CarlssonPlanet - Allt om Carlssonhögtalarna

Sonab OA-6 Typ 2

Lägg till favorit Utskriftsvänligt format

Tipsa en vän  

Det hela blev trots alla förbilligande ingrepp ändå en mycket välljudande högtalare, vilket säger en hel del om Stig Carlssons mästerskap. Och det var 1070-75 Sonabs absoluta top-of-the-line-modell
Men till skillnad från föregångaren går inte att spela särskilt högt med OA-6 Typ 2. Den klarar varken att spela rock, disco eller techno någon längre tid på högre volym på OA-6 Typ 2 utan att bass-energizern lägger av och - vilket tyvärr ofta också sker - "bas"-elementen brinner.
Och har väl detta skett kan det vara ett rent helsicke att hitta en radioreparatör som förstår sig på konstruktionen och kan laga den. Och än svårare att hitta en som har något lager av dom mycket ovanliga kiseltransistorer som krävs för att apparaten åter ska fungera.
Just när detta skrivs, i juli -07 får vi dock tips på en radioreparatör som tycks klara att renovera stegen med rätt sorts transistorer, det är Gerhard Schubert i Stockholm, (som även kan komplettera med gnistsläckare för strömbrytarna) se vidare på Länkar

Så medan den rördrivna OA-6 Typ 1 går att spela nästan ofattbart högt och rent på med de flesta sorters musik har OA-6 Typ 2 alltså klara begränsningar.
Välgjorda kammarmusikaliska inspelningar, jazz och folkmusik men också större konstmusikaliska verk kan dock modellen återge utsökt bra.
Detta förutsätter att bas- och mellanregisterelementen är åtgärdade, diskanterna är bytta och kablage och kontakter är fräscha.
OA-6 Typ II såldes 1970-75.

RENOVERINGSTIPS
Jag har renoverat tre väldigt trasiga par OA-6 Typ 2 de senaste åren, och ytterligare ett antal riktigt fina par. Och jag kan med fog säga att de trasiga paren var de svåraste och bökigaste renoveringar jag gjort.
Förutom ovan nämnda problem att hitta någon som kan klara trasiga "slutsteg" äter dåliga OA-6 Typ 2-basslutsteg gärna bredbandselement till både frukost och middag under renoveringen. Det gäller alltså nästan att ha element i reserv! Orsaken är de mycket lynniga "slutstegen".
Det är också rejält bökigt att skruva loss "slutstegen" som sitter inkilade med en utstickande fals under korgkonstruktionen på främre delen av bottenplattan. Det går heller inte att få loss steget utan att samtidigt lossa både baselementet och korgen.
Under detta bök är det väldigt lätt att tappa ner skruvarna i basreflexrören (stoppa i strumpor!). Mycket lång smal och magnetisk mejsel av rätt modell krävs för bästa resultat.

Dessutom är kabinetten av påfallande usel spånskivekvalitet vilket gör att de försänkta muttrarna lätt släpper och faller in i lådans outgrundliga skrymslen.
Fula lådor är också mycket svåra att få en snygg yta på, då de ofta har sprickor och förhöjningar längs med hörn och kanter vilka då är stört omöjliga att slipa riktigt jämna med vanliga hemmaverktyg.
Min lösning har i de svåraste fallen varit att spruta lådorna med någon snygg stenlack. Detta förstör originalskicket, men den hängivne ägare som har råd kan ju istället lämna lådorna till proffs.
De kontaktbleck som kopplar internkablarna till bass-energizersteget är alltid kraftigt oxiderat. Här har jag lärt mig en enkel och mycket effektiv metod: Gnugga kontaktytorna med suddgummi! Blir klarblankt och fint. Själva kontaktgafflarna i förstärkaren kan man torka rena med isopropanol.

Men det kanske värsta för en noggrann renoverare är att komma åt mellanregister/diskantfiltret som idiotiskt nog placerats högst upp i högtalaren under den trälimmade baffeln och därmed omöjligt att få ut utan att skruva loss det innifrån, klippa av alla kablar som går från filtret till diskant- och mellanregisterelementen och sedan lyfta ut det.
För att göra detta måste man stå och fippla med armen inkörd till axeln genom baselementhålet. Pust! Det har jag gjort i dagar det är hatbart. Diskant- och mellanregisterkablarna är dragna genom lim i baffelvirket, och kan vara tröga att få bort. Täta hålen noga efteråt. Borra nya hål i baffeln för Y-montering av diskanterna och åtgärda filtren enligt RENOVERINGSTIPS )
Löd på nytt kablage av samma längd som det gamla kasserade. Märk ut vilket kabelpar som ska gå till mellanregistret. Borra nytt hål in till mellanregisterkammaren för kabeln och för in den först. För därefter igenom var och en av de fyra diskanternas kabelpar inifrån och skruva till sist fast filtret på originalplatsen. Efter detta hatar man stereo - det är ju en högtalare till!

Den enklaste lösningen är förstås att helt enkelt låta filtren vara. De polyesterkondensatorer Stig Carlsson valde som original är värdebeständiga och det krävs god drivelektronik för att höra skillnaden mot nya kondingar. Fast å andra sidan, när man ändå gör denna stora renovering...

ANDRA TIPS:
Mellanregisterkamrarna har en tendens att "låta" och mår bättre om dess insidor täcks med tunn asfaltsmatta (köps t ex via www.hifikit.se )

Bas- och mellanregisterelementens veckade kanter är ofta spruckna. Ett bra sätt att få dessa täta är att stryka på solution (cykellagnings) som sedan får torka in. Se vidare under RENOVERINGSTIPS
Basslutstegen bör vid en seriös renovering byggas om till jordad drift. Men varning! Vet du inte hur det ska göras, låt en radioreparatör sköta det. Basstegen kan också med fördel förses med nya strömbrytare då de gamla ofta saknar sin gröna knapp, kan låta illa och smälla farligt i högtalarna.
OBS! Det är knappast idé att leta efter originalmodell av strömbrytare. det har jag förgäves lagt ner otaliga telefonsamtal och besök hos rader av radiofirmor på under flera år, sammanlagt har jag säkert letat i flera veckors tid!
Köp istället t ex nya små 2-poliga tryckvippställare av fabrikatet Marquardt, artikelnummer 35-029-94 hos Elfa (www.elfa.se) istället. De snäpps fast men kräver att man med järnfil sågar upp det gamla hålet ett par millimeter för att få plats. De lyser visserligen rött istället, och kostar drygt 80:-/st. Men de är underbart tysta och riktigt snygga.
I övrigt renoveras OA-6 Typ II enligt RENOVERINGSTIPS

TEKNISKA DATA Sonab OA-6 Typ 2

Lådvolym: 44 liter
Kabinett i
Mått B x H x D: 24 X 68 X 43
Vikt: 20 Kg
Princip: Basreflex. (dubbla rör) Rundstrålande. Inbyggda effektförstärkare ("bass-energizer") som driver "basarna".
Stegen har negativt inre utgångsmotstånd och frekvensberoende motkoppling och kompenserar baselementens tonkurva elektroniskt. Uppbyggda med kiseltransistorer. Tonkontroller justerar baskurvan.
Impedans: 8 ohm (Stiger till 100 ohm i basen för att belasta förstärkaren mindre)
Frekvensomfång: 26-18.000 Hz
Tonkurva: 29-15.000 Hz +/- 3dB på golv mot vägg
Delningsfrekvenser: 200, 2700
Baselement: 1st 22 cm 8 ohms Philips 9710 bredbandselement.
Mellanregister: 1 st 22 cm 8 ohms Philips 9710 bredbandselement, monterat i egen kavitet.
Diskantelement: 4 st 5 cm 8 ohms Peerless MT 20 HFC
Anslutning: Canon XLR
Effektförbrukning: 50VA
Träslag: Riojakaranda, valnöt, teak och furu samt lackade i vitt. (Min kommentar: Fanns ev. fler färger: Mattsvart? (osäker uppgift), har själv t ex renoverat 3 par i mörkblått.)
Pris 1973: 1795:-/paret
Begagnatpriser idag: 150:- uppemot 2500:- för perfekta kompletta men orenoverade par i ovanligt fanér.

Seriöst renoverade par kan kosta från 4000:- uppemot 9.000:- om alla 9710-element är åtgärdade och alla diskanter bytta till Peerless CT62, basstegen helrenoverade osv.
Det är de absolut värda, förutsatt att man står ut med att inte kunna spela techno i timmar och att stereobilden saknar sidoprecision.