonen, dels saknar den bestående kletighet och tätande massa som krävs för att elementet ska förbli lufttätt och smidigt över tid.
INSTRUKTION:
Med en bra coating till hands, gör så har:
Leta reda på en verkligt mjuk och fin liten pensel med ganska korta strån. Pensla med yttersta försiktighet coating/solution längs runt hela den veckade yttre delen av högtalarkonen ända utifrån från korkkanten in till konens översta krön, så att varje liten mikrometer av denna veckade ring täcks.
Kontrollera noga, noga efter slutförd behandling att det inte ens finns nålspets-stora hål kvar någonstans i kantringen. Detta görs genom att hålla upp elementet mot en stark lampa och titta underifrån medan elementet snurras runt. Det kommer fortfarande att lysa svagt genom vecken, men det får inte lysa rent ljus genom minsta hål, bara ett beslöjat.
Coatingen ska om den är rätt anlagd tunt och fint täcka minsta spricka och hål i pappen.
För tjock coating gör att konen blir för tung och elementets återgivning försämras.
Sedan coatingen sugits in håller sig pappen seg och smidig och slutar spricka för överskådlig tid. Den som t ex sett ett par OA-6 Typ I-basar från 60-talet med en fortfarande kletig kantring vet vad jag menar.
Nu är 9710-elementet räddat och man kan också lätt konstatera att coatingen har flera fördelar. Inte minst gör dess kletighet att spindelupphängningen får hjälp så att konen fint och lite segt rör sig upp och ner i magnetgapet som den ska och en gång gjorde som ny.
EXTRA COATING:
9710:or som ska användas som baselement i OA-6 Typ II kan behöva ytterligare modifiering för att orka. En lämplig metod att uppnå lite snärtigare torrare basåtergivning är att coata hela pappkonen och diskanttratten med en speciell vattenlöslig grå coating som jag köpt från Visaton.
MONTERA SKUMKANTER:
En sista desperat lösning för att rädda en 9710 med helt trasig kantring men bra spindel-upphängning är att montera nya 8-tums skumkanter. Det har jag gjort på ett par OA-6 Typ II-basar med utmärkt resultat.
Men det är ett grannlaga och svårt jobb eftersom det är mycket avancerat att centrera 9710 - det går nämligen inte att skära bort dammkåpan som på nyare element.
INSTRUKTION
Gör så här vid montering av 8-tums skumkanter på 9710-element:
Klipp ytterst försiktigt bort de gamla trasiga veckade kantringen med en t ex liten nagelsax. OBS! Se till att spara ca en cm av den gamla pappkanten i varje väderstreck - eller mer - för att behålla elementets centrering när den nya kanten limmas på. Dessa små kant-bitar kan efter härdningen lätt klippas bort underifrån. Limma fast kanten som först ska mjukas upp av dina händers värme. Använd vattenlösligt kontaktlim.
Den som känner sig osäker - Kontakta CarlssonPlanet!
Nya Philips 9710 finns tyvärr inte att köpa längre. CarlssonPlanet har tillsammans med Stiftelsen Stig Carlsson hittills förgäves sökt ett ersättningselement till de fantastiska Philips 9710:rna som fortfarande söker sin like. Nytillverkning står högt på vår önskelista!
6,5-TUMS BAS- OCH MELLANREGISTERELEMENTEN
Alla 70-talets 6,5-tums basar och mellanregister (Peerless SC165) på modellerna OD-11/OA-12/14/116/2212 är idag trasiga - även om man kanske inte upptäcker det förrän man vidrör skumkanterna. De åldrade kanterna har idag torkat till fnöske och ger därför inte konen och bobinen nödvändigt stöd i talspolen.
SPELA ABSOLUT INTE MED GAMLA ELEMENT!
Om man då ändå är dum nog att spela med högtalaren riskerar man två saker:
1. Högtalarelementet överhettas och talspolen bränner fast i magnetgapet varefter elementet är skrot och inte ens går att renovera.
2. Förstärkaren brinner upp! Jag har träffat en rad ledsna Carlssonägare som envisats att spela med sina 6,5-tumselement trots trasiga sumkanter och förstört i vissa fall mycket dyra förstärkare. Gör inte det!
Problemet med ruttna skumkanter löses genom att man renoverar originalelementen eller köper nya.
OLIKA SERIER
OBS! Det finns numera inte mindre än 7 olika serier av SC165, detta Stig Carlssons fantastiska idag över trettio år gamla 6,5-tums baselement.
Till att börja med fanns två olika sorters "Sonab" originalelement från 70-talet. Ibland sitter ett av varje sort i samma högtalarpar, det ena med en hästskomonterad AlNiCo-magnet (serie 1), det andra ett med vanlig platt ferritmagnet (serie 2). Jag har dock trots noggranna lyssningsjämförelser inte kunnat höra ljudskillnad mellan de här båda serierna. Sonabfabriken tycks ha resonerat på samma sätt eftersom man alltså ofta blandade serierna i samma par.
RÄDDA DE GAMLA
Den billigaste lösningen för att rädda dessa Peerless 6,5-tumsbasar är att byta skumkanter. Detta är dock mycket svårt att göra korrekt på dessa element då slaglängden är mycket stor och det därför är enormt noggrant med centreringen om elementet inte ska dista efteråt.
Kontakta helst CarlssonPlanet, vi är vana basrenoverare och kan hjälpa till vid omkantningsbehov: CarlssonPlanet!
Om originalelementen redan är bytta, kolla då att de verkligen är bytta till nyare Peerless originalelement. Det ska då sitta en blåvit originaletikett på baksidan med beteckningen SC165 (eller vid renovering gjord senare än våren 2005 en vit etikett med beteckningen Carlsson B65-oa eller W65-oa, alternativt B65-oa II för de två senaste versionerna).
SC165 SERIE TRE
På 1980-talet kom så en tredje serie av SC165. Den saknade Sonab-stämpeln, hade mjuk dammkåpa och var något förbättrad främst vad gäller distorsionen, främst tack vare en ny kortslutningsring. SC165 serie 3 monterades enbart i en modell, Carlsson OA-50, och såldes dessutom i begränsad del som uppgraderingselement. Vid räddningen för dessa element gäller samma som för serie 1 och 2 ovan.
SC165 SERIE 4
På 90-talet kom så den fjärde serien av SC165. Den främsta skillnaden nu var att skumkanten hade bytts mot en mer åldersbeständig gummikant. Carlssonfabriken i Skillingaryd har sedan ca 1995 såld denna ännu bättre 6,5 Peerless SC 165 (serie 4, Cat.No 831881) vilken naturligtvis även passar som bas/mellanregister till Sonabs 70-talsserie. Serie 4 har gummikant och kortslutningsring och sitter i OA-50.2.
Tack vare gummikanten har vi hittills inte behövt renovera något enda ex av serie 4 - den är alltså åldersbeständig på ett annat sätt.
(Tyvärr går det dock inte att sätta gummikant på de tidigare serierna, då förlorar de stora delar av sin kapacitet, får fel värden och låter bläh)
NYA BASAR - SERIE 5
På 2000-talet ersattes serie 4 av ett ännu bättre serie 5-element med helt nytt namn. Det var Stiftelsen Stig Carlsson som under 2004 tog fram nya Carlsson 6,5-tumsbasar/mellanregister till alla Sonab- och Carlssonhögtalare, d.v.s. av såväl 8 ohm som 5,3 och 16 ohm. Dessa nya ytterligare förbättrade basar hette Carlsson B65-oa (W65-oa när det gäller 5,3 ohms) och såldes av HiFiKit i Stockholm.
Elementet blev mycket populärt bland Carlssonfantasterna och en storsäljare för HiFi Kit där serierna flera ggr var helt slut.
SERIE 6
I jan-07 har ännu en ny version av elementet, serie 6, presenterats. Det heter Carlsson B65-oa II och har försetts med ytterligare förbättrade egenskaper, även denna gång utvecklat inom SSC. Bl. a har en liten puckel vid 2500 Hz slipats bort och elementen har hörbart förbättrad baskapacitet. Forumanvändarna är lyriska över ljudet, och vi kan inte nog rekommendera en uppgradering till detta fantastiska element B65-oa II. Se vidare info på: B65-oa
Filtermodifikationer
Nya B65-oa II säljs idag bara att säljas i 8 ohmsversion. Så för de applikationer där tidigare 16 ohms och 5,3 ohmselement använts förbereds istället filtermodifieringar som kommer att presenteras av SSC.
Filterförändringarna handlar om:
1. Att göra (mycket små) modifieringar i 70- och 80-talsmodeller där det idag sitter vanliga 8 ohmare (Sonab OD-11, OA-12/14/2212 och Carlsson OA-50).
2. Att anpassa basfiltren på Sonab OA-116 och OA-2212 till de nya Carlsson B65-oa II som ersättare för de gamla Sonab/Peerless 5,3-ohmarna.
7 TUMSBASAR
När det gäller 80-talsmodellerna OA-51 och OA-52 är baselementen (Scan Speak 18W/8542) numera kraftigt åldrade och dess skumkanter har givit upp numera och bör bytas. Orsaken är att talspolen då inte längre har stöd i sitt gap och kan bränna fast vilket också kan knäcka förstärkaren. Spela alltså inte på gamla OA-51 eller -52 med originalbasar! Alternativt kan hela elementet bytas.
Det gamla fina pappkonsbaserade 8542-elementet kan fortfarande köpas nytt och ger ett luftigt och snabbt ljud som särskilt tilltalar er redaktör. HiFi Kit säljer också det nya 7 tums Scan Speak 18W/8545 med åldersbeständig gummikant och kolfiberkoner, somsuttit i OA-51.2/3 och OA-52.2/3 och som uppgraderar Stig Carlssons större 80-talsmodeller till 2000-talsstandard.
Se vidare info på: Scan-Speak 8545
ERSÄTTARE PLANERAS
Men SSC planerar och konstruerar när detta skrivs en ersättare som ska ge ett ännu bättre ljud än de numera klassiska ScanSpeak 8542/5. Det handlar om ett rasande kapabelt Carlssonmärkt baselement som dessutom är tänkt att få en roll som uppgraderingsbasar i de historiska hi-endmodellerna OA-116 och 2212. Därför finns planer på följande filtermodifierngar:
3. Att anpassa basdelen på Sonab OA-116 och OA-2212 till de kommande Carlsson 7-tums basmonstren.
4. Att anpassa äldre och nya kommande versioner av Carlsson OA-51 och OA-52 till dessa nya Carlsson 7-tumsbasar. Här ska det alltså som vanligt både gå att uppgradera sina gamla Carlssonhögtalare och köpa helt nya.
Jag har sett det nya - ännu odöpta - Carlsson 7-tumselementet och ni kommer att älska det. Men utvecklingen fortsätter och det kommer inte att släppas förrän det dräper ScanSpeaks 18W-modeller, och det kommer det att göra, var så säkra.
KONTROLLERA ELEMENTEN:
Mät alltid först upp alla element med ohm-mätare innan renoveringen, för att kontrollera om de är OK. Tänk då på att åtminstone ena kabeln först måste lödas loss. Elementen ska på en enkel multimätare ge samma ohmtal som de är specade till, minus kanske 10-20%. Då är elementet OK och är värt att satsa på. Annars är det bara att kassera.
Renoverade originalelement kan ibland köpas från CarlssonPlanet. Vi kan också renovera mot beställning, men räkna då med viss leveranstid - det är en hobby! Kontakta (http://www.carlssonplanet.com//)
DISKANTELEMENTEN
Peerless kon-diskanter MT 20 HFC är nästan alltid någorlunda hela på 50-, 60- och 70-talsserierna. Det billigaste blir därför att behålla originalelementen, som dock inte längre kan betecknas som verkligt välljudande. De var de bästa på sin tid, men har jämfört med dagens bästa diskanter ofta en svagt svischande distorsion där varje transient liksom följs av en liten svallvåg eller svans av ett pipande, tutande fräs. Är högtalarna hårt spelade kan MT20 låta riktigt illa, på gränsen till outhärdligt.
Ska originalelementen ändå behållas - kolla då först med ohmmätare att de är OK. De ska då ge samma resistans som de är specade till minus kanske 10-20% (men detta kräver att minst ena kabeln först löds bort).
De lite större och bättre Peerless kondiskanterna MT 24 HFC kom på 70-talet och känns igen på sina rundade hörn och skyddsnät av grå plastväv i en svart plastram. Dessa satt som originalelement på Sonab OA-2212 och de flesta OA-116 och lät bättre än MT 20 HFC redan som nya. MT 24 HFC också mindre åldringsbenägna och kan därför låta riktigt bra än idag, inte minst på OA-2212 där diskantelementen är så många att de ofta nästan inte åldrats alls trots att det snart är trettio år sedan de monterades! På vanliga hemhögtalare är alltså MT24 nästan bara inspelade idag, på proffsanvända och hårt spelade OA-2212 är de dock ofta trötta och bör bytas.
RENGÖRING
Pappkonerna på MT 20 HFC brukar vara rejält dammiga och ofta kladdiga. Själva elementmembranen tål knappt ens såpvatten. Men är även kladdiga kan det vara nödvändigt med en tunn fin dusch av såp- eller diskmedelsvatten - bara så att konpappen mörknar till. Torka sedan ytterst försiktigt - helst med tops eller med en liten mjuk fiberduk. Men försiktigt!
Är elementen bara dammiga räcker det med dammsugning. OBS! Dammsug bara med lägsta sugkraft och allra mjukaste dammsugarborsten! Ett perforerat diskantelement är ett förstört.
När det gäller de större MT 24 HFC är rengöring enklare: Dammsug dammskydden först och fukttorka efteråt med en urvriden trasa såp- eller diskmedelsvatten. Klart!
COATA GAMLA KONDISKANTER
Det finns också ett enkelt och väl fungerande tips som ofta kan åtgärda det lite fräna ljudet från gamla MT20 (och MT24), coating:
Här följer en full instruktion för hur detta kan göras:
1. Pilla försiktigt bort diskanternas tygskydd (pilla upp tyget i två av hörnen och dra sedan av tyget) utan att vidröra konerna.
2. Dammsug sedan - försiktigt! - konerna med en mycket mjuk dammsugarborste och nudda/torka därefter ytterst försiktigt av konerna med en mjuk fuktad disktrasa.
3. Ta sedan ett vattenlösligt kontaktlim med smal spets (typ Cascos blå lilla tub) och lägg försiktigt en smal sträng i vecket/upphängningen som går runt om hela konen.
4. Ta ett varmt litet finger och dra längs med hela limsträngen runt om så limmet fyller ut botten på vecket jämnt och fint runt om.
5. Låt torka (limmet lämnar en färglös ring runt konen)
Nu är de mikroskopiska läckorna i kantupphängningen som ofta finnas på äldre lite hårt körda MT20-diskanter tätade. Dessuom har behandlingen stöttat upp och coatat kanterna. Med lite tur försvinner nu hårdheten/fränheten i diskantåtergivningen.
Om det fräna ljudet kvarstår kan det också bero på ett annat åldringsfel: att talspolens lim smält ner så pass att distorsion uppstår när talspolen rör sig. I så fall bör diskanterna bytas till andra i bättre skick. (Vi har oftast sådana hemma på CP)
NYA DISKANTER
Den som faktiskt vill ha verkligt välljud ur sina äldre Carlssonhögtalare byter ut alla kondiskanter mot det nya utomordentliga 2-tums konelement Obi T22-oa (säljs av HiFiKit - och finns nu åter i lager maj-10). Denna oljedämpade och neodyniumdrivna diskant har konstruerats av av ljudgurun Ingvar öhman för Carlssonhögtalare och rekommenderas inte bara av oss på CarlssonPlanet utan också av Stiftelsen Stig Carlsson.
FÖRDELAR
Att byta till Obi T22-oa innebär stora fördelar. De får plats under näten på alla gamla Carlssonhögtalare och har en egen färdigvinklad fot med skruvhål som gör att lutningen blir rätt från start. De har ett utsökt rent och rundstrålande ljud som i en märklig metamorfos förvandlar gamla Carlssonhögtalare till nästan läskigt verklighetstrogna musikförmedlare (förutsatt förstås att även basarna har bytts).
MONTERING av Peerless CT62:
För dem som fortfarande sitter på omonterade ex av propylenkondiskanten Peerless CT62, den tidigare ersättaren till MT20/24 A följer här en monteringsinstruktion:
Golvmodeller med plan baffel (OA-4/5/6 och de främre diskanterna på OA-14 vid Y-montering):
Skaffa lämpligt antal av den 25 mm långa L-formade monteringsvinkel med färdiga skruvhål som Elfas säljer. Vinkeln har artikelnummer:
48-878-16
Priset är bara ett par kronor styck beroende på hur många man köper. Vinkeln är av hård och stark metall och tål att böjas till korrekta vinklar (samma som original). Det går åt två monteringsvinklar per diskant. Köp till lämpliga småskruvar med mutter för monteringen till de båda diskanthålen. För att vinklarna ska sitta ordentligt fast kan man med fördel borra ett extra hål i det längre vinkelbenet så att vinkeln kan fästas med dubbla skruvar i baffeln. Dessutom kan man gärna sätta en klick starkt lim under magneten för ytterligare stabilitet (t.ex PL200-lim) Vinkeln kan användas överallt där det suttit Peerless pappkonshögtalare på Sonabhögtalare och hittas på följande länk:
Elfa
MONTERING - BAKRE OA-14-PAR:
Till de båda bakre diskanterna på OA-14-bafflar kan man använda de redan utfrästa uttagen där. Här monteras diskanterna bäst genom att:
A. Åt båda hållen bredda den skåra som är utfasad i baffeln för att stötta frontplattan på de gamla diskanterna. Med kniv, borrmaskin eller dylikt görs skåran lika lång som de nya diskanternas frontplatta är bred. Här lägger jag sedan en rejäl limklutt, t ex PL200 eller 400.
B. Såga till små stödklossar, helst i massivt ädelträ eller något annat vibrationsfattigt material. De ska vara 9-10 mm tjocka och max 25 mm breda, höjden kan diffa från 25-35 mm.
Dessa klossar limmar jag fast i de utfasade rektangulära urtagen för de gamla hästskomagneterna och får därmed rätt lutning. Sen limmar jag helt enkelt fast den nya diskantens magnet mot klossen och Voila! Den nya diskanten sitter exakt rätt i alla vinklar. Men OBS! Ta bort dekalerna på baksidan av diskanterna innan dessa limmas fast. Annars löser limmet dekalen och hela elementet ramlar loss.
KONDISKANTENS LUTNING - EN DISKUSSION:
Vi får ibland frågor kring hur mycket CT62 ska luta på 60-talarnas gamla plana träbafflar och även rapporter om CT62 inte alltid får plats under alla galler, tex på OA-14. Så efter diverse mätande med gradskiva kommer här lite siffror:
Diskantlutningen på 60-talshögtalarna (OA-4/5/6) är inte särskilt stor, närmare bestämt bara 20 grader bakåt, det vill säga vinkeln är 70 grader i förhållande till toppen. På 70-talarna är lutningen mycket bättre, 35 grader, alltså 55 grader mot toppen.
Enligt CarlssonPlanets högtalartekniske expert Ingvar Öhman kan de nya kondiskanterna gärna luta ytterligare någon grad för att fungera optimalt enligt ortoakustiska principer tillsammans med bredbandselementen i 60-talsserien. Nu kommer det intressanta för ägarna till dessa modeller:
Ställer man en CT62 bakåtlutande på en plan 60-talsbaffel och låter elementet luta på två punkter, sin frontplatta och sin egen magnet, blir lutningen 52 grader - alltså perfekt! Enklare kan det inte vara. På samma sätt kan t.ex ägare av OA-12/14/116/2212 göra där CT62 inte vill få plats under gallret.
KONDISKANTENS STRÅLNINGSVINKLAR :
Sen är det förstås också viktigt att strålningsvinklarna blir rätt på 60-talarna. Väljer man Y-montering – vilket CarlssonPlanet rekommenderar efter tips från samme ingenjör – ska de två diskanter som riktas mot lyssningsplats och den bortvända diskanten alla ställas i 45 graders vinkel från baffelkantens långsida. Den bakåtriktade diskanten ska självfallet riktas rakt bakåt.
När alla vinklar är riktiga är det bara att markera frontplattornas läge på baffeln och böja till enkla beslag i rätt lutning. Sen är det bara att limma och skruva fast.
OD-11-MONTERING:
På en 70-talsmodell är diskantmonteringen annorlunda. Det är OD11 där den enda diskanten sitter som inskjuten på en liten platå ovanför det lutande baselementet. Gör så här:
För att här få plats med den nya diskanten måste man karva ut skåror på båda sidor av platån (ABS-plasten är relativt tjock men se upp så det inte går hål!).
Ett läsartips som vi anammat är följande metod:
Man hettar upp en plåtbit med samma bredd som CT62:s frontplatta på spisplatta. Ta sedan plåtbiten med grytlapp och skjut in den i rätt höjd på OD-11-platån. Plasten smälter fint men illaluktande (vädra!) och vips har man perfekta skåror att limma den nya diskanten i.
Ett annat tips är att helt enkelt köra med lödkolven, lägg lödstaven mot platårsidorna tills skårorna bildats - enkelt och snabbt, men lika illaluktande...
Därefter täpper man igen de gamla skruvhålen med lim eller dylikt så att lådan hålls tät. Sedan limmas diskanten på plats med t ex PL200.
Vill man ha extra säker montering borrar man två hål längst in i vecken där platån möter väggen. De gamla skruvarna är dock för korta för att nå ner från konkanterna. Man behöver två lite längre skruvar för att fästa de nya diskanterna här. En klick starkt lim, t ex PL200/400 på platån hjälper till att hålla diskantmagneten stadigare fast.
Se också här till att originalelementets lutning behålls. Passa på att byta diskantkablarna till nya enkarderliga. Men glöm inte att täta genomföringshålen ordentligt med tätmassa, PL-lim eller dylikt.
Sätt tillbaka gallret, sitt tillbaka - och njut!
En sak också bör påpekas om diskanten CT62: Den tycks kräva viss inspelning innan den börjar låta perfekt. Det kan låta lite "vevlira" i början.
SKRUVA ISÄR
Att öppna en Carlssonhögtalare tar tid. Det är en himla massa långa skruvar främst i 70-talsserien vilket naturligtvis bidrar till de stabila konstruktionernas välljud. Men det bra om man har rätt sorts kryssmejsel, helst en automatisk, så man slipper slinta och förstöra något. Håll i mejseln med båda händerna!
60-TALSMODELLER:
När det gäller 60-talsserierna kan man med otur ha fått tag på ett par OA-4, OA-5 eller OA-6 som inte går att skruva isär. Bafflarna var i vissa mindre serier limmade vilket gör att man antingen tvingas såga upp kabinetten för att komma åt filtren (OA-4/OA-5) eller i fallet med OA-6 Typ II hålla på och rota via baselementhålet på undersidan. Ett fasansfullt arbete kan jag intyga!
(Jag är nog den enda person i världen som frivilligt renoverat tre jättetrasiga limmade par OA-6 typ II. Och jag gör nog aldrig om det)
När det gäller rördrivna Sonab OA-6 Typ I kommer man dock åt diskantfiltren ganska lätt då de är monterade i mellanregisterkammaren.
70-TALSSERIEN:
Modellerna OA-12 och OA-14 går bara att öppna från ovansidan:
Skruva loss alla skruvar som sitter i plastbaffeln längs med lådsidorna och lägg dessa i en burk med lite olja för rostskydd. Se till att även de båda skruvarna i mitten på OA-12/14 framför baselementet också tas bort. Ta därefter att kraftigt tag runt den kraftiga stödpinnen mellan diskanterna och vicka och dra loss baffeln. Försiktigt! Lossa ingånde kablage från filtret så inte lödtungorna brister.
Modellen Sonab OD-11 öppnas som ovan men här måste man även ta bort två långa skruvar i bottenplattan där den interna baffeln är extra förankrad. Just denna lösning göra OD-11 till en lite extra stabil konstruktion. Dessa båda bottenskruvar rationaliserades dock bort på den "internationella" fuskmodell som Olle Mirsch tog fram till Stig Carlssons stora förtret och som det ibland dyker upp par av än idag.
Sonab OA-116/OA-2212:
Extra svåra att öppna är OA-116 och OA-2212. Här måste man nämligen både skruva bort toppbafflarna som är i två delar och de stora bottenplattorna för att komma åt. Då yr det hälsovådligt byggullsdamm åt alla håll - skydda händer och armar med t ex plastpåsar! - och det är mycket lätt att av misstag dra loss internkablar som man sedan kanske inte hittar var de ska sitta igen.
Börja därför alltid med att lyfta av toppbafflarna och märk mycket noga upp varje ingångskabel innan dessa lossas från filtren. Först sedan detta är gjort kan man försiktigt dra loss bottenbafflarna. Dessa kan dock sitta mycket hårt. Lirka försiktigt med en trubbig matkniv längs med baffelsidorna, men ta inte spjärn mot de känsliga faneren, de brister lätt så fula svårreparerbara skador uppstår. Försiktigt! Eller gör som vi nyligen fick tips om (hösten -09), knacka försiktigt med gummihammare eller hammare med träbit emellan på sidan av golvbaffelplattan- så släpper den!
CARLSSON 0A-50-SERIEN:
På 80-talsserien OA-50/OA-51/OA-52 är det inte lika många skruvar. Istället är det så att för mycket skruvande här kan förstöra träet runt elementhålen, så ta det varligt. 80-talsseriens innanmäten går bara att nå via baselementhålen så det kan vara bökigt. Kabinetten är stagade med tjocka väggar som bara är genombrutna av ca 7 cm breda lufthål. Att byta internkablage hela vägen bort till högtalarterminalerna på OA-51 är därför något inte ens jag ger mig på!
GUMMIDETALJERNA
Gummit är liksom i andra sensuella sammanhang mycket viktigt på Carlssonhögtalare. Där finns många gummidetaljer som alla har en vibrationsdämpande och ljudförbättrande effekt och de bör alla mjukbehandlas för att återta sin forna mjukhet. Använd t ex glycerol (finns i färghandeln)
Här följer en liten genmomgång av alla gummidetaljer:
+ Gummilisten som en gång tätade toppbaffeln mot lådan i 70-talsserien + är idag slut. Man kan man köpa ny o-ring t.ex i (dyr) neopren på löpmeter och sätta fast istället (för adresser klicka på "Länkar"). Men det går nog bra även med enklare fönsterlist. Dra den nya listen runt "knopparna" i lådhörnen och fäst med vattenlösligt kontaktlim.
+ Gummilisten som går runt kanterna på gallren (utom på 80-talsserien) + är ofta slut, men finns ny i handeln.
+ Basar och mellanregister är monterade med gummiklossförsedda beslag. + Dessa går också att hitta nya om man inte lyckas rädda dem med mjukgörning.
+ Filtrens upphängning dämpas på 70-talsmodellerna av gummibussningar, + är ofta deformerade och bör åtminstone mjukgöras.
+ Fötterna på OA-12 och OA-14 är av massivt gummi. Använd glycerol för att mjuka upp alltihop. Om de har spruckit kan man rädda fötterna med den trevliga svarta textiltejp som färghandeln säljer och som av en händelse har nästan exakt rätt bredd! Försvunna/förkomna fötter ersätts av avklippt bensinslang i hårdgummi.
OBS! Mjukgör inte kantupphängningen på baselementen! Då kan elementet förändras negativt.
Däremot bör man på äldre gummikantsbasar kolla att inte limningen mot korgen börjat släppa. Bättra då på limningen med en tunn sträng vattenlösligt kontaktlim. Har hela gummiringen släppt räcker inte detta, då måste elementet ovillkorligen centreras om!
INTERNKABLAGET
Internkablarna är nästan alltid rejält oxiderade och trötta och bör bytas i alla modeller som är äldre än tio år. Den viktigaste internkabeln att byta är naturligtvis den mellan ingångsterminalerna och fram till filtren. Men den noggranne byter även de kortare stumparna från filter till element. Den ljudmässiga förbättringen av detta sista byte är dock svår att höra i blindtest. Men det känns fräschare!
Använd gärna den typ av teflonisolerad enkarderlig kabel Stig Carlsson valde till sin sista top-of-the-line-högtalare - OA-52.2. Den tillverkar man själv av syrefri 0,5 mm koppartråd och t.ex 0.56 eller 0.7 mm teflonslang. Fanns åtminstone tidigare på Elfa:
http://www.elfa.se
TRE ALTERNATIV:
Den late köper färdig kabel och då finns tre alternativ som både CarlssonPlanet och Ljudtekniska Sällskapet rekommenderar:
1. Vanlig telefontråd, s.k. EKUA 2-ledare. Den är enkarderlig och förtent och har plussignalen markerad med en liten slits på ena ledaren. Den är lättarbetad, fungerar i alla genomföringar och låter och mäter perfekt. Finns på http://www.elfa.se/
2. Vanlig EK kopplingstråd i två snygga färger så man lätt håller reda på plus och minus. Den är tjockare och stryktåligare än EKUA-tråden och passar därför bra t ex som ingångskabel på OA-12 och OA-14 där konstruktionen tvingar renoveraren att dra första biten utanpå och längs med bottenplattan fram till basreflexröret.
Baksidan är allvarlig: EK är bånglig och kan repa höljena under arbetet, gud förbjude. Den är dessutom för tjock för att komma igenom hålen på 70-talsmodeller med gjutna plastbafflar.
3. Supra Ply i valfri tjocklek. Den är den färdiga hifikabel som ligger närmast Stig Carlssons elektriska ideal med lägsta möjliga impedans o.s.v. Och den låter utmärkt som kabel mellan stärkare och högtalare. Nackdelarna är att den är dyrare än EKUA och att den är för tjock och bökig för att använda mellan filter och element i dom flesta Carlssonhögtalare. Däremot är den utmärkt som yttre kabel mellan slutsteg och högtalare.
De nya internkablarna kan naturligtvis kopplas med vanliga kabelskor. Men risken för oxidering och släpp gör att jag hellre löder fast dem. Allra helst då med silverhaltig tenn - om nu någon får tag på det med dagens stränga miljöregler...
TERMINALER
Till OA-12 och OA-14 krävs det att man monterar terminalerna utanpå högtalarna, snyggast blir det under och baktill, fastskruvat i bottenplattans plast. Terminalen jag använder heter "Acoustic ANP 9 Gulpläterad" och en bild finns här:
Terminaler
Till att fästa terminaler stånde mot bottenplattan behövs 4 hörnvinklar som man hittar här:
Beslag
TONBYGLARNA
De oftast blå eller röda flyttbara byglar som pryder bafflarna på alla 70-talsmodeller och som även sitter på undersidan av Sonab OA-116 och OA-2212 hade som funktion att justera tonkurvan i det enskilda lyssningsrummet. Byglarna lyfter diskanten och på OA-116 och OA-2212 även mellanregister och bas med ca 1 dB i ett eller två steg.
Byglarna kom främst till för att kompensera för dåtidens strömsvaga och inte alltid särskilt linjära förstärkare, men användes också ofta som nån sorts hemstyrd loudnessvariant.
Idag ställer dom dock mest till problem genom att byglarna och hålen oxiderar kraftigt och därmed förstör musiksignalen. Signalen tvingas också ta långa onödiga kabelvägar förbi byglarna vilket innebär risk för onödiga störningar. Dagens förstärkare är dessutom så bra att byglarna nu tjänat ut sin roll. De bör bort ur signalvägen, helt enkelt.
Gör så här: Koppla förbi bygelkretsarna redan på filtret, det räcker med att löda någon centimeters kabel mellan dom två lödtungor där signalen går neutral, vilket alltid är med bygeln längst till vänster/motsols på baffeln eller i basfallet längst bak.
Den osäkre provlyssnar förstås innan han skruvar samman högtalaren igen. Men tänk då på att basåtergivningen inte blir korrekt förrän alla skruvar sitter där dom ska!
Sen låter man naturligtvis byglarna ändå sitta kvar ovanpå baffeln för originalskickets skull.
KONDENSATORERNA
Kondensatorerna i Carlssonfiltren är av tidsbeständiga sorter från 70-talet och framåt och måste inte bytas. Stig Carlsson var till skillnad från i stort sett alla andra högtalarkonstruktörer på 70-talet mån om att hans konstruktioner skulle fungera välljudande och korrekt i decennier och han valde därför alltid värdebeständiga plastfilmskondensatorer till filtren. Och hittills har faktiskt alla sådana kondingar jag mätt i Carlssonhögtalare fortfarande haft korrekta värden, vilket väl om något visar på Stig C:s stora omsorg om lyssnarna.
Men. Kondensatortekniken har utvecklats och flera av dagens polyester- och polypropylenvarianter är ljudmässigt överlägsna 70-talets polyester. Noggranna lyssningstester som gjorts av CarlssonPlanet och Stiftelsen Stig Carlssons har resulterat i att vi rekommenderar en särskild polypropylenkondensator, nämligen de svart-röda SCR/MKP-kondensatorer som beroende på kapacitansvärde kostar ett antal tior styck hos Elfa (www.elfa.se).
På 50- och tidiga 60-talshögtalare med äldre kondensatortyper bör dessa bytas då de ofta torkat in och därför ger fel värden.
SPOLARNA
Drosslarna på Carlssonhögtalare behöver aldrig bytas, om inte limmet smält i dem. De är alltid luftlindade, jag har aldrig sett några som oxiderat och värdena är ju beständiga och ska (oftast) inte ändras. Däremot kan limmet ha släppt så de hänger löst och då limmar jag fast dom med PL200/400 eller en särskilt seg vibrationsdämpande silikonmassa.
I värsta fall kan emaljeringen ha smält på något ställe varvid de kortsluter och då måste de förstås bytas om filtret alls ska fungera. Ta då med den eventuellt friska andra spolen till butiken och få värdet uppmätt eller kontakta Carlsson Planet så ska vi leta fram korrekt värde.
Måste spolen bytas: Behåll originaldimensionen på spoltråden! Annars ändras filterverkan och Stig Carlsson gråter i sin himmel. 80-talets byten till feta machospolar gjorde Stig C upprörd, han kallade det otyg och "ren okunskap".
Men den ekonomiskt oberoende byter kanske även spolarna, i så fall till dom i mitt tycke orimligt dyra CFAC kopparfoliespolar Stig C valde till OA-52.2- Eller till de nya Jensen kopparfoliespolar som sitter i OA-52.3. Och nog låter de högtalarna bra allt... Se bara till att även impedansen blir densamma, annars ändras hela filtret!
Det kan dock vara svårt att få plats med foliespolar i vissa konstruktioner. Och jag hör - trots ihärdigt jämförande med mycket bra elektronik - ärligt talat inte någon stor skillnad.
MOTSTÅNDEN
Motstånden har jag nästan aldrig behövt byta. De är av bästa sort redan från början, så bra att de de fortfarande typ 40 år senare används som försäljningsargument för de dyraste av högtalare. Men visst, det finns en märkeshysteri även här.
FÖTTER - OCH HJUL
Alla högtalare mår bra av stå på typ SD-fötter som frikopplar högtalaren rent fysiskt från golvet/lyssningsrummet. Det innebär att högtalarens vibrationer inte går vidare ut i golv-väggar-tak där de gärna förstärks och återvänder till högtalarlådorna samma väg och då orsakar klart mätbar och ful distorsion (uppmätt av Ljudtekniska Sällskapet).
De flesta som någon gång ställt ett par högtalare på SD-fötter har upplevt sensationen: Man tycker först volymen har sänkts. Men när man höjer volymen inser man att det var distorsionen som försvann! Ljudet har blivit mjukare och mer dynamiskt och lyssningströttheten förbyts i lyssningslust.
OA-52-FÖTTER
Följaktligen har alla Carlsson OA-52 i sina senare versioner .2 och .3 levererats med speciellt invägda och utvalda SD-fötter.
MONTERING
Den som vill vara noggrann när han placerar efterbeställda SD-fötter under 80-talslådor av OA-50 och OA-52 tar fram sin hålsåg och sågar själv upp samma typ av hål för fötterna som finns i serieproducerade OA-52.2 och OA-52.3. Gör så här:
Lägg upp båda högtalarna på rygg (gärna på nåt mjukt så de inte repas av underlaget) så att bottenplattorna blir lättåtkomliga.
Montera det hålsågblad som är 32 mm i diameter och såga med borrmaskin ett cirkelformat och ett högst 1 cm djupt hål i botten av vardera högtalaren under det pyramidformade hörn där elementen sitter monterade.
(OBS! MAX 1 cm djupt, annars kan det gå hål!)
Såga ett likadant 32 mm hål i högtalarna under det hörn som vetter mot lyssningsplatsen.
Byt sedan sågblad till ett med 40 mm diameter och såga hål i de båda kvarvarande hörnen på båda högtalarna. Bryt bort de runda träbitarna som bildats i de åtta hålen, applicera ett lämpligt lim (t ex PL400) och tryck sedan dit de specialvägda SD-fötterna från Carlssonfabriken i rätt hål.
SATSEN
OA-50 och 52-fötterna var från dåvarande Carlssonfabriken märkta med A, B, C och D och ska monteras så här:
A (liten, brun) sätts i hålet under elementen. Sedan sätts
B och C (stora gröna) i de stora hålen och till sist:
D (liten grön) i det lilla hålet under hörnet mot lyssningsplatsen.
Vält sedan upp högtalarna på fötterna så att limfogen sätts i press. Ställ tillbaka högtalarna på sina platser (försiktigt så inte fötterna lossnar), sitt tillbaka och njut!
Den fattige kommer relativt långt med billighetsversionen "Vibrafeet" som bl a säljs av HiFiKlubben för ca 250:- satsen (8 st.).
Dessa är dock inte optimala eftersom vikten varierar rejält mellan olika hörn på Carlssonmodellerna.
En varning: Ställ aldrig någonsin en Carlssonhögtalare på svårt distorsions- och vibrationsframkallande otäcka spikes!
Två Carlssonmodeller har redan i original bra vibrationsdämpande fötter av gummi. Dessa är Sonab OA-12 och OA-14. Övriga Sonab- och Carlssonmodeller kan - och bör ofta helst - förses med SD-fötter. Det är den bästa lösningen för alla typer av högtalare.
HJUL TILL OA-116/2212
Sonab OA-116 och OA-2212 har gummiförsedda hjul där dock gummit idag är stelnat och hårt och inte kan bytas ut. Här måste man byta hela hjulen och de tillverkas inte längre i originalversion. En vanlig källa till förtvivlan hos noggranna ägare av OA-116 eller OA-2212 är numera att gummilisterna på originalhjulen har torkat, spricker och tom faller av i retfulla bitar.
Nu (jan-07) har en av CarlssonPlanets vänliga användare R. Brandhildh lyckats lokalisera ett mindre restlager av hjulen hos en firma i Danmark som tycks vilja sälja hjulen till privatpersoner.
Hjulen till Sonab OA-116 och OA-2212 tillverkades av den brittiska firman Kenricks. De har lagt ner tillverkningen men hjälpte vår tipsare vidare till Danmark och ett restlager av hjulen som heter "Type 46". Inga svarta hjul är kvar i lagret - men det finns ju svart färg!
Vi på CarlssonPlanet har inte själva testat att beställa de här hjulen så vi vet inte hur gummit klarat åren i lager. Men de är billiga så man tar ingen större risk.
Firman har mejladress kmo@fodgaard.dk och svarade så här på RB:s fråga:
Of the type 46 stock we have:
46RB - Bronze/black - 176 sets
46RC - Chrome/grey - 297 sets
There are 4 pcs in a set (2 left/2 right).
As you know, these items are out of production. Therefore we can sell these
to you for a price of 100 DKK a set.
I have no idea what the freight cost to Stockholm will be, but I figure
around 100DKK or less.
Kenneth Osbæck
Cranes, hoist and Lifting equipment
Max Fodgaard A/S
Phone: +45 70261700
Fax: +45 7026 3110"
Per Gulbrandsen - Chefredaktör
Kontakta